Rädsla är en naturlig reaktion då man närmar sig sanningen. Så börjar Pema Chödröns bok "När allt rasar samman - innerliga råd för svåra stunder".
Det finns många sätt att bemöta livet och allt som ryms däri. Idag vill jag dela några rader om rädslan och oron som ibland slår till.
"Rädsla är en universell känsla, till och med minsta insekt känner den. Vi reagerar så inför risken att bli ensamma, inför döden eller inför att förlora vår fasta punkt i tillvaron. Om vi bestämmer oss för att stanna kvar i den rädsla vi erfar, blir vår upplevelse mycket levande. Saker och ting blir mycket klarare när det inte finns någonstans att fly.
Att bli familjär med rädslan och låta gamla föreställningar och ideal rasa samman
Vad det handlar om är att lära känna rädslan, att bli familjär med den och se den i vitögat - inte som ett sätt att lösa problem, utan för att omintetgöra våra gamla sätt att se, höra, lukta, smaka och tänka. Faktum är att när vi verkligen konfronterar vår rädsla kommer vi ständigt att bli allt ödmjukare.
I själva verket ger vi upp alla kontroll helt och hållet och låter våra föreställningar och ideal rasa samman.
Vanligtvis tänker vi oss att modiga människor inte känner rädsla, men sanningen är att de är intimt förtrogna med den".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar