Att ta vara på de små stunderna (läker sinne och kropp)

Många gånger kan jag välja att ta vara på
en stund. Lunch i sin ensamhet i
det gröna.

Det är när jag tar till vara på och njuter av de små stunderna som jag läker och bygger upp ett skydd. Man kan säga att jag balanserar sinne (och kropp) och stärker mig själv när jag tar tillvara på stunden. Jag övar också på att vara precis här och nu. Ett förhållningssätt som inte är direkt oviktigt för den stressade, utmattade eller utbrända personen (och alla andra med för den delen).

Kan jag se den vy jag har framför mig
eller har jag så många tankar och känslor
inuti att jag missar alltsammans?