Ångest, oro och rädslor är inte den jag är

Känslor är något jag upplever, inte något jag är. Punkt.

Kreativitet och prestationsångest

Video: Success, failure and the drive to keep creating
Elizabeth Gilberg är författare och delar med sig av enormt kloka ord kring kreativitet, prestationsångest, skapande och att "hitta hem" både i bra och dåliga tider.

Att vara sårbar är inte att vara svag

Innan jag gick in i väggen beundrade jag människor som inte krackelerade. Människor som outtröttligt levererade perfektion, utan att visa tecken på sårbarhet. Sårbarhet var helt klart ett tecken på svaghet. Men tack och lov skulle jag komma att ändra uppfattning på den punkten. Min syn på sårbarhet kom att bli en orsak till min utbrändhet. Men också en väg ut ur den...och mycket mer än så.

De flesta får chansen att bemöta sig själva under sin livstid
På flera sätt är jag idag enormt tacksam över att jag för 12 år sedan, genom min utbrändhet, hade målat in mig själv i ett hörn. Det är nämligen inte alla som kommer till den punkten då de verkligen måste bemöta sig själva. De flesta gör det, någon gång under livet. Inte alla. Men när det sker är det kraftfullt och omvälvande.

Utbrändhet, livskris och sorg är exempel på tillstånd som kan få oss att stanna till och börja lyssna. 

Ibland krävs en utbrändhet för att man ska börja lyssna...
För mig krävdes det just en utbrändhet för att börja lyssna. Jag hade slagit dövörat till, mot mig själv. Men nu satt jag fast och kunde inte fly någonstans. Det fanns inga ursäkter  och mina valmöjligheter var inte särskilt många. Som jag ser det bestämde min fysiska kropp att det nu fick vara nog. Det var dags att öppna dörren inåt. Jag var helt enkelt tvungen att bemöta kärnan i min situation, kärnan i mig. Och en viktig del var min sårbarhet. 

Ett sätt att (omedvetet?) slippa bemöta sina känslor kan vara att se till att man har fullt upp. Att det inte finns något utrymme för att känna. 

En vanlig rädsla är att inte prestera tillräckligt bra. Ett vanligt följdbeteende blir att överprestera för att vara säker på att man gjort tillräckligt.

Kära sårbarhet, du som tvingar mig att vara människa
Jag tvingades bekanta mig, acceptera och (motvilligt till en början) omfamna min sårbarhet. Jag tvingades se på mig själv på ett sätt som jag aldrig hade gjort förut. Det var obehagligt, smärtsamt och visst, jag ville ta sidodörren ut några gånger (exempelvis hitta en syndabock utanför mig själv. Det måste ju vara något eller någon annans fel att jag mår så här?). Men jag gjorde ett val. Så här fick det bli.
Det är min egna upplevelse av vad min sårbarhet är som är det som räknas. Den kan se olika ut. För mig handlade det om att bemöta mitt beteende och med det mina rädslor. 

Att bedöva sin sårbarhet med mat, kvällsjobb eller alkohol
Ett sätt att inte bemöta sitt inre är bedövning. Bedövning som kan se ut på många olika sätt. Övertidsjobbande, ätande, TV-tittande, telefonblippande, alkohol, droger och mediciner kan vara olika sätt att (omedvetet?) ta omvägen förbi sin egen sårbarhet.



I sårbarhet finns styrka att hämta
När jag började betrakta mina rädslor och min sårbarhet insåg jag att det var något jag skulle komma att göra resten av mitt liv. Det är inget man gör en gång och sedan är färdig.
Att vara människa är att vara sårbar. Punkt slut. Men det är också genom sårbarhet som vi kommer i verklig kontakt med oss själva och andra. Och det kräver styrka att våga vara sårbar för sig själv och för andra. Verklig styrka.

"Vulnerability is the core in shame and fear. But it appears it is also the birthplace of joy, creativity of belonging, of love." Brene Brown

Kraften i sårbarheten...liv!
Att bemöta och lära sig förstå sin sårbarhet är inte helt oviktigt. När vi bedövar det vi tycker är negativt inom oss bedövar vi också det som är positivt. Bedövar vi vår sorg, bedövar vi också vår glädje. Och när allt kommer omkring, vad är kärlek om inte sårbarhet finns?
Sårbarhet betyder att det inte finns några garantier. Det finns inga klara svar. Det finns inga facit. Men kanske är det det som ger livet de referenser vi behöver lära oss skapa för att uppleva? Kanske är det just det som gör att vi kan uppleva både glädje och sorg? Och det är troligen inte en slump att ens godaste vänner är de man känner att man tryggt kan lämna över sårbarheter till.

När vi ser vår egen sårbarhet inser vi också andras. En följd blir att vi inte bara är snällare mot oss själva utan även mot andra. Något som minskar både vårt eget lidande och andras. Något som vår värld behöver mer av.

Kolla gärna in en briljant föreläsning nedan om forskning som Brene Brown gjort på sårbarhet. Otroligt inspirerande!

Video: The power of vulnerability

Att balansera ett inre i obalans - hur gör man?

Ensam med sina tankar och känslor.
Ett sätt att kanalisera och
medvetandegöra det som
försigår inuti?

När ens inre befinner sig i obalans yttrar det sig ofta i bångstyriga känslor och tankar. Känslomässigt obehag, ledsamhet, ångest, tryck för bröstet, olustkänsla, oro och kryp i kroppen är några symptom på ett inre i obalans. Det är inte ovanligt att man märker av sin känslomässiga status även fysiskt genom huvudvärk, migrän, magproblem, sömnproblem, trötthet, aptit (för mycket eller för lite). Det är ett lidande i ordets rätta bemärkelse. 

Hur balanserar man sitt inre?

Det finns naturligtvis inte ett universellt svar på frågan. Det finns ett individuellt svar och den enda som kan ta reda på det är förstås du. Det viktigaste är till att börja med att inse att det alltid finns en möjlighet att ändra kurs i en mer positiv riktning. Även om du väljer att ta hjälp av en terapeut eller doktor så är det du själv som kommer att förändra ditt liv i en mer positiv riktning. Det är du själv som kommer att öppna dig för ditt inre. Du har större makt än du kanske tror/känner just nu att påverka din situation.

Vilken metod ska man använda?

Jag tror på den metod som fungerar. Dvs den metod som fungerar för just mig/dig. Lägg fokus på att öppensinnigt hitta din metod.

Samtalsterapi, meditation, att skriva av sig
 och mindfulness är några metoder.
Det viktigaste är att öppensinnigt våga prova
sig fram. 

Några principer för att komma i balans:

1. Acceptera läget
   Om jag ska kunna förflytta mig från en punkt till en annan måste jag veta var jag befinner mig. Att låtsas att jag befinner mig vid punkt A när jag egentligen befinner mig någon helt annanstans kommer inte att göra min resa möjlig (förtydligande: försök boka flygbiljett från Jönköping om du ska flyga från Luleå).
   
   Att acceptera är inte detsamma som att resignera. Det är att koppla på modet att våga påbörja en resa som kan bli storartad.
2. Öppna dörren inåt
   Genom att gå i samtalsterapi, meditera, skriva av dig, prata med vänner, beskriva för dig själv vad som försigår inuti dig (känslor, tankar och upplevelser både fysiskt och psykiskt) börjar du sätta ord på känslorna/tankarna/upplevelserna. Du börjar kanalisera det du upplever. Att kanalisera är en av de viktigaste principerna för att komma i balans.
3. Studera utan att fördöma dig själv
   Bli medveten om hur dina känslor känns, hur dina tankar ser ut och hur du instinktivt vill agera på dem. Studera dig själv. Men var snäll med dig själv. Du kommer inte att må bättre av att bestraffa dig själv eller försöka radera ut negativa känslor och tankar.
4. Förhållningssätt is the shit!
   Negativa tankar och känslor finns där och är precis lika naturliga som de positiva. Det är när jag börjar öva upp min förmåga att medvetet förhålla mig till det som sker (inuti och utanför mig själv) som jag i stunden kommer inse de konkreta framstegen. Att lära sig att förhålla sig kan nämligen mynna ut i mängder med möjligheter. 

Hållbar förändring för den stressade - utveckling och läkning

Stress har, enligt min uppfattning, olika stadier. Ju längre vi utsätts för stresshormonerna kortisol och adrenalin, desto mer påverkan har stressen på vår kropp och vårt sinne. För att kunna läka stress måste vi därför gå ner i varv och komma till ro. Många av oss har hittat olika verktyg för att varva ner. Men hur gör man för att hitta en mer hållbar balans?

Förutsättningar för förändring
Det finns naturligtvis inte ett simpelt svar på frågan ovan. Vi har alla olika förutsättningar i form av livssituation, miljö, beteendemönster och historia. Oavsett vilken situation jag befinner mig i har jag makten att förändra mitt liv i en mer positiv riktning. 
Det finns några grundprinciper som påverkar personlig utveckling och läkning.

Grundprinciper för hållbar förändring:

1. Acceptera läget
   Att acceptera att jag befinner mig i en situation jag inte mår bra i betyder inte att det är "game over", tvärtom är det här den intressanta resan börjar.
   När jag accepterar att jag befinner mig i ett läge fysiskt/känslomässigt kan jag börja lära mig av min process.
   Att inte acceptera läget är att skjuta ifrån sig viktiga insikter, lärdomar och möjligheter. Det är att vända ryggen till att utvecklas.
   
2. Ta ansvar
   När man inte mår bra kan det kännas övermäktigt att börja tänka tanken på förändring. Men det man kan trösta sig med är att bakom det jobbiga ligger en ny värld. Att leva kvar i samma situation är många gånger mer smärtsamt än att ta steget till förändring.
   Att ta ansvar är att acceptera att det är jag som är bäst lämpad att påverka mitt liv i en mer positiv riktning. Det är i stunden jag accepterar att jag har ett ansvar som jag också kan börja se en möjlighet.
   
   Förutsättningen för förändring är att jag vill ha förändring. Det är inte nödvändigtvis så att alla som mår dåligt verkligen vill förändras. Förändringsprocessen kan kräva något av oss. Frågan är om vi är villiga att satsa?
   
   
3. Bli medveten
   Ingen hållbar förändring kan ske om jag inte är medveten om var jag befinner mig. Hur ska jag kunna flytta mig från punkt A till punkt B om jag inte vet var jag befinner mig?
   Medvetenhet är att koppla på det extrasinne som vi alla har men som vi lätt glömmer bort att använda. Första steget handlar om att bli medveten om hur min inre dialog ser ut (vad jag tänker, känner och upplever) samt hur min kropp reagerar.
   
   Att styras av sina sårade känslor är att utsätta sig själv för onödigt lidande och stress. Att koppla på medvetenhet är att stänga av "autopiloten" som kanske är orsaken till att jag befinner mig där jag befinner mig.
4. Betrakta
   Betrakta dig själv, dina känslor, tankar och din upplevelse är att sluta leva i mörker/omedvetenhet. Vad känner du? Hur känns det? Betrakta dig själv utifrån som från ett utanförkroppen-perspektiv utan att fördöma dig själv och utan att agera. Studera dig själv, dina tankar och känslor och hur du agerar på det som du känner/tänker. Skriv ner det som kommer in i dina tankar och "öppna kranen", låt det flöda. Gör det här för din egen skull, för att du är värd det.
   
   Är jag slav under mina egna känslor? Agerar jag på sårade känslor? Skriker jag åt de andra bilisterna? Känner jag mig pressad på mötet på jobbet? Känner jag mig hotad? Tar jag i för mycket bara för att vara säker på att jag är tillräckligt bra?
   
5. Fungerar eller fungerar inte?
   När jag blivit medveten om och kan acceptera att jag befinner mig i ett läge som jag vill förändra är det lättare att i stunden se hur jag kan göra förändringar. Det är i varje stund som jag skapar (min upplevelse av) mitt liv.
   Frågan är om jag agerar på ett sätt som fungerar? Dvs om jag beter mig på ett visst sätt i en given situation, kommer det då att föra mig närmre eller bort från den upplevelse jag vill ha?
   
   Stäng av "autopiloten"
   Många gånger agerar vi på autopilot för att vi "har rätt" att göra det eller av gammal vana. Det kan handla om att agera på sina negativa känslor. Men det kan också handla om att prestera för att fylla en "inre tomhet".
   
   Det är vanligt att den som har dålig självkänsla presterar mer än han/hon behöver bara för att vara säker på att man levererat tillräckligt. 
   
   Istället för att bara agera är det dags att ställa sig själv frågan om det här för mig närmre den jag vill vara och den situation jag vill vara i. Vem vill jag vara? Hur vill jag vara?

Att hela sig själv från stress, oro, ångest och rädslor

Stress och negativa känslor är en lika naturlig del av vår känslo- och upplevelsepalett som kärlek och glädje. Detta måste bli den första insikten när jag ska läka min stressade kropp och sinne. 

Hur kan jag minska min stress?
Negativa känslor är en naturlig del av mig, men de äger mig inte. Dvs stress, oro, ångest och rädslor kan jag inte springa ifrån eller försöka radera. De kommer att finnas i mitt liv och i min tillvaro. Det viktiga är inte att försöka ignorera de negativa känslorna, det är att se dem och den situation jag befinner mig i. Min upplevelse är att jag upplever störst stress när jag låter mina känslor styra hur jag agerar i en given situation. 

Medvetenhet är det i särklass mest kraftfulla verktyget för läkning av stress. 

Video om reflektioner kring hur man läker stress, oro och ångest:

Kan man vara produktiv och prestera utan att stressa?

Kan man leva en vardag utan stress? Är det möjligt att vara produktiv och samtidigt harmonisk och balanserad? ...och hur bär man sig åt?

Produktivitet behöver inte gå hand i hand med stress
I maj 2012 åkte jag till Brasilien för att jobba i 10 dagar. Efter bara några dagar på plats började jag fundera över hur man kan leva ett liv utan stress och samtidigt vara produktiv?

Mina kollegor visade nämligen upp både kreativitet, handlingskraft och produktivitet men på ett sätt jag sällan upplevt. Trots att de hade massor att göra verkade de inte stressade. Tvärtom, de tog sig tid att umgås med varandra och skrattet låg aldrig långt borta. Faktum är att jag aldrig har träffat människor som promenerat så långsamt, särskilt inte till ett möte man är försenad till. Därför var jag både fascinerad och förbryllad över alla de kreativa och inspirerande lösningar de på kort tid lyckades åstadkomma. Hur är det möjligt?

Blir jag mer produktiv om jag gör saker i ett snabbare tempo?
Man kan lätt få för sig att produktivitet går hand i hand med en förhöjd stressnivå. För att hinna med mer måste man ha ett högre tempo? Nja, något säger mig att jag inte kommer att hinna med mer för att jag ökar tempot. Efter en viss gräns motverkar den stress vi upplever vår produktivitet. Ändå är det som om många av oss i detta land lever i föreställningen om att ett högt tempo är förenligt med en hårt arbetande, nyttig och produktiv person.

Hållbar produktivitet hänger ihop med en sund kultur och en ansvarstagande och medveten individ. Stress är en individuell upplevelse. När allt kommer omkring är det bara jag som kan påverka hur jag påverkas av det jag bemöter i livet. Men kulturen i vilken jag vistas är minst lika viktig.

Blir du irriterad på personer som i en situation där "de borde vara stressade" skrattar och verkar ko-lugna? Gör man mindre nytta när man verkar glad och lugn än en sönderstressad person gör? 

Stress är en reaktion på hur vi bemöter förändring
Om man ska förenkla upplevelsen av stress handlar det många gånger om hur vi bemöter förändring. Förändring i form av allt vi bemöter från en stund till annan inom oss själva och i mötet med situationer och människor i vår omgivning. Det bästa sättet att stressa ner är att identifiera vilket beteende som gör att man blir stressad.

Stress belastar våra sinnen och våra kroppar. Stress i sig är inte farligt, det är avsaknaden av återhämtning som gör stressen belastande och i värsta fall farlig.

Frågor som kan minska stress och öka min produktivitet och kreativitet:

1. Vad är viktigt i ett större perspektiv?
   Det är enkelt men inte för den skull lätt; det jag fokuserar på är det jag upplever. Mitt liv är min upplevelse. Om jag kan se nuet i ett större perspektiv blir det lättare att ta kloka beslut istället för att ödsla tid på detaljer som inte betyder nåt i ett perspektiv av livet.
   
2. Vad lägger jag mitt fokus på i denna stund?
   I varje stund måste jag prioritera vad jag lägger mitt fokus på. Som sagt, mitt liv är den upplevelse jag har. Jag kan vandra längs en vacker sandstrand och ändå inte beröras av skönheten omkring om jag lägger hela mitt fokus på eländiga tankar.
   
3. Kan jag påverka detta?
   Om jag inte kan påverka en situation gör jag klokt i att sluta stånga huvudet i väggen.
   
4. Ser jag möjligheter och glädje i det och dem jag har omkring mig?
   Kreativitet växer bara i den omfattning den ges möjlighet till. Kreativitet är bara så stor som de mentala begränsningar vi bygger upp.
   
5. Saker och ting blir inte som jag planerat!?
   Hur ologiskt det än är att försöka planera upp sitt liv är vi ändå många som försöker oss på det gång efter annan. När sen något går snett tenderar vi att få panik. Saker och ting förändras, det ligger i livets natur. Man kan kalkylera bort en hel del stress som i sin tur innebär energi som man kan lägga på annat om man räknar in att saker inte kommer bli exakt som man tänkt sig.
   
6. Vågar jag agera på mina idéer?
   Kreativitet kräver mod. Bra idéer kräver lika stor mängd mod för att förverkligas.
   
7. Kan jag glädjas åt det jag hittills har åstadkommit?
   Glädje och stolthet är en kraft som hjälper oss framåt. Att bara fokusera på de dåliga sakerna kommer inte att vara uppbyggande.

Prestationsångest - att lära sig ansvara för känslan av värde

Prestation och presterande är för många av oss en del av vardagen. Att leverera det där perfekta projektet, på kort tid och dessutom göra det felfritt. Eller varför inte den perfekta middagen. INGET får gå fel. För om något går fel, ja då har allt gått åt helvete. Eller?

Vem är det som ska bedöma om jag lyckats eller misslyckats?

Men lika många gånger, om inte oftare blir det inte jubel. Inte för att de omkring tycker att prestationspersonen nödvändigtvis har gjort ett dåligt jobb utan för att de har fullt upp med att fokusera på sitt (och sin prestation). Många har trots allt fullt upp med sig själva.När personer med prestationsångest lämnat ifrån sig en leverans baserar han/hon ofta resultatet beroende på vad de omkring tycker. Blir det jubelrop och glädjeskutt är det just den känslan prestationsångest-personen tar med sig hem.

Är kritik beviset på ett misslyckande?

För en tid sedan levererade jag en viktig och händelserik leverans. Ett projekt jag jobbat med i några månader avslutades med ett stort event som skulle livesändas. Något som för mig innebar lite av ett fyrverkeri i stresshormonerna adrenalin och kortisol. Allt gick toppenbra, med undantag för en liten detalj: den stora chefen hade problem med en dator när han skulle titta på livesändningen. Han signalerade dessutom tydligt att det nog inte fanns större klåpare än jag på jordens yta för att datorn inte funkade (!). Eftersom jag också har en släng av prestationsångest i mig började jag känna de där negativa känslorna av misslyckande. Den viktiga chefen gav mig inte direkt signaler om att jag gjort ett bra jobb. Dessutom i ett ögonblick då jag var som mest pressad och stressad.

Att ta till sig kritik i en pressad och sårbar situation kan vara förödande

Visst hade jag rätt att bli fullständigt förtvivlad. Här hade jag slitit lång tid och fått ihop en fantastisk leverans. Allt funkade ju för tusentals andra människor runtom i världen, utom just för honom. Ja, jag hade rätt att bli både ledsen och besviken. Mitt jobb går dessutom inte ut på att vara helpdesk eller gud heller för den delen (alla vet att datorer ibland lever sitt eget liv). Jag hade långt mycket viktigare saker just i den stunden än att försöka få igång en sketen dator.

Jag ansvarar för känslan av värde inför mig själv

Men när jag stod där högröd i ansiktet och stresshormonerna pumpandes i kroppen tog en fullständigt klar tanke över inuti mig: varifrån kommer känslan av att jag är bra? Är det verkligen på andra människor bekräftelsen av min prestation ska ligga i första hand?

“Any fool can criticize, condemn, and complain but it takes character and self control to be understanding and forgiving.”

Vi har alla rätt att bli både besvikna, deprimerade och arga på människor i vår omgivning. Ett ögonblick av dåligt ledarskap eller en kommentar i fel tidpunkt kan kännas nog så nedslående. Det kan riskera att överskugga månader av hårt arbete eller göra att man vacklar inför planen att uppnå den där drömmen.

När det gäller känslan av värde inför oss själva har vi alla det största ansvaret: nämligen att välja oss själva. Det är upp till mig att antingen bli offer för eller välja att ta makten över min upplevelse. Det är inuti mig kraften finns och ska finnas.

Kritik finns och kommer alltid att finnas. Speciellt för den som tänker våga på sig att förverkliga sina drömmar. Jag kan välja att lyssna blint på den och ge den ett ansikte för misslyckande. Eller så lyssnar jag och ser om det ligger något i den, men alltid med ett filter. Alla, inklusive de stora tänkarna, uppfinnarna, musikerna får ta emot kritik.

“Criticism is something we can avoid easily by saying nothing, doing nothing, and being nothing” Aristoteles

Jag är bra. Punkt slut.

Att hitta balans i en stressig och aktiv vardag

Lördag morgon. Vaknade tidigt trots att jag inte haft sovmorgon på ett par veckor. Har jobbat, rest och varit igång. Det är så livet är ibland, hektiskt. När blir det egentligen farligt att stressa? Är press farligare än stress? Varför är det egentligen så viktigt att veta skillnaden mellan stress och press?

Lyssna till ditt tålamod - en tydlig signal om dina stressnivåer!
Häromdagen fick jag en tydlig signal från min kropp att mina nivåer av stresshormonerna kortisol och adrenalin låg i taket. Jag kom på mig själv med att irritera mig på att personen jag talade med i telefonen talade för sakta och inte svarade direkt på mina frågor. Likaså hade två personer mage att gå sida vid sida i ett långsamt tempo på perrongen. I kassan på ICA hade jag förärats med en omständig kund före mig.

Kanske känner du igen dig? Den där frustrationen som sprider sig i kroppen. Pulsen, blodtrycket och temperaturen går upp och människor omkring en blir till klossar och trösklar i ens väg. Bilister som kör sakta eller folk som har mage att ta ut pengar två gånger i uttagsautomaten. Fastän du egentligen inte har bråttom har kroppen bestämt sig för att du har det. Du skyndar på...utan att egentligen ha reflekterat över till vad det är du är påväg.

När du befinner dig i "stresstadiet" har du förlorat både empati, tålamod och förmågan att leva här och nu. Du har förlorat kontakten med ditt inre och lever i omedvetenhet.

Att försöka radera all stress från sitt liv riskerar att addera mer stress
Det finns två viktiga nyansskillnader i vår stress i vardagen. Stress påverkas av många olika faktorer. Jag ser det som att stress innefattar alla rädslor vi har, all oro, ångest och frustration. Jag anser att stress inte är något vi ska försöka radera från våra liv. Anledningen är att det är omöjligt. Att försöka radera all stress från sitt liv är som att försöka radera alla negativa känslor (rädslor, all oro etc). Det slutar bara med att vi blir rädda när vi inser att vi blivit stressade och att det i sin tur adderar mer stress i våra liv.

Press - en komponent som kan driva oss in i väggen
Jag anser att det är viktigt att plocka ut en komponent ur stressen, nämligen press. Detta eftersom vi kan lära oss mycket om oss själva om vi kan hitta pressen i våra liv. Om stress är att ha mycket att göra inom en kort tid så är press att veta att man måste leverera riktigt bra på samma korta tid.

Hög press är kopplat till din självkänsla
Som jag ser det är press kopplat direkt till självkänslan. Ju sämre självkänsla, desto högre pressnivå i livet. Prestationsångest är en klockren känsla av press. Det kan innefatta allt från deadlinen på jobbet till din roll som partner, förälder, vän. Det som är viktigt i livet blir snedvridet.

Ett bra tecken på att man utsätter sig själv för hög press (och därmed stress) är att man inte känner till när man gjort tillräckligt. Det slutar ofta med att man överarbetar det mesta. Allt från festinbjudan till projektet på jobbet...om allt blir perfekt kan ju ingen säga att man inte gjort tillräckligt ifrån sig.

Vänd ditt fokus inåt istället för utåt - koppla på medvetenheten!
Ett första steg mot balans tror jag är att komma i kontakt med sitt inre. Det är lätt att glömma bort att vi i vår värld söker efter lycka, tillfredsställelse och bekräftelse i det och dem som finns utanför oss. En omöjlig ekvation. Utan kontakt med vårt inre kommer vi att famla i omedvetenhet och blindo.

Medvetenheten är vår pilot i livet
Det handlar först om att vänja sin västerländska hjärna om att allt som är bra för oss inte måste vara komplicerat. Jag kan själv påverka mitt liv i rätt riktning, i små eller stora steg.
Det handlar om något så enkelt (och svårt!) som att i de mest vardagliga och enkla (eller svåra) situationer lyssna till vad som försigår där inuti och bli medveten om när det där stress- och pressmonstret härjar fritt. När jag är medveten kan jag för första gången välja det som fungerar bättre för mig.

Medvetenheten är vår pilot i livet, utan den far vi omkring som en flipperspelskula. Det blir slumpen eller vår omgivning som väljer vilket håll vi ska gå åt eller hur vi ska må. Enda sättet att få kontroll över stress och press i livet är att komma i kontakt med sitt inre. Att lära sig förstå vad det är som händer inuti för att ge sig själv möjligheten att välja en annan väg. Den goda nyheten är att det inte krävs varesig några piller eller dyra konsultationstimmar för att bli mer medveten. Du äger kraften inuti dig!

Kärlek till alla!

På tal om prestationsångest

Skrev om prestationsångest igår och idag sitter jag här med paniken i halsen. Blev i sista sekund ombedd att resa iväg och hålla en presentation. Har naturligtvis väldigt lite tid så detta ska göras snabbt och naturligtvis riktigt bra. En utmärkt odling för prestationsångest!

Dags att påminna sig själv om sina egna goda ord ;-)

Önskar alla vänliga själar därute en bra kväll!


/Din digitala vän

Prestationsångest

Prestationsångest är en känsla som inte ska underskattas. Jag menar det inte på ett positivt sätt. Prestationsångest skapar stress och har sitt ursprung i ett mörkt hål i din självkänsla.
Jag tror att prestationsångest är något som växer sig starkare jumer vårt västerländska samhälle fokuserar på tillväxt och effektivisering i kombination. Det handlar om att få ut mer av varje person. För individen handlar det om att leverera, snabbt och riktigt bra.

Prestationgsångest finns överallt

Men prestationsångest är inte bara knutet till ditt yrke. Det handlar om hur du ser på allt det du åstadkommer, vad det än är. Det kan vara allt från hur du spelar ditt instrument till middan du ska laga för dina vänner. Eller hur du kör bil, eller hur fyndigt presentkortet du skriver måste vara.

Det handlar om att prestera på topp hela tiden i allt man gör, fast man samtidigt tycker att det man gör inte är nog. Eller kanske handlar det om att man inte vet när det är nog, när det räcker. Man gör mer och mer och känner sig inte trygg förrän någon bekräftat att "det här är jättebra, vad duktig du är". Det enda som tycks släcka prestationsångesten är bekräftelse utifrån.

Man kan inte känna sig nöjd och tillfredsställd förrän någon uppmärksammat det man gjort och sedan bekräftat ens insats ordentligt. Eftersom de allra flesta har för fullt upp med sina egna liv (och sin egen prestationsångest) får man inte tillräckligt med bekräftelse. Man sitter fast i en destruktiv spiral.

Prestationsångest är din ovän

Prestationsångest har bara ett syfte och det är att förminska dig som person. Men det är bara du som kan få dig själv att känna prestationsångest. Allt detta försigår inom dig så du har full kontroll att säga stopp.

Kreativiteten är din vän

Jag har en hobby och det är att måla. Men jag har under alla år haft ett stort problem och det är att inspirationen liksom fastnar. För när jag målar måste jag måla snygg och bra. Naturligtvis har det fått till följd att jag inte målar lika ofta för prestationsångesten gör måleriet till ett berg att bestiga när det istället skulle vara något kul och lustfyllt.

Men vem är det som styr mina känslor? Jo, jag själv. Det är upp till mig att radera all prestationsångest från mitt liv.

Mitt projekt just nu är att måla utan att prestera. Att bara ha kul och utforska min kreativa ådra. Jag är säker på att jag kommer att skriva merom det här projektet framöver. :)

Utan prestationsångest kan kreativiteten blomstra fritt. Jag tror att det är i kreativiteten som vi utvecklas som mest. Jag tror att vi utan prestationsångest blir bättre på allt vi gör. Att sätta stopp för denna onödiga känsla är att stärka självkänslan ordentligt.

Så bli medveten om och skjut bort den korkade prestationsångesten när den visar sig. Tala om för dig själv att "jag gör det bästa jag kan och det är skitbra".

Öppna fönstret och släpp in lusten i ditt liv istället. Njut!

/Din digitala vän