När man inte vågar vara sig själv

Vågar du vara dig själv? Eller decimerar du dig själv genom att ursäkta dig, av någon sorts missriktad hänsyn till andra? 

Att decimera sig själv i tanken
För en tid sedan hade jag ett intressant samtal med en nära vän. Vi pratade om saker som gick lite längre ner på djupet. Saker som jag inte pratat om annat än med några få. Jag tog sats och berättade. Men jag la märke till att jag under samtalet kände mig lite obekväm. Meningarna började med ursäktande fraser som "med risk för att låta lite flummig..." och "det här kanske är lite weird men...". När vi la på hade jag lite ångest. Hade jag berättat lite för mycket? Hade jag delat med mig för mycket? Jag är nog lite konstig, va? Skit också, nästa gång ska jag inte säga nånting. Det är bäst så. För då slipper jag ju känna så här.

Men vänta nu. Stopp! Vad hände här egentligen? 

Att vara sig själv är bli vän med sårbarheten
Jag tror inte att ovanstående scenario är särskilt ovanligt. Det händer oss alla emellanåt. 
När något vi delar med oss av har betydelse för oss blir vi sårbara. Sårbarhet är för många detsamma som svaghet (när det egentligen är precis tvärtom). 
I det här läget är det många som väljer att ta ett steg tillbaka. För säkerhets skull. För att inte riskera att känna sig dum, fel, flummig, konstig. Eller bara för att sårbarhet känns. 
Sårbarheten lämnar oss inte oberörda.

Sårbarhet för oss närmre andra...och oss själva
Men att ta ett steg tillbaka innebär distans. Distans till andra. För det är när vi vågar vara oss själva, vågar vara sårbara som vi kommer i kontakt. Det är här relationer djupnar och vänskap blir starkare.
Det är när vi skippar väder och vind-snacket och låter samtalet handla om något som betyder nåt, på riktigt. Det är när vi vågar vara det jag vi är, innerst inne, som vi kommer både oss själva och andra närmre. Det ligger en styrka i det. 

Min vän hade inget med mina känslor ovan att göra. Hon hade inte gjort eller sagt något fel. Hon visste inte ens om hur jag kände. Men låt säga att hon nu hade tyckt att jag hade konstiga idéer, vad hade det egentligen spelat för roll? Ska jag vara jag på riktigt eller ska jag vara ett jag som jag tror andra tycker om?

Det är trots allt bättre att bli omtyckt för den jag är än för någon jag inte är.

Vikten av att förstå vad man kan påverka och inte

This too shall pass. Det är ju så.
Men det är inte alltid så lätt att ha det perspektivet
när livet kraschar in på en. 

Det finns saker vi kan påverka i livet. Sen finns det de där händelserna och situationerna som vi inte kan påverka alls. De bara sker utan att vi kan göra något åt det. Jag vill påminna mig själv (och dig) om att bli bättre på att se och förstå skillnaden.

Att lösa något utanför ens makt/förmåga

Ibland tänker jag att det är svårt att förhålla sig till vad det är man kan påverka och inte. Allt sker ju i en salig blandning som kallas livet. Här och nu.
Ibland är ens beteende inställt på problemlösning på något som man inte kan lösa. Något som står helt utanför ens makt eller förmåga. Och ibland är ens upplevelse att det är kört, att det inte går (fastän det gör det, från ett annat perspektiv)...om man ens tänkt tanken på att en viss situation/sak går att påverka. Jag tror att många som gått in i väggen, liksom jag, känner igen sig i att man många gånger lagt sin energi och fokus på fel saker. Så till den milda grad att man dränerat sig själv på energi. 

Dränerad på energi - av att lösa omöjliga uppgifter i livet

Det kan handla om att man vänt ut och in på sig själv för att försöka hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Eller att man förgäves kämpat hårt för att få någons bekräftelse. Eller att man försökt lösa en problemsituation på jobbet som egentligen var ett större, mer omfattande problem på en högre nivå (där situationen inte tas på allvar). Eller att man vill vara en så god vän att man (omedvetet) utplånar sig själv och inte ser sina egna behov. Eller att något måste lösas på _just_det_här_sättet, oavsett hur mycket problem man stöter på längs vägen (dvs omedvetenheten gör att man inte kan anpassa sig efter den nya situationen).

Lägg märke till att alla de situationerna ovan är upplevelser där fokuset helt är utanför mig själv. Där jag vänder min uppmärksamhet till något utanför mig. Hur kan min utgångspunkt röra sig mer till det som sker nuti mig? Så att jag både är i kontakt med det som sker utanför och inuti mig själv.

Att lära sig förstå vad man kan påverka (och inte) minskar lidande

Men så var det en präst och teolog som år 1926 summerade hela ovanstående i en mening. En mening som varenda en av oss borde bära med oss i nån sorts mental innerficka och plocka fram lite då och då. En mening som minskar den onödiga friktion som vi utsätter oss själva för genom livet (lidande kanske man kan kalla det för). Man kan nog också se det som att det frigörs liv med den. Utrymme för liv.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Att leva sitt bästa jag

Idag tänker jag på vikten med att titta tillbaka på sig själv. Det låter kanske lite konstigt eftersom jag många gånger pratar om att träna upp min förmåga att förhålla mig till det som sker just nu. Men det handlar inte om att älta gamla oförrätter utan snarare att komma i kontakt med den jag är just nu och den resa jag gör. För den resan pågår varesig jag vill eller inte.

Att se riktningen i den egna utvecklingen
Jag tänker att det finns ett värde i att förstå den utveckling jag gjort som människa. Den förändring som skett genom att titta på den jag var gör det tydligare att förstå, inte bara den jag är just nu, utan också den jag vill bli mer av. Jag tänker mig att en mening med mitt liv är att bli mer av mig. Med det menar jag att vi alla bär på intre potential, ibland sådant som vi kanske inte ens känner till. 

Att leva i enlighet med den man är kräver att man kommer i kontakt med och vågar leva den man är. Det i sig är en process som för någon startar när man upplever en kris, exempelvis en utbrändhet. 

Att öppna upp för sitt inre potential
En resa att göra är den att öppna sig för sig själv. Att våga öppna sig för sig själv och att våga leva ut den man är. När jag lever i enlighet med den jag är, är jag del av en ständig förändring. En utveckling som är ärlig och rätt för mig.
Varenda människa har ett nyupptäckt eller slumrande potential att lyfta fram och utveckla. Varenda människa har ett inre väsen som är det rätta och ärliga "jaget". Min tanke är att när vi har mod att leva som de vi verkligen är, då kan vi inte bara lyfta fram våra inre potential utan också må som bäst. Och om vi just nu inte mår bra så öppnar vi upp, inte bara för förändring utan också för läkning. 

"If you are always trying to be normal, you will never know how amazing you can be" Maya Angelou

Att bli medveten om sitt upptagna sinne

Meditation framför brasan.

Jag har en plats som jag kan längta till och det är den här. Bilden togs under julen som jag och familjen tillbringade uppe i vårt ställe i Norrbotten. Här råder det enkla livet. Livet som står i direkt kontrast till det jag har i storstaden men som på så många sätt får mig att bli mer medveten. Snön knastrar under skorna på väg till vedboden. Det är kallt och tyst. Tystnaden startar processer inom mig.

När det är tillräckligt tyst börjar man lyssna.

Tystnaden är både en vän och en fiende. En vän för att man kommer i kontakt med sig själv och av samma anledning blir den därför en fiende. Här börjar processen att komma i kontakt med sig själv, med allt vad det innebär. 

Ett upptaget sinne kan få mig vilse
I storstan proppas jag ofta full med intryck, tempo och måsten. Här framför braskaminen, långt bort från allt lämnas det stort utrymme för sinnet. Här saktar tiden ner och så även jag. Det är nu det intressanta börjar hända. När jag kapitulerar för lugnet och struntar i egots försök att sysselsätta varje sekund (för det är just vårt ego som inte klarar av lugnet), det är då jag kan läka min kropp och komma i kontakt med mig själv. 

Men lugnet gör att jag kommer i kontakt med mitt inre
När man saktar ner kommer de känslor och tankar som legat där under ytan och väntat. Det är inte alltid de där känslorna är välkomna. Men de finns där oavsett och är en lika naturlig del som de positiva känslorna. 

Det är inte ovanligt att vi omedvetet ser till att hålla oss själva sysselsatta och upptagna i sinnet bara för att slippa bemöta vårt inre. Men ett upptaget sinne kan inte utvecklas på djupet. 

"Silence is a source of great strength" - Lao Tzu

Hur stor del av lidandet i mitt liv skapar jag själv?

Elefanten i rummet du vägrar
snacka med dig själv om?

Det är en svår fråga att ärligt ställa sig själv. Men den är nödvändig och kan vara vändpunkten till något bättre. Det är nämligen inte förrän jag VERKLIGEN tröttnar på att må dåligt, på att vara rädd eller destruktiv som jag öppnar för möjligheten att det finns andra sätt att leva mitt liv på. Men först måste jag inse min egen vikt i mitt liv. 

"Det är inte mitt fel" står i vägen för min utveckling

Det låter självklart, men många av oss är så rädda att för att inse vårt eget ansvar att vi lägger mer energi på att försöka hitta ursäkter till vårt mående utanför oss själva. För det utanför är något som drabbar oss, något som vi inte har kontroll eller ansvar för. Ansvar kan ibland vara så skrämmande att vi hellre lever vidare i destruktivitet och lidande. Så var det för mig innan jag tillsist gick in i väggen. 

Utbrändhet och kris är bland det läskigaste som finns. Troligen eftersom vi tvingas se oss själva (och vårt sätta tänka, bete oss och agera) precis som vi är, kanske för första gången i våra liv.

Kanske blir livet lite ljusare om man slutar
ignorera skuggorna?

Att bli sin egen lärare och elev i livet

Att "se sig själv som man är" innebär inte att man ska piska upp sig själv eller att man ska skylla sig själv och ge upp. Tvärtom. Det innebär bara att jag vågar se på mig själv som den människa jag är. Det i sig är en läkande och kärleksfull handling. Att belysa alla mina sidor, se dem, studera dem, acceptera dem innebär inte att man ska vara hård mot sig själv (läs utbrändhet är ett tillstånd som uppkommer just när man varit för hård mot sig själv). Det innebär att man kärleksfullt öppnar sig för det faktum att man har olika sidor/beteenden. De finns ju där, oavsett om jag låtsas om dem eller inte. 

Det må vara läskigt att öppna den här dörren men extremt utvecklande och hoppfullt. Det är ju nu allt börjar. På allvar.

Att komma i inre balans = att komma i kontakt med sig själv!

Ibland lever jag som om jag hade så fullt upp att jag inte hade tid att lyssna på mig själv och mitt inre. Någon drog liknelsen att det är som att fortsätta köra med bilen för att man inte har tid att tanka. Jag är beredd att hålla med. 

När sinnet sakta men säkert finjusterats in i att delta i det berömda hamsterhjulet. När livet rusar på och uppfattningen om vad som är viktigt har förskjutits till situationer och saker som egentligen inte är så livsviktiga. Inte ur ett livsperspektiv i alla fall. Då gäller det att stanna upp. Men hur förstår man att det är dags att stanna upp?

När oron och stressen tar över
Jag märker att jag hamnar i ovanstående situation då jag börjar ligga vaken och oroa mig för projektet på jobbet. När vargtimman inte spenderas i sovande tillstånd utan snarare i ett halvvaket orostillstånd. Ett annat viktigt tecken är när jag rastlöst blippar på radion i bilen, på telefonen eller TV:n. Som om jag bara måste ha något att göra för att sysselsätta mitt sinne. Eller snarare täppa till det, för det är ju det jag gör. 

Ett annat tecken är när jag inser att jag inte ser den vackraste av vyer framför mig för att jag har fullt upp med att sysselsätta mina sinnen på något "viktigt". 

Att stanna upp är enkelt, men inte alltid så lätt...
Att stanna upp är inte svårare än det låter. Det är kanske en av de mest enkla saker en människa kan göra. Att stanna upp och koppla på medvetandet. Att lyssna till sinnets olika förmågor. Att lyssna på sitt oändliga inre. Ja, det är enkelt. Men inte nödvändigtvis lätt. Vi lever i en miljö och en tid där våra sinnen proppas fulla med intryck och information. Och där prestation är en del av de flesta människors vardag och där många av oss är långt ifrån att vara i kontakt med vårt inre. 

Vi är så vana vid att lyssna på vad andra, ofta auktoriteter i samhället (doktorer, experter inom hälsa osv), säger är bra för oss. Att vi slutar lyssna på oss själva fastän det faktiskt handlar om våra egna liv. Visst, ibland har "auktoriteterna" rätt. Men ibland helt fel ute.

Under ytan breder en oändlig värld ut sig.

Egoism, fördomar och dåligt tålamod skapar stress och lidande 
Varje dag tar vi många (omedvetna) beslut i våra liv. Och vi väljer att agera beroende på vilken medvetenhetsgrad vi har. Har vi en medvetenhet lika stor som en golfboll kommer vi att agera lika medvetet som den där golfbollen. I värsta fall är vi känslostyrda och blir elaka mot oss själva och andra. Att lyssna, inte till sitt ego, utan till sitt verkliga inre jag är att leva lite mer. För vem är jag om jag inte är i kontakt med mig själv? Vems liv lever jag? Agerar jag på förväntningar som jag tror att omgivningen har på mig eller agerar jag på det som är rätt för mig?

Att agera på sina sårade känslor orsakar enormt lidande och för en längre bort ifrån sig själv och en hållbar lösning. 

Utan medvetenhet fortsätter lidandet
Min upplevelse är att jag blir mer egoistisk när jag inte är i kontakt med mitt inre (mitt inre jag, min själ eller vad man vill kalla det). Jag märker det tydligt i mitt tålamod. Jag blir mer stressad och stressen gör att jag blir mer lättretlig och drastisk i mina bedömningar av livet och andra här och nu. Jag prioriterar helt annorlunda jämfört med när jag är mer balanserad, dvs i kontakt med mig själv. Det enda sättet att inse att man befinner sig i ett ohälsosamt stadie är att bli medveten. Utan medvetenhet fortsätter lidandet.

Att skriva av sig är ett sätt. Men det finns många
"tekniker" att träna upp sin förmåga att
komma i kontakt med sitt inre.

Hitta ditt eget sätt...
Det finns många tekniker för att komma i kontakt med sig själv och sin inre dialog/sin intuition/sin själ. Mitt sätt är att "skriva av mig". Det var något jag började med när jag gått in i väggen och har sedan fortsatt med det i många år efter (ca 14 år). Jag satte mig ner och helt enkelt lät pennan flöda utefter det som kom upp i mina tankar och känslor. Jag beskrev mig själv och mina tankar/känslor/rädslor för mig själv. Jag betraktade mig själv utan att fördöma. Det är en enormt enkel process men den har verkligen varit revolutionerande för mig och mitt liv. Den här bloggen är faktiskt en produkt av mitt dåvarande skrivande...

...att hitta din "kompass" och din inre trygghet
Ett annat sätt för mig att komma i kontakt med den där inre "kompassen" är meditation. Men det kan vara nästan vad som helst. Det spelar inte så stor roll vad det är man gör, bara man känner att det fungerar för en. För andra fungerar långa promenader i skogen, Mindfulness (också en typ av meditation), yoga, lugn musik, måleri eller något helt annat. En del av att komma i kontakt med sig själv är att utforska vad det är som fungerar för just mig. På så sätt bygger man upp sin kontakt med sin intuition. Ett enormt kraftfullt verktyg genom hela livet.

Hur gör du för att komma i inre balans? Dela gärna med dig!

Mjölk är livet!...eller precis tvärtom?

Jag har tidigare skrivit om studier som visar att mjölkdrickande inte alls stärker skelett som vi under åratal blivit informerade. Under 80-talet drevs en kampanj kallad "mjölk är livet" som några av er kanske kommer ihåg? Den som dricker mjölk tog del av stora hälsofördelar sades det. Nu verkar det som om mjölk inte alls är särskilt bra för kroppen. En ny studie bekräftar ytterligare att mjölk inte stärker skelettet och att den som dricker mycket mjölk till och med löper större risk att dö i förtid.

6-8 skivor bröd om dagen för perfekt hälsa? 
Det är ibland svårt att förstå vad det är som är bra och inte för kroppen. Det är onekligen förvirrande med all information. Men det som blir tydligt är att vi hela tiden bombarderas med kampanjer från olika industrier om hur viktigt just deras produkter är. Brödindustrin försökte för några år sedan få oss att tro att en god hälsa bestod i att äta 6-8 skivor bröd per dag. Och får du sura uppstötningar är det ett piller du ska svälja, inte ändra din kost och livsstil (som troligen är orsaken till dina sura uppstötningar). 

Hälsa är inte komplicerat!
Jag brukar tänka att om hälsa är komplicerat så är det inte en hållbar lösning. Komplicerade produkter och tjänster drivs av vinstintresse, inte äkta hälsointresse. Köttindustrin vill sälja kött, mjölkindustrin mjölk, läkemedelsindustrin läkemedel, brödindustrin bröd...listan kan göras hur lång som helst. Precis som hälsoindustrin vill kränga sina produkter. Produkter som inte nödvändigtvis är särskilt hälsosamma.

3 korta frågor till mig själv när jag handlar hälso- och livsmedelsprodukter:

1. Är den här produkten fri från tillsatser?
2. Säger min intuition/maggrop mig att det här är en logisk och bra produkt för min kropp?
3. Har den här produkten ett näringsvärde som kan backas upp av funktionell medicin?
Med funktionell medicin menar jag vad min kropp behöver för näringsämnen för att fungera optimalt.

Att känna sig tom inuti

Ibland brukar jag fundera över varför det är så många superkända och superlyckade människor som hamnar i enorm destruktivitet med droger, relationer, våld eller annat. Sen funderar jag lika mycket över den skadeglädje som media (eller folk i allmänhet) ogenerat vräker ur sig kring dessa människor. Först målas de upp som supermänniskor och visar det sig att de har ett problem så plockas de brutalt ner (för supermänniskor kan ju inte ha problem). Vi lever på flera sätt i en låtsasvärld. 

När man nått ett livsmål men inte är lycklig ändå
Om högsta drömmen är att bli känd, rik och populär har man förstås ett mål. Men frågan är vad som händer när det där målet uppnås? Och där kommer ödet för de många superlyckade personer som hamnar i den där destruktiviteten in. Om Jim Carrey, som har ALLT, är djupt deprimerad. Vad är då lycka? Den som ägnar sig lite tid åt den frågan kommer snart att inse att lycka inte kan definieras enligt de världsliga lagar vi har.

Men hur hittar man sin väg i livet utan att påverkas av omvärldens syn på vad lycka och framgång är? 

Att påverkas av vad omvärlden anser vara framgång
Det är lätt att bli en flipperspelskula som flyger omkring av omständigheter som sker i livet. Men kanske minst lika mycket påverkas vi av vad omvärlden anser vara framgång. Vi vill alla bli bekräftade, bli sedda. Ibland så till den milda grad att vi bränner ut oss. Jag brukar tänka att den största orsaken till min utbrändhet, för 13 år sedan, låg i att jag levde mitt liv utefter det (som jag upplevde) omvärlden ville ha av mig. Ibland måste man jobba oerhört hårt för att få bekräftelse...och ibland får man ingen bekräftelse alls fastän man tycker att man borde få det. Det är en ond cirkel. Utan kontakt med mitt inre blev jag den där flipperspelskulan, det där offret som drabbades av livet. Förvirrat gjorde jag allt för att ha kontroll över saker och ting, vilket i sin tur gjorde att det blev precis tvärtom. 

Det finns inget sådant som kontroll. Det finns bara känslan av att ha kontroll. Och då blir frågan snarare, varför måste jag ha sådan kontroll?

Första steget ur utmattning och utbrändhet
Första steget till förändring är att acceptera läget, nästa steg är att bli medveten om vad som sker NU. Med medvetenhet kommer jag i kontakt med mitt inre jag (min själ eller vad jag vill kalla det). Det är nu det blir Rock n Roll. Jag tror att det är ungefär det här Jim Carrey menar med "the reset button" i sitt tal nedan.

Kolla in videon nedan. Kloka ord från en intressant person. OBS, dom kloka orden börjar ungefär 10:10 in i videon. Innandess är det klassigt Jim Carrey-trams (vilket i och för sig inte är så dumt det heller).

Ett stilla eller rastlöst sinne styr mitt liv?

Rastlös? Eller njuter du av stunden?

Aktivitet kan komma ur ett stilla eller rastlöst sinne
Enligt filosofen Osho finns det två sorters sätt att aktivera sig själv. Det ena är en aktivitet som kommer ur ett stilla sinne. Det är en aktivitet som har en innebörd, som är konstruktiv, skapande och kreativ. Det andra är en aktivitet som kommer ur ett rastlöst sinne. Dvs något vi många gånger gör på autopilot. Det är en aktivitet som saknar innebörd. Det kan handla om slösurfande, blippande på TV:n eller telefonen. Man kan se det som en oförmåga att bara vara i stunden och framförallt att vara med sig själv. Det måste hända något, för annars? Ja, vad händer annars är frågan?

Frågan är varför vi inte klarar av att umgås med oss själva? Vad är det som gör att jag vill "täppa till" förbindelsen till mitt innersta jag?

Baserar jag mina val på ett rastlöst eller stilla sinne?
Vad jag agerar på (rastlöst eller stilla sinne) har stor betydelse för många saker i mitt liv. Ett stilla sinne innebär att jag är i kontakt med mig själv. Ett rastlöst sinne innebär att jag agerar på saker utanför mig själv. Att andra saker, utanför mig själv, blir avgörande för hur jag väljer att agera. Vi gör varje dag många val som direkt eller indirekt påverkar våra liv i olika riktningar. Frågan är vad de val jag gör i min vardag baseras på; ett rastlöst eller ett stilla sinne?

Hej stress! Du har inte lika stor makt över mig längre

Stress har som störst kraft när man är 
omedveten och agerar på sina stressade 
och sårade känslor.

Du som följer den här bloggen vet att jag brukar skriva att det inte är stressen som är farlig. Det är bristen på återhämtning som gör stress farlig. Återhämtning kan vara att vila. Men om man har ett negativt beteende mönster kommer man troligen att hamna i samma stress igen. Hur gör man för att lära sig mer om sin stress så att man minskar risken för att hamna där igen?

Vad som stressar mig är värdefull information
Jag kan inte eliminera stress från mitt liv. Det är troligen inte ens önskvärt. Stress har en funktion. Men jag kan öva upp min förmåga att bemöta stress som jag lider av. Det handlar om hur jag bemöter situationer, känslor och tankar som skapar stress och hur jag agerar när jag är stressad. Men minst lika viktigt är hur/att jag öppnar mig själv för att lära mig något om mig själv och min stress. Vad som stressar mig avslöjar nämligen en hel del om hur jag fungerar. Vilka rädslor jag har, vilken prestationsångest jag har och gamla invanda (men inte så önskvärda) beteenden som jag trillar tillbaka i. 

Det kan vara läskigt att betrakta sig själv. Våga se både sina bra och dåliga sidor. Våga erkänna för sig själv att man har ett beteende som man inte vill ha. Men det kan också vara enormt befriande...och grunden till förändring.

Att stänga av stress-autopiloten
Första steget är att överhuvudtaget bli medveten om när stressen slår till. Det är troligen så att de flesta av oss har en förmåga av att gå på autopilot. Vi märker helt enkelt inte att vi är stressade förrän det gått lite tid (lite för långt rentav?). Men hur kan man minska på stressen lite tidigare?
Min upplevelse är att stressen tenderar att minska i samma sekund som jag blir medveten om den. I samma sekund som jag börjar betrakta mig själv, mina stressade tankar, ytliga andetag och spända käkmuskler. Redan där tycker jag mig se en skiftning i upplevelse av stressen.

Många stressreducerande tekniker
fokuserar på hur det känns i kroppen,
i sinnet och i känslan.  Det är ett bra
sätt att träna upp medvetenheten.

Att kontrollera sina tankar och känslor, går det?
Jag tror inte på att försöka ta kontroll över sina tankar. Jag tror att det är så enkelt att det helt enkelt inte går. Ofta handlar teorin om kontrollerandet av tankar om att radera negativa tankar och känslor. Men de negativa känslorna är en lika naturlig del av känsloregistret som de positiva (hur skulle vi annars förstå att vi tänkte en positiv tanke?). Det viktiga är att bli medveten om hur ens inre dialog ser ut. Att komma i kontakt med sina tankar och känslor. Betrakta dem. Studera sig själv och lära sig ett nytt sätt att agera. Och lika viktigt, att sluta agera på sina sårade tankar och känslor. 

Jag tror på att addera medvetenhet istället för "kontroll" av tankar och känslor. 

Att föra en inre dialog för att minska stressen
Är man psykiskt sjuk om man pratar med sig själv? Det brukar ju sägas att de som är riktigt sjuka gärna pratar med sig själv. Faktum är att vi gör det allihopa, hela tiden. Det försiggår en ständig ström av tankar inom oss. En outsinlig sådan. Vi tänker ungefär 50 000 tankar om dagen. 85% av dessa tankar styrs inte av vår vilja eller medvetenhet. De liksom bara fladdrar förbi utan att vi är medvetna om dem. Men det kan bli ändring på det.

Om steg ett är att bli medveten så blir steg två att föra en dialog med sig själv om vad det är som stressar mig och varför. 

Att föra en dialog med sig själv:

Varför jag blir stressad just i den här situationen? Jag bara måste prestera, det får bara inte bli fel och jag vet inte om jag kommer fixa det. 
Aha, den berömda prestationsångesten är på besök igen? Ja, klarar jag verkligen den här uppgiften? 
Varför har jag prestationsångest?
Vad händer om jag inte lyckas få till en bra leverans? Då kanske jag inte får chansen på jobbet igen. 
Vad innebär en bra leverans? Jag vet inte riktigt, det kanske är därför jag känner mig pressad. Jag vet inte vad som är tillräckligt bra.
Kan det vara så att jag överpresterar för att vara säker på att det jag gör är tillräckligt bra? 
Ja, och när jag överpresterar tappar jag kontrollen över vad jag hinner göra. Det blir ofta många saker på kort tid. Det gör mig inte bara stressad utan också pressad, jag vet att jag på kort tid måste klämma ur mig en bra leverans.
Vem är jag om jag gör en dålig leverans? Dålig som person?
Nej, det är jag förstås inte. Men när jag är stressad känns det som om jag börjar tvivla på min förmåga och min kompetens. Jag blir irrationell i mitt tänkande. Börjar ta beslut baserat på mina stressande och oroliga tankar. 
Kommer jag att känna såhär 3 månader efter den "viktiga" leveransen? Kommer jag fundera över den här leveransen om 3 år? Om 10? Osv.

Ibland ter sig upplevelsen av livet väldigt snedvridet. Genom att medvetet ge sig själv perspektiv och tillåta sig att betrakta sina känslor kan stressen släppa. Och kanske hittar man till och med en ny väg...

Att balansera ett inre i obalans - hur gör man?

Ensam med sina tankar och känslor.
Ett sätt att kanalisera och
medvetandegöra det som
försigår inuti?

När ens inre befinner sig i obalans yttrar det sig ofta i bångstyriga känslor och tankar. Känslomässigt obehag, ledsamhet, ångest, tryck för bröstet, olustkänsla, oro och kryp i kroppen är några symptom på ett inre i obalans. Det är inte ovanligt att man märker av sin känslomässiga status även fysiskt genom huvudvärk, migrän, magproblem, sömnproblem, trötthet, aptit (för mycket eller för lite). Det är ett lidande i ordets rätta bemärkelse. 

Hur balanserar man sitt inre?

Det finns naturligtvis inte ett universellt svar på frågan. Det finns ett individuellt svar och den enda som kan ta reda på det är förstås du. Det viktigaste är till att börja med att inse att det alltid finns en möjlighet att ändra kurs i en mer positiv riktning. Även om du väljer att ta hjälp av en terapeut eller doktor så är det du själv som kommer att förändra ditt liv i en mer positiv riktning. Det är du själv som kommer att öppna dig för ditt inre. Du har större makt än du kanske tror/känner just nu att påverka din situation.

Vilken metod ska man använda?

Jag tror på den metod som fungerar. Dvs den metod som fungerar för just mig/dig. Lägg fokus på att öppensinnigt hitta din metod.

Samtalsterapi, meditation, att skriva av sig
 och mindfulness är några metoder.
Det viktigaste är att öppensinnigt våga prova
sig fram. 

Några principer för att komma i balans:

1. Acceptera läget
   Om jag ska kunna förflytta mig från en punkt till en annan måste jag veta var jag befinner mig. Att låtsas att jag befinner mig vid punkt A när jag egentligen befinner mig någon helt annanstans kommer inte att göra min resa möjlig (förtydligande: försök boka flygbiljett från Jönköping om du ska flyga från Luleå).
   
   Att acceptera är inte detsamma som att resignera. Det är att koppla på modet att våga påbörja en resa som kan bli storartad.
2. Öppna dörren inåt
   Genom att gå i samtalsterapi, meditera, skriva av dig, prata med vänner, beskriva för dig själv vad som försigår inuti dig (känslor, tankar och upplevelser både fysiskt och psykiskt) börjar du sätta ord på känslorna/tankarna/upplevelserna. Du börjar kanalisera det du upplever. Att kanalisera är en av de viktigaste principerna för att komma i balans.
3. Studera utan att fördöma dig själv
   Bli medveten om hur dina känslor känns, hur dina tankar ser ut och hur du instinktivt vill agera på dem. Studera dig själv. Men var snäll med dig själv. Du kommer inte att må bättre av att bestraffa dig själv eller försöka radera ut negativa känslor och tankar.
4. Förhållningssätt is the shit!
   Negativa tankar och känslor finns där och är precis lika naturliga som de positiva. Det är när jag börjar öva upp min förmåga att medvetet förhålla mig till det som sker (inuti och utanför mig själv) som jag i stunden kommer inse de konkreta framstegen. Att lära sig att förhålla sig kan nämligen mynna ut i mängder med möjligheter. 

Att sätta ord på känslan

Automatskrift i dagboksform - ett sätt
att balansera sitt inre?

Automatskrift - Att öppna dörren till sin inre värld

Ett av de viktigaste redskapen för att komma i inre balans har för mig sedan många år varit automatskrift. Jag kallar det så eftersom det handlar om att föra dagbok "utan lull-lull". Med det menar jag att det är fullständigt ointressant vilken färg jag har på tröjan eller vad jag ätit till lunch idag. 

Att sätta ord på känslan kan skapa lättnad

Automatskrift handlar om att skriva det som kommer in i tanken och känslan precis här och nu. Dvs beskriva det jag tänker och känner just nu, utan att intellektualisera eller formulera det hela alltför mycket (det är troligen det som sätter käppar i hjulet för oss?). Det handlar inte om att hitta lösningar och svar på allt (även om det i sig kan ske), utan helt enkelt öppna sig för möjligheten att sätta ord på det man upplever. Många gånger räcker det med en så enkel sak som att sätta ord på det man känner för att uppleva en lättnad och förändring/förbättring.

För många står prestationsångesten i vägen för skrivandet i sig. En bra tumregel är att skriva text som om den aldrig kommer att läsas.

Att tänka med hjärtat och känna med hjärnan

När man sätter ord på det man upplever skapar man ett flöde, en kanalisering. Istället för att låsa in sina känslor och tankar släpper man medvetet ut dem genom att beskriva dem. Genom att kanalisera och beskriva det vi upplever ger vi oss själva möjligheten att medvetet förhålla oss till det vi känner. 

Vi är inte våra känslor och tankar (för då skulle vi inte kunna betrakta dem).

Hållbar förändring för den stressade - utveckling och läkning

Stress har, enligt min uppfattning, olika stadier. Ju längre vi utsätts för stresshormonerna kortisol och adrenalin, desto mer påverkan har stressen på vår kropp och vårt sinne. För att kunna läka stress måste vi därför gå ner i varv och komma till ro. Många av oss har hittat olika verktyg för att varva ner. Men hur gör man för att hitta en mer hållbar balans?

Förutsättningar för förändring
Det finns naturligtvis inte ett simpelt svar på frågan ovan. Vi har alla olika förutsättningar i form av livssituation, miljö, beteendemönster och historia. Oavsett vilken situation jag befinner mig i har jag makten att förändra mitt liv i en mer positiv riktning. 
Det finns några grundprinciper som påverkar personlig utveckling och läkning.

Grundprinciper för hållbar förändring:

1. Acceptera läget
   Att acceptera att jag befinner mig i en situation jag inte mår bra i betyder inte att det är "game over", tvärtom är det här den intressanta resan börjar.
   När jag accepterar att jag befinner mig i ett läge fysiskt/känslomässigt kan jag börja lära mig av min process.
   Att inte acceptera läget är att skjuta ifrån sig viktiga insikter, lärdomar och möjligheter. Det är att vända ryggen till att utvecklas.
   
2. Ta ansvar
   När man inte mår bra kan det kännas övermäktigt att börja tänka tanken på förändring. Men det man kan trösta sig med är att bakom det jobbiga ligger en ny värld. Att leva kvar i samma situation är många gånger mer smärtsamt än att ta steget till förändring.
   Att ta ansvar är att acceptera att det är jag som är bäst lämpad att påverka mitt liv i en mer positiv riktning. Det är i stunden jag accepterar att jag har ett ansvar som jag också kan börja se en möjlighet.
   
   Förutsättningen för förändring är att jag vill ha förändring. Det är inte nödvändigtvis så att alla som mår dåligt verkligen vill förändras. Förändringsprocessen kan kräva något av oss. Frågan är om vi är villiga att satsa?
   
   
3. Bli medveten
   Ingen hållbar förändring kan ske om jag inte är medveten om var jag befinner mig. Hur ska jag kunna flytta mig från punkt A till punkt B om jag inte vet var jag befinner mig?
   Medvetenhet är att koppla på det extrasinne som vi alla har men som vi lätt glömmer bort att använda. Första steget handlar om att bli medveten om hur min inre dialog ser ut (vad jag tänker, känner och upplever) samt hur min kropp reagerar.
   
   Att styras av sina sårade känslor är att utsätta sig själv för onödigt lidande och stress. Att koppla på medvetenhet är att stänga av "autopiloten" som kanske är orsaken till att jag befinner mig där jag befinner mig.
4. Betrakta
   Betrakta dig själv, dina känslor, tankar och din upplevelse är att sluta leva i mörker/omedvetenhet. Vad känner du? Hur känns det? Betrakta dig själv utifrån som från ett utanförkroppen-perspektiv utan att fördöma dig själv och utan att agera. Studera dig själv, dina tankar och känslor och hur du agerar på det som du känner/tänker. Skriv ner det som kommer in i dina tankar och "öppna kranen", låt det flöda. Gör det här för din egen skull, för att du är värd det.
   
   Är jag slav under mina egna känslor? Agerar jag på sårade känslor? Skriker jag åt de andra bilisterna? Känner jag mig pressad på mötet på jobbet? Känner jag mig hotad? Tar jag i för mycket bara för att vara säker på att jag är tillräckligt bra?
   
5. Fungerar eller fungerar inte?
   När jag blivit medveten om och kan acceptera att jag befinner mig i ett läge som jag vill förändra är det lättare att i stunden se hur jag kan göra förändringar. Det är i varje stund som jag skapar (min upplevelse av) mitt liv.
   Frågan är om jag agerar på ett sätt som fungerar? Dvs om jag beter mig på ett visst sätt i en given situation, kommer det då att föra mig närmre eller bort från den upplevelse jag vill ha?
   
   Stäng av "autopiloten"
   Många gånger agerar vi på autopilot för att vi "har rätt" att göra det eller av gammal vana. Det kan handla om att agera på sina negativa känslor. Men det kan också handla om att prestera för att fylla en "inre tomhet".
   
   Det är vanligt att den som har dålig självkänsla presterar mer än han/hon behöver bara för att vara säker på att man levererat tillräckligt. 
   
   Istället för att bara agera är det dags att ställa sig själv frågan om det här för mig närmre den jag vill vara och den situation jag vill vara i. Vem vill jag vara? Hur vill jag vara?

Ayurveda för att läka utmattning, stress och depression

Utbrändhet, utmattningsdepression, depression. Vad du än väljer att kalla det så handlar det om något som satt både kropp och själ/sinne ur balans. Att endast behandla kroppen med exempelvis lyckopiller kan förvisso ha en kortsiktig effekt, men är den långsiktigt hållbar?

Ayurveda för läkning av utbrändhet och depression

Du som följer bloggen vet att Ayurveda kommit att bli ett viktigt verktyg för min läkning ur min utbrändhet för många år sedan. Jag använder mig fortfarande av Ayurveda och även om jag, som alla andra, trillar ibland gör denna vetenskap det åtminstone lite lättare att resa sig.

3 kraftfulla grundprinciper för läkning av utbrändhet:

• Förstå att jag är en holistisk varelse
  Mitt sätt att uppleva, äta och göra påverkar mitt allmäntillstånd. Utbrändhet är ett bevis på att människan inte bara är en fysisk varelse. 
• Utbilda mig i "mig själv"
  Lär känna kroppens och själens natur och signaler. Kalla det gärna intuition om du vill. Det som brukar vara den gemensamma nämnaren för personer som blir utbrända är att de inte lyssnar på varesig kroppen eller sitt inre. De driver sig själva så hårt och ignorerar många signaler från både kropp och själ innan det tillslut tar stopp.
• Våga balansera sig själv och sitt liv
  Man kommer långt med att rannsaka sig själv och skaffa sig nya insikter. Men ur insikterna behöver jag ibland agera, annars befinner jag mig på (nästan) samma plats som innan.
  Om jag lär mig förstå vad och hur något påverkar mig kan jag balansera något som annars skulle lett till en belastning/stress för mig. 

Läs gärna mer om Ayurveda och dess grundprinciper nedan.

Relaterade artiklar:

• Ayurveda för bättre hälsa
• Ayurveda - ett verktyg för livet
• Ayurveda - kunskap om livet
• Trött och trög i både kropp och tanke kan vara "ama"
• Alla artiklar om Ayurveda

Att bli sin egen lärare

Idag vill jag påminna mig själv om att reflektera. Att reflektera är att känna in stunden, kroppen, tankar, känslor, sin omgivning och situationen man befinner sig i och medvetet betrakta det som är. Reflektion är att objektivt betrakta och beskriva något för sig själv.

Att betrakta är att objektivt och medvetet studera. Magin händer när man börjar beskriva situationen/känslan/upplevelsen för sig själv. Det är då man blir sin egen lärare.

Att reflektera är på ett sätt att verkligen existera.

Video: "Who am I" av filosofen Alan Watts

Medvetenhet, öppenhet och mod skapar utveckling

Idag vill jag påminna mig själv om att det är jag själv som styr min egen utveckling, förändring och upplevelse. Det är jag, bara jag, som äger störst potential i att påverka mitt liv i en mer positiv riktning. Det vilar en enorm möjlighet i att inse detta faktum. 

Den utveckling jag gör baseras på min förmåga att vara öppen för att se situationer, upplevelser, tankar och känslor på nya sätt. 

Medvetenhet, öppenhet och mod gör utveckling möjlig.

3 komponenter för utveckling och förändring:

Medvetenhet
Medveten innebär att vara medveten om det som försigår inuti och runtomkring. Att lägga märke till sina tankar, känslor och upplevelser innebär att koppla bort "autopiloten". Duvet den där funktionen som låter känslor styra beslut och agerande. Något som oftast skapar onödigt lidande.

Öppenhet
Att betrakta sig själv och sin omgivning utan fördömande är en utvecklande process. Att helt enkelt ta bort det där "filtret" som vi bär omkring på och som gör att vi har förutfattade meningar om oss själva, andra och det som vi är med om. Att vara öppen innebär att försöka koppla bort känslorna för en stund och se det som finns inuti och utanför en själv helt objektivt. 

Mod
"Visst gör det ont när knoppar brister" skrev en känd, svensk poet. Ja, visst är det läskigt att förändras. Läskigt är det också att inse att ens egna beteende många gånger ligger till grund för att man mår dåligt eller har dåliga relationer. Det kräver mod att våga se och betrakta sig själv och sin omgivning med medvetenhet och öppenhet.

Att utvecklas och förändras kräver mod

Att utvecklas och förändras kräver mod. Extra mycket mod krävs det att våga se och lära av andra människor...till och med av dem jag verkligen inte vill se och lära av.

Något jag vill påminna mig själv om idag och alla dagar. 

Att förlåta är att befria sig själv från lidande

Att förlåta handlar inte om att låtsas som om det där dåliga aldrig inträffat. Det handlar om att acceptera att man inte kan förändra det faktum att det har inträffat. Att förlåta är att släppa taget om det lidande som de negativa känslorna det innebär för den utsatta. 

Att förlåta för att befria sig själv från lidande
Besvikelse, ilska eller till och med hat är ett lidande som bara slår tillbaka på en själv. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker skicka iväg mitt hat i någon riktning. Att hata är en upplevelse som försigår inom mig själv. Det är inom MIG detta sker. 

Att förlåta handlar inte om att förlåta en enskild handling. Det handlar om att släppa taget och befria sig själv från det ok som lidande innebär.  Att öppna dörren till något nytt.

Att förändra sitt liv - möjligheter till förändring!

Lite då och då kommer det in kommentarer om förändring här på bloggen. Förändring och viljan att förändras men svårigheter, rädslor och till och med frustration över att förändring inte verkar ske. Varför tar det sån tid att förändras? Vad bromsar min förändring? ...och vad innebär "att veta vad man vill"?

Hur vet man när det är dags att förändras?
Förändring handlar inte om att förändras från den man är. Förändring är att bli MER av sig själv, att leva ut den man innerst inne är. Att bli sitt bästa (riktiga) jag. Att leva ut de potential som man går omkring och ruvar på. 
Vi är alla utrustade med ett verktyg som kallas för intuition. Vi VET när det är dags. Vi vet när vi lever i en situation eller relation som inte är bra för oss (den relationen kan ju faktiskt i vissa fall vara relationen till oss själva). När vi är redo att förändras öppnar vi oss för möjligheten och det är då förändring kan ske. 

Vad är det som håller tillbaka en förändring?
Förändring är just så specifikt, enkelt, skrämmande, roligt, svårt och så abstrakt som jag uppfattar det. Det ligger i min upplevelse och mina värderingar och referenser. Bara för att jag lever i en situation som jag vet att jag mår dåligt av betyder inte att jag verkligen vill förändra den.
Vår rädsla för det okända, det där nya som vi inte vet hur det kommer att bli, är ofta det som omedvetet (?) gör att vi inte tar steget. Att vi stannar kvar. Ibland kanske det känns för jobbigt att börja...eller så vet man inte var man vill börja...eller vad man vill!?

Om jag inte vet vad jag vill, kan jag då få det?
Jag brukar ibland ställa frågan "Om du hade alla pengar och all tid i hela världen - vad skulle du göra då?". De allra flesta svarar "Jag vet inte". Sen tänker dom en stund och säger "Resa".  Okej, jag raljerar lite men lite såhär är det faktiskt. Vi människor har ofta ingen aning om vad det är vi vill. Vi vill vara lyckliga, känna att vi gör något meningsfullt med vår tid och vi vill uppleva roliga och intressanta saker. Men exakt vad det är som gör oss lyckliga, vad som är meningsfullt och roligt vet vi sällan. Så, om vi inte vet vad det är vi vill - hur ska vi då kunna få det?

Släpp alla krav och rimlighetstankar och rocka loss - vad skulle du göra om du hade all tid och alla pengar i världen? Vem skulle du vara? Hur skulle du vara? Punkta ner allt på ett papper och du ska se att det kommer hända grejer!

Förändring kräver mod och tillit - våga ha tillit!
Förändring är alltings natur. Se hur dygnet och årstiden skiftar. Hur mörker blir till ljus. Allt är i en ständig rörelse. Det enda vi kan vara helt säkra på är att förändring sker. 
Vi har valmöjligheten att bli medvetna i den förändringsprocess som vi faktiskt är delaktig i. Förändring är att släppa kontrollen och våga ha tillit. Att förändra och förändras kräver mod. Som Astrid Lindgren sa "Mod är att känna rädsla och våga göra det ändå".
Och om det gör ont så kan det vara bra att påminna sig själv om att inte ens smärtan varar för evigt.