Att skriva om det allra svåraste i livet känns simpelt på något vis. Det finns inte en lösning på alla situationer. Det finns inte ett svar för alla människor. Men det finns utrymme att reflektera och det gör jag idag.
När rädslan slår till i livet - att hantera rädslan
När man själv eller människor man tycker mycket om drabbas av tråkiga saker i livet är en naturlig reaktion att bli rädd. Livrädd rentav. Det är helt i sin ordning och något som vi alla har gemensamt. Att stå inför sårbarheten.
Ett sätt att hantera rädslan är att trycka undan den, att fly från den. Att försöka blunda sig igenom den här jobbiga perioden, att åka från punkt A till punkt B och titta bort. Det går förstås att göra så och det behöver i sig inte vara fel, men det är oerhört belastande och utmattande. Dessutom får vi väldigt lite med oss från resan.
Att samla kraft från sitt inre
Det finns inget universellt svar på hur en situation på bästa sätt ska bemötas. Vissa händelser i livet är så traumatiska att de vänder oss upp och ned. Vi blir desorienterade och får svårt att navigera.
Hur vi ska bemöta det svåra måste vi alla finna inom oss själva. Inom oss. Att våga titta på den där rädslan, ovissheten, sorgen eller oron. Att våga bemöta den, för den finns där. Den är verklig. Precis som luften vi andas, precis som livet självt. Precis som kärleken och lyckan. Rädslan finns där.
Att få rädslan att tappa kraft över oss genom att betrakta den, att lära oss av den
Enda sättet att få den att tappa kraft över oss är att acceptera den och betrakta den. Att våga känna den utan att springa iväg i tankarna och känslorna. Att känna och betrakta, precis som en målare som betraktar landskapet framför sig. Att lära sig förstå den, att beskriva den för sig själv genom att medvetet betrakta den.
"Om vi är villiga att sluta hoppas på att otrygghet och smärta kan utplånas, får vi mod att slappna av utan att ha fast mark att stå på. Det är första steget på vägen". Pema Chödrön, when things fall apart.