Väldigt upptagen eller bara ett sätt att bedöva sig själv?

Ibland känns det som tankarna ser ut så här.
Ett virrvarr varvat med kråkbo.

Många av oss har en förmåga att sysselsätta oss så till den milda grad att vi förlorar kontakten med oss själva. Är det något som "bara händer"? Eller är det själva poängen - att inte behöva känna? Men vad händer när jag börjar ställa mig själv frågan varför jag är så upptagen? 

Var kommer all rastlöshet från? Vi har alla en autopilot inom oss. En autopilot som kör på och agerar på det ständiga tjatter av tankar och känslor som vi alla har. Det är lätt att haka på. Men nackdelen är att vi inte sitter bakom ratten utan i baksätet på vår egen bil. Rastlöshet kan vara en positiv motivation men det kan också vara föremål för en flykt undan sig själv.

Varför upplever man obehag när man stannar upp?
Många upplever ett stort obehag när de inte har fullt upp. Det är min övertygelse att vi alla mer eller mindre är beroende av det inre tjattret, av tänkandet och kännandet. Att stanna upp kan trigga en sorts abstinens i form av rastlöshet. När det blir tillräckligt tyst tvingas vi att lyssna. Vi tvingas i kontakt med det jag som bor bortom det inre tjattret av tankar och känslor. 

När vi inte längre är sysselsatta och upptagna öppnar vi upp för vår inre dialog. Vi kommer i kontakt med känslor och tankar, både de vi upplever är bra och dåliga. 

Att bedöva känslor, går det?
Att ständigt vara aktiv kan vara ett (omedvetet) sätt att bedöva sina känslor. Problemet är att det inte går att välja bort de negativa tankarna och känslorna. Om jag bedövar det negativa bedövar jag också det positiva. När jag medvetet eller omedvetet försöker bedöva mina känslor finns det risk för att en känsla av tomhet uppstår. 

Kan "positivt tänkande" radera de negativa känslorna?
Jag tror inte på positivt tänkande i form av att "radera" eller ignorera negativa tankar och upplevelser. Jag tror att de negativa tankarna och känslorna är lika naturliga som de positiva (hur skulle vi annars förstå vad vi upplevde?). En negativ känsla är inte i sig farlig. Den är en känsla, varken mer eller mindre. Men en obehaglig känsla kan få vem som helst att komma ur balans och få stresspåslag. 

Att bemöta svåra känslor gör ont (att inte göra det gör också ont)
Negativa känslor kan få oss att försöka fly från dem (och då tycks de ha större kontroll över oss) eller agera på ett sätt som vi med lite perspektiv varken förstår eller kan stå för. Sårade känslor inte minst. Men vad händer om vi istället för att fly börjar betrakta känslan, liksom utifrån? Vad händer om vi välkomnar den och studerar den utan att agera på den? Att det får vara helt okej att den finns här just nu. Det handlar om att lära sig förhålla sig till det positiva och negativa. Att inte agera utifrån det negativa.

Att bemöta mina känslor här och nu kanske gör väldigt ont. Men att inte göra det innebär kanske ett fortsatt lidande genom livet.

Använd den uråldriga betraktningsfunktionen i dig!
Vad händer om jag tillåter mig själv vara stilla utan att mata mina sinnen med Facebookflöden, tidningar, TV, radio eller kanske viktigast av allt - att inte aktivt delta i min egen tankeström? Det fantastiska är att vi människor har förmågan att betrakta vår egen tanke- och känsloström i realtid. Vi behöver nämligen inte delta. Vi kan betrakta och studera oss själva samtidigt som det sker. Så, vad händer om jag stannar upp och låter mitt fokus betrakta det som sker inuti, helt utan att vara del av, agera eller fördöma? 

“Feelings like disappointment, embarrassment, irritation, resentment, anger, jealousy, and fear, instead of being bad news, are actually very clear moments that teach us where it is that we’re holding back. They teach us to perk up and lean in when we feel we’d rather collapse and back away. They’re like messengers that show us, with terrifying clarity, exactly where we’re stuck. This very moment is the perfect teacher, and, lucky for us, it’s with us wherever we are.” – Pema Chödrön

Ett nytt år med mindre stress och press önskar jag dig!

Jag tror att vi alla kan bli mer medvetna om hur vi agerar
genom vår dag. Pressar jag på andra i onödan?
I så fall pressar jag också på mig själv.

Många av er har haft ett tufft år. Det vet jag inte minst på alla meddelanden och kommentarer som jag får varje dag (jag läser allt och svarar på det jag har möjlighet till). Stressen och pressen har ökat i våra liv. Det märks tydligt på statistiken. Men kanske något vi alla kan ta lärdom av in i det nya året? För hur hjälper vi både oss själva och varandra framåt, bort från den ohållbara situation vi lever i?

2014 och 2015 har andelen stress-sjukskrivningar ökat med 73%

Även om det är väldigt trevligt att trafiken på bloggen ständigt ökar kan jag ändå känna en liten sorg i hjärtat. Ni blir nämligen allt fler som söker er till information om läkning av stress. Ni är fler som är stressade, utbrända, utmattade, deprimerade och trötta. Statistiken visar att andelen sjukskrivningar för stressymptom har ökat med 73% de senaste 2 åren.  73% ja, du läste rätt. Det är en epidemi vi (inte) talar om.

Den gamla ledarstilen "Management by fear"
ger sämre resultat  hos personalen visar studie
efter studie. 

De som tar hand om våra barn och sjuka mår sämst i samhället

De som sjukskriver sig är i första hand personer som jobbar inom vård, omsorg och skola. Dvs de som tar hand om våra sjuka, gamla och våra barn mår sämst i vårt samhälle. En majoritet av de som bränner ut sig är kvinnor. Kvinnor upplever stress, inte bara på jobbet utan även när de kliver in genom tröskeln hemma. Medan männens stresshormoner generellt sett går ner när de kommer hem. Det måste vi prata om.

Stressad personal presterar sämre!

Tidsschemat för den som arbetar har ökat tempot avsevärt genom åren. En sanning, eller en sorts faktoid snarare, företagarvärlden lever med är att ett ökat tempo är lika med bättre resultat. Ändå visar studie efter studie att de chefer som har personal som inte är stressade är de som presterar bättre. Rädd, stressad och orolig personal presterar sämre. Varje hög ledare har allt att vinna på att radera ledarskap a la management by fear från sitt företag/myndighet.

Hållbarhet är ett ord som ofta används i miljösammanhang. Men väldigt sällan talar man om hållbarhet i människors liv. Det kanske är på tiden?

Hur kan vi minska bördan på våra och andras axlar?

Stress är aldrig bara individens, företagets eller samhällets fel. Ansvaret ligger där någonstans mittemellan. Vi har alla ett ansvar att ta hand om oss själva men det kommer inte räcka hela vägen i ett ojämställt samhälle eller osund arbetsmiljö med gammal ledarskapsstil. För många av oss är det svårt att se hur en liten människa som jag kan påverka hur företag, omsorg, skola och vårdapparaten kan bli mer sunda och hållbara som arbetsgivare. Och visst, det är svårt. Det krävs ett omtag från så många håll. Men stress är så mycket mer. Stress kan uppstå i så många olika situationer. Situationer som jag är med och påverkar...

Avslappning, reflektion och avkoppling
kommer inte alltid av sig självt.
Ibland måste vi aktivt välja det,
precis som vi väljer aktivitet.

Här kommer ett förslag på nyårslöfte: Stressa ner, både mot mig själv och mot andra!
Jag kan inte göra allt men jag kan göra något. Jag tror att vi alla kan bli mer medvetna om hur vi agerar genom vår dag. Hur bemöter jag andra och mig själv genom min dag? Pressar jag på andra i onödan? Vi gör ju alla det ibland. Särskilt om vi själva är stressade och våra hjärnor aktiverar den mindre empatiska delen av hjärnan. Stress gör att vi inte ser andra. Vi blir onödigt hårda mot andra men också mot oss själva. Den som är hård mot andra är oftast ännu hårdare mot sig själv.

Minska pressen mot de du möter - en sorts god karma!

Kanske kan ett nyårslöfte vara att minska pressen på människor som man möter genom dagen. Och kanske kan man bjuda på ett "bra jobbat" och "ha en bra dag" lite oftare. Det kostar inte mycket men kan betyda enormt mycket för en människa! Och vem vet, kanske minskar automatiskt den press du har på dig själv samtidigt. En sorts god karma.

Ett Gott Nytt År önskar jag dig!

Att leva sitt bästa jag

Idag tänker jag på vikten med att titta tillbaka på sig själv. Det låter kanske lite konstigt eftersom jag många gånger pratar om att träna upp min förmåga att förhålla mig till det som sker just nu. Men det handlar inte om att älta gamla oförrätter utan snarare att komma i kontakt med den jag är just nu och den resa jag gör. För den resan pågår varesig jag vill eller inte.

Att se riktningen i den egna utvecklingen
Jag tänker att det finns ett värde i att förstå den utveckling jag gjort som människa. Den förändring som skett genom att titta på den jag var gör det tydligare att förstå, inte bara den jag är just nu, utan också den jag vill bli mer av. Jag tänker mig att en mening med mitt liv är att bli mer av mig. Med det menar jag att vi alla bär på intre potential, ibland sådant som vi kanske inte ens känner till. 

Att leva i enlighet med den man är kräver att man kommer i kontakt med och vågar leva den man är. Det i sig är en process som för någon startar när man upplever en kris, exempelvis en utbrändhet. 

Att öppna upp för sitt inre potential
En resa att göra är den att öppna sig för sig själv. Att våga öppna sig för sig själv och att våga leva ut den man är. När jag lever i enlighet med den jag är, är jag del av en ständig förändring. En utveckling som är ärlig och rätt för mig.
Varenda människa har ett nyupptäckt eller slumrande potential att lyfta fram och utveckla. Varenda människa har ett inre väsen som är det rätta och ärliga "jaget". Min tanke är att när vi har mod att leva som de vi verkligen är, då kan vi inte bara lyfta fram våra inre potential utan också må som bäst. Och om vi just nu inte mår bra så öppnar vi upp, inte bara för förändring utan också för läkning. 

"If you are always trying to be normal, you will never know how amazing you can be" Maya Angelou

Att förändra energikrävande situationer

Ibland måste man avvika från sina invanda
mönster för att ta en ny väg.

Ibland har jag funderat över frustrerande situationer som återkommer. Vi känner nog alla till fenomenet. De där situationerna som uppstår gång på gång och som placerar oss i oönskade lägen. Inte sällan med frustration och utmattning som följd.

Situationer och beteenden som äter energi
Det kan handla om relationer som triggar särskilda situationer som kräver något av oss, något som vi inte har lust med och som gärna återkommer gång på gång. Som att det alltid tycks landa på mig att hantera surdegen i bostadsrättsföreningen, eller betala taxinotan med just den (snåla) vännen. Eller kanske råkade alla andra försvinna när det blev tal om det där övertidsprojektet på jobbet. Kände du dig manad att räcka upp handen och ta på dig en arbetsbörda då tystnaden blev för långvarig? Känner du dig som en dålig vän om du inte svarar när din egocentrerade vän ringer dig mitt i natten en tisdag för att prata om sina kärleksproblem? Där står man med samma känsla, samma frustration som om man levde i repris. Hur tar man sig ur den elaka loopen?

Första steget är att identifiera situationen, känslan och ens egna beteende.

Visst handlar det lika mycket om mig och mitt beteende som om de situationer som jag ställs inför. Jag deltar i någon form i att föra tillbaka till mig själv i en och samma problemsituation (fast jag inte vill erkänna det för mig själv alla gånger).

"Nothing ever goes away until it teaches us what we need to know"
Så säger Pema Chodron. Jag tänker att hon kanske har rätt? Kanske är det så att vi tvingas tillbaka till den där situationen gång på gång tills vi lär oss? Resultatet lär knappast bli annorlunda om jag bemöter situationen på exakt samma sätt varje gång. Något måste jag göra annorlunda. 

Jag börjar med att bli medveten om hur jag känner och agerar precis där och då. Agerar jag på mina känslor (dvs att jag upplever mig vara tvungen att svara kl 03 på natten)? Skulle jag ställa samma krav på andra som jag upplever att just den här vännen/kollegan/partnern ställer på mig? Hur kan jag förekomma den här situationen? Hur kan jag hitta ett friktionsfritt sätt (dvs som inte kräver så mycket energi av mig) att förändra situationen? När man reflekterar och öppnar upp kan förändring ske.

Med förändring kommer en ny tid.

Kontroll, medveten närvaro och stress

Något jag ofta reflekterar över är att de allra flesta av oss, med varierande insats, försöker skapa en känsla av kontroll. Det kan yttra sig som pedantiska drag, överdrivet intag av information inför semesterresan, svartsjuka men i många fall känslor som oro. 

Kontroll är blott en illusion
"Jag är ett kontrollfreak" kan man ibland höra någon säga. Inte sällan man stolthet i rösten. Jag har ofta funderat över vad det är som gör att kontroll ibland anses vara något positivt. Min upplevelse är nämligen den att jag mår som bäst när jag lyckas hantera det faktum att livet är ständigt föränderligt, dvs bortom min kontroll. Det är en illusion att de viktigaste sakerna i livet går att kontrollera. Visst mår jag troligen bra av att utöva ett visst mått av planering i livet, som att kontrollera att jag fick med mig passet till flygplatsen eller läsa igenom innehållsförteckningen om jag är allergisk mot något. Det tillhör eller bör åtminstone tillhöra en del av vardagen.
Men de verkligt viktiga sakerna i livet går inte att kontrollera. 

Det enda vi egentligen kan kontrollera är hur vi väljer att bemöta det som sker genom vårt sätt att betrakta hur vi bemöter och agerar i det som sker.

Precis som årstiderna och dygnet förändras,
förändras också livet.

Oroar du dig för att skapa kontroll?

Att oroa sig för dåliga saker som "eventuellt kan inträffa" kan ibland vara ett sätt att försöka skapa kontroll. Men hur då? Jo, oron kan, ofta helt omedvetet, fungera som en sorts snedvriden och mycket dränerande riskanalys. Med det menar jag att väldigt många av oss, med varierande grad, har en tendens att omedvetet oroa oss för saker för att de inte ska inträffa. 

Om jag bara oroar mig för allt skit som kan dyka upp på semesterresan så eliminerar jag riskerna med att det faktiskt inträffar. Att planet ska krascha, att bli bestulen på pengar eller att bli lurad på restaurangnotan. Det handlar om ett sorts snedvridet sätt att förutse eventuella faror och sedan avvärja dem. Problemet är att oron blir för tongivande och inte bara dränerar oss på energi utan också påverkar vår upplevelse av livet här och nu. 

Svartsjuka är ett ypperligt exempel på hur kontroll i form av maktbeteende inte fungerar. Att försöka kontrollera den man älskar så att hen inte slutar älska en (eller vill lämna en för en annan) ger precis motsatt effekt till relationen. Den kvävs.

Kan kampen om kontroll begränsa livet?
Ett annat problem med överdriven kontroll är att man som "kontrollfreak" tenderar att bestämma sig för hur en sak ska utföras, långt innan den ska utföras (som kontrollfreak har man ju förstås tänkt på det långt innan). Det kan göra att man hamnar i situationer där man, istället för att betrakta situationen här och nu, begränsar sitt sätt att se på problemlösning. Man blir fyrkantig och har svårt att tänka om. Kan hända att man kör på sin förutbestämda lösning som i värsta fall ställer till det för en, dränerar en på energi och tar längre tid?

Kontroll kan vara ett försök att skapa lugn. Själva grundtanken är att inte dåliga saker inträffar om jag bara tänkt igenom allt ordentligt först. Det ironiska är att det överdrivna kontrollerandet ger precis motsatt effekt. 

Att våga öppna sig för att livet är ständigt föränderligt är nyckeln
Visst är planering en viktig del av livet (såvida den inte går till överdrift förstås). Och visst är det lite läskigt att släppa taget och våga öppna sig för det faktum att de viktigaste sakerna i livet inte går att kontrollera. Men min upplevelse är att jag mår som allra bäst när är tillfreds med det faktum att allt förändras. Precis som dygnet och årstiderna förändras, förändras också livet. Förändring är det enda vi kan vara säkra på.
När jag vågar ha tillit till att jag klarar av förändring och att jag är utrustad med verktyg och förmågor att hantera det som sker. Det är då jag känner mig som mest harmonisk och i kontakt med mig själv.  


"You may not control all the events that happen to you, but you can decide not to be reduced by them" Maya Angelou

Detox - en månad med extra fokus på kropp och sinne

Grön juice gjord på stjälkselleri, fänkål, spenat,
ingefära, citron, gröna äpplen och gurka.

Det har gått 10 år sedan jag började detoxa. I början kändes det oerhört tråkigt och tungt. En hel månad utan mjöl/gluten, mjölk, socker, alkohol, kaffe/svart te, kött och tillsatser - hur skulle det gå? Skulle livet vara värt att leva? (ja, så dramatiskt kändes det i början). Men för varje år som gått har det blivit lättare och faktiskt något att längta till. En detox har för mig blivit ett utrymme för återhämtning och omstart, inte bara fysiskt. Och visst har det förändrat många saker i mitt liv.

Grundtanken med mitt sätt att detoxa föddes ur förkylningar och trötthet
Första gången jag detoxade hade jag dragits med förkylningar och infektioner en hel vinter. Jag var utled på att känna mig trött och seg och kände att jag ville göra något drastiskt för att förändra min situation. Jag var helt enkelt less.
Min grundtanke från början väldigt fokuserad på kroppen som fysisk mekanism. Jag valde att fokusera på att ta bort ämnen och livsmedel som troligen inte tillför kroppen något och samtidigt tillföra mat och dryck med mycket lättupptaglig näring. Men för varje detox jag gjorde insåg jag hur jag förändrade mitt sätt att se på kroppen. Den är inte bara en påse kött på ben, det finns en själslig bit som jag tycker har blivit väldigt tydlig när jag har detoxat. 

För mig är läkning alltid fysisk, mental och själslig oavsett vilken åkomma (fysisk eller mental) jag drabbas av. Därför måste kroppen och sinnet behandlas därefter.

Färskpressad juice är ett bra sätt att få i sig näring.
Använd gärna mörkgröna bladgrönsaker med
äpple, citron och ingefära.

Ska du detoxa 2015? 
I år kommer jag att semi-detoxa. Jag kommer att äta frukost, lunch och middag samt mellanmål. Jag kommer inte att juicefasta som jag brukar göra delar av detoxen. Det blir mycket grönsaker, färskpressade juicer, frukt, bra fetter (avocado, kokosnötsolja, lax, nötter) och protein från bönor, kyckling, lax, halloumi och nötter m.m. Proteinkällan brukar vara 100% vegan för mig men inte i år. Jag kommer att äta vissa mjölkprodukter som yoghurt och halloumi, något jag i vanliga fall inte gör när jag detoxar. Vatten är förstås viktigt när man detoxar. Jag dricker mycket kokt, något svalnat vatten. Det är ett utmärkt sätt att kicka igång magen och se till att kroppen har rätt vätskebalans.


Jahapp, då kör vi igång då!

Hur stor del av lidandet i mitt liv skapar jag själv?

Elefanten i rummet du vägrar
snacka med dig själv om?

Det är en svår fråga att ärligt ställa sig själv. Men den är nödvändig och kan vara vändpunkten till något bättre. Det är nämligen inte förrän jag VERKLIGEN tröttnar på att må dåligt, på att vara rädd eller destruktiv som jag öppnar för möjligheten att det finns andra sätt att leva mitt liv på. Men först måste jag inse min egen vikt i mitt liv. 

"Det är inte mitt fel" står i vägen för min utveckling

Det låter självklart, men många av oss är så rädda att för att inse vårt eget ansvar att vi lägger mer energi på att försöka hitta ursäkter till vårt mående utanför oss själva. För det utanför är något som drabbar oss, något som vi inte har kontroll eller ansvar för. Ansvar kan ibland vara så skrämmande att vi hellre lever vidare i destruktivitet och lidande. Så var det för mig innan jag tillsist gick in i väggen. 

Utbrändhet och kris är bland det läskigaste som finns. Troligen eftersom vi tvingas se oss själva (och vårt sätta tänka, bete oss och agera) precis som vi är, kanske för första gången i våra liv.

Kanske blir livet lite ljusare om man slutar
ignorera skuggorna?

Att bli sin egen lärare och elev i livet

Att "se sig själv som man är" innebär inte att man ska piska upp sig själv eller att man ska skylla sig själv och ge upp. Tvärtom. Det innebär bara att jag vågar se på mig själv som den människa jag är. Det i sig är en läkande och kärleksfull handling. Att belysa alla mina sidor, se dem, studera dem, acceptera dem innebär inte att man ska vara hård mot sig själv (läs utbrändhet är ett tillstånd som uppkommer just när man varit för hård mot sig själv). Det innebär att man kärleksfullt öppnar sig för det faktum att man har olika sidor/beteenden. De finns ju där, oavsett om jag låtsas om dem eller inte. 

Det må vara läskigt att öppna den här dörren men extremt utvecklande och hoppfullt. Det är ju nu allt börjar. På allvar.

Att känna sig tom inuti

Ibland brukar jag fundera över varför det är så många superkända och superlyckade människor som hamnar i enorm destruktivitet med droger, relationer, våld eller annat. Sen funderar jag lika mycket över den skadeglädje som media (eller folk i allmänhet) ogenerat vräker ur sig kring dessa människor. Först målas de upp som supermänniskor och visar det sig att de har ett problem så plockas de brutalt ner (för supermänniskor kan ju inte ha problem). Vi lever på flera sätt i en låtsasvärld. 

När man nått ett livsmål men inte är lycklig ändå
Om högsta drömmen är att bli känd, rik och populär har man förstås ett mål. Men frågan är vad som händer när det där målet uppnås? Och där kommer ödet för de många superlyckade personer som hamnar i den där destruktiviteten in. Om Jim Carrey, som har ALLT, är djupt deprimerad. Vad är då lycka? Den som ägnar sig lite tid åt den frågan kommer snart att inse att lycka inte kan definieras enligt de världsliga lagar vi har.

Men hur hittar man sin väg i livet utan att påverkas av omvärldens syn på vad lycka och framgång är? 

Att påverkas av vad omvärlden anser vara framgång
Det är lätt att bli en flipperspelskula som flyger omkring av omständigheter som sker i livet. Men kanske minst lika mycket påverkas vi av vad omvärlden anser vara framgång. Vi vill alla bli bekräftade, bli sedda. Ibland så till den milda grad att vi bränner ut oss. Jag brukar tänka att den största orsaken till min utbrändhet, för 13 år sedan, låg i att jag levde mitt liv utefter det (som jag upplevde) omvärlden ville ha av mig. Ibland måste man jobba oerhört hårt för att få bekräftelse...och ibland får man ingen bekräftelse alls fastän man tycker att man borde få det. Det är en ond cirkel. Utan kontakt med mitt inre blev jag den där flipperspelskulan, det där offret som drabbades av livet. Förvirrat gjorde jag allt för att ha kontroll över saker och ting, vilket i sin tur gjorde att det blev precis tvärtom. 

Det finns inget sådant som kontroll. Det finns bara känslan av att ha kontroll. Och då blir frågan snarare, varför måste jag ha sådan kontroll?

Första steget ur utmattning och utbrändhet
Första steget till förändring är att acceptera läget, nästa steg är att bli medveten om vad som sker NU. Med medvetenhet kommer jag i kontakt med mitt inre jag (min själ eller vad jag vill kalla det). Det är nu det blir Rock n Roll. Jag tror att det är ungefär det här Jim Carrey menar med "the reset button" i sitt tal nedan.

Kolla in videon nedan. Kloka ord från en intressant person. OBS, dom kloka orden börjar ungefär 10:10 in i videon. Innandess är det klassigt Jim Carrey-trams (vilket i och för sig inte är så dumt det heller).

Tanke, kropp och känsla - den heliga treenigheten

Min absoluta övertygelse är att det vi upplever inuti speglar sig i vår fysiska kropp. Det blir väldigt tydligt när man upplever oro till exempel. Det är som om känslorna, tankarna och upplevelsen hittar ett fäste i muskelfibrer och senor. Inte sällan med värk och inflammation som resultat.

Kroppen minns de upplevelser jag haft
När jag för 13 år sedan hade gått in i väggen började jag gå på massagebehandlingar kontinuerligt. Mest för att slappna av. När stressen gått för långt är det inte ovanligt att man har den paradoxala upplevelsen av att både vara helt utmattad men samtidigt inte ha förmågan att slappna av. 

Massage som triggar tidigare upplevda känslor
Första behandlingen jag fick på efter att ha blivit utbränd hade jag en upplevelse som var både förlösande och lite obehaglig. Det var som om massören hittade små punkter som var direkt länkade till olika känslor. Jag minns att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det var som om upplevda känslor vällde fram. Obehagligt men samtidigt väldigt renande och balanserande. 

Tanke, känsla och kropp är den heliga treenigheten. Alla tre påverkar varandra. Det är först när medvetenheten är påslagen som jag kan betrakta och lära mig hur, vad och varför jag känner som jag gör.

All läkning är mental, fysisk och själslig
Jag tror att all läkning är mental, fysisk och själslig. Oavsett vilken åkomma jag har. Läkning är en process av lyhördhet. Lyhördhet både inför hur det känns i kroppen, vad kroppen behöver (näring) för att må bättre och hur den själsliga och mentala sidan hänger ihop med det fysiska. Det är förstås lättare sagt än gjort. Men med övning kan vi bli bättre på att förstå oss själva. Och kanske är det en av läkningens absolut viktigaste punkter. Det ligger en kraft i att komma i kontakt med sitt inre. Inte minst sin intuition. 

Att utöva det som intuitionen säger är rätt kan inte bli fel. Det är min absoluta övertygelse. 

Ett stilla eller rastlöst sinne styr mitt liv?

Rastlös? Eller njuter du av stunden?

Aktivitet kan komma ur ett stilla eller rastlöst sinne
Enligt filosofen Osho finns det två sorters sätt att aktivera sig själv. Det ena är en aktivitet som kommer ur ett stilla sinne. Det är en aktivitet som har en innebörd, som är konstruktiv, skapande och kreativ. Det andra är en aktivitet som kommer ur ett rastlöst sinne. Dvs något vi många gånger gör på autopilot. Det är en aktivitet som saknar innebörd. Det kan handla om slösurfande, blippande på TV:n eller telefonen. Man kan se det som en oförmåga att bara vara i stunden och framförallt att vara med sig själv. Det måste hända något, för annars? Ja, vad händer annars är frågan?

Frågan är varför vi inte klarar av att umgås med oss själva? Vad är det som gör att jag vill "täppa till" förbindelsen till mitt innersta jag?

Baserar jag mina val på ett rastlöst eller stilla sinne?
Vad jag agerar på (rastlöst eller stilla sinne) har stor betydelse för många saker i mitt liv. Ett stilla sinne innebär att jag är i kontakt med mig själv. Ett rastlöst sinne innebär att jag agerar på saker utanför mig själv. Att andra saker, utanför mig själv, blir avgörande för hur jag väljer att agera. Vi gör varje dag många val som direkt eller indirekt påverkar våra liv i olika riktningar. Frågan är vad de val jag gör i min vardag baseras på; ett rastlöst eller ett stilla sinne?

Hur jag bemöter min stress spelar stor roll

Varför kan man få hjärtinfarktsliknande symptom när man stressar? Och varför spelar det roll hur jag upplever min stress? Kan jag bli "vän" med stressen? Och vad menas egentligen med det?

Video: How to make stress your friend

Hej stress! Du har inte lika stor makt över mig längre

Stress har som störst kraft när man är 
omedveten och agerar på sina stressade 
och sårade känslor.

Du som följer den här bloggen vet att jag brukar skriva att det inte är stressen som är farlig. Det är bristen på återhämtning som gör stress farlig. Återhämtning kan vara att vila. Men om man har ett negativt beteende mönster kommer man troligen att hamna i samma stress igen. Hur gör man för att lära sig mer om sin stress så att man minskar risken för att hamna där igen?

Vad som stressar mig är värdefull information
Jag kan inte eliminera stress från mitt liv. Det är troligen inte ens önskvärt. Stress har en funktion. Men jag kan öva upp min förmåga att bemöta stress som jag lider av. Det handlar om hur jag bemöter situationer, känslor och tankar som skapar stress och hur jag agerar när jag är stressad. Men minst lika viktigt är hur/att jag öppnar mig själv för att lära mig något om mig själv och min stress. Vad som stressar mig avslöjar nämligen en hel del om hur jag fungerar. Vilka rädslor jag har, vilken prestationsångest jag har och gamla invanda (men inte så önskvärda) beteenden som jag trillar tillbaka i. 

Det kan vara läskigt att betrakta sig själv. Våga se både sina bra och dåliga sidor. Våga erkänna för sig själv att man har ett beteende som man inte vill ha. Men det kan också vara enormt befriande...och grunden till förändring.

Att stänga av stress-autopiloten
Första steget är att överhuvudtaget bli medveten om när stressen slår till. Det är troligen så att de flesta av oss har en förmåga av att gå på autopilot. Vi märker helt enkelt inte att vi är stressade förrän det gått lite tid (lite för långt rentav?). Men hur kan man minska på stressen lite tidigare?
Min upplevelse är att stressen tenderar att minska i samma sekund som jag blir medveten om den. I samma sekund som jag börjar betrakta mig själv, mina stressade tankar, ytliga andetag och spända käkmuskler. Redan där tycker jag mig se en skiftning i upplevelse av stressen.

Många stressreducerande tekniker
fokuserar på hur det känns i kroppen,
i sinnet och i känslan.  Det är ett bra
sätt att träna upp medvetenheten.

Att kontrollera sina tankar och känslor, går det?
Jag tror inte på att försöka ta kontroll över sina tankar. Jag tror att det är så enkelt att det helt enkelt inte går. Ofta handlar teorin om kontrollerandet av tankar om att radera negativa tankar och känslor. Men de negativa känslorna är en lika naturlig del av känsloregistret som de positiva (hur skulle vi annars förstå att vi tänkte en positiv tanke?). Det viktiga är att bli medveten om hur ens inre dialog ser ut. Att komma i kontakt med sina tankar och känslor. Betrakta dem. Studera sig själv och lära sig ett nytt sätt att agera. Och lika viktigt, att sluta agera på sina sårade tankar och känslor. 

Jag tror på att addera medvetenhet istället för "kontroll" av tankar och känslor. 

Att föra en inre dialog för att minska stressen
Är man psykiskt sjuk om man pratar med sig själv? Det brukar ju sägas att de som är riktigt sjuka gärna pratar med sig själv. Faktum är att vi gör det allihopa, hela tiden. Det försiggår en ständig ström av tankar inom oss. En outsinlig sådan. Vi tänker ungefär 50 000 tankar om dagen. 85% av dessa tankar styrs inte av vår vilja eller medvetenhet. De liksom bara fladdrar förbi utan att vi är medvetna om dem. Men det kan bli ändring på det.

Om steg ett är att bli medveten så blir steg två att föra en dialog med sig själv om vad det är som stressar mig och varför. 

Att föra en dialog med sig själv:

Varför jag blir stressad just i den här situationen? Jag bara måste prestera, det får bara inte bli fel och jag vet inte om jag kommer fixa det. 
Aha, den berömda prestationsångesten är på besök igen? Ja, klarar jag verkligen den här uppgiften? 
Varför har jag prestationsångest?
Vad händer om jag inte lyckas få till en bra leverans? Då kanske jag inte får chansen på jobbet igen. 
Vad innebär en bra leverans? Jag vet inte riktigt, det kanske är därför jag känner mig pressad. Jag vet inte vad som är tillräckligt bra.
Kan det vara så att jag överpresterar för att vara säker på att det jag gör är tillräckligt bra? 
Ja, och när jag överpresterar tappar jag kontrollen över vad jag hinner göra. Det blir ofta många saker på kort tid. Det gör mig inte bara stressad utan också pressad, jag vet att jag på kort tid måste klämma ur mig en bra leverans.
Vem är jag om jag gör en dålig leverans? Dålig som person?
Nej, det är jag förstås inte. Men när jag är stressad känns det som om jag börjar tvivla på min förmåga och min kompetens. Jag blir irrationell i mitt tänkande. Börjar ta beslut baserat på mina stressande och oroliga tankar. 
Kommer jag att känna såhär 3 månader efter den "viktiga" leveransen? Kommer jag fundera över den här leveransen om 3 år? Om 10? Osv.

Ibland ter sig upplevelsen av livet väldigt snedvridet. Genom att medvetet ge sig själv perspektiv och tillåta sig att betrakta sina känslor kan stressen släppa. Och kanske hittar man till och med en ny väg...

Vad gör mig till den jag är?

Begreppet "att upptäcka sig själv" är måhända utslitet men ständigt aktuellt. Möjligheten till förändring i enlighet med mitt inre jag är både spännande och hoppfull. Men vad är egentligen mitt riktiga jag?

Julian Baggini använder sig av filosofi och neurovetenskap för att förklara en intressant tanke - Mitt riktiga jag är något jag både upptäcker och skapar. 

TED-talks: Is there a real you?

Att våga leva den man är

Jag har alltid beundrat människor som funnit styrkan och modet att leva sitt eget jag fullt ut. Att leva och bejaka den person de (egentligen) redan är inuti. Trots att det kanske inte passar in i det som för tiden eller omgivningen. 

Jag brukar tänka att det kräver mod att vara byfåne. Ändå (eller kanske just därför) är det ofta dem som blir hånade, förlöjligade och utfrysta.

Att vara "som alla andra" existerar inte, egentligen
Det är lätt att vika på sin åsikt. Gömma sina drömmar och egenskaper för att försöka smälta in. En paradox förstås, eftersom begreppet "att vara som alla andra" egentligen inte finns. Det finns inte ETT sätt. Det finns bara det vi tror är "det rätta sättet". Och det är i sig en tankekonstruktion.

Att välja bort sina drömmar och sin intuition ökar tristessen i livet. Att leva i tristess är stress.

Meningen med livet är ett liv med mening?
Jag tror inte att det finns ETT svar på vad meningen med livet är. Meningen med livet är ett liv med mening, den mening som jag ger det. Men om jag måste välja en sak så skulle jag nog säga att våga utforska och leva den jag är. Att följa min intuition och våga drömma och välja de drömmar som är mina. Att våga gå den, ibland krokiga, vägen mot att bli mer av mig själv. Att välja kärlek i livet, oavsett hur den ser ut. 

Med kärlek och intuition kan det aldrig bli fel!

“Be yourself; everyone else is already taken.” ― Oscar Wilde

Kreativitet - ditt svårfångade geni

Du har varit med om ögonblicket. När allt flyter. När allt kommer till dig i precis rätt ögonblick. Det kan handla om lösningen på ett problem som gäckat dig. Eller den briljanta idén som kommer att förändra ditt liv för alltid. Det kan vara orden som kommer i precis rätt ögonblick när du behöver dem som mest. Eller den där dikten, låttexten eller målningen som blir till utan kamp.

Är kreativitet något som kommer till oss eller är det något vi har i oss?

Under antiken fanns en föreställning om att kreativitet var en gudomlig kraft, a touch of God. En kraft som flödade genom människan. Men långt senare kom kreativitet att definieras mer utifrån individen. Kreativitet hade inte något alls med någon universell kraft att göra utan snarare något som vissa personer hade förmågan att ta fram. Antingen hade man kreativitet eller så hade man det inte helt enkelt.

Hur öppnar man sig för kreativitet?

Kan det vara så att den prestationsångest och den avsaknad av inspiration som många upplever kan ha roten i hur vi ser på kreativitet? Kan det vara så att tanken på kreativiteten som något som sitter i vår fysiska kropp är en uppfattning som motverkar kreativiteten själv? Det menar Elizabeth Gilbert, författare och briljant föreläsare för nedanstående TED-talk.

What the cell is going on?

Oavsett om jag ska läka ett fysiskt eller mentalt tillstånd så kommer min läkning alltid att vara både fysisk och mental (kroppslig och själslig). Troligtvis skulle inte min doktor hålla med mig om det. Men det är min absoluta övertygelse.

Att förnya sig själv på cellnivå
Vi mår som våra celler mår. Allt vi äter, gör, upplever och utsätts för påverkar oss på cellnivå. Energinivån i våra kroppar regleras på cellnivå. Vi avgiftas och förnyas på cellnivå. Det sägs att det tar ungefär 3 månader för levern att förnya alla celler. Det finns med andra ord för det mesta hopp att läka gamla synder. Kroppen har en fantastisk kraft och ger vi den möjlighet med rätt byggstenar (näring) och avgiftning kan vi förnya oss själva. 

Och vilken tid på året är bättre för att förnya sig själv än våren?

Video: What the cell is going on

Att forma om sin hjärna öppnar upp en ny värld

Våra tankar och känslor kan onekligen ställa till det för oss. Rädslor stänger till exempel av vår förmåga att lösa problem. Och kreativitet kan inte blomstra där rädslor regerar. Rädsla, oro och osäkerhet höjer vår stressnivå. Något som i längden bränner ut våra resurser och för oss in en ond cirkel.

Det är en utmaning att bryta beteenden som bygger på rädsla. Men när det görs sker magi.

Att förändra livet genom att definiera sina rädslor

Rädslor kan bli ett fängelse
när de omedvetet får
härska fritt.

Att definiera sina rädslor och bekanta sig med dem kan förändra livet på många sätt. Men personligen tror jag inte på att försöka radera rädslor och negativa tankar. För det går inte. Det är inte meningen att vi ska låtsas som om vi inte hade en negativ känsla eller tanke. För det har vi.

Våra negativa tankar och känslor är en lika naturlig del av vårt känsloregister som de positiva. Men det är de omedvetna rädslorna och negativa tankarna som är destruktiva för oss. Det är de som gör att vi börjar agera på sårade känslor. Det är de som gör att vi säger och gör saker i affekt. I stress. Vi blir en flipperspelskula som kastas fram och tillbaka, tillsynes utan kontroll. Livet blir ett lotteri och känslan av att vara den som drar nitlotten blir det som genomsyrar vår existens.

När rädslorna inte står i vägen öppnar sig en möjlighet
Att definiera sina rädslor och bekanta sig med dem gör två viktiga saker med oss. Först och främst blir vi medvetna om vår inre dialog och hur vi agerar på den. För det andra får våra känslor mindre kontroll över hur och vad vi agerar på. Saker vi säger, beslut vi tar, planer vi gör, drömmar vi har. Det blir mer tydligt att det finns ett annat sätt. Jag måste inte agera på allt jag känner. Jag kan välja något annat. Och när rädslor inte står i vägen öppnar sig en möjlighet...

Video: Reprogramming your brain to overcome fear

Sisters are doin' it for themselves

Marie Curie.
Källa: Wikipedia

“Nothing in life is to be feared, it is only to be understood. Now is the time to understand more, so that we may fear less.” ― Marie Curie

"The most common way people give up their power is by thinking they don't have any."

— Alice Walker, author of "The Color Purple"

"Don't let anyone rob you of your imagination, your creativity, or your curiosity. It's your place in the world; it's your life. Go on and do all you can with it, and make it the life you want to live." — Mae C. Jemison, first African-American woman astronaut

"Just don't give up trying to do what you really want to do. Where there is love and inspiration, I don't think you can go wrong." — Ella Fitzgerald, African-American Jazz singer

"I think self-awareness is probably the most important thing towards being a champion."
— Billie Jean King, female tennis champion who battled for equal pay

The best protection any woman can have...is courage."
— Elizabeth Cady Stanton, American abolitionist

"I have learned over the years that when one's mind is made up, this diminishes fear; knowing what must be done does away with fear." 
— Rosa Parks, African-American civil rights activist

Kärlek, kreativitet, mod och kraft till dig!

Att komma ut ur garderoben

Att våga vara den man är, är en livslång process. Det är inte något som sker en gång. Att växa och utvecklas som människa handlar om tid. Men främst handlar det handlar om att våga. Att våga sig på möjligheten att bli mer av den person man är. Den man egentligen redan är där inne. Ja, man kan likna det vid att komma ut ur garderoben.

TED talk: We're all hiding something

De som lyckats läka Hashimoto's (underaktiv sköldkörtel)

Jag har inspirerats av flera som lyckats backa/bota Hashimoto's/hypotyreos genom kost och tillskott/örtpreparat. Lägger upp några exempel nedan.

Färska grönsaker en gemensam nämnare
(minus grönkålen tv
då kålsorter är goitrogena)

Gemensamma nämnare för de som botat Hashimoto's sjukdom
De som lyckats läka Hashimoto's sjukdom och hypotyreos har gått tillväga på olika sätt men det som jag upplever vara en gemensam nämnare är att de alla har slutat äta gluten. Jag har skrivit om läckande tarm (små hål inuti tarmen som läcker ut osmälta partiklar i blodet) och dess koppling till autoimmuna sjukdomar i mina tidigare artiklar om ämnet. Om glutenintolerans är orsaken kan det således räcka långt med att sluta med gluten. Det gäller dock att inte småäta gluten då antikroppar direkt börjar bildas (och sägs kunna hänga kvar i flera månader).

Glutenfri kost är viktig för att läka tarmen.
Gluten kan vara orsaken till att anti-
kroppar bildas.

Glutenfritt, grynfritt, lite kolhydrater och mycket grönsaker
Nästa gemensamma nämnare verkar vara att kosten mestadels är baserad på grönsaker. Ingen av de som lyckats verkar ha ätit gryn. Samtliga verkar ha ätit ett mindre intag av kolhydrater (annat än från grönsaker och frukt). Flera av dem har, liksom jag, juicefastat och ätit mycket färsk frukt och grönsaker. En kille från Spanien nedan läkte sin hypotyreos genom juicefasta. Medan andra valt att gå på LCHF-liknande diet (exempelvis Eva Renner som först medicinerade och sedan var tvungen att sluta med medicinen). En annan diet som sägs ha effekt är sk GAPS-diet. Det är en diet som är fokuserad på att läka tarmen. Läkning av magen verkar vara vitalt.

Juice på färska grönsaker och frukter
förenklar för kroppen att ta upp
näringsämnen.

Den största gemensamma nämnaren är...
Den otvivelaktigt största gemensamma nämnaren för alla dessa personer är själva insatsen. För hur man än vrider och vänder på det krävs det någon form av insats för att läka eller förbättra ett sjukdomstillstånd. Man kan inte förvänta sig ett resultat om man inte gör en helhjärtad förändring. Och det finns inga som helst garantier för att det kommer att funka. Det tar dessutom tid. Frågan är, är det värt det? Det kanske inte är värt det för alla och det är inget mer med det. Kanske funkar medicinen utmärkt och då är det ju svårare att motivera sig till en förändring som kanske inte känns så nödvändig.
Jag tycker ju för egen del att det varit värt varje sekund. Jag hade problem med energinivån i kroppen. Huvudet kändes som en skål med gröt och muskelstyrkan gick ner. Men visst finns det dagar då doften av kanelbullar gör fysiskt ont. Men det gör ändå mer ont att må dåligt.

Video: How I cured Hashimoto's
Dara läkte sin Hashimoto's med raw food och juicer.

Video: Cured from Hypothyroidsm
Den här killen i Spanien läkte sin Hashimoto's med färska (ej goitrogena) grönsaks- och fruktjuicer genom juicefasta.

Fler som lyckats...

• My Hashimoto's disease is gone
• How I cured Hashimoto's disease
• Dr. Kharrazian Skriver om glutenintolerans, GAPS etc.
• Eva Renner (Genom LCHF-diet)

Relaterade artiklar

• Att balansera sköldkörteln (hypotyreos) på egen hand - går det?
• Läkning av underaktiv sköldkörtel naturligt (Hashimotos) - del 2
• Grundprinciper för detox 
• Detox-recept