Sitter lugnet inuti eller utanpå?

Hemma igen efter att firat en vit jul hemma i byn långt uppe i norr. Det är många år sedan jag bodde där och även om jag åker hem flera gånger om året hinner jag glömma bort känslan av lugnet som finns där på ett helt annat sätt än i min vardag. För varje gång jag åker hem blir jag påmind om och talar om för mig själv att jag ska låta känslan av lugn stanna kvar i mig. Att jag ska lyssna inåt istället för det som försigår utanför. Men det är ju ofta lättare sagt än gjort. Hur behåller man lugnet inom sig? Hur låter man harmoni växa inom en när världen runtom stormar? Lugnet, finns det där hela tiden eller beror det på vilken omgivning jag vistas i?

Att stänga av stress
Det sägs att en människa kan öva upp förmågan att stänga ute signaler som skapar stress. Zenmunkar går så djupt i sin meditation att de inte blir påverkade av det som försigår utanför dem. De kan bibehålla lugnet och stänga av kopplingen mellan allt det som finns utanför, exempelvis starka ljud, och det som försigår inuti. När en "vanlig person" blir utsatt för yttre stress reagerar han/hon genom att utsöndra stresshormoner och göra sig redo för fly eller fäkta (fight flight). Det är precis så vi reagerar på all stress vi utsätts för, en kemisk reaktion sätts igång. Men hur kan då en zenbuddhist stänga av den stressreaktion som vi "vanliga" automatiskt utsätts för?

Ditt inre är ditt lugn

En Zenbuddist vänder sig mot den enda fasta punkt som egentligen existerar, nämligen sitt inre. Egentligen är det väl ganska logiskt att vända sig inåt om man vill uppleva lugn. För det finns inte något lugn som inte kommer inifrån. Det är hur jag väljer att bemöta det som finns utanför mig som avgör om jag kommer att bli stressad eller ej.

Bara du har makten att nå harmoni inom dig
Att lugnet bor inuti innebär att jag bär på förmågan att själv nå harmoni (zenbuddhistens djupmeditation är ett utmärkt bevis på detta). Hade känslan av lugn och harmoni kommit utifrån hade vi alla varit slavar för livet och det vi upplever runtomkring oss varje dag. Då hade det hela tiden varit upp till någon annan att göra oss lyckliga. Visst hade det varit bekvämt att kunna skylla på någon annan ibland men samtidigt: är det inte bättre att vi själva har kontrollen och makten att förändra våra liv i den riktning vi vill?
Jag tror inte att vi är slavar för våra egna känslor. Vi är makthavare över vår upplevelse av livet. Allt det som försigår inom oss är vårt. Livet är vårt att förvalta.

Livet kommer att innehålla smärta, det är hur vi förhåller oss till denna smärta som avgör om vi kommer att uppleva lidande eller ej.

Förändra det inre är att förändra världen

Vårt medvetande är på något sätt det enda vi kan förlita oss på, den enda referenspunkt vi har. Det enda vi kan kontrollera och förändra. Det är åtminstone lättare att förändra sitt inre för att må bra istället för att förändra människorna och miljön runtom en. Chanserna att världen förändras till det bättre är dessutom större om människorna i den börjar ta hand om sitt inre (och sina rädslor) först.

Ta hand om dig och ditt inre!

/Din digitala vän