Strunta i klockan, upplev nuet!

Idag har jag varit ledig. Sov lääänge, åt långfrukost och tillbringade dagen med att göra saker som fick ta tid. Gick långsamt, åt långsamt, såg sprickorna i asfalten och kände varje liten smaknyans i teet.

Ta av dig klockan!
För mig är det viktigt att ha "jag skiter i vad klockan är"-dagar. Sedan jag tog mig upp ur utbrändhetsträsket för 7 år sedan har jag upptäckt att en stressfaktor är den tidsfascism som jag (och många med mig) drabbas av lite då och då. Det handlar om att utan någon speciell anledning ha stenkoll på tiden. Dvs även om jag inte har något speciellt inplanerat är det som om jag alltid måste ha koll på vad klockan är. Varför är det så egentligen? Spelar det egentligen någon roll om klockan är 16:00 eller 16:25?
Att jag kollar klockan var 10:e minut har ingen nytta, det försätter bara mig själv i ett tillstånd av stress.

Känner du igen dig eller känner du kanske någon som jämt kollar klockan? Min erfarenhet är att samma personer som är besatta av tiden också är extremt stressade, oroliga och rastlösa.

Man får inte mer gjort av att stressa

Det är lätt att glömma bort meningen med nuet när allt går fort. Det är som om man inte har samma tidsuppfattning när man har mycket att göra. Kanske för att man hela tiden håller koll på klockan för att sedan stressa vidare till nästa grej och nästa och nästa. Nu innan jul tycks tiden gå dubbelt så fort. Förmodligen pga all stress människor utsätter sig själva för. Jumer stressad man är desto snabbare tycks tiden gå. Är det inte så?

Det är inte fel att planera sin tid men ofta känns det som om denna tidspanik har motsatt verkan.

Att vara effektiv utan att stressa

En fråga som har poppat upp i mitt huvud på sistone är om man verkligen får mer gjort av att stressa? Jag tror inte det. Jag tror inte heller att man måste stressa för att få saker och ting gjorda.Jag tror helt enkelt att man kan göra saker snabbt och effektivt utan att vara stressad inombords. För det är det detta handlar om, hur jag känner mig inombords. Hur min inre dialog ser ut.
Att göra saker och ting snabbt och effektivt utan att känna stress är en konst som jag hittills inte har lyckats bemästra (vem har det?) men som jag övar på varje dag.

När den där känslan av stress bubblar upp inom en är det dags att stanna upp och ställa sig själv frågan om man verkligen måste känna såhär? Det är dags att stanna upp och "prata med sig själv", dvs starta upp en inre dialog och ställa sig själv frågor om varför jag känner såsom jag känner. Hur känns den här känslan jag har just nu? Varför känns den så? Är det verkligen så panikartat som jag upplever det? Kanske kan jag välja att uppleva situationen mindre stressig.

Att välja lugnet

Att uppleva stress är plågsamt. Det är dessutom precis lika plågsamt och utmattande för kroppen som det är för själen. Den kemiska reaktion som kroppen sätter igång tär på en om man utsätter sig själv för den för ofta. Kroppen (och medvetandet) måste få tid för stillhet och vila.

En uppstressad själ kan bara "läkas" av stillhet.

Efter att ha stressat mycket hela hösten har jag bestämt mig för att lägga till det där vackra ordet "frid" bakom "jul" och se till att den här julen blir en jul fylld med just det där som julen borde vara full av. Julefrid.

Jag tror att vi alla kan göra ett val i de situationer som vi upplever är obehagliga inuti. För allt som händer inuti mig har jag möjlighet att förändra. Jag är inte slav under mina känslor. Jag kan faktiskt välja att uppleva lugn! Det kanske kräver lite träning, men jag är övertygad om att det går att välja att uppleva lugnet. Att välja att inte hålla koll på tiden.

Av med klockan och njut av nuet!

The secret of health for both mind and body is not to mourn for the past, worry about the future, or anticipate troubles, but to live in the present moment wisely and earnestly. - Buddha

/Din digitala vän