söndag 30 november 2008

Att lyssna på kroppens signaler

Igår var jag på födelsedagsfest för en nära vän. Jag och en annan vän hade förberett ett spex/tal som vi höll efter middagen. Allt gick bra och talet var uppskattat både av jubilaren och gästerna.
Efteråt satte jag mig ner i min stol och slappnade av. Allt var frid och fröjd. Pratade lite med de jag satt bredvid när den helt plötsligt slog till. Nivet den där som inte får komma när man är på fest och har kul. Migränen. Pang!


Jag kände en sorts blandning av lättnad och panik på en och samma gång. Panik för att jag fick migrän på min väns fest som jag ju ville delta i och lättnad för att kroppen gav mig ett meddelande som jag förstod väldigt väl. Det råder nämligen ingen tvekan om att migränen med rätt entrade min kropp just där och då.

Att acceptera situationen och inte kämpa emot känslan
Jag satt där och kämpade emot, i ett försök att ignorera värken och låtsas som ingenting när en av mina vänner lutade sig fram och sa "Det är helt okej att du inte mår bra, låt det bara komma. Acceptera det bara. Kämpa inte emot. Det är helt okej!". Kloka ord från en vän som har börjat utöva och kan mycket om mindfulness.
Just där och då insåg jag att migränen inte var något som bara "råkade hända". Det var ett meddelande från min kropp. Jag var inget offer och det var inte hela världen att jag satt där och mådde skit. Det var bara så det var liksom. Det skulle inte hjälpa mig att jag panikartat försökte bekämpa känslan.


Att inte vara offer utan lära sig av kroppens signaler
Nu sitter jag här dagen efter. Utvilad och lättad på något märkligt sätt. Att kroppen ger en signaler är inget farligt. Det är hur jag väljer att besvara dessa signaler som är det viktiga.
Det handlar bara om att förstå att signaler är en sorts säkerhet som vi får ta del av när vi pushat oss själva för långt. När vi inte tillåtit oss att stanna upp, andas ut, vila och läka ihop för att sedan gå vidare.

Jag ställer mig själv frågan om vad det är min kropp försöker säga mig som jag själv inte kunde se. Uppenbarligen hade jag missat något som jag nu fick vetskap om.

Det var 6 år sedan jag tog mig ur min utbrändhet och jag har fortfarande massor att lära mig om hur balansen mellan aktivitet och vila bör se ut i mitt liv för att jag ska må så bra som möjligt. Ibland går jag på nitar och ibland hinner jag förekomma dem. Det var två år sedan jag hade migrän sist och nu när jag tittar tillbaka på mitt beteendemönster innan denna och den förra migränen så ser jag tydliga likheter. Innan min utbrändhet såg jag mig själv som ett offer för huvudvärk, spända muskler, magproblem och sömnproblem. Idag försöker jag se på min kropps signaler ur en objektiv synvinkel: vad i mitt beteendemönster kan jag lära mig av för att undvika att detta händer igen? Ingen smärta jag upplever ska gå förlorad. Det jag menar med detta är att det alltid finns något jag kan lära mig för att leva bättre. Har jag dessutom upplevt något så obehagligt som smärta så vore det dumt att låta den erfarenheten gå förlorad.

Jag citerar min vän återigen "Acceptera situationen, kämpa inte emot. Se på dina känslor objektivt som om du inte vore i din egen kropp. Det är helt okej att känna såsom du gör. Kämpa inte emot, lär dig istället av dina känslor".

Det är helt okej att må skit ibland.

Sköt om dig och lyssna på den som vet mest om dig, nämligen dig själv!




/Din digitala vän

lördag 29 november 2008

Stillhet öppnar dörren till ditt inre

Sedan många år skriver jag dagbok. Det kanske är fel att kalla det för just "dagbok" eftersom jag inte skriver varje dag. Inte heller skriver jag några klassiska "kära dagbok"-anteckningar. Nej, mina ord formas utifrån det som finns inuti mig. Det där som lätt försvinner i allt brus som uppstår i vardagen. Det där som finns där inuti mig och som jag kan ta lärdom av. Det där som är kärnan av mig som människa.

När jag skriver tillåter jag allt att komma ut. Alla känslor, tankar och ord som poppar upp i huvudet. Jag skriver inte för att prestera, jag skriver för att komma i kontakt med mitt inre. Jag skriver för att vårda mitt inre.

Nyckeln till ditt inre är att vara i stillhet
Även om jag inte är religiöst lagd så kan jag inte blunda för att det finns enorm visdom att hämta ur världens religioner.

"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."

Jag har hämtat orden ur bibeln (Jesaja 30:15 för att vara mer exakt). Det går som bekant att tyda ord på många olika sätt. Det jag läser i dessa ord är att om jag vänder omvärlden ryggen till för en stund och hittar en stilla plats kommer jag att hitta visdom och styrka. Jag kommer att bli stärkt av att vara i stillheten och jag kommer att hitta hjälp och tröst i stillheten.

Kontakt med ditt inre väsen
Kristendomen talar klokt nog ofta om att vara i stillhet för då "får man kontakt med gud". Jag vill gärna byta ut ordet gud mot "mitt inre" eller "mitt andliga väsen". Poängen är inte vem eller vad man i de olika religionerna tror sig finna i stillhet. Jag ser mer "gud" som en symbol för något som vi alla har inom oss, något som vi alla är "ett med" eller sammanlänkade av.

Den inre visdomen
Att vara i stillhet handlar om att vi kan nå det vi söker närmre än vi tror. Vi har allt inom oss. Men för att nå det vi har inom oss måste vi ta bort allt det brus som försigår runtom och inom oss. Faktum är att det bor en enorm visdom i varje människa. Bara genom att vara i stillhet kan vi nå den visdomen.

Meditation, kontemplation eller "bara vara"
I kristendomen kallas det kontemplation. I hinduismen och buddhismen (som faktiskt är sprungen ur hinduismen) kallas det meditation.
Varje religion har sitt sätt att uttrycka "varandet i stillhet". Det är ingen slump att det är så. Vi har alla ett behov av att dra oss tillbaka och processa det som försigår i våra medvetanden och våra kroppar. Allt vi upplever i vårt medvetande och i vårt undermedvetna finns där inom oss. Har vi en ständig ström av intryck och information som processas in i oss kommer vi att behöva stanna upp och låta "hårddisken defragmenteras".

Övning: Skriv för att öppna dörren till ditt inre
Du har ett vitt papper framför dig och en penna i handen. Du ska nu skriva ner varje ord, tanke och känsla som poppar upp i ditt medvetande. Det handar inte om att du ska prestera någon vacker text (även om det faktiskt kan bli så i slutändan) utan snarare öppna dig för dig själv. Texten du skriver är för dig här och nu och för ingen annan.

"När du vet vem du innerst inne är uppstår en kvardröjande känsla av frid. Man skulle kunna kalla det glädje, för det är vad glädje är: en frid som vibrerar av liv. Det är en glädje som kommer när man känner sig själv som livets essens, innan det tar form. Det är Varandets glädje – att vara den man verkligen är."
Eckhart Tolle, Talande tystnad



/Din digitala vän

fredag 28 november 2008

Yoga: Solhälsningen

Hittade ett vackert och inspirerande yogafilmklipp på youtube.

Shiva Rea Yoga Sun Salutation

måndag 24 november 2008

Vi är vad vi tänker

All that we are is the result of what we have thought. If a man speaks or acts with an evil thought, pain follows him. If a man speaks or acts with a pure thought, happiness follows him, like a shadow that never leaves him. - Buddha

Lag om attraktion i ett nötskal.

Tusen goda tankar till er alla därute.

/Din digitala vän

söndag 23 november 2008

Vinterdvala

Vintern är här på riktigt nu. Utanför fönstret viner vinden över snöklädd mark. Det är söndag och det är november. Vintermörkret är här och för många är det här en tung tid. Jag känner själv av att sömnbehovet är större nu än för bara en månad sedan. Vi går in i dvala. Vintervila.

Förr i tiden när inte elekticitet fanns gick folk och la sig tidigt på kvällen. Sedan sov man till gryningen. Räknar man ihop antalat sovtimmar man hade på den tiden under vinterhalvåret och jämför dem med vad vi har idag så kan man nog konstatera att vi har färre sovtimmar för återhämtning. Det är nog ingen nyhet att vi inte kan anpassa hela det moderna samhället efter solen men det finns en sak vi kan ändra på: vårt förhållningssätt till vintern.

När klagade du senast på att det är mörkt ute och att du är trött?
Något händer med oss när vintermörkret drar in över våra liv. Samtidigt som vi med säkerhet vet att mörkret påverkar oss är det som om vi får panik och inte riktigt kan förstå "varför vi är så trötta". Det är som om vi kämpar med att försöka hålla samma tempo och samma dygnsrytm som vi gjorde i våras. Diskussionsämnet vid kaffeautomaten på jobbet håller sig oftast till samma område: mörkret, tröttheten och kylan. Vi svär åt den, har ångest över den, är less på den, är trötta av den. Den där vintern.

Såvida man inte har möjlighet att bo i tropikerna under vintern så kan det nog vara en poäng att fundera över hur man hanterar vintern. För kanske är det dags att byta förhållningssätt till mörkret och kylan? Kanske är det vi som måste anpassa oss efter vintern lite mer? Vi lär ialla fall inte bli piggare av att fokusera på det dåliga med vintern.


Kaffe - placebo?
Att prata om hur trött man är brukar sällan vara ett speciellt effektivt sätt att bli piggare på. Jag försöker påminna mig själv om det när jag står där och gnäller vid kaffeautomaten. Kaffeautomaten ja, just det ja. Hur effektivt är egentligen kaffe mot trötthet? Blir du förresten piggare av dom där extrakopparna kaffe? Har du provat vara utan i några dar och sedan börja igen? Det har jag och jag märker ingen skillnad alls på piggheten. Jag tror att vi har blivit lurade! Kaffe är nog inte så upppiggande som man alltid har trott. Faktum är att jag tror att kaffe i mängder gör att man bara blir tröttare. Dessutom brukar överkonsumptionen sluta med att man får problem med magen på kuppen.

Hur blir man piggare då?
Ja, hur hittar man balans under de här tunga, mörka och trötta månaderna?

Enligt Ayurveda är vintern vata-period. Det innebär att det kalla och blåsiga vädret gör att man kan dra på sig obalanser som magproblem (gasbildning, förstoppning), oro, ängslan, sömnstörningar och spänningsvärk.
För att undvika vata-obalans kan man göra några justeringar i sin livsstil.

Här kommer några exempel:

- Ät och drick varm mat/dryck. Speciellt om du är påväg att bli förkyld bör du försöka undvika att dricka och äta kallt. Kall dryck och mat skyndar på förkylningssymptomen. Dessutom ställer kallt vatten och kall mat till det för matsmältningen.


- Använd gärna kryddor som kanel, nejlika, ingefära och kardemumma i det du dricker och äter.

- Se till att du har en bra vätskebalans. När det är minusgrader ute tenderar luftfuktigheten att gå ner. Se till att dricka ordentligt (och varmt).

- Vataobalans får man ofta när man stressar, reser eller ser på TV/dator för mycket. Se till att försöka ha så regelbundna vanor som möjligt när det gäller mat, sömn, träning, aktivitet och vila.


- Självmassage med varm sesamolja. Köp sesamolja på hälsokostaffären. Fyll på handfatet med varmvatten och lägg ner oljeflaskan så att den blir varm. Massera sedan kroppen med långa svepande rörelser. Några minuter om dagen räcker bra.

- Mer sömn. Det råder ingen tvekan om att vi behöver mer sömn under vinterhalvåret. Tillåt dig själv lite extra sömn då och då om du kan. Ha inte ångest för att du är mer trött! Sluta ha ångest för att du inte orkar ta dig ut och träffa folk lika ofta som på sommaren. Ångesten i sig gör att du blir mer trött.


- Värm dig! Kryp ner i badkaret om du har ett. Eller åk till badhuset och kryp ner i bubbelpoolen eller in i bastun med dig!

Förutom att att man ska tänka på ovanstående finns det en faktor till: mys! Se till att mysa ordentligt. Det finns få saker som är så mysigt som att krypa in under en pläd i soffan, läsa bok och dricka varmt te.



Dags att fylla på tekoppen.


Sköt om dig!



/Din digitala vän

lördag 22 november 2008

Meditera mera

Att meditera är att vara "här och nu". Det är att vårda sitt inre. Det är att öva upp sig på att vila medvetandet och komma i kontakt med sitt inre.
Det finns de som menar att meditation är mer effektivt vilande för sinnet än sömn. Om det verkligen stämmer har jag ingen aning om. Det som däremot är vetenskapligt bevisat är att man genom meditation kan förändra kemin i kroppen. Stresshormoner som adrenalin minskar medan "måbra"-hormonerna dopamin och seretonin ökar.

Men det bästa med meditation tycker jag är den härliga känslan efteråt, då man tagit sig förbi det där "bruset", alla tankar och känslor. Det känns lite som om systemet blivit "ombootat".

Deepak Chopra's Introduction to Meditation - Part 1,1



Deepak Chopra's Introduction to Meditation - Part 1, 2

onsdag 19 november 2008

Stressens dolda sidor

Imorgon bitti ska jag gå på "hälsotest". Ska kolla upp mina blodvärden och testa fysiken genom nån sorts pulsmätning som synkas mot ansträngning. Är lite pirrig. Flera av mina kollegors blodvärden visade högt kolesterol trots att de alla är smala (ca storlek 36), äter bra och tränar regelbundet. Hur går det ihop? Jo, det är tydligen så att om man stressar mycket producerar kroppen adrenalin som sedan påverkar kolesterolet negativt. Visste ni det? Inte jag, det kom som en liten chock.

Det skulle inte vara förvånande om även jag visade tecken på högt kolesterol. Vad är det vi håller på med egentligen? Varför stressar vi så? Vad är det vi försöker hinna med egentligen? Verkar det som att vi kommer dit vi försöker nå? Eller är det så att vi inte ens vet vad eller vart vi försöker nå?

Jag ska träningsbikta mig:
Jag har inte tagit hand om min kropp tillräckligt väl det senaste halvåret. Jag har inte tränat regelbundet (bara stötvis när jag har lyckats klämma fram motivation till det). Jag har stressat och pressat mig själv, månad efter månad. Ätit dåligt, tränat lite och sömnen ska vi inte prata om. Faktum är att hade någon behandlat mig så illa som jag har gjort med mig själv så hade jag sagt upp bekantskapen. Vad har hänt med mig egentligen? Vart tog energin och lusten till träningen vägen?

Jag som brukade vara en flitig löpare som klev upp och körde ett "innan-frukost-pass" på söndagmorgnarna. Jag älskade att lyssna till stegens och andningens takt samtidigt som jag tittade ut över vattnet och fåglarna som speglades i det. Det låter lite nördigt, men jag älskade känslan av frihet. Känslan att kunna frakta sig själv från en punkt till en annan helt för egen maskin. Den känslan var motiverande.

Här sitter jag nu i mörkaste november, trött och sliten. Känner mig som nån som har åkt taxi i ett helt liv. En stor och tung påse kött. Något har hänt. Jag förstår bara inte vad och var någonstans jag förändrades. Vad var det som gjorde att jag valde att springa på som en travhäst, rakt fram med skygglapparna på? Det känns som att jag har förlorat en liten del av mig själv. En del som jag nu ska leta reda på och förenas med.
Ikväll staplade jag iväg till gymet och ställde mig på ett av löpbanden. Det gick trögt men var ändå härligt och förlösande på något vis. Jag såg min egen spegelbild i glaset. Såg mig själv i ögonen med svetten lackandes i pannan och bestämde mig för att nu börjar det. Alla dåliga val jag har gjort kan bara bli bättre. Jag ska vara ärlig mot mig själv och jag ska dela med mig av min resa här på bloggen. Alla de bra dagarna och alla de dåliga. Det finns inga genvägar.
Om jag ska vänta på motivation lär jag få vänta resten av mitt liv. Dags att ta itu med träningen...och det NU!

/Din digitala vän

tisdag 18 november 2008

Att ta ansvar för sina känslor

Allt jag upplever börjar med en tanke. Mina tankar styrs av mig. Det jag upplever har jag själv tillåtit mig att uppleva. Jag har makten att själv förändra mina tankar och därmed också de känslor som tankarna följs av.

Lycka kommer inte utifrån, det kommer inifrån mig själv.
Mina möjligheter att uppleva harmoni, lycka och frid är ett val som jag kan påverka.

Mina tankar om människorna jag möter är ett meddelande till mig själv.
Om jag är hård mot andra är jag också hård mot mig själv.
Jag kan välja hur jag upplever andra människor och också mig själv.

Det är mina tankar om det jag upplever som styr mina känslor.
Om jag förändrar mina tankar förändras också mina känslor.
Bara jag har ansvar för mina känslor.

Jag är den som skapar mina tankar.
Ingen annan än jag kan göra mig lycklig.
Jag själv har makten att uppleva lycka.

Allt finns inom mig.

/Din digitala vän

Matthieu Ricard: Habits of happiness

måndag 17 november 2008

Känslo-detox

Kroppen utsätts för gifter både från miljön och från det vi stoppar i oss. Gifterna tas naturligt omhand av kroppen som sedan slussar dem vidare ut genom urin, avföring, svett etc. Men stressar man mycket påverkas kroppens förmåga att rensa ut gifter. Tillför man dessutom hela tiden nya gifter i stadig takt lagras gifterna istället i kroppen. Därför kan det då och då vara bra att ta ett par veckor då man ser över sitt intag av kaffe, alkohol, tobak och kött för att låta kroppen "hinna ikapp".


Känslomässiga slaggprodukter
Jag tror att vårt "känslosystem" inte är helt olikt vår metabolism. Vi tar hand om och bearbetar de negativa känslor vi upplever. Men vi har också en förmåga att lagra obearbetade känslor inom oss, i vårt medvetande och i vår kropp (läs gärna tidigare inlägg om "kroppens minnen av dina känslor"). Jag vill kalla dessa obearbetade känslor för "känslomässiga slaggprodukter" och de fungerar som små blockeringar som gör att vi inte kan uppleva och leva fullt ut. Det handlar inte bara om obearbetade och traumatiska upplevelser utan även om obearbetade negativa känslor som stress, ilska, frustration etc. Eller så är det så att du tar emot så många intryck att ditt inre inte riktigt hunnit med att bearbeta dem alla.

Ilska, irritation, ångest, oro, rädslor, fobier.
Hur vet man om man har "känslomässiga slaggprodukter"? Jag tror att det är ganska enkelt: man känner det på sig. Man märker att ens inre inte riktigt fungerar så väl som man skulle vilja. Det är lite som om bilmotorn har slammat ihop och man känner hur gasen inte riktigt tar sådär som den brukade. Man upplever sig helt enkelt ha ett känslomässigt potential, men att någonting liksom "står ivägen" för det hela. Kanske känner man inte riktigt igen sig själv, inuti. Eller så känner man sig helt enkelt bara känslomässigt trött och nere utan någon särskild anledning. Lite som om maskineriet blivit en aning igensotat.

Släpp ut dina känslomässiga blockeringar

Av någon anledning har vi i Sverige en förmåga att känna skam för både det ena och det andra. Faktum är att vi skäms så mycket att vi hellre håller vår smärta för oss själva, även om vi mår extremt dåligt av det.
Men det kan också vara så illa att man inte ens vill veta av sina egna känslor. Varför är det så egentligen? Varför pratar vi inte mer med varandra om det vi känner?

Att lägga locket på fungerar inte speciellt bra. Det vet alla som har upplevt en utbrändhet.

Hur blir man av med ingrodda gamla känslor som står ivägen för livet? Vissa själsliga problem kan vi inte lösa helt själva utan någon professionell hjälp men vi kan hantera mycket själva. Framförallt kan vi se till att förebygga att vi får känslomässiga problem.
Törs du öppna dig för en liten övning?

1. Bli medveten

Man kan inte navigera sig ut ur något om man inte vet var man är. Bli medveten.
Se till att du får vara ifred i några timmar. Leta fram ett block och en penna och börja lyssna på dig själv. Bli medveten om de där känslorna du har trängt undan så länge. Släpp alla murar och låt dem visa sin skepnad.

2. Känslo-vomera
Det här är inte menat att bli något ämne för Pulizerpriset. Nej, det är defintivt ingen prestation. Det enda du ska fokusera på är att öppna dig själv på vid gavel för dig själv. Det finns ingen annan i din närhet, bara du. Inget kan begränsa dig, bara du själv. Skriv ner allt det som kommer, allt du känner. Det du skriver är inget du ska läsa sedan, låt det bara rinna ur dig. Om så behövs: gråt, skratta, bli arg, flippa ur...skitsamma ingen ser dig ändå. Löp amok på papperet.


3. Bränn upp dina känslomässiga slaggprodukter

När du känner att du är klar med skrivandet är det dags att göra sig av med alltsammans för alltid. Elda upp papperna du just skrivit. Om du är rädd för att bränna ner huset går det lika bra att riva upp eländet i småbitar. Eller så hoppar du lite på dem först om du känner för det. ;-) Gör dig av med pappersbitarna, spola ner dem i toan eller (om du har skrivit mycket och risker stopp i avloppet) släng dem i en påse och gå direkt ut och släng soppåsen. Det viktiga är att du helt och fullt har gjort dig av med det hela.


4. Fyll lungorna med ny luft
Sätt dig bekvämt och ta några riktigt djupa andetag. Slut ögonen och lyssna på din egen andning. Försök att tränga undan de tankar som kommer, låt ditt sinne vila. Sitt kvar så en lång stund.
Känner du dig sömnig är det lika bra att kapitulera och knoppa in en stund.

Öppna ögonen och känn efter, är inte ditt inre lite lättare?


/Din digitala vän


Deepak Chopra on: Releasing Emotion Toxins:

Stärkande kur för matsmältningen

Ingefära har en stärkande effekt på bland annat
matsmältningen och tarmfunktionen.
Jag har en liten Ayurvedisk kur som jag vill dela med mig av. Jag brukar använda mig av den när jag känner mig trött, har lite magproblem eller bara vill förebygga eventuella förkylningar och annat. Det är busenkelt, billigt och gott. Det du behöver ha hemma är färsk ingefära, citron, honung (helst flytande el akacia) och salt.



Såhär gör du:

1. Skala och riv ca 1 msk ingefära, på den finaste sidan på rivjärnet.
2. Pressa i ca 1 msk färsk citron
3. Squeeza i ca 1 msk honung
4. I med en nypa salt

Rör ihop och ät ca 15 minuter innan lunch och middag i ca 10 dagar (eller mer om du vill det).
Jag brukar ta med mig en liten burk som jag förbereder på morgonen och sedan tar med mig till jobbet.


Utrensande och stärkande kur för bättre matsmältning och immunförsvar
Jo, du får en bättre matsmältning (tar upp näringen bättre), bättre immunförsvar och rensar ut slaggprodukter (sk "ama" enl. Ayurvedan).

Läs gärna tidigare inlägg om Ayurveda.

söndag 16 november 2008

Det är nu som livet är mitt

...och den himmel jag trodde fanns, ska jag hitta där någonstans.

Det som är mitt liv just nu, är mitt liv JUST NU.
All förändring börjar inuti mig, med mina tankar.
Allt börjar med en tanke.
En tanke kan göra vad som helst möjligt.
Det är bara det som finns inuti mig som kan göra mig olycklig.
Det är bara det som finns inuti mig som kan göra mig lycklig.
Livet kommer alltid att innehålla smärta, det är hur jag förhåller mig till den smärtan som har betydelse.
Bara jag kan påverka mitt liv i den riktning som är rätt för mig.
Jag kan välja den väg som är min.
I den riktning som för mig närmre den jag egentligen är.


/Din digitala vän

Kay Pollack, Intervju om "Såsom i himmelen":





lördag 15 november 2008

Stress

I flera nätter i rad har jag drömt om jobbet, att jag jobbar. Det är som om jag går igenom allt jag borde ha gjort och inte hunnit med under veckan. Vaknar upp i tidig gryning och känner mig uppstressad.

Jag har inte riktigt lyckats varva ner ordentligt efter en period av mycket stress och press. Den långvarig stressen har gjort att jag har förändrat kemin i kroppen. Jag kan fysiskt känna att något har förändrats i min kropp. Stressen har gjort att jag har producerat mängder av adrenalin och det gör i sin tur gör att min kropp befinner sig i nån sorts beredskapsläge. När det är dags att sova går kroppen ner i nån sorts slummerläge men når aldrig den riktigt djupa sömnen. Det här inlägget är en påminnelse till mig själv och alla andra därute som sover dåligt. Det är dags att bli medveten om vad som försigår där inuti.

Att skapa hållbarhet i livet
Något jag ofta letar efter är att hitta en linje i livet där jag kan kombinera aktivitet och vila. Att hitta balansen mellan de tu. Det jag tror skapar obalans är när man förlorar kontakten med sitt inre. När man inte är medveten och uppmärksam på vad som försigår i ens medvetande, då har man förlorat kontakten med sig själv. När man förlorar kontakten med sig själv styrs man av yttre signaler, dvs det som händer runtomkring en.

Föreställ dig att du har en mur i din trädgård. Muren är dåligt byggd och rasar ihop.
Föreställ dig nu att du ska bygga upp muren igen. Om du väljer att bygga på precis samma sätt som innan, vad kommer då att hända med muren? Ja, just det, den kommer att rasa ihop.
Men vad händer om du ser till att bygga en solid grund, använda ordentliga stenar. Vad händer då? Muren står kvar.

Jag är i ständigt skissande, byggande, mejslande av en hållbar levnadsstil. Ibland lyckas jag hitta den där gyllene vägen, den där linjen. Men ibland rasar muren ihop och jag sitter där med verktygen i mina händer, reflekterande över vad det var som gick fel.

Jag antar ändå att det finns en mening med att vi ramlar då vi lär oss gå. Borstar av mig dammet, återigen fast bestluten om att försöka igen. För jag tror starkt på att det går att bygga den där stadiga och trygga muren som kan hålla uppe balansen mellan upplevelser, aktiviteter och lugnet i livet.
Dags att lyssna inåt.


Ha en vilsam och skön helg allihopa!

/Din digitala vän


fredag 14 november 2008

Andlighet

Deepak Chopra om andlighet:

torsdag 13 november 2008

Livet i ett större perspektiv

Har du någonsin ställt dig själv frågan: vad är meningen med livet? Har du lika snabbt som du försökte svara på denna fråga avfärdat den som nonsens eller omöjlig att besvara? Varför är vi så rädda för att fundera och reflektera över varför vi är här? Kanske tillför stora frågor något extra till våra liv? Jag vill tro det.

För om vi aldrig ställer oss själva de stora frågorna om livet, hur kan vi i så fall hitta det allra mest betydelsefulla i detsamma?




Look at Your Life - Sri Bhagavan:

onsdag 12 november 2008

Att acceptera sig själv

Om man tittar på våra känslor som något som föds ur två olika "brunnar" där man antingen upplever en känsla från kärlek eller från rädsla så blir ens beteende kanske lite, lite tydligare. Känslor som kommer från kärlek är exempelvis glädje, trygghet, ömhet etc. Känslor som mynnar ut av rädsla är ilska, hat, avundsjuka etc.

Svartsjuka, hat, ilska
Alla bär vi omkring på känslor som vi inte gillar och som då och då poppar upp. Det är en del av livet. Men det är obehagligt, kanske så obehagligt att man inte riktigt vill acceptera att man har sådana känslor. Men hur kan man bli av med svartsjuka, avundsjuka, irritation, ilska, hat etc?

Många människor med "rädslokänslor" totalignorerar sitt eget inre omedvetet. De vill gärna inte kännas vid att just de känner så som de gör ibland och då är det lättare att lägga locket på. Men vad händer när man lägger locket på? Ja, just det.

Bli medveten och acceptera för att gå vidare
Jag tror att all förändring måste börja med att man blir medveten om vad man känner. För när man är medveten om vad man känner kan man också acceptera situationen. Ekvationen är enkel: för att kunna ta dig till något, mot något måste du först veta var du är. Om du inte vet var du är kan du heller inte navigera dig från den plats du befinner dig på.

Det är inte förrän man har accepterat sin situation som man kan komma till insikt. En insikt som kan skapa förändring.
När man har accepterat läget är det som om allt blir lite tydligare, det kan till och med vara en lättnad.

Nu kan resan börja...


Accepting Oneself - Sri Bhagavan:

Fix you

"Varför skjuta upp det till imorron när man kan skjuta upp det till i övermorron?". Ibland lever jag efter den devisen men det brukar sällan fungera speciellt bra. Det slutar med att jag vaknar upp mitt i natten och funderar över det där jag måste fixa. De där ogjorda sakerna multipliceras snabbt och börjar knacka på min dåliga-samvetsdörr under dygnets alla timmar. Så har det varit de senaste veckorna. Jag har haft det körigt, jobbat mycket och har helt enkelt prioriterat ner saker och ting för återhämtning på helgerna. Har valt bort alla "borde-göra"-saker till förmån för min egen hälsa.
Men idag har jag haft en riktig surdegsdag. Jag har tagit itu med alla dom där gamla surdegarna som har stört min nattsömn. Känner mig lätt som en fjäder! Funderar till och med på att dra iväg och tvätta bilen nu när jag ändå är igång. Det ni!

Känner mig lite känslosam efter att ha hittat ett filmklipp på youtube med en av mina favoritlåtar "Fix you" med Coldplay. Men den här versionen sjungs av en gammal och sjuk farbror som har en syrgastub bredvid sig. Det förvandlade mig till en lipsill på några sekunder. Kolla gärna själva:

Young@Heart Sing Coldplay´s, Fix you:




Nu dags för tvättstugan...

/Din digitala vän

tisdag 11 november 2008

Oro

Oroar du dig i onödan? Tenderar vi inte alla att göra det i mer eller mindre utsträckning? Finns det egentligen någon mening med att oroa sig för vad som eventuellt kommer att hända? Jag ser ingen som helst poäng med det. Men motbevisa mig gärna!

Oro är rädsla och stress
Oro har sitt ursprung i rädsla. Det är en destruktiv, stressande känsla som äter din energi och blockerar möjligheten att uppleva och njuta av nuet. Oro är också att fokusera på det negativa.
Oro har dessutom samma negativa kroppsliga och själsliga symptom som stress.
Jag skulle vilja säga att oro direkt motverkar glädje. För vem kan vara både orolig och lycklig samtidigt?

Oro för det som redan hänt och det som eventuellt kan hända
Innan jag gick in i väggen oroade jag mig för det mesta som eventuellt kunde hända mig och mina nära och kära. Du känner säkert igen den där molande känslan som letar sig ner i magen och över bröstet? Ett stort svart hål. Tänk om det där dåliga inträffar? Tankarna tar över och du kan inte koncentrera dig för det du har framför dig.
Men oron handlar inte alltid bara om vad som eventuellt ska inträffa. Det kan lika gärna handla om något som redan har inträffat. Vad menade hon egentligen när hon sa sådär? Kanske var hon missnöjd med hur jag hade hanterade situationen? Du ältar situationen om och om igen. Tankarna snurrar och oron växer i kroppen.

Oroar du dig för att förekomma det dåliga?
Varför oroar man sig? Jag tror att svaren på varför man oroar sig är många. För mig blev oro något som bara inträffade och som jag inte upplevde att jag hade kontroll över. Men jag har såhär i efterhand insett att jag använde oron som ett sätt att förekomma och förebygga det dåliga och försöka få det att inte hända. Det var inget jag tänkte på då, men i efterhand har jag kunnat se att mitt "orosmönster" tydligare. Ja, det låter märkligt men så var det!

Om jag oroade mig för att flygplanet skulle krascha så kändes det som att risken att det verkligen skulle inträffa var mindre än om jag inte oroade mig. Om jag oroade mig för att det skulle vara bilkö och att jag därför skulle bli försenad så skulle risken för bilkö minska. Samma sak om jag iförväg oroade mig för att bli rånad etc. Min oro blev en sorts missriktad uppmärksamhet på problem som eventuellt kunde inträffa. För om jag inte oroade mig fanns det ju en risk för att jag missade nåt viktigt.

Bli medveten och bli av med din oro
Bli medveten om din oro. Börja betrakta dig själv och hur du reagerar i olika situationer. Bli uppmärksam på hur du tänker och försök förstå varför du tänker och känner som du gör. Ibland är oron befogad, men hur ofta är den det egentligen?

Nästa gång du oroar dig, ställ dig själv frågorna:

1. Är min oro befogad?
2. Vad är det värsta som kan hända?
3. Kan jag göra något åt detta och kan jag göra något åt det här just nu?

Ett bra sätt att lära sig förstå sig själv och sitt eget beteende är att skriva om det. Skaffa dig en dagbok och börja skriva av dig! (läs gärna tidigare inlägg "Skriv av dig!").

Njut av nuet och livet!

/Din digitala vän

måndag 10 november 2008

Drömmar

Drömmer du? Nu menar jag inte drömmarna du drömmer om nätterna. Jag pratar om dagdrömmar. Men jag pratar inte om dagdrömmar såsom "hur ska jag hinna med bilbesiktningen imorrn...". Nej, jag pratar om tvättäkta rosa moln. Lustfyllda, lyckliga, barnsliga dagdrömmar som kan förflytta dig vart som helst. Känner du igen dig? Eller har du lagt det där med dagdrömmande på hyllan eftersom det är trams för kids som inte har blivit vuxna än och därför inte har nåt vettigt att fylla tankeverksamheten med?

Om du har varit där i tanken kan du vara där i verkligheten
Oavsett om du dagdrömmer eller inte hoppas jag att du tar dig tid att läsa det här inlägget. Jag tror nämligen att dagdrömmar är enormt viktiga för inte bara vårt välmående utan också vår kreativitet, personliga utveckling och därav våra liv. Att dagdrömma är att segla över alla hinder, alla måsten, alla begränsningar och i medvetandet skapa precis vad (fantastiskt) som helst. Varför är det så viktigt då? Jo, för jag tror att om du har varit där i tanken kan du vara där i verkligheten.


Att dagdrömma är att vara kreativ
Kreativitet är att skapa något nytt. Något som inte finns. Men kreativitet är inte synonymt med måleri och musik. I livet är det så mycket mer. Det handlar om att släppa på de föreställningar man har om livet och låta medvetandet leka fritt. När man kan släppa på sina inre begränsningar så kan man också börja se nya möjligheter men också gamla saker på ett nytt sätt. Det gör också att personer som tränar upp sin kreativa förmåga inte fastnar i ett mönster för hur de ska agera och reagera, det finns ju flera perspektiv och lösningar. Kreativitet håller dessutom hjärnan frisk.

När man dagdrömmer varvar hjärnan, tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro, ner. Hjärnans aktivitet går ner på "lågvarv". Man vet också att samarbetet mellan de båda hjärnhalvorna förbättras.

Drömmar är till för alla
Det jag gillar med drömmar är att de är till för alla. Alla kan ha dem, oavsett ålder, bakgrund, status etc. Inget kan ta ens drömmar ifrån en. Den enda som kan hindra dem är du själv.

Om livet var en stor målarduk, ditt medvetande en pensel och dina upplevelser var färg: skulle du då inte vilja vara lika färglad som en Henri Matisse-målning?



Något att dagdrömma om: Who am I?

/Din digitala vän

söndag 9 november 2008

Livet från den ljusa sidan

I förmiddags gav jag mig ut på en löptur längs vattnet. Sprang under träden och kryssade mellan löven som seglade ner mot marken. Tittade ut över vattnet som speglade den gråmulna himlen och funderade över inlägget jag publicerat innan jag gav mig ut. Kom på en liten tankeövning som jag bara måste publicera:

Föreställ dig detta: Om hela ditt liv var ett dygn och din upplevelse av det motsvarade en tv-kanal; hur mycket sändningstid skulle du ge mjölken du råkade spilla på golvet imorse?

Idag har min sändningstid varit fokuserad på vackra höstfärger, frisk luft och glädje över att teet jag köpte smakade gudomligt! Dags att brygga en kopp till.

Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna. - Oscar Wilde


/Din digitala vän

När det dåliga inträffar

Söndag förmiddag. Tittar ut genom fönstret. Över vattnet ligger dimman tät. På morgon-tv intervjuades nyss kvinnan som överlevt flygkraschen vid Barajas, Madrid. Imponeras av hennes mod och styrka att orka berätta. Hennes historia är väldigt tragisk och rörande. Men hon utstrålar en sån värme och livsglädje att man inte kan annat än beröras. När hon får frågan om hur hon ser på vardagen idag berättar hon om glädjeämnen som förut bara var detaljer som passerade utan att hon lade märke till dem.

För det är väl så att livet tenderar att dra i oss, distrahera oss så att vi inte kan fokusera på nuet helt och fullt. Det är så mycket omkring oss som tar vår uppmärksamhet; runtomkring-brus, ljud, telefonsignaler, tv, jobbtankar, vardagsmåsten och annat. Det blir lätt så att man missar att njuta av det som finns rakt framför en. Men människor som har drabbats av olyckor eller sjukdomar har ofta väldigt kloka och intressanta tankar att dela med sig av när det gäller just vardagen. Trots traumatiska minnen blir det dåliga blir en positiv uppvaknad.


Lidande
Buddhismen har endel kloka saker att säga om just lidande. Men vad är egentligen lidande?
För mig är det nog så att det handlar om hur man relaterar till det som händer i ens liv. För dåliga saker kommer att hända i livet, frågan är bara hur vi relaterar till dem. Det handlar inte om att ta bort känslan av smärta när vi ramlar på gatan eller att vi inte ska känna sorg när någon vi älskar lämnar oss. Det är hur vi relaterar till den smärta som livet "vållar" oss.
För det är inte sakerna som händer i vårt liv som får oss att lida, det är hur vi relaterar till dem.

Det handlar om att aktivt arbeta med och vidga sitt medvetande och bli uppmärksam på vad som händer inuti (läs gärna tidigare inlägg om mindfulness). Det handlar om att se till att få stopp på eskalerandet av negativitet i ens eget liv. Man kan börja med att jobba på de små tingen: börja lägg märke till hur du reagerar när du missar bussen, när det är kö på Apoteket eller när du spiller mjölk på golvet. Börja aktivt och medvetet ta kontroll över de negativitetskänslor som poppar upp under vardagen. För ofta får de lite för stort spelrum i proportion till livet i stort. Det finns ju så många andra saker som borde få mer "sändningstid" i ditt medvetande. När la du senast märke till vilken nyans himlen har eller hur gott morgonkaffet är?


Pema Chodrons kloka ord om lidande:



/Din digitala vän

lördag 8 november 2008

Om du fick allt du önskat dig

En liten tankeövning: Om du fått precis allt du önskat dig, vad skulle hända då? Skulle du vara lyckligare än du är nu? Skulle du vara densamma eller skulle du vara förändrad?




Blir man lyckligare av pengar?
Man har gjort studier på lottovinnare och lyckokänslor. Det visade sig att de som vunnit på lotto känner sig lyckligare när de precis vunnit och en tid efteråt. Men ett år senare har "lyckonivån" lagt sig till samma som innan lottovinsten.

Nej, vi blir inte lyckligare av pengar. Att inte ha några pengar alls kan visserligen göra en olycklig. Men om vi utgår ifrån att pengar så att mat för dagen, boende, kläder på kroppen etc. finns för att fylla vara mest basala behov så blir vi inte lyckligare av att ha mer.

Tacksamhet
Den västerländska människan har en förmåga att hänga upp sig på materiella och jordiska ting. Om bara den där bilen, båten, huset, lägenheten, jobbet eller resan var min - då skulle jag vara lyckligare. Att tänka i dessa tankebanor skapar en distinktion mellan "nu" och "i framtiden, då jag blir lyckligare" vilket gör att vi inte längre lyssnar på nuet. "Lyckan" blir en tankekonstruktion som är tillsynes omöjlig att nå eftersom vi hela tiden flyttar den framför oss. Vi fokuserar på det vi inte har istället för det vi faktiskt redan har i våra liv.

Jag tror att lycka är summan av de små tingen i livet. Att känna tacksamhet för det som redan finns i ens liv är att se de små tingen. Det är lite som att bygga lycka. Så, vad är du tacksam för i ditt liv? Börja se dig omkring och gläd dig över det du faktiskt har.

Men om lycka inte ligger i materiella ting. Vad är då sann lycka? Fundera på det.

What would happen if you had everything that you want?



/Din digitala vän

fredag 7 november 2008

Att vända andra kinden till

Det du säger tycks förvandlas till något helt annat än det du försökte förmedla. Har du funderat över varför du aldrig tycks nå fram till den där kollegan på jobbet eller den där vännen? Det är som om han/hon har plastfilm tejpad över öronen. Det du säger förvrängs och tycks alltid tas emot på ett negativt sätt. Du får ta emot otrevliga och sura svar. Kanske svarar du tillbaka och käftslängandet är igång. Ja, du har säkert funderat och känner dig frustrerad och maktlös. Kanske har du till och med tröttnat och gett upp. Men har du VERKLIGEN lagt märke till detta fenomen? Har du, utan att blanda in dina egna sårade känslor, försökt förstå vad det är som händer?

En modern version av "att vända andra kinden till"...
För några år sedan hade jag en kollega som var väldigt sur av sig. Hon hade förmågan att missuppfata allt. "du, jag skulle vilja kolla av en grej med dig" blev mirakulöst ett påhopp eller ett ifrågasättande av hennes arbete. Jag tror till och med att ett "hej", när vi möttes i korridoren, hade kunnat tas som en personlig kränkning. Det var rent ut sagt skitjobbigt och jag kände mig frustrerad och ledsen över att vara så missförstådd. Framförallt förstod jag inte hur det kunde bli så fel.
Vi kände inte varandra särskilt väl men det kändes ju inte direkt som att hon var den första jag skulle bjuda med när det var dags för afterwork. Jag kände att jag ville ha så lite som möjligt med henne att göra. Vår kommunikation fungerade inte alls. Dessutom var det inte speciellt produktivt.

Men en dag bestämde jag mig för att göra precis tvärtom vad mina sårade känslor signalerade. Det var liksom ett experiment. Det kunde ju ändå inte bli värre än det var (om vi inte hade ihjäl varann förstås men det kändes inte som ett bra alternativ).
Istället för att svara tillbaka när hon kom med en sur kommentar ställde jag frågor till henne "vad tycker du om det här?", "skulle det här funka för dig?", "vilken lösning skulle du vilja ha istället?". Jag tvingade in henne i en dialog och utan att jag sa det till henne blev hon helt plötsligt tvungen att förklara sina otrevliga svar.
Istället för att undvika henne började jag ge henne uppmärksamhet. När det var dags för lunch frågade jag om hon ville hänga på. På måndagmorgnar vid kaffeautomaten frågade jag hur helgen hade varit. Små kommentarer som signalerade intresse från min sida.
Jag svalde mina sårade känslor och gjorde en modern variant av "att vända andra kinden till".

Transformation
Efter bara några veckor började intressanta saker att hända. Det började med att hon pep "hej" i korridoren när vi mötte varandra (jag tror att jag hoppade till av förvåning första gången). Efter ytterligare några veckor började hon komma med trevlighetskommentarer som "tack för hjälpen" (!). Efter några veckor till slutade hon helt med surhetskommentarerna och vår kommunikation började helt plötsligt fungera. Ett mirakel sannerligen! Men vad var det som hände egentligen?

Att förstå var problemet ligger
Det intressanta var att då jag slutade fokusera på mina egna, sårade känslor började jag se på situationen i ett lite annat perspektiv. Jag insåg att det inte var mig det var synd om. Jag började se att min kollega egentligen var väldigt ensam. Hon hade ingen nära kollega på jobbet som hon kunde ty sig till. Jag såg henne aldrig skratta i sällskap med andra. Hon tycktes alltid gå för sig själv och hålla sig undan alla andra.

En människa med sämre självkänsla får man leta efter. Den dåliga självkänslan var förmodligen anledningen till hennes otrevliga inställning: hon upplevde ständigt att hon var ifrågasatt eller påhoppad och hamnade i försvarsställning.
Människor med dålig självkänsla är väldigt egocentriska. De lider ofta av vanföreställningen att de är centrum för allas skitprat. Det de inte har förstått är att andra människor har fullt upp med sina egna liv och sina egna självkänslor.
Jag tror att när jag istället för att svara tillbaka började ställa frågor till henne tvingade jag henne att förklara sig. Fokus förflyttades från mig till henne, vilket hon inte var van vid.

Att agera på sårade känslor
Den moderna människan har en förmåga att agera på sårade känslor. Av någon anledning blir vi väldigt kortsiktiga i vårt tänkande när vi är sårade. Vi vill slå tillbaka för att "man alltid har gjort så" och för att det handlar om att våran heder blivit ansatt. Förmodligen blir de allra flesta uppfostrade att slå tillbaka. För slå tillbaka ska man göra, annars har man "tagit skiten". Att ta skit ska ingen göra, men verkar det här förhållningssättet fungera bra för oss? Löser det våra konflikter?

Det är inte alltid man kan "vända andra kinden till". Men jag tror att det finns många situationer då man kan välja att inte agera på sina sårade känslor. Att istället för att surt svara tillbaka (och sänka sin nivå till personen ifrågas) välja att agera lite mer genomtänkt. Det handlar om att inte spä på och vara delaktig i den negativa energi som vissa människor sprider. När allt kommer omkring handlar sårade känslor om missförstånd...

Prickles & Goo: Alan Watts:

/Din digitala vän

onsdag 5 november 2008

Yes, we can!

Jag hade inte tänkt skriva någonting alls om politik men en dag som denna kan man inte låta bli. Imorse när jag vaknade kändes det som att jag vaknade till en värld som tagit ett steg framåt. Ser fram emot att få se vad Obama kan göra för den här världen.
Han sitter på världens, för en individ, mäktigaste ämbete.
Hoppas att han kan förvalta det väl. Hela världen väntar!

måndag 3 november 2008

Mindfulness

Vad är mindfulness? Vad är det bra för? Hur kan man använda sig av det? Här kommer min lilla syn på det hela.

Vad är mindfulness?
Mindfulness är en teknik som är en bladning av Buddhistisk filosofi och kognitiv beteendeterapi. Den kognitiva beteendeterapin fokuserar på "tanken" medan den buddhistiska filosofin fokuserar på både tanken och kroppen. Mindfulness är alltså inte bara något som bara handlar om vad vi tänker utan även hur kroppen fungerar, känner etc. Det handlar om att bli medveten om hur det känns, både i kroppen och i tanken. Som jag skrev i ett tidigare inlägg "minns" kroppen våra känslor. Dessa "minnen" av tidigare känslor kan sitta som spänningar i muskulaturen. Med Mindfulness blir man mer medveten om sin kropp och hur känslorna påverkar den.

Att vara i nuet
Det skrivs och pratas mycket om att man ska "vara i nuet". Men vad innebär det egentligen? Ibland tycker jag att de beskrivningar som finns av "att vara i nuet" inte ger en speciellt klar bild av vad det egentligen handlar om.
Men för att man ska förstå vad "nuet" är måste man också förstå vad "framtid" och "dåtid" är förnågot.

Det är egentligen ganska enkelt: Framtid är en tankekonstruktion. Det är vad du tänker och känner om det som eventuellt kommer att ske. Dåtid är även det en tankekonstruktion. Det är helt enkelt det du tänker och känner om något som redan har skett. Inte sagt att det du tänker och känner är en sanning om vad som verkligen hände. Samma sak gäller för dina tankar om framtiden - Hur ofta har vi inte haft fel om vad som skett och vad som ska ske?

Upplev nuet utan att vara styrd av dåtid och framtid
För mig är "att vara i nuet" att uppmärksamma här och nu precis som det är. För om vi kan uppmärksamma det som är precis just här och nu så kan vi också påverka den aktivitet som försigår i våra tankar, känslor och i vår kropp. Om vi befinner oss "här och nu" men våra tankar egentligen fokuserar på det som eventuellt ska ske imorgon kommer våra tankar att få oss att känna känslor om "den eventuella morgondagen". Men om vi kan styra det vi uppmärksammar från dåtid och framtid så kan vi också styra våra tankar och känslor. Mindfulness handlar om att se nuet och uppleva verkligenheten precis som den är utan att vara styrd av dåtid och framtid.

Börja med att lyssna på din inre dialog under dagen. Fokuserar du på det som är här och nu eller "springer tankarna iväg"?

Hur utövar man mindfulness?
Mindfulness handlar om att bli medveten. Det handlar om att se på sig själv, sina känslor och sin kropps reaktioner objektivt. Att lyssna till vad som försigår inom en och i kroppen innebär ökad känslo- och kroppskännedom men också en bättre kunskap om hur man själv fungerar. Med denna kunskap kan man sedan forma sitt medvetande i en mer gynnsam riktning.

I tidningen Hälsas oktobernummer beskriver man mindfulness 8 grundstenar. Jag listar dessa nedan, vissa med länkar till tidigare inlägg där innehållet beskrivit respektive byggsten.



Mindfulness byggstenar:
1. Icke-dömande
Bli medveten om dina egna tankar om dig själv och andra.
Är du hård mot andra så är du förmodligen hård mot dig själv med.


2. Tålamod
Allting har sin tid. Inse det.

3. Nybörjarsinne
Upplev som om det vore första gången.
Se livet genom ett barns ögon.


4. Tillit
Ha tillit till processen och låt den ha sin gång.


5. Icke-strävan
Om du stannar upp där du är har du lättare att komma vidare. Det handlar om att acceptera den situation du är i - du är ju redan i den - och inse att den inte är konstant.


6. Acceptans
Hör ihop med icke-strävan. Kan du acceptera situationen som den är precis just nu så har du lättare att se vartåt du ska gå sedan. För att kunna gå någonstans behöver du veta var du är.


7. Släpp taget
Vi har alla en förmåga att klänga oss fast vid saker och ting som kanske inte är så bra för oss. Våga släpp taget!

8. Humor
Att inte ta sig själv eller situationer på stort allvar jämt och istället se på livet med en stor portion humor gör saker och ting lättare.


Vad är mindfulness bra för?
Stress, ångest, oro och rädslor är alla en upplevelser som kommer från vårt inre. Genom att öva upp en större medvetenhet och uppmärksamhet kan man få en ökad självkännedom, ett lugnare inre och därav en mindskad stress i livet. Mindre stress ger bättre sömn och lägre blodtryck.

Vad händer i hjärnan?
För några månader sedan var jag på en föreläsning som Deepak Chopra höll. Han pratade om lycka ur ett "kemiskt" perspektiv, dvs vad vi kan göra för att förändra hjärnan så att processen för de kemiska ämnen vi vet utsöndras vid "lyckokänslor" startar. Han berättade att det finns 3 saker som påverkar vår kemi i hjärnan:

1. Ta droger
Genom att ta droger kan man som bekant känna sig lycklig, för en kort stund. Dock ej att rekommendera :-)

2. Meditera
När vi mediterar utsöndrar vi dopamin och serotonin vilka är hjärnans "glädje och lugn"-hormoner.

3. Kognitiv beteendeterapi
Kognitiv beteende terapi handlar om att förändra sitt synsätt på sig själv.

De mest kraftulla verktyg vi har för att må bra är som jag ser det 1. Att forma/ändra det beteende/känslor/tankar som inte är till gagn för oss. Men för att göra detta måste vi vara medvetna om och uppmärksamma på vad som sker inom oss själva. Mindfulness är ett bra redskap för att skapa denna medvetenhet.
För att lära dig mer om mindfulness, se gärna filmerna nedan...

4 minuter om Mindfulness:

"As good as it gets" - Jon Kabat-Zinn:

/Din digitala vän

söndag 2 november 2008

Vila

"Din uppgift är att upptäcka din värld och sen ge dig hän åt den av hela ditt hjärta" - Buddha

Idag känns det som om det bästa sättet att upptäcka min värld är att vila. Men vad är vila egentligen? Vad är vila för dig? Är vila att sova?
För mig är vila att inte prestera något, inte sträva efter något, inte aktivt "göra" något. Att stanna upp, rensa hjärnan från tankar och kapitulera alla måsten till förmån för "ingenting", det är vila på riktigt.


/Din digitala vän

lördag 1 november 2008

Förändra dig!

Den här helgen ägnar jag åt andlighet och lugn. Nej, jag är inte religiös men eftersom jag tror att människan inte bara är en påse kött tror jag att vi alla även måste ägna tid åt själen för att må bra.

Så idag har jag och trevligt sällskap haft en mysig dag på en stor "kropp och själ"-mässa. Vi har unnat oss behandlingar för både kroppen och själen. Jag kan avslöja att det var precis vad jag behövde efter några stressiga veckor.
Men när man befinner sig på en "andlighetsmässa" träffar man på människor som brinner för saker som man aldrig någonsin har hört talas om tidigare, än mindre förstår sig på. Någon talade om "tankefältsterapi" (?) medan någon annan passionerat blåste i ett bamburör. Lika bra att erkänna och bikta sig på en gång: jag kom på mig själv att tänka osmickrande tankar om vissa av människorna jag träffade. För jag fungerar nog såsom de flesta gör; jag blir skeptisk mot saker och människor som jag inte förstår mig på. Men varför är det så egentligen? Måste vi verkligen förstå oss på allt och alla? När man tänker efter blir ju kunskapsintaget aningen begränsat om man bara vill ta in det som man redan förstår eller hört talas om.

Bli medveten om dina fördomar
Jag tror att fördomar är extremt begränsande för en människas liv och utveckling. Särskilt fördomar mot andra människor eftersom kanske de största lärdomarna vi får kommer just från andra människor. Om vi bara umgås med folk som är som vi blir lärdomarna begränsade. Det säger sig självt.
Ofta kan fördomarna vara något som man har ärvt från någon i ens närhet, utan att egentligen reflektera över det. Det är som om man nöjt sig med att någon sagt "ja det vet man ju hur det är med dom där..." och sen sitter det där för tid och evighet i hjärnan. Men hur ofta ifrågasätter vi vårt eget dömande mot andra människor?
Jag tror att jag och många med mig borde öppna upp mer för andra människor som inte är, lever eller fungerar som vi! De har massor att lära oss...till och med den där som blåste passionerat i sitt lilla bamburör.

Vi behöver alla våga tänka nya tankar (speciellt eftersom 95% av våra ca 65 000 tankar om dan är tankar som vi tänkte igår). Vi behöver alla börja lyssna på människor som inte är som vi. För de har massor att säga oss.
Dags att förändra medvetandet och öppna upp för livet!


Pema Chodron, kloka ord som vanligt:



/Din digitala vän
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online