fredag 7 november 2008

Att vända andra kinden till

Det du säger tycks förvandlas till något helt annat än det du försökte förmedla. Har du funderat över varför du aldrig tycks nå fram till den där kollegan på jobbet eller den där vännen? Det är som om han/hon har plastfilm tejpad över öronen. Det du säger förvrängs och tycks alltid tas emot på ett negativt sätt. Du får ta emot otrevliga och sura svar. Kanske svarar du tillbaka och käftslängandet är igång. Ja, du har säkert funderat och känner dig frustrerad och maktlös. Kanske har du till och med tröttnat och gett upp. Men har du VERKLIGEN lagt märke till detta fenomen? Har du, utan att blanda in dina egna sårade känslor, försökt förstå vad det är som händer?

En modern version av "att vända andra kinden till"...
För några år sedan hade jag en kollega som var väldigt sur av sig. Hon hade förmågan att missuppfata allt. "du, jag skulle vilja kolla av en grej med dig" blev mirakulöst ett påhopp eller ett ifrågasättande av hennes arbete. Jag tror till och med att ett "hej", när vi möttes i korridoren, hade kunnat tas som en personlig kränkning. Det var rent ut sagt skitjobbigt och jag kände mig frustrerad och ledsen över att vara så missförstådd. Framförallt förstod jag inte hur det kunde bli så fel.
Vi kände inte varandra särskilt väl men det kändes ju inte direkt som att hon var den första jag skulle bjuda med när det var dags för afterwork. Jag kände att jag ville ha så lite som möjligt med henne att göra. Vår kommunikation fungerade inte alls. Dessutom var det inte speciellt produktivt.

Men en dag bestämde jag mig för att göra precis tvärtom vad mina sårade känslor signalerade. Det var liksom ett experiment. Det kunde ju ändå inte bli värre än det var (om vi inte hade ihjäl varann förstås men det kändes inte som ett bra alternativ).
Istället för att svara tillbaka när hon kom med en sur kommentar ställde jag frågor till henne "vad tycker du om det här?", "skulle det här funka för dig?", "vilken lösning skulle du vilja ha istället?". Jag tvingade in henne i en dialog och utan att jag sa det till henne blev hon helt plötsligt tvungen att förklara sina otrevliga svar.
Istället för att undvika henne började jag ge henne uppmärksamhet. När det var dags för lunch frågade jag om hon ville hänga på. På måndagmorgnar vid kaffeautomaten frågade jag hur helgen hade varit. Små kommentarer som signalerade intresse från min sida.
Jag svalde mina sårade känslor och gjorde en modern variant av "att vända andra kinden till".

Transformation
Efter bara några veckor började intressanta saker att hända. Det började med att hon pep "hej" i korridoren när vi mötte varandra (jag tror att jag hoppade till av förvåning första gången). Efter ytterligare några veckor började hon komma med trevlighetskommentarer som "tack för hjälpen" (!). Efter några veckor till slutade hon helt med surhetskommentarerna och vår kommunikation började helt plötsligt fungera. Ett mirakel sannerligen! Men vad var det som hände egentligen?

Att förstå var problemet ligger
Det intressanta var att då jag slutade fokusera på mina egna, sårade känslor började jag se på situationen i ett lite annat perspektiv. Jag insåg att det inte var mig det var synd om. Jag började se att min kollega egentligen var väldigt ensam. Hon hade ingen nära kollega på jobbet som hon kunde ty sig till. Jag såg henne aldrig skratta i sällskap med andra. Hon tycktes alltid gå för sig själv och hålla sig undan alla andra.

En människa med sämre självkänsla får man leta efter. Den dåliga självkänslan var förmodligen anledningen till hennes otrevliga inställning: hon upplevde ständigt att hon var ifrågasatt eller påhoppad och hamnade i försvarsställning.
Människor med dålig självkänsla är väldigt egocentriska. De lider ofta av vanföreställningen att de är centrum för allas skitprat. Det de inte har förstått är att andra människor har fullt upp med sina egna liv och sina egna självkänslor.
Jag tror att när jag istället för att svara tillbaka började ställa frågor till henne tvingade jag henne att förklara sig. Fokus förflyttades från mig till henne, vilket hon inte var van vid.

Att agera på sårade känslor
Den moderna människan har en förmåga att agera på sårade känslor. Av någon anledning blir vi väldigt kortsiktiga i vårt tänkande när vi är sårade. Vi vill slå tillbaka för att "man alltid har gjort så" och för att det handlar om att våran heder blivit ansatt. Förmodligen blir de allra flesta uppfostrade att slå tillbaka. För slå tillbaka ska man göra, annars har man "tagit skiten". Att ta skit ska ingen göra, men verkar det här förhållningssättet fungera bra för oss? Löser det våra konflikter?

Det är inte alltid man kan "vända andra kinden till". Men jag tror att det finns många situationer då man kan välja att inte agera på sina sårade känslor. Att istället för att surt svara tillbaka (och sänka sin nivå till personen ifrågas) välja att agera lite mer genomtänkt. Det handlar om att inte spä på och vara delaktig i den negativa energi som vissa människor sprider. När allt kommer omkring handlar sårade känslor om missförstånd...

Prickles & Goo: Alan Watts:

/Din digitala vän

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online