För det är väl så att livet tenderar att dra i oss, distrahera oss så att vi inte kan fokusera på nuet helt och fullt. Det är så mycket omkring oss som tar vår uppmärksamhet; runtomkring-brus, ljud, telefonsignaler, tv, jobbtankar, vardagsmåsten och annat. Det blir lätt så att man missar att njuta av det som finns rakt framför en. Men människor som har drabbats av olyckor eller sjukdomar har ofta väldigt kloka och intressanta tankar att dela med sig av när det gäller just vardagen. Trots traumatiska minnen blir det dåliga blir en positiv uppvaknad.
Lidande
Buddhismen har endel kloka saker att säga om just lidande. Men vad är egentligen lidande?
För mig är det nog så att det handlar om hur man relaterar till det som händer i ens liv. För dåliga saker kommer att hända i livet, frågan är bara hur vi relaterar till dem. Det handlar inte om att ta bort känslan av smärta när vi ramlar på gatan eller att vi inte ska känna sorg när någon vi älskar lämnar oss. Det är hur vi relaterar till den smärta som livet "vållar" oss.
För det är inte sakerna som händer i vårt liv som får oss att lida, det är hur vi relaterar till dem.
Det handlar om att aktivt arbeta med och vidga sitt medvetande och bli uppmärksam på vad som händer inuti (läs gärna tidigare inlägg om mindfulness). Det handlar om att se till att få stopp på eskalerandet av negativitet i ens eget liv. Man kan börja med att jobba på de små tingen: börja lägg märke till hur du reagerar när du missar bussen, när det är kö på Apoteket eller när du spiller mjölk på golvet. Börja aktivt och medvetet ta kontroll över de negativitetskänslor som poppar upp under vardagen. För ofta får de lite för stort spelrum i proportion till livet i stort. Det finns ju så många andra saker som borde få mer "sändningstid" i ditt medvetande. När la du senast märke till vilken nyans himlen har eller hur gott morgonkaffet är?
Pema Chodrons kloka ord om lidande:
/Din digitala vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar