Så idag har jag och trevligt sällskap haft en mysig dag på en stor "kropp och själ"-mässa. Vi har unnat oss behandlingar för både kroppen och själen. Jag kan avslöja att det var precis vad jag behövde efter några stressiga veckor.
Men när man befinner sig på en "andlighetsmässa" träffar man på människor som brinner för saker som man aldrig någonsin har hört talas om tidigare, än mindre förstår sig på. Någon talade om "tankefältsterapi" (?) medan någon annan passionerat blåste i ett bamburör. Lika bra att erkänna och bikta sig på en gång: jag kom på mig själv att tänka osmickrande tankar om vissa av människorna jag träffade. För jag fungerar nog såsom de flesta gör; jag blir skeptisk mot saker och människor som jag inte förstår mig på. Men varför är det så egentligen? Måste vi verkligen förstå oss på allt och alla? När man tänker efter blir ju kunskapsintaget aningen begränsat om man bara vill ta in det som man redan förstår eller hört talas om.
Bli medveten om dina fördomar
Jag tror att fördomar är extremt begränsande för en människas liv och utveckling. Särskilt fördomar mot andra människor eftersom kanske de största lärdomarna vi får kommer just från andra människor. Om vi bara umgås med folk som är som vi blir lärdomarna begränsade. Det säger sig självt.
Ofta kan fördomarna vara något som man har ärvt från någon i ens närhet, utan att egentligen reflektera över det. Det är som om man nöjt sig med att någon sagt "ja det vet man ju hur det är med dom där..." och sen sitter det där för tid och evighet i hjärnan. Men hur ofta ifrågasätter vi vårt eget dömande mot andra människor?
Jag tror att jag och många med mig borde öppna upp mer för andra människor som inte är, lever eller fungerar som vi! De har massor att lära oss...till och med den där som blåste passionerat i sitt lilla bamburör.
Dags att förändra medvetandet och öppna upp för livet!
Pema Chodron, kloka ord som vanligt:
/Din digitala vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar