Att acceptera sig själv

Om man tittar på våra känslor som något som föds ur två olika "brunnar" där man antingen upplever en känsla från kärlek eller från rädsla så blir ens beteende kanske lite, lite tydligare. Känslor som kommer från kärlek är exempelvis glädje, trygghet, ömhet etc. Känslor som mynnar ut av rädsla är ilska, hat, avundsjuka etc.

Svartsjuka, hat, ilska
Alla bär vi omkring på känslor som vi inte gillar och som då och då poppar upp. Det är en del av livet. Men det är obehagligt, kanske så obehagligt att man inte riktigt vill acceptera att man har sådana känslor. Men hur kan man bli av med svartsjuka, avundsjuka, irritation, ilska, hat etc?
Många människor med "rädslokänslor" totalignorerar sitt eget inre omedvetet. De vill gärna inte kännas vid att just de känner så som de gör ibland och då är det lättare att lägga locket på. Men vad händer när man lägger locket på? Ja, just det.

Bli medveten och acceptera för att gå vidare
Jag tror att all förändring måste börja med att man blir medveten om vad man känner. För när man är medveten om vad man känner kan man också acceptera situationen. Ekvationen är enkel: för att kunna ta dig till något, mot något måste du först veta var du är. Om du inte vet var du är kan du heller inte navigera dig från den plats du befinner dig på.
Det är inte förrän man har accepterat sin situation som man kan komma till insikt. En insikt som kan skapa förändring.
När man har accepterat läget är det som om allt blir lite tydligare, det kan till och med vara en lättnad.

Nu kan resan börja...

Accepting Oneself - Sri Bhagavan: