fredag 31 oktober 2008

Lyckan finns inuti, inte utanpå

Buddhismen är en av de visdomskällor som jag gärna öser ur. Jag plockar gärna russin ur olika kakor men Buddhismen är en av de kakor man utan tvekan kan ösa mängder med russin ur.

Lyckan finns inuti
Vi i väst har en tendens att söka efter lycka utanför oss själva. Hittade nedanstående film där Pema Chodron pratar om Buddhismens motgift till lidande, "Maitri". Maitri handlar om att bli vän med sig själv och därigenom finna lycka.


Pema Chodron:

Kroppens minnen av dina känslor

Fredag. Sitter i min fåtölj i vardagsrummet och känner mig lättad över att det är fredag och att helgen är här. Kom precis tillbaka efter att ha varit bortrest på konferens i några dar. Den senaste perioden har varit väldigt hektisk med massor av aktiviteter, resor och jobb. Det har varit väldigt lärorikt och inspirerande. Jag har levt i 190 och kul har det varit. Men nu känner jag ett starkt behov av att stanna upp, reflektera och ägna mig åt själen.

Dags att lyssna på de klassiska stressymptomen
De senaste dagarna har jag haft lite spända axlar/nacke, hög puls, problem med magen och kan se en viss skillnad på hyn som har mindre lyster. Det är förvisso mörkt och kallt utanför fönstret och förmodlgien påverkar hösten vårt allmäntillstånd. Men i det här fallet vet jag mycket väl att det inte handlar bara om att vintern är påväg och att det är mörkt. Jag känner igen symptomen på stress väldigt väl och jag vet att de presenterar sig tydligt för mig nu. Det går inte att ta miste på. Jag vet mycket väl att jag måste lyssna på vad min kropp och mitt inre har att säga mig. Det finns en koppling mellan kropp och själ och den är väldigt konkret och logisk.

Våra upplevelser gör avtryck i våra kroppar
Jag har märkt att det jag känner, mina känslor, påverkar hur mina muskler mår. Jag tror att det vi upplever även fysiskt lämnar minnen i våra kroppar. De känslor vi känner påverkar vår kroppskemi och som en naturlig följd även vårt allmäntillstånd. Kopplingen mellan vad vi upplever och hur vår kropp mår är verklig och tydlig.

Jag tror att det finns en sorts kroppsminne av det vi upplevt. När vi stressar mycket får vi "muskelblockeringar " som förorsakar värk och spänningar i våra kroppar. Det är ingen nyhet att stresskänslor får människor att automatiskt andas ytligare, bita ihop käkarna och spänna ansiktsmuskulaturen. Även sorg och ilska ger sina speciella avtryck i kroppen. Jag tror att man ganska enkelt kan härleda dessa "muskelminnen". Det handlar om att tänka efter vilket kroppspråk och hållning man har när man känner vissa känslor för att identifiera de spänningar man får.

Massage kan utlösa känslomässiga reaktioner när man kommer åt muskler som håller blockeringar. Kanske har du någon gång varit hos en massör och mitt i massagen börjat känna dig ledsen eller fått ångestkänslor? Det händer nämligen att folk börjar gråta när de får massage. Det var precis vad som hände mig när jag hade gått in i väggen och gick till massören för att försöka massera bort min spänningshuvudvärk.

Bemöt din stress med stressens motpol: stillhet
När jag nu sitter här och skriver vet jag så mycket väl att min kropp befinner sig i en obalans. Jag är inte orolig för min hälsa för jag har medvetet tummat på den till förmån för "en massa roligheter". Jag tror inte att det är farligt att ha en aktiv period bara den följs av tid av återhämtning. Helgen som jag nu har framför mig ska jag tillbringa i stressens absoluta motpol: med andlighet, meditation, healing (hoppas jag), djupa andetag, avstängd tv, lugna promenader och känslan av att jag har tid. Tid att stanna upp och reflektera. Tid att se himlens nyanser, vinden mot mitt ansikte och doften av nykokt te.

Jag tror på att medvetet fokusera på känslan av lugn för att uppleva lugn. Jag tror att det funkar så att den känsla jag uppmärksammar också är det jag upplever. Uppmärksammar jag känslan av att vara uppstressad så är det också den upplevelsen jag får. För att bota stress behöver man uppleva lugn. Så i helgen ska jag medvetet stanna upp, reflektera och uppleva känslan av stillhet. Stillhet är ett av de vackraste ord jag vet.


Att aktivt och medvetet utöva "lugn och ro" är kanske enda sättet att verkligen få "lugn och ro"?


/Din digitala vän

tisdag 28 oktober 2008

Att släppa taget

Världen är ständigt föränderlig. Vi befinner oss i ständig rörelse från något, mot något. Även när vi stannar till och pustar ut förflyttas vi. Omedvetet. Vår jord snurrar runt, vindar passerar vårt fönster, stjärnorna och solen förflyttar sig över himlen, cellerna i din kropp förflyttas och förändras. Ständigt. Allt har en rörelse. Inuti och utanpå.

Att klamra sig fast
Ibland måste jag påminna mig själv om att jag måste släppa taget och gå vidare från något som inte längre är bra för mig. Det är jättesvårt att se klart när det uppstår. Men faktum är att vi människor ibland stannar till och krampaktigt klamrar oss fast vid saker som inte egentligen är bra för oss längre. Det kan vara allt från en relation som har varit dålig för länge till ett projekt på jobbet som vi gett alldeles för mycket tid och energi men som vi inte fått dit vi vill. Men det kan också vara så att vi sparar på gamla minnen från någon dålig erfarenhet som vi då och då tar fram, dammar av och piskar oss själva med. "Varför begick jag det där misstaget?", "Hur kunde hon göra så mot mig?", "Varför gick jag aldrig den där kursen på universitetet?".

Att gå vidare för att lämna plats åt livet
Det är bland det svåraste som finns att gå vidare. Ialla fall känns det så ibland. Att lämna det som man önskar hade varit annorlunda eller något som man lagt ner mycket energi på men inte blev sådär som man hade hoppats.
Men ibland är det precis det vi måste göra för att må bra.

Att lämna saker bakom sig handlar inte om att vara oansvarig eller feg. Det handlar om att våga se och acceptera när en situation riskerar att konsumera dig som människa. För ibland är det ju så att saker och ting inte blir som man önskat sig fastän man lagt ner all sin energi och vilja på dem. Kanske är det till och med så att situationen blir värre om man fortsätter "jobba på den".

Energitjuvar
Ofta skriver hälsopressen om "energitjuvar". Dessa energitjuvar beskrivs oftast som människor i ens omgivning. Människor som kräver och sällan ger något tillbaka. Ja, visst finns de. Men jag tror att det finns andra "energitjuvar" som borde räknas in här och det är de vi har inom oss, dvs våra egna tankebanor. Det handlar om tankar och känslor som går "på autopilot" i gamla hjulspår och som får oss att stanna kvar i det där som kanske inte är bra för oss längre. En stor energitjuv är när vi inte längre kan se när det är dags att gå vidare. Dessutom är det väl så att vi bättre kan hantera "energitjuvar" (människorna) om vi har en inre dialog som fungerar bra? Allt börjar med en tanke.

Att förlåta sina egna misstag
Att förlåta sig själv för de misstag man gjort kan vara nog så svårt ibland. Jag, för egen del, är en fena på att hänga kvar och älta misstag som jag själv har begått. Jag plockar upp dem ibland och tankemässigt daskar till mig själv med dem eller så sitter jag där och rodnar för mig själv. Det är inte medvetet förstås men ändå lika idiotiskt. Därför tänkte jag påminna mig själv om en sak:

Om du har begått ett misstag: acceptera att du är mänsklig, lär dig av det som hände men våga släppa taget.
Det lär inte bli bättre av att älta det dåliga som hände och du är inte en dålig människa för att du har begått ett misstag. Så stäng dörren bakom dig och fokusera på allt det fantastiska som finns precis just nu.

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"






/Din digitala vän

Tolerans öppnar dörren till en ny värld

Imorse hamnade jag bredvid "den där surkärringen" i hissen. Ja, jag har liksom alltid tänkt på henne som "den där surkärringen". Men nu när vi för första gången pratade med varandra visade det sig att hon är supertrevlig. Känner du igen scenariot?

Alla bär vi omkring på fördomar av olika slag. Ja, alla har vi dem i olika grad. Varesig vi vill eller inte. Men hur stor vår intolerans är tror jag beror på hur medvetna vi är om vad som försigår inom oss. Har du någonsin tagit dig tid till att lyssna på vad ditt inre säger om människorna eller situationerna du möter i livet? Har du någonsin tagit dig tid att identifiera den intolerans du själv bär på? Har du någonsin ifrågasatt dina fördomar? Då är det förmodligen på tiden!

Intolerans är negativitet
Kanske har du någon i din omgivning som alltid tycks ha väldigt lätt för att irritera sig över andra? Det tar sig ofta form i kommentarer över detaljer såsom hur någon ser ut, vilka kläder de bär, politisk åsikt, sexuell läggning, bilmärke, bakgrund eller något så enkelt som att objektet ifråga gillar dansbandsmusik.

Icke-dömande människor är lyckligare
Att ha låg tolerans mot sina medmänniskor innebär att man ständigt måste upprätthålla en jämn negativ ström: det finns ju alltid något negativt att haka upp sig på i sin omgivning. Men jag tror inte att intolerans och fördomar är någon slump. Jag tror att allt hänger ihop i ett enda stort medvetandemönster. För det är nog ingen slump att dessa intoleranta människor också råkar uppleva sig "dåligt behandlade" av andra. Samma människor tycks också ha mer otur i vardan än andra. Men varför är det egentligen så?

Jag har nog inget universalsvar. Men jag tror inte att man kan ha en hög intolerans och samtidigt må bra. Det fantastiska är att vi faktiskt inte är slavar för våra egna känslor. Jag tror att det är enklare än vi tror att styra om våra tankebanor och börja se på de situationer och människor vi möter genom "nya ögon". För det är inte speciellt svårt att identifiera de fördomar man själv bär på om man börjar lyssna på hur ens inre dialog ser ut. Det är nog egentligen ganska enkelt: börja identifiera och ifrågasätt dina negativa tankar. Saker och ting är ju sällan vad det verkar vara.

En ökad medvetenhet om hur våra tankar ser ut gör att det blir lättare att inte döma oss själva, situationer eller de människor vi möter. Det är lite som att lyfta på den där tråkiga grå stenen, vem hade kunnat tro att det fanns en guldklimp därunder.


/Din digitala vän

måndag 27 oktober 2008

Tålamod

Imorse spillde jag frukostfilen på mina nytvättade byxor. När jag skulle åka till jobbet hade jag naturligtvis slut bensin. Åkte iväg till macken och där blev jag inparkerad av ett varubud under tiden jag tankade. Lyckades efter många om och men (läs många "fan" och "helvetes jävla skit") ta mig iväg tillslut. Men när jag kom fram till jobbet upptäckte jag att jag hade glömt mitt passerkort så jag fick börja med att ansöka om lånekort. En procedur som tar mer tid än man har när man är 5 minuter sen till ett möte.
Jag fick den där känslan nivet. Ja, den där känslan som är en sorts blandning mellan stark frustration, stress och uppgivenhet. Den sprider sig genom kroppen och multipliceras i takt med de negativa tankar som frodigt arbetar sig allt större i ens mevetande.
Där och då är det så enormt lätt att falla för det: att tillåta sig själv agera på känslan.


Att agera på känslor
Att behärska sig själv och sina känslor är något av det mest utmanande en människa kan uppleva. För känslor kan ibland upplevas vara starkare än kärnvapen. Det är så lätt att bara följa dem. Att inte tillåta sig själv att agera på dem kan vara enormt svårt. Det kan, för stunden, upplevas som en befrielse att haka på de destruktiva känslorna man har och tillåta sig hänga med. Ge sig därhän åt det negativa. Tyvärr verkar det vara svårare att hålla emot de där känslorna om man är ur balans. Samtidigt är det just då man behöver det, det magiska: Tålamodet.

Att bli medveten är att ta kontroll över sitt inre
När jag stod där med ansökan om lånekort i handen var det som om någon gav mig en mental spark i baken. Jag stannade upp och blev helt plötsligt medveten om vad det var jag höll på med: det var inte jag som agerade, det var autopiloten. Den som gör att allt liksom bara snurrar på utan att man har riktigt kontroll. Ja, autopiloten var i full gång och med den följer läget som gör att man blir slav för sina egna känslor; man agerar på dem utan att vara medveten om vad det är dessa känslor manifesterar.

Under några sekunder hann jag medvetet scanna av mitt inre, som likt Krakatau bubblade upp inom mig. Där och då bestämde jag mig för att göra precis tvärtom vad mina irriterade känslor talade om för mig. Istället för att panikstressa tog jag ett lugnt, djupt andetag. Fyllde lugnt och stilla i formuläret och kände samtidigt hur kroppen gick ner i puls för varje bokstav jag skrev. "löser jag den här situationen genom att förpesta min morgon genom att tokstressa och sura?". Knappast.
När allt kommer omkring handlade det bara om vad jag valde att göra av situationen. Vi tolkar ofta våra situationer som om vi vore tvångsmässiga slavar under våra egna känslor. Egentligen handlar det bara om att vi måste bli medvetna om hur vår inre dialog ser ut och ta kontroll över den. För det är fullt möjligt. Min dag blev rätt bra ändå, trots allt :-)



/Din digitala vän

söndag 26 oktober 2008

Att se livet genom ett barns ögon

I helgen har jag haft min lilla 2-åriga systerdotter på besök. Vi har haft en mysig helg med massor av roliga aktiviteter. Varje sak som för mig är liten och ganska obetydlig blir för henne ett helt nytt, outforskat mysterie att lära sig mer om. Allt från de gula löven på marken till hur en leksak guppar omkring i vattnet när man badar badkar. På många sätt fångar hon nuet så mycket bättre än vad vi vuxna gör. Hon oroar sig inte för vad som kommer sedan. Hon tänker inte så mycket på det som var igår, det viktigast är ju ändå det där intressanta som finns framför en just nu.

Hon är ännu för liten för att ha lärt sig begränsa sin kreativitet och skaparglädje genom att oroa sig för vad andra ska tycka. När är man ritar en sol på ett papper spelar det ingen roll hur den ser ut eller vad andra tycker om den. Huvudsaken är att det är kul att rita och måla. Men hur kommer det sig egentligen att många av oss vuxna inte kan slappna av och ha riktigt kul i det vi gör? Varför måste vi prestera?

Den sociala tyngden som läggs på våra axlar när vi växer upp förföljer oss så länge vi inte är medvetna om den. Tänk på all den kreativitet som bor inom dig och allt det som du skulle kunna åstadkomma om du inte hade denna miljömässiga begränsning inom dig? Det är ingens fel att det är såhär, det handlar bara om att bli medveten om allt det som begränsar oss. När allt kommer omkring handlar det ju bara om vad vi själva tillåter oss begränsas av.

Rädslan för att göra bort sig
Att begränsa sig själv känslomässigt handlar om rädslor. Det handlar om rädsla för att göra fel. Den största rädslan av dem alla: att göra fel, att göra bort sig. Hur stora är chanserna att lyckas med någonting om man är mer rädd för att misslyckas än glad i att prova sin idé/sitt intresse? Skulle Picasso ha blivit en av världens största målare om han inte hade vågat experimentera med sina idéer?

Kreativitetens fiende är rädslan för att göra bort sig. Att tappa ansiktet. Att skapa något som ingen tycker om. Men tänk om vi kunde gräva ner den känslan och istället fokusera på att ha kul och lära oss något nytt i själva skapandet?
Genom att stanna upp och identifiera varför man blir känslomässigt blockerad kan man bli medveten om vad det är som begränsar en. Nästa gång det händer pekar man fingret åt den där fåniga känslan och vinner över den. För utan rädslor kan man skapa vad som helst och ha hur kul som helst.


Ta fram barnet i dig
Jag tror att vi har massor att lära av barnen vi har omkring oss. Stäng av autopiloten för en stund och börja se det du har omkring dig med en nybörjares ögon. Föreställ dig att rummet eller gatan du har framför dig är något du aldrig tidigare har skådat. Hur skulle du då välja att betrakta vyn? Skulle du se nyanserna i himlen? Eller kanske känna dofter och vinden mot ditt ansikte på ett helt annat sätt? Eller vad sägs om känslan i kroppen, hur skulle den vara?

Genom att hantera upplevelser precis som om det vore första gången vi hade dem kan vi vara mer här och nu. Vi kan säkerligen också lära oss mer av varje stund om vi tränger undan tankar om igår och imorgon. Det är ju ändå bara här och nu som är verkligt.

/Din digitala vän

lördag 25 oktober 2008

Meditation - öppna dörren till ditt inre

Det är sällan vi ifrågasätter det faktum att vi tvättar oss. Att ta en dusch är lika naturligt och viktigt som att äta eller sova. Men hur ofta tänker vi på hur vi vårdar vårt eget medvetande?

Meditation
Att meditera är att rena medvetandet (läs gärna tidigare inlägg om meditation). Man skulle kunna säga att det är som att ta en "inre dusch". Välbehövligt efter alla de aktiviteter som pågår därinne. Tänk på alla de tankar, känslor och all information som hela tiden processas. Kanske dags att ta in "bilen på service"?
För mig är meditation eller meditativ aktivitet (löpning, promenader, yoga) enormt viktigt för mitt välbefinnande. Jag mår så himla bra av att vårda själen, inte bara kroppen.
Efter att ha haft en väldigt hektiskt period med endel resande, massor av jobb, stress och andra aktiviteter är det dags för mig att planera in en "lugn och ro"-period. Jag känner att mitt inre har varit överhettat och har gått på högvarv under en period nu. Dags att dra i handbromsen och ägna sig åt själen en stund.


Film om meditation:



/Din digitala vän

torsdag 23 oktober 2008

Någonstans över havet

Jag har inte skrivit på några dagar. Har varit bortrest eller ja, jag är väl egentligen bortrest även nu. Sitter på 10 000 meters höjd nrä jag skriver det här inlägget som jag tänker publicera när jag är hemma.
Jag har haft några riktigt intensiva dagar. Känner mig en smula utmattad men inte tillräckligt utmattad för att skriva det här inlägget. Jag har verkligen saknat min blogg och er därute!

Autopiloten på
Det passar sig bra att skriva om den berömda autopiloten nu. För är det inte så att vi kopplar på den lite för ofta? När senast tänkte du ”gud vad härligt det är att vara jag just här och nu”? Planerar du att verkligen njuta om 3 veckor ”när jag äntligen får semester”? Tar du med dig jobbproblemen in i duschen på morgonen? Känns det som att tiden bara flyger förbi och att du inte hinner med allt du ska?

Lite så har nog den senaste veckan känts för mig. Visst har jag haft kul, men när jag nu sitter här och reflekterar över hur jag har gått an blir det som för några timmar sedan var viktigt placerat i ett annat perspektiv. För hur viktigt är en deadline i ett projekt i livet i stort? Inte speciellt.Hur mycket av det där ”viktiga” som händer på jobbet är egentligen viktigt i längden? När man tänker efter blir de där stresskänslorna och paniken som kan uppstå ganska fånig. Varför lägga ner så enormt mycket energi på att vara nervös och stressad över saker som inte egentligen är viktiga?

Viktiga saker i vardagen är ofta helt oviktiga
Kan vi människor lära oss att se vad som EGENTLIGEN är viktigt och känna därefter? Kan vi stanna upp och stänga av de där panik- och stresskänslorna när de dyker upp?
Jag försöker öva upp mig på att se nyanserna, de där som finns i spektrat mellan svart och vitt. De där nyanserna som ger kontrasterna mellan det som är mörkt och ljust, upp och ner, kallt och varmt. För jag tror att det är när man kan se nyanserna och sätta sig själv och situationerna i ett större sammanhang som man sparar energi. Energi som vi behöver till annat, det där verkligt viktiga som att njuta av livet.

Att skriva den här bloggen är som terapi för mig. Det är att reflektera över och påminna mig själv om det som är verkligt viktigt och lära mig se det som är totalt oviktigt. För vad är viktigast? - Att springa som en galning för att hinna ifatt ett mål som ligger där långt bort eller att se det som finns längs vägen?
Jag tror jag väljer vägen.

Verkar som att autopiloten stängts av nu. Dags för landning. :)

/Din digitala vän


söndag 19 oktober 2008

Sömn och drömmar

Finns det något som gör en så harmonisk som en god natts sömn? Inatt sov jag som en prinsessa. Vaknade upp med den där underbara känslan av att vara utvilad. Men varför gör jag inte alltid det? Jag inser att det är dags att påminna mig själv om några saker:



Sömn och obalans
En av de tydligaste signalerna på obalans kommer från sömnen. När jag stressar mycket upplever jag ofta att sömnen påverkas, eller tvärtom jag inser ofta att jag har stressat för mycket när sömnen börjar ge mig signaler. Signalerna är tydliga och går inte att missta: jag drömmer väldigt mycket och så vaknar till någon gång mellan 03-04-tiden på morgonen. När jag vaknar är jag är lika trött som jag när jag la mig. Men varför är det så?

Sömn och stress
När man upplever stress utsöndras stresshormoner i kroppen. Stresshormonerna gör att kroppen och sinnets arbetsfrekvens ökar för att kunna hantera eventuell fara. Utsöndrandet av stresshormonerna är instinktiv och är en gammal kvarleva från våra förfäder som levde ute i skogarna mitt bland farorna. Motsvarigheten till stresshormoner är måbra-hormoner. Dom vill man gärna vara vän med på kvällen för de tar ner kroppen och sinnets arbetsfrekvens. Om man går och lägger sig med en kropp som går på högvarv kommer man inte att sova speciellt djupt. Bli därför vän med måbra-hormonerna!

Att varva ner

För att bli vän med måbra-hormonerna måste man varva ner. Du har säkert dina egna knep för avslappning? För mig fungerar meditation utmärkt (läs gärna tidigare inlägg om meditation). Men är man väldigt stressad kan det vara svårt att direkt ägna sig åt avslappningsövningar. Då kanske det är bäst att ta en riktigt lång promenad eller dra iväg till gymet och gå på kick-box eller något annat som gör att stressen som lagt sig i kroppen släpper.
Avslappningseffekten av bastu- och badkarsbad ska inte underskattas.


Aromaterapi skapar en genväg till avslappning
När jag var utbränd hade jag i början jätteproblem med att slappna av. Men jag hittade ett knep och det var aromaterapi. Jag köpte ett doftkrus (ett sånt man har värmeljus under) och lavendelolja. Doften spred sig i rummet medan jag ägnade mig åt avslappningsövningar. Det jag gjorde var att förknippa doften med djup avslappning. Jag blev helt enkelt som en av pavlovs hundar i hans berömda experiment. Jag tränade upp en betingad reflex, dvs varje gång jag känner doften av lavendel blir jag avslappnad. Det är som om jag skapat en genväg till det avslappnade tillståndet.

/Din digitala vän

lördag 18 oktober 2008

Att säga nej

Det skrivs om det, det talas om det, det förs debatter om det. Men varför är det så svårt? Hela din kropp skriker det till dig och ditt medvetande ger dig alla tänkbara signaler. Ändå är det så svårt. Att säga "Nej".

Att välja sig själv före det som anses vara strategiskt viktigt är ibland så ofantligt svårt. Men det finns en dubbelhet i det här med att säga nej som jag just idag funderar mycket över.

Självklart ska man inte göra sånt som man inte mår bra av. Men det finns en till aspekt i det hela som gör att jag vill ställa mig själv frågan: Är det alltid rätt att bara lyssna på alla sina inre signaler och välja ett "Nej"? Kan det vara så att våra egna signaler faktiskt lurar oss ibland?

Jag brukar ställa mig själv frågan "Vill jag verkligen inte det här eller är jag bara rädd?".

Döden och presentationen
I en undersökning man gjort om rädslor visade det sig att människor är mer rädda för att prata inför andra än för att dö. Men vad är det egentligen vi är så rädda för? Att bli bedömda? Att göra bort oss? Att inte bli förstådda? Att det ska märkas att vi är nervösa?

Att springa eller stå kvar
Det är inte utan att jag förstår människorna som deltog i den där undersökningen. I skolan avskydde jag verkligen att hålla föredrag. Min rädsla var så stor för att stå inför andra att jag kunde sjukanmäla mig för att slippa hålla den där presentationen om island eller vad det nu var. Flera dagar innan jag skulle hålla föredraget började det. Jag sov dåligt och kände mig orolig kroppen. Hela mitt inre skrek "Nej!". Ibland valde jag att lyssna på det där nejet och stanna hemma. Men hur kändes det? Bra? Knappast.

Nu i vuxen ålder funderar jag ofta över vad den där rädslan beror på. Mitt arbete kräver att jag då och då håller presentationer. Jag har det inte naturligt inom mig utan måste lägga en viss insats på att få ordning på orden. Sedan har vi ju själva scen-känsloaspekten: när man ställer sig upp för en stor folksamling börjar den inre dragkampen. Blodet förflyttas från hjärnan till musklerna i ett sista försök att få en att fly. Men skulle det bli bättre om man helt sonika valde att lägga benen på ryggen framför förvånade åskådare?
Nej, man står snällt kvar fastän hela kroppen skriker NEEEEJ.
Vad är det egentligen som gör det här så obehagligt för mig och många andra? Och hur får man ordning på sin rädsla? Jag har bara hittat ett sätt att hantera rädslan: Att utsätta mig för den.


Men att bemöta rädslan kräver ju sin insats i form av energi. Jag känner mig som en uråldrig glödlampa som kräver extremt mycket el för att ge ifrån sig ett litet ljussken. Jag vill veta hur man gör för att bli en effektiv miljöglödlampa som kräver lite energi men som ändå kan göra jobbet.


Jag ställer frågan till dig som läser det här: Har du några bra knep på hur man hanterar rädslor? När ska man springa och när ska man stå kvar?

/Din digitala vän

torsdag 16 oktober 2008

På tal om prestationsångest

Skrev om prestationsångest igår och idag sitter jag här med paniken i halsen. Blev i sista sekund ombedd att resa iväg och hålla en presentation. Har naturligtvis väldigt lite tid så detta ska göras snabbt och naturligtvis riktigt bra. En utmärkt odling för prestationsångest!

Dags att påminna sig själv om sina egna goda ord ;-)

Önskar alla vänliga själar därute en bra kväll!



/Din digitala vän

Din inre dialog

Vad säger du till dig själv om dagarna? Ja, alla pratar vi med oss själva och så även du. Vi snackar oss helt enkelt genom dagen genom tankar och känslor. Vi för en inre dialog. Men hur ser din inre dialogen ut egentligen? Har du ägnat den någon tanke överhuvudtaget?


När jag nu såhär i efterhand tänker tillbaka på hur mitt inre såg ut strax innan jag blev utbränd så ryser jag. Det var tunga dagar...även inuti.
Har du någonsin oroat dig för att dina kollegor kommer att upptäcka vilken bluff du är? Så kände jag det mest hela tiden om dagarna. Jag jobbade som en idiot men tycktes aldrig ändå ha gjort tillräckligt inför mig själv. Inuti kände jag mig aldrig riktigt nöjd. Det var inte förrän någon bekräftat mina insatser som jag kunde känna mig någorlunda nöjd. Men det innebar för det mesta att jag jagade vidare som en vilsen själ...och det var ju just det jag var. Vilsen.


Hur ser din inre dialog ut?
För att du ska nå dina mål, vilka de än är så måste du se över din inre dialog. Vad säger du till dig själv under dagen? Är du elak i dina tankar om dig själv? När du ska klara av en viss utmaning och sedan klarar det, gläds du åt din framgång eller höjer du missnöjt ribban för dig själv? Siktar du alltid på de som är bäst inom ett visst område? Plågar du dig själv med dåligt samvete för saker ofta? Vad tänker du när du ser dig själv i spegeln? - Svarar nu ärligt :)

När jag nu tänker tillbaka på hur min inre dialog såg ut innan min utbrändhet inser att jag behandlade mig själv väldigt illa. Hade jag sagt de saker jag tänkte om mig själv då, till någon av mina vänner, hade de förmodligen inte velat vara min vän mer.

Mental träning
Inom idrotten är "mental träning" ingen ny företeelse. Man övar upp sitt fokus, koncentration och tro på sin förmåga för att klara ett visst mål. Man hämtar sin kraft och trygghet inifrån. Det här är samma princip som kan härledas till "lagen om attraktion". Det handlar om att tro på att man ska klara ett visst mål, visualisera att man fixar det och känna in känslan av att man "gör det" helt enkelt.


Det behöver nödvändigtvis inte handla om att man ska pusha sig själv till att klara en jätteutmaning. Målet kan vara att må bra. Det i sig är för många en stor utmaning.

Gunde och OS-guldet
Hade Gunde vunnit en enda medalj om han hade intalat sig själv att han var en bluff? Nej, han hade nog inte heller fixat 5-milsguldet i OS när han sket på sig efter bara en mil. Imponerande prestation. Snacka om lagen om attraktion.

Träna upp din inre dialog till en positiv sådan
Börja bli medveten om hur din inre dialog ser ut. Fokusera på att bryta de negativa tankarna. Börja med att bli medveten om när de uppstår och försök istället vända på tankarna. Ett exempel kan vara att glädjas åt småsaker som att du klarade av att fickparkera utan att svära eller att du inte tänkte "fy fan vad ful jag är" när du såg dig själv i badrumsspegeln. Hitta stunder då du mentalt "klappar dig själv på axeln", då du belönar dig själv genom att tänka "fan vad bra jag är". Vänd den vanliga "idag var jag för dålig och nervös för göra ett bra förmförande på mötet" till "shit vad bra jag var idag när jag vågade prata på mötet fastän jag var nervös".


Börja vara vänligare mot dig själv inuti. Så kommer en hel värld att öppna sig utanför.



/Din digitala vän

onsdag 15 oktober 2008

Prestationsångest

Prestationsångest är en känsla som inte ska underskattas. Jag menar det inte på ett positivt sätt. Prestationsångest skapar stress och har sitt ursprung i ett mörkt hål i din självkänsla.
Jag tror att prestationsångest är något som växer sig starkare jumer vårt västerländska samhälle fokuserar på tillväxt och effektivisering i kombination. Det handlar om att få ut mer av varje person. För individen handlar det om att leverera, snabbt och riktigt bra.


Prestationgsångest finns överallt
Men prestationsångest är inte bara knutet till ditt yrke. Det handlar om hur du ser på allt det du åstadkommer, vad det än är. Det kan vara allt från hur du spelar ditt instrument till middan du ska laga för dina vänner. Eller hur du kör bil, eller hur fyndigt presentkortet du skriver måste vara.
Det handlar om att prestera på topp hela tiden i allt man gör, fast man samtidigt tycker att det man gör inte är nog. Eller kanske handlar det om att man inte vet när det är nog, när det räcker. Man gör mer och mer och känner sig inte trygg förrän någon bekräftat att "det här är jättebra, vad duktig du är". Det enda som tycks släcka prestationsångesten är bekräftelse utifrån.
Man kan inte känna sig nöjd och tillfredsställd förrän någon uppmärksammat det man gjort och sedan bekräftat ens insats ordentligt. Eftersom de allra flesta har för fullt upp med sina egna liv (och sin egen prestationsångest) får man inte tillräckligt med bekräftelse. Man sitter fast i en destruktiv spiral.

Prestationsångest är din ovän
Prestationsångest har bara ett syfte och det är att förminska dig som person. Men det är bara du som kan få dig själv att känna prestationsångest. Allt detta försigår inom dig så du har full kontroll att säga stopp.

Kreativiteten är din vän
Jag har en hobby och det är att måla. Men jag har under alla år haft ett stort problem och det är att inspirationen liksom fastnar. För när jag målar måste jag måla snygg och bra. Naturligtvis har det fått till följd att jag inte målar lika ofta för prestationsångesten gör måleriet till ett berg att bestiga när det istället skulle vara något kul och lustfyllt.
Men vem är det som styr mina känslor? Jo, jag själv. Det är upp till mig att radera all prestationsångest från mitt liv.
Mitt projekt just nu är att måla utan att prestera. Att bara ha kul och utforska min kreativa ådra. Jag är säker på att jag kommer att skriva merom det här projektet framöver. :)

Utan prestationsångest kan kreativiteten blomstra fritt. Jag tror att det är i kreativiteten som vi utvecklas som mest. Jag tror att vi utan prestationsångest blir bättre på allt vi gör. Att sätta stopp för denna onödiga känsla är att stärka självkänslan ordentligt.
Så bli medveten om och skjut bort den korkade prestationsångesten när den visar sig. Tala om för dig själv att "jag gör det bästa jag kan och det är skitbra".

Öppna fönstret och släpp in lusten i ditt liv istället. Njut!



/Din digitala vän

måndag 13 oktober 2008

Ayurveda - videos

Jag kom i kontakt med Ayurveda, av en slump, när jag var sjukskriven för utbrändhet. Läste en tidningsartikel som fångade mitt intresse direkt. Jag är förvisso inte rädd för att prova nya saker men just då kändes det inte som att jag orkade med något nytt hokus pokus. Men det här kändes som något lättillgängligt och lättapplicerat.
Även om namnet i sig, Ayurveda låter flummigt och skumt så är läran i sig precis tvärtom. I Ayurvedan tar reda på vad som har orsakat sjukdomstillståndet. Hela den Ayurvediska läran går ut på att förebygga sjukdom, inte vänta tills det är försent.

Förresten så tenderar ju vår egen västerländska medicin inte vara speciellt lättförståelig och konkret, speciellt inte när det kommer till utbrändhet.


Letade fram några filmer för er som är intresserade av det Ayurvediska hälsosystemet.


Historien om Ayurveda:






Kroppstyperna/Doshorna (vata, pitta, kapha):











Att få ordning på Immunförsvaret

Ayurveda
Jag träffar då och då en Ayurvedadoktor som ger mig status om vad jag behöver förändra, kost och livsstilsmässigt för att må bättre. Hon läser av min puls, ställer frågor om min känslomässiga status och undersöker min kropp. Undersökningen är till för att kartlägga eventuella obalanser.

Sedan får jag en utförlig och konkret beskrivning av vad jag ska förändra i kost och livsstil. Vad jag ska äta mer eller mindre av, vilken typ av träning jag ska utföra och övningar för att komma i balans.

Det jag gillar med Ayurveda är att det är väldigt konkret och inget hokus pokus, tvärtom vad man kanske tänker när man hör namnet. Jag får hjälp med allt från recept på mat till övningar som hjälper mig att lugna mitt stressade sinne och ta ner pulsen. Allt jag äter handlar jag på kvartersbutiken. Inga dyra piller här inte.

Obalans i Vata för den stressade
Jag är en person som ofta får oblans i Vata. Vata kontrollerar det centrala nervsystemet; psykiska och psykosomatiska åkommor kan ofta härledas till Vata-obalans. Det yttrar sig oftas som rastlöshet och oro. Ett vanligt symptom är att man vaknar till mellan kl 03-04 på morgon. Andra vanliga symptom är koncentrationssvårigheter, sömnproblem, förstoppning, torr hud, gaser, högt blodtryck, värk (oftast i huvud, rygg och leder).

Vata-obalans får jag när jag stressar för mycket, tittar för mycket på tv, reser mycket i jobbet, är överstimulerad och överansträngd.

För att komma tillrätta med vata-obalansen undviker jag att äta kall och torr mat (ex sallad, fil och flingor) och äter istället varm och fuktig mat såsom grytor och soppor. Det man äter/dricker
får gärna innehålla ingefära, kardemumma, kanel, kryddnejlika etc.
Jag undviker TV/dator-tittande och utför avslappningsövningar för att stilla sinnet. Om man tränar när man har vata-obalans ska man undvika explosiva sporter och istället ägna sig åt promenader, yoga, simning eller något annat "mer stillsamt".


Läs gärna mitt tidigare inlägg om Ayurveda här.

Länkar till siter om Ayurveda:

/Din digitala vän

Immunförsvaret

Efter att precis haft en nysattack och i förebyggande syfte proppat i mig C-vitaminer funderar jag över immunförsvaret. Hur påverkar stress immunförsvaret? Räcker det med att proppa i sig C-vitaminer som jag precis gjorde?

Stress
När man är utarbetad och på gränsen till utmattad brukar man dra på sig en förkylningar eller andra fysiska åkommor.
Det verkar också ganska vanligt att man drabbas av olika åkommor precis i början av en semester. Oftast brukar det ske första semesterveckan av sommarsemestern och det känns rent ut sagt jävligt typiskt. Det är precis som om ens medvetande signalerar till immunförsvaret att "nu är det fritt fram, ta semester". Men egentligen är det väl inte så konstigt. När en stressad själ slappnar av kommer alla de anspänningar som finns ingrodda i den stackars kroppen att släppas fria. Det är ju inte förrän vi slappnar av som vi kan släppa ut tröttheten som bor i kroppen.

Cellerna lyssnar på kroppens inre dialog

Immunförsvaret består av små celler som precis som hjärnceller lyssnar på signaler. Jag är övertygad om att de signaler som dessa celler tar emot lyssnar på hela kroppens inre dialog.

Man skulle kunna se immunförsvaret som en rent kemisk reaktion, men det som påverkar denna kemiska reaktion är till stor del det som försigår i ditt medvetande. Det du tänker och känner påverkar din inre dialog.


Stressar du mycket under en längre period påverkas ditt immunförsvar och du drar lättare på dig förkylningar. Flera förkylningar på raken är en tydlig signal att något inte står rätt till och att det är dags att dra ner på tempot och se över sina vanor.

Vad påverkar mitt immunförsvar?
(det här skriver jag nog inte bara för er läsare utan även för att påminna mig själv om. Jag tycks liksom glömma bort det lite då och då).


1. Maten vi äter
Tänk på det du äter som något som pumpar ut i ditt blod.
Äter du fett så rinner det omkring fett i dina vener.

Ät mer omättat fett (Lax, olivolja, etc)
Mindre mättat fett (Kött)
Fibrer
Frukt och grönt
Bär (blåbär är bland det bästa man kan äta, fullproppade med antioxidanter. tina i micron och ha i frukostfilen eller ät rakt av).


2. Känslorna
Jag tror att våra känslor kan göra underverk på vårt välbefinnande.
Att stanna upp och njuta av höstsolen eller tillåta sig själv ett rejält asgarv lite då och då är det viktigaste vi kan göra för vårt välbefinnande tror jag.
Stress, oro och ångest träffar alla på i livet. Frågan är bara hur vi hanterar dessa känslor.
Några exempel på antistress-aktiviteter är tai chi, qigong, yoga eller meditation/mental avslappning.



3. Fysiska aktiviteter

Alla har inte möjlighet att springa maraton. Men det finns alltid något man kan göra för att må bättre.

Det värsta vi utsätter oss för är att ha dåligt samvete för att vi INTE tränade. Ofta lägger man ribban för högt och det skapar bara onödig prestationsångest. Gör det du kan och har tid med och piska inte dig själv om du inte hann med för det skapar onödig stress.
Men när du tränat kan du påminna dig själv om att träning driver ut toxiner (gifter), är bra för tarmsystemet, stimulerar lymfsystemet (som är en del av immunförsvaret) och renar kroppen från spänningar som stressen orsakat. Dessutom sover man som en prinsessa.


4. Vila/sömn
Tänk om vi i skandinavien kunde ha siesta? Det skulle jag må bra av!
Om du inte får tillräckligt med sömn på nätterna kan du utöva någon form av avslappningsövning (meditation, mental avslappning) någon gång under dagen/kvällen.


5. Vätskenivån i kroppen
Dricker du tillräckligt?
Se till att få i dig ordentligt med vatten då detta hjälper till att rena kroppen från toxiner. Även cellerna behöver vatten.
Men drick inte iskallt vatten. Drick definitivt inte isvatten när du äter eftersom det kalla vattnet påverkar matsmältningen negativt. I Asien dricker man ljummet eller varmt vatten eftersom det är lättare för kroppen att ta upp.
Om du börjar bli förkyld, drick absolut inte kallvatten eftersom det skyndar på förkylningen. Drick teer eller vatten som fått koka upp och sedan svalna. Läs gärna om Ayurveda.


6. Magen
En stor del av immunförsvaret går via vår mage. Mår magen bra så mår immunförsvaret också bra.
Tyvärr verkar magen
vara en samlingspunkt för alla stress- och oroskänslor som vi träffar på i livet. Jag är en av de som får magproblem när jag stressar för mycket.

Jag tycker att linfrön, solrosfrön och yoghurt funkar bra men du har säkert ett eget knep för att hålla magen iform?


Var rädd om dig!
/Din digitala vän

söndag 12 oktober 2008

Medvetande

Jag tror att kopplingen mellan medvetande och välbefinnande är stor. Genom att vidga medvetandet kan vi se oss själva och allt som ryms i våra liv i ett större sammanhang. Om jag kan se saker och ting i ett större perspektiv blir det lättare för mig att se åt vilket håll jag ska gå eller vilket beslut jag ska ta. Genom att se saker ur ett större perspektiv blir inte "de små problemen" så stora och det besparar mig en hel del ångest och oro.


Vad är medvetande?
Jag ser medvetandet som en fält eller en ström fyllt av mental, känslomässig och själslig aktivitet. Allt som bor inom oss i form av känslor, tankar, intuition, förståelse, vakenhet, minnen, medvetenhet här och nu, undermedvetna, kunskap etc är medvetandet. Man skulle kunna likna medvetandet vid en rymd.

Mitt medvetande påverkar hur jag lever mitt liv
Om jag har ett medvetande i storleken av en golfboll kommer jag att tänka, känna, förstå och agera i storleken av en golfboll. Jag kommer också att ha en vakenhet som är storleken av en golfboll.


Att se perspektiv
Men om jag kan expandera mitt medvetande kommer jag att tänka, känna, förstå och agera i en större vy. Det är lite som att försöka se gatan utanför genom en liten springa i fönstret och sedan succesivt öppna fönstret lite i taget. Min förståelse och kunskap om vad som försigår nere på gatan blir allt större. Jag kan sätta detaljerna jag först såg genom springan i ett större perspektiv ju mer fönstret öppnas.


Jag tror att vi alla har en enorm medvetanderymd inom oss. Det är hur vi förhåller oss till vårt medvetande som påverkar hur stor del av denna rymd som vi använder oss av.


Att vidga medvetandet
Människor som blir utbrända har förlorat kontakten med sitt inre. Allt "brus" i livet gör att vi mer eller mindre stänger luckan till vårt inre. Hur mycket vi stänger luckan beror på hur stor kontakt vi har med vårt medvetande.



Att medvetet stanna upp, reflektera, meditera eller utöva mindfulness är några sätt att öva på vidgandet av medvetandet. Att ställa sig själv frågor och ifrågasätta sitt sätt att tänka om sig själv, sina medmänniskor och allt i livet är att sätta igång en rörelseenergi. Denna rörelseenergi vidgar vårt perspektiv.



Hur påverkar dina tankar ditt sätt att uppleva ditt liv?

Föreläsning om medvetande, kreativetet och den mänskliga hjärnan:







/Din digitala vän

lördag 11 oktober 2008

Det du tänker påverkar ditt liv

Det du tänker påverkar hur du upplever och lever ditt liv.


Tankar och livssituation
Kopplingen mellan vad vi tänker och hur vi mår är väldigt stor. Ekvationen är enkel: tänker vi negativa tankar och lätt irriterar oss kommer vi förmodligen inte att uppleva lycka. Min inställning påverkar inte bara hur jag upplever saker och ting utan också hur jag agerar och vilka beslut jag tar.


Att agera på sårade känslor
Jag upplever mig själv som en typisk "känslomänniska". Förut tyckte jag att det räckte som förklaring till de situationer då jag brusade upp och sa något elakt till folk i min omgivning. Jag levde som om jag vore slav under mina egna känslor. Om du ser dig omkring i din omgivning kommer du säkert att hitta en och annan person som verkar vara slav för sina känslor. Tyvärr råkar känslorna dessa personer agerar på för det mesta inte vara de positiva utan tvärtom. Personer som lätt brusar upp eller kläcker ur sig elakheter agerar ofta på sårade känslor, känslor som dessutom ofta uppkommer av missförstånd. Hetlevrade människor är rädda och osäkra människor som ofta känner sig sårade av andra.


Sårade känslor är något vi lärt oss att känna
Vad vi känner i olika situationer är till mångt och mycket socialt och miljömässigt inlärt beteende. Om någon säger något elakt till dig startar du automatiskt en känslomässig reaktion och tar fram de sårade känslorna. Vi blir helt plötsligt en av Pavlovs hundar och reagerar instinktivt på det vi lärt oss, dvs att känna oss kränkta eller sårade.


Att bli medveten om hur man reagerar och varför man gör det är att ta kontroll över dessa tillsynes helt okontrollerbara känslor. Självklart ska man inte behöva ta skit från någon annan, men faktum är att om du reagerar som ett sårat barn på någons påhopp har de ju lyckats få fram det resultat de ville. Att istället hålla känslorna lugna medför att du förmodligen kan svara på påhoppen på ett mer klokt sätt. Att svara "på de sårade känslorna" medför ofta att man själv sänker sig till den nivå påhopparen befinner sig på.

Ta kontroll över dina sårade känslor!
Nästa gång du upplever dig sårad av någon annan, stanna upp och tänk efter. Gynnar det dig att du svarar tillbaka med samma mynt? Förmodligen inte.

Jag tror att Jesus berömda ord "vända andra kinden till" inte handlar om att ta skit utan att ta kontrollen över hur vi agerar. Att inte bli slav under sina sårade känslor och istället besvara påhoppen på ett mer kontrollerat sätt. För i ett större perspektiv mår vi nog alla bäst av att inte förstärka det negativa i våra liv.


/Din digitala vän

fredag 10 oktober 2008

Tacksamhet

Tacksamhet är ett ord som vi i väst verkar ha glömt bort. Det är som om tacksamhet i sig innebär att "ge upp" eller "nöja sig med lite när man kan få mer". För vi vill ju gärna ha mer. Vi riktar in oss på ett mål och när vi har nått det målet tror vi oss bli lyckligare. Problemet är att man aldrig kommer att kunna tillfredsställa sin ständiga törst efter något mer om man aldrig gläds åt det man redan har.

Gläds åt det som finns här och nu
Att glädjas åt allt det som finns i ens liv just nu är att forma medvetandet i en mer gynnsam riktning. Det är att bryta sitt egos tankestruktur och fokusera på det som redan finns runtom en, inte på det som man inte har. För hur kan man uppleva lycka om man bara fokuserar på det som inte finns i ens liv?
"Om jag går ner 10 kilo kommer jag att bli lyckligare", "Om jag får högre lön kommer jag att få ett mer intressant liv" eller "Om jag bara hittar rätt person att dela mitt liv med". Vi skapar ständigt en illusion om vad vi tror oss bli lyckligare av. Men det vi egentligen gör är att förflytta lyckan längre ifrån oss eftersom "det där perfekta" aldrig kommer att infinna sig...vi ser ju till att ständigt förflytta lyckan framför oss för varje mål vi når.
Blev jag egentligen lyckligare av en högre lön? Det kanske blev mer praktiskt och bekvämt men blev jag lyckligare? - Förmodligen inte.


Vad är lycka?
Livet kommer alltid att innehålla både mörker och ljus. Kanske handlar lycka om att acceptera livets berg-och-dal-bana och fokusera på det vi har och glädjas över det? Kanske är lycka de små tingen och inte de stora? Kanske handlar lycka om att glädjas åt småsaker som doften av nybryggt kaffet på morgonen eller färgen på himlen?

Kanske är lycka summan av de små tingen i ens liv?


Utöva tacksamhet
Sätt dig ner och skriv upp allt det som du är tacksam över i ditt liv. Allt från de pyttesmå händelserna, tingen eller kanske människorna i din närhet. Känn efter, förändras inte kemin i kroppen till det positiva?


Deepak Chopra om tacksamhet:


/Din digitala vän

Stress

Man kan ju lätt tro att jag inte är en person som stressar speciellt mycket när man läser mina inlägg. Men faktum är att en del av poängen med den här bloggen är att påminna mig själv (och förhoppningsvis andra) om en och annan viktig tanke. För när man är stressad fastnar fokus ofta på det som finns rakt framför en. Projektet på jobbet, tvätthögen hemma, bilkön eller vad det nu kan vara. Mina dagar kan ofta ha ett högt tempo som verkar göra att tiden går fortare!? Ibland måste jag trampa på bromsen, något som jag aldrig gjorde förut.

Att finna lugnet
För mig som fd utbränd är det viktigt att då och då stanna upp och lyfta blicken. Dra i handbromsen och skingra de allra närmsta tankarna som för det mesta brukar blockera för allt det där som egentligen är det viktigaste.
Som jag ser det gör det inget att jag har perioder med fullspäckade dagar, bara jag ser till att få en motvikt med lugna perioder. En lugn period eller stund att reflektera eller till och med uppleva rastlöshet är lika viktig som intryck och stimulans.


Destruktiv stress

Jag tror att den mest destruktiva stressen är den stress vi upplever då vi tackar ja till saker vi inte vill göra/ha. Eller exempelvis när vi inte mår bra i ett jobb som samtidigt kräver extremt mycket av oss. Att göra saker som känns fel, extremt tråkiga eller obekväma är inte bra i längden. Att inte ha kul om dagarna är inte bra i längden.


/Din digitala vän

torsdag 9 oktober 2008

Andlighet

Vad är andlighet?


Andlighet är ett begrepp som innefattar olika saker beroende på vem du frågar. För endel är andlighet något mystiskt eller flummigt, kanske rent av skrämmande.


Men för mig är andlighet inte synonymt med religion eller mysticism. Det är heller inte skrämmande eller oåtkomligt. Andlighet är tvärtom något som vi alla har tillgång till överallt, när som helst precis som vi har tillgång till våra känslor. Att utöva andlighet handlar om att forma sitt medvetande i en mer gynnsam riktning. Allt "brus" i den här världen kan göra att man tappar fotfästet och irrar bort sig själv, bort från den person man är innerst inne. Att bli utbränd är att tappa kontakten med sitt inre. Jag kunde fysiskt känna att min själ och min kropp liksom inte hade någon kontakt. Det var lite som att någon hade stökat till i mitt inre rum och att min själ inte kunde ta sig in i röran ens för att städa upp.


Det var i samband med den här känslan som jag började skriva min dagbok (läs gärna det här inlägget). Jag började skriva och för mig blev det en katalysator och så småningom en vägvisare. Jag sökte mig till ett vilrum och det vilrummet fick jag då jag vände mig inåt.
För mig blev den inre vägen en väg ut.



Andlighet är perspektiv

Andlighet är att få tillgång till någonting större. Att se sig själv i ett större perspektiv och samtidigt få kontakt med en källa som ger dig känslan av att ha funnit något större.
I perspektiv till livet är andlighet som att ta ett kliv upp på 10 000 meter och betrakta jorden. Alla de små futtiga problemen som kan verka stora på nära håll blir obetydliga små prickar medan färgen i livet, kärleken, blir det framträdande. Andlighet är att få perspektiv nog att se vad som är viktigast i livet: kärleken.


Har du hittat din andlighet?




/Din inre vän

tisdag 7 oktober 2008

Världen

"I am not in the world, the world is in me"


Dina känslor har en stor kraft. Det som finns inuti dig finns också utanför dig. Din existens i den här världen är en existens inom dig.
Lär känna den kraft dina känslor har och ta ansvar för dem genom att skapa en ljus och positiv atmosfär runt omkring dig. All den positiva energi och det ljus som vi skapar suddar ut de mörka tillstånden av hopplöshet, ensamhet och förtvivlan. När du sprider glädje och ljus kommer inte bara relationen till andra människor att förbättras men också hela samhället som blir mer positivt och balanserat. (min tolkning av
Tarthang Tulku's ord).

/Din digitala vän


måndag 6 oktober 2008

Karriär i livet eller livskarriär?

Imorse när jag var påväg till jobbet filosoferade jag i vanlig ordning. Just den här morgonen drogs tankarna till fenomenet "karriär". Vad är egentligen karriär? Är en bra karriär lika med framgång i livet?


Okej, "karriär" känns väldigt 90-tal men jag tycker nog att vi fortfarande pratar om karriär som något som som delar upp jobb och liv. Det finns många sätt att se en karriär på, men jag kopplar ofta ordet karriär till att nå så högt i den yrkesmässiga hierarkin och få så stor makt som möjligt. Antingen som chef eller specialist av något slag.


Livskarriär
Karriär är ett konstigt ord i mina ögon. Egentligen borde man se karriären i ett större perspektiv, ett perspektiv som innefattar allt i ens liv. Det viktiga borde egentligen vara "livskarriär".
Med livskarriär menar jag att riktig framgång är att välja sin egen väg, det som känns mest meningsfullt för just mig. Livskarriär är inte något som mäts i lön, titel eller materiella ting. Riktig framgång borde vara att välja det som känns helt rätt i hjärtat och att ha kul på vägen. Riktig framgång borde vara att rätt och slätt lära av livet och uppleva. Ett "karriär-move" skulle kunna vara att tacka nej till toppjobbet och istället välja måleriet för att hjärtat säger det. Eller, om det känns 100% troget mitt hjärta att välja jobbet. Det ena utesluter inte det andra.

Kan man njuta av dagen fastän man har ett skittråkigt jobb? Eller är jobbet bara en tids-sträcka vi färdas för att sedan åka hem "och leva"? Vad tycker du?


Livets mörker - en källa till visdom
Att ta sig igenom en utbrändhet eller depression är en stor erfarenhet och kunskap, inte något som hände "den där som inte pallade trycket". Varje mörk grop i livet som man tagit sig igenom med öppna ögon är en enorm källa till visdom. Att våga se problemen, lära av dem och sedan ta sig vidare är en verklig framgång. A complete success!
Så blunda inte. Upplev, njut och se det vackra och det verkligt meningsfulla i ditt liv!


Det kan vara så lätt att känna sig misslyckad och ensam om man har en tung period. Men som en klok vän brukar säga "det här är mitt liv just nu". Allt är möjligt.


Alan Watts om "Life and music":




/Din digitala vän

söndag 5 oktober 2008

Rädsla

En medvetandeförändring börjar sakta men säkert formas i vår västerländska värld. Fokus flyttas från kollektivet till individen. Global uppvärmning är inte längre bara ett problem för kontinenter och länder, nu börjar fokus riktas mot varje enskild individs beteendeförändring.
Tänk om jag, individen, kan påverka mer än bara miljön? Tänk om jag är en länk i kedjan för hur vårt samhälle mår i stort? Allt kanske inte handlar om politik och stormakters inflytande på världen. Det är inte längre "upp till dem", det är upp till mig.

Hur bemöter du dina medmänniskor varje dag? Pratar du illa om folk? Känner du hämndbegär och hat? Vill du "ge igen" för något någon gjort mot dig? Är du ofta irriterad på andra? Tycker du att folk motarbetar dig och talar illa om dig?
Svarar du ja på någon av frågorna betyder det inte att du är en elak person...bara att du är rädd.


Finns ondska?
Om man delar upp alla typer av känslor finns det egentligen bara två "stammar" av känslor. Antingen gör du något utav kärlek eller så gör du det utav rädsla. Jag tror inte att det finns någon ondska. Ondska är egentligen rädsla.
"onda människor" är rädda människor. Rädda människor kan inte tänka klart för de har fullt upp med att skydda sig själva genom att attackera andra (eftersom de räknar med att alla är som dem dvs attackerar)...och kommer det en attack från någon annan rädd människa så ska man hämnas. Sådär håller det på i all oändlighet. Ett gigantiskt snöbollskrig av negativitet.

Jag påverkar världen
Att slänga sopor i naturen är numer en kriminell handling. Tänk om vi kunde måna lika mycket om relationen till andra människor som vi ska göra med naturen? Den medvetandeförändring som tar form nu i och med "Global warming" innebär att individen kan se sig själv i ett sammanhang, dvs det jag gör påverkar miljön. Om miljön mår dåligt så mår jag också dåligt eftersom jag är en del av den.
Samma sak gäller för hur jag agerar mot andra människor. Hur jag bemöter andra människor formar klimatet för vårt samhälle. Vad jag säger och gör har en påverkan på helheten och därför mig själv.


En sak är säker: man kan inte vara både rädd och lycklig samtidigt.


Vi går alla omkring och är rädda. Är det inte dags att sluta upp med det?
Är det inte dags att höja sig från rädslan och välja kärleken istället?



Neale Donald Walsh om rädsla:






/Din digitala vän

lördag 4 oktober 2008

Att bjuda upp livet till dans

Vad innebär "att fånga nuet"? Hur blir jag lycklig? Blir jag lyckligare av att fånga nuet? Vad är lycka?

Gör dig redo för en filosofisk teori:

Hmm...det finns vissa frågor som är viktigare än svaren. Att ställa sig själv frågan "vad innebär det att fånga nuet?" är detsamma som att ställa frågan "vad är meningen med livet?".
Om man utgår ifrån att frågan man ställer sig bara har ett enda svar är det detsamma som att det finns ett facit. Precis som om "vad är meningen med livet" var ett matematiskt tal som bara har en enda lösning.
Som jag ser det finns det inget facit. För om det fanns ett facit skulle det innebära att jag själv inte har någon möjlighet att påverka lösningen. Då skulle det inte vara upp till mig att själv skapa svaret eftersom det redan finns ett. Då skulle mitt liv vara förutbestämt i varje detalj och om det var förutbestämt så skulle jag följa en tågräls från start till mål. Nu undrar du naturligtvis vad poängen med det här inlägget är, om det nu inte finns nåt svar på frågorna ovan?

Jo, poängen med det här inlägget är att våga ställa sig själv frågor. Du har redan räknat ut att det finns flera svar på ovanstående frågor. Lika många svar som det finns individer.
Men det finns en gemensam nämnare för de allra flesta människor, nämligen att hitta det ultimata svaret på lycka. Vi vill alla ha formeln som gör oss lyckliga.

Men tänk om det är viktigare att ställa sig själv frågan än att hitta svaret? Tänk om svaret är olika för alla människor? Tänk om vi är här för att själva skapa vårt eget svar, vår egen mening med livet?

När jag ställer mig själv en fråga startar jag en process. Jag tror att det är denna process som är viktig.

Att fånga nuet

Det jag vet med säkerhet är att det som hände igår är en tankekonstruktion och det som händer imorgon är en tankekonstruktion. Om jag tar bort historien och framtiden finns det bara en sak kvar: nuet.
Kan jag försöka trycka undan det som var igår och vad som eventuellt ska komma imorgon kan jag även i känslan befinna mig här och nu. Du kan själv träna upp din närvaro i nuet. Två sätt är att meditera eller utöva mindfulness. Att fånga nuet är att fånga livet.

Kan jag påverka mitt liv?
Sommarprataren Raymond Ahlgren ställde frågan "Om ditt liv var en film och du var regissör, skullle ditt liv då se ut som det gör nu?". Du kanske svarar "Nej, det skulle se helt annorlunda ut"?
I så fall bör du ställa dig själv frågan: Om du inte är regissör för ditt liv, vem är det då?


Jag tror att den viktigaste vetskapen vi behöver ha med oss är att vi faktiskt kan påverka våra egna liv. Vi behöver inte ha svaret på alla frågor. Vi måste inte veta hur vi ska hantera varje situation. Det enda vi behöver veta är att vi har makten att förändra, påverka och skapa våra egna liv...och ta kontrollen!

Krishnamurti: du är världen.



/Din digitala vän

Skriv av dig!

Har du någonsin ägt en dagbok? Lyckades du skriva ett par sidor innan du tröttnade på eländet? Känns det som om du måste prestera fastän du bara skriver till dig själv?

Precis så kände jag det fram tills jag en dag gick förbi en liten butik och hittade en fin liten anteckningsbok till halvapriset. Jag satte mig på ett café och bestämde mig för att det här skulle bli min första riktiga dagbok. Den här gången bestämde jag mig för att använda mig av skrivandet på ett annat sätt än "kära dagbok"-konceptet, för det hade jag tröttnat på sedan långt tillbaka.

I min anteckningsbok skulle jag skriva precis vad som kom in i mina tankar. Bara de ord som jag hade lust till och när jag ville. Det viktiga var att skriva, inte skapa något som sedan skulle läsas. Jag hade så många känslor och tankar uppbundna i min kropp och jag kände mig frustrerad över att inte riktigt kunna kanalisera dem. Mitt skrivande blev ett lättillgängligt och effektivt sätt att rensa ur de tankar och känslor som för tillfället skapade ett "inre brus". Jag skrev precis det som jag kände för. Ord som bildade meningar som var exklusiva för mitt inre, inte något som jag skulle behöva använda mig av eller läsa igenom sedan. Det här var inte en prestation och det var precis det jag behövde eftersom jag då var sjukskriven för utbrändhet sedan ett antal månader.


Efter en inte alltför lång tid insåg jag att skrivandet inte bara var ett sätt att rensa mitt sinne, jag började föra en inre dialog med mig själv som jag aldrig hade upplevt på samma sätt förut. Jag kunde hitta svar på frågor som jag inte visste att jag bar omkring på inom mig. Det blev ett sätt att rensa ut det oväsentliga och väcka sinnet.
Jag har numer alltid en anteckningsbok nära tillhands och det har blivit en präktig hög med utskrivna böcker genom åren. Det spelar ingen roll om du är utbränd eller inte, ta tillvara på ditt inre. Gå ut idag, köp dig en fin liten anteckningsbok och börja skriva!


Någon därute som skriver?



/Din digitala vän

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online