Rädsla

En medvetandeförändring börjar sakta men säkert formas i vår västerländska värld. Fokus flyttas från kollektivet till individen. Global uppvärmning är inte längre bara ett problem för kontinenter och länder, nu börjar fokus riktas mot varje enskild individs beteendeförändring.
Tänk om jag, individen, kan påverka mer än bara miljön? Tänk om jag är en länk i kedjan för hur vårt samhälle mår i stort? Allt kanske inte handlar om politik och stormakters inflytande på världen. Det är inte längre "upp till dem", det är upp till mig.

Hur bemöter du dina medmänniskor varje dag? Pratar du illa om folk? Känner du hämndbegär och hat? Vill du "ge igen" för något någon gjort mot dig? Är du ofta irriterad på andra? Tycker du att folk motarbetar dig och talar illa om dig?
Svarar du ja på någon av frågorna betyder det inte att du är en elak person...bara att du är rädd.

Finns ondska?
Om man delar upp alla typer av känslor finns det egentligen bara två "stammar" av känslor. Antingen gör du något utav kärlek eller så gör du det utav rädsla. Jag tror inte att det finns någon ondska. Ondska är egentligen rädsla.
"onda människor" är rädda människor. Rädda människor kan inte tänka klart för de har fullt upp med att skydda sig själva genom att attackera andra (eftersom de räknar med att alla är som dem dvs attackerar)...och kommer det en attack från någon annan rädd människa så ska man hämnas. Sådär håller det på i all oändlighet. Ett gigantiskt snöbollskrig av negativitet.

Jag påverkar världen
Att slänga sopor i naturen är numer en kriminell handling. Tänk om vi kunde måna lika mycket om relationen till andra människor som vi ska göra med naturen? Den medvetandeförändring som tar form nu i och med "Global warming" innebär att individen kan se sig själv i ett sammanhang, dvs det jag gör påverkar miljön. Om miljön mår dåligt så mår jag också dåligt eftersom jag är en del av den.
Samma sak gäller för hur jag agerar mot andra människor. Hur jag bemöter andra människor formar klimatet för vårt samhälle. Vad jag säger och gör har en påverkan på helheten och därför mig själv.

En sak är säker: man kan inte vara både rädd och lycklig samtidigt.

Vi går alla omkring och är rädda. Är det inte dags att sluta upp med det?
Är det inte dags att höja sig från rädslan och välja kärleken istället?

Neale Donald Walsh om rädsla:

/Din digitala vän