Tolerans öppnar dörren till en ny värld

Imorse hamnade jag bredvid "den där surkärringen" i hissen. Ja, jag har liksom alltid tänkt på henne som "den där surkärringen". Men nu när vi för första gången pratade med varandra visade det sig att hon är supertrevlig. Känner du igen scenariot?

Alla bär vi omkring på fördomar av olika slag. Ja, alla har vi dem i olika grad. Varesig vi vill eller inte. Men hur stor vår intolerans är tror jag beror på hur medvetna vi är om vad som försigår inom oss. Har du någonsin tagit dig tid till att lyssna på vad ditt inre säger om människorna eller situationerna du möter i livet? Har du någonsin tagit dig tid att identifiera den intolerans du själv bär på? Har du någonsin ifrågasatt dina fördomar? Då är det förmodligen på tiden!

Intolerans är negativitet

Kanske har du någon i din omgivning som alltid tycks ha väldigt lätt för att irritera sig över andra? Det tar sig ofta form i kommentarer över detaljer såsom hur någon ser ut, vilka kläder de bär, politisk åsikt, sexuell läggning, bilmärke, bakgrund eller något så enkelt som att objektet ifråga gillar dansbandsmusik.

Icke-dömande människor är lyckligare

Att ha låg tolerans mot sina medmänniskor innebär att man ständigt måste upprätthålla en jämn negativ ström: det finns ju alltid något negativt att haka upp sig på i sin omgivning. Men jag tror inte att intolerans och fördomar är någon slump. Jag tror att allt hänger ihop i ett enda stort medvetandemönster. För det är nog ingen slump att dessa intoleranta människor också råkar uppleva sig "dåligt behandlade" av andra. Samma människor tycks också ha mer otur i vardan än andra. Men varför är det egentligen så?

Jag har nog inget universalsvar. Men jag tror inte att man kan ha en hög intolerans och samtidigt må bra. Det fantastiska är att vi faktiskt inte är slavar för våra egna känslor. Jag tror att det är enklare än vi tror att styra om våra tankebanor och börja se på de situationer och människor vi möter genom "nya ögon". För det är inte speciellt svårt att identifiera de fördomar man själv bär på om man börjar lyssna på hur ens inre dialog ser ut. Det är nog egentligen ganska enkelt: börja identifiera och ifrågasätt dina negativa tankar. Saker och ting är ju sällan vad det verkar vara.

En ökad medvetenhet om hur våra tankar ser ut gör att det blir lättare att inte döma oss själva, situationer eller de människor vi möter. Det är lite som att lyfta på den där tråkiga grå stenen, vem hade kunnat tro att det fanns en guldklimp därunder.

/Din digitala vän