Att våga utforska nya tankar och idéer med risk för att bli utskrattad

I helgen pågår hälso- och andlighetsmässan Harmoni-Expo i Stockholm. Där kan man hitta allt från massörer, healers, tarot-läggare, medium, kinesisk medicin, akupunktur, kristaller, kristna och hare krishna, seanser, föreläsningar om meditation eller änglar om man så vill. En salig blandning av det mesta. Men vad ska man tro på egentligen?

Oavsett vad man anser om tarot eller effekterna av healing så finns det en poäng att våga utforska tankar och idéer på egen hand. Att själv känna efter vad som känns sunt för mig och ta beslut baserade på min nyfikenhet, intresse och mitt sunda förnuft borde vara mest hälsosamt?

Vänta på att en idé blir vetenskapligt bevisad eller prova på?

Jag är av uppfattningen att det finns en såpass stor rädsla för att verka knäpp och konstig i vårt samhälle att vi helt enkelt inte vågar utforska tankar och idéer som inte är "vetenskapligt bevisade". Vi vågar endast tro att det som är riktigt och sant är det som man kan bevisa genom resultatet av en vetenskaplig studie. 

På så sätt motverkar ibland vetenskapen sitt syfte emellanåt. Dvs vi har fantastiska verktyg, kunskap och tekniker genom vetenskapen. Men vi litar så blint på att vetenskapen i sig, isolerat, ska ge oss ett facit, ett svar, att vi avfärdar ny kunskap och nya idéer - ofta i åratal - tillsdess att vi har "bevis" för att det verkligen fungerar. Akupunktur och meditation är exempel på detta.

“It would be possible to describe everything scientifically, but it would make no sense; it would be without meaning, as if you described a Beethoven symphony as a variation of wave pressure.” Albert Einstein

Att utforska nya idéer kräver mod

Det gäller att påminna sig själv om att jorden ansågs vara platt tillsdess att motsatsen hade "vetenskapligt bevisats". Människor med tankar som gick emot dåtidens idéer avrättades eller blev utskrattade. På 1700-talet vågade man inte ligga ner när man sov med rädsla för att man skulle drunkna. Idag kan vi garva åt galenskaper ur historien, frågan är vilka uppfattningar som kommande generationer kommer att skratta åt i framtiden?

Vilka idéer skrattar vi åt idag som i framtiden visar sig vara revolutionerande?

Grunden till utveckling är att våga ändra uppfattning och bemöta livet på nya sätt

Det krävs mod att utforska nya idéer och tankar. Det krävs mod att våga vara sig själv och även utveckla sig själv. En stor del av att utvecklas är att våga ändra uppfattning och att bemöta och utforska livet på nya sätt. Jag är av uppfattningen att det som i grunden är förändring och utveckling är baserat på vårt mod att våga lyssna på vad vi själva anser är rätt...och om så krävs ändra uppfattning längs vägen.

Det viktiga är inte att "ha rätt" eller sträva efter att vara den där som alltid har rätt. Det handlar om att lära sig förstå vad som är rätt och fel för mig just här och nu...och våga ändra riktning om så krävs.

...och spring utav bara helvete om någon säger att de har sanningen. För det finns inte en universell sådan. Din sanning är din att ta reda på.

Läkningen av en stressad kropp och själ börjar i tanken

Tolerans öppnar dörren till en ny värld

Imorse hamnade jag bredvid "den där surkärringen" i hissen. Ja, jag har liksom alltid tänkt på henne som "den där surkärringen". Men nu när vi för första gången pratade med varandra visade det sig att hon är supertrevlig. Känner du igen scenariot?

Alla bär vi omkring på fördomar av olika slag. Ja, alla har vi dem i olika grad. Varesig vi vill eller inte. Men hur stor vår intolerans är tror jag beror på hur medvetna vi är om vad som försigår inom oss. Har du någonsin tagit dig tid till att lyssna på vad ditt inre säger om människorna eller situationerna du möter i livet? Har du någonsin tagit dig tid att identifiera den intolerans du själv bär på? Har du någonsin ifrågasatt dina fördomar? Då är det förmodligen på tiden!

Intolerans är negativitet

Kanske har du någon i din omgivning som alltid tycks ha väldigt lätt för att irritera sig över andra? Det tar sig ofta form i kommentarer över detaljer såsom hur någon ser ut, vilka kläder de bär, politisk åsikt, sexuell läggning, bilmärke, bakgrund eller något så enkelt som att objektet ifråga gillar dansbandsmusik.

Icke-dömande människor är lyckligare

Att ha låg tolerans mot sina medmänniskor innebär att man ständigt måste upprätthålla en jämn negativ ström: det finns ju alltid något negativt att haka upp sig på i sin omgivning. Men jag tror inte att intolerans och fördomar är någon slump. Jag tror att allt hänger ihop i ett enda stort medvetandemönster. För det är nog ingen slump att dessa intoleranta människor också råkar uppleva sig "dåligt behandlade" av andra. Samma människor tycks också ha mer otur i vardan än andra. Men varför är det egentligen så?

Jag har nog inget universalsvar. Men jag tror inte att man kan ha en hög intolerans och samtidigt må bra. Det fantastiska är att vi faktiskt inte är slavar för våra egna känslor. Jag tror att det är enklare än vi tror att styra om våra tankebanor och börja se på de situationer och människor vi möter genom "nya ögon". För det är inte speciellt svårt att identifiera de fördomar man själv bär på om man börjar lyssna på hur ens inre dialog ser ut. Det är nog egentligen ganska enkelt: börja identifiera och ifrågasätt dina negativa tankar. Saker och ting är ju sällan vad det verkar vara.

En ökad medvetenhet om hur våra tankar ser ut gör att det blir lättare att inte döma oss själva, situationer eller de människor vi möter. Det är lite som att lyfta på den där tråkiga grå stenen, vem hade kunnat tro att det fanns en guldklimp därunder.

/Din digitala vän