Tålamod

Imorse spillde jag frukostfilen på mina nytvättade byxor. När jag skulle åka till jobbet hade jag naturligtvis slut bensin. Åkte iväg till macken och där blev jag inparkerad av ett varubud under tiden jag tankade. Lyckades efter många om och men (läs många "fan" och "helvetes jävla skit") ta mig iväg tillslut. Men när jag kom fram till jobbet upptäckte jag att jag hade glömt mitt passerkort så jag fick börja med att ansöka om lånekort. En procedur som tar mer tid än man har när man är 5 minuter sen till ett möte.
Jag fick den där känslan nivet. Ja, den där känslan som är en sorts blandning mellan stark frustration, stress och uppgivenhet. Den sprider sig genom kroppen och multipliceras i takt med de negativa tankar som frodigt arbetar sig allt större i ens mevetande.
Där och då är det så enormt lätt att falla för det: att tillåta sig själv agera på känslan.

Att agera på känslor

Att behärska sig själv och sina känslor är något av det mest utmanande en människa kan uppleva. För känslor kan ibland upplevas vara starkare än kärnvapen. Det är så lätt att bara följa dem. Att inte tillåta sig själv att agera på dem kan vara enormt svårt. Det kan, för stunden, upplevas som en befrielse att haka på de destruktiva känslorna man har och tillåta sig hänga med. Ge sig därhän åt det negativa. Tyvärr verkar det vara svårare att hålla emot de där känslorna om man är ur balans. Samtidigt är det just då man behöver det, det magiska: Tålamodet.

Att bli medveten är att ta kontroll över sitt inre

När jag stod där med ansökan om lånekort i handen var det som om någon gav mig en mental spark i baken. Jag stannade upp och blev helt plötsligt medveten om vad det var jag höll på med: det var inte jag som agerade, det var autopiloten. Den som gör att allt liksom bara snurrar på utan att man har riktigt kontroll. Ja, autopiloten var i full gång och med den följer läget som gör att man blir slav för sina egna känslor; man agerar på dem utan att vara medveten om vad det är dessa känslor manifesterar.

Under några sekunder hann jag medvetet scanna av mitt inre, som likt Krakatau bubblade upp inom mig. Där och då bestämde jag mig för att göra precis tvärtom vad mina irriterade känslor talade om för mig. Istället för att panikstressa tog jag ett lugnt, djupt andetag. Fyllde lugnt och stilla i formuläret och kände samtidigt hur kroppen gick ner i puls för varje bokstav jag skrev. "löser jag den här situationen genom att förpesta min morgon genom att tokstressa och sura?". Knappast.
När allt kommer omkring handlade det bara om vad jag valde att göra av situationen. Vi tolkar ofta våra situationer som om vi vore tvångsmässiga slavar under våra egna känslor. Egentligen handlar det bara om att vi måste bli medvetna om hur vår inre dialog ser ut och ta kontroll över den. För det är fullt möjligt. Min dag blev rätt bra ändå, trots allt :-)

/Din digitala vän