fredag 31 oktober 2008

Kroppens minnen av dina känslor

Fredag. Sitter i min fåtölj i vardagsrummet och känner mig lättad över att det är fredag och att helgen är här. Kom precis tillbaka efter att ha varit bortrest på konferens i några dar. Den senaste perioden har varit väldigt hektisk med massor av aktiviteter, resor och jobb. Det har varit väldigt lärorikt och inspirerande. Jag har levt i 190 och kul har det varit. Men nu känner jag ett starkt behov av att stanna upp, reflektera och ägna mig åt själen.

Dags att lyssna på de klassiska stressymptomen
De senaste dagarna har jag haft lite spända axlar/nacke, hög puls, problem med magen och kan se en viss skillnad på hyn som har mindre lyster. Det är förvisso mörkt och kallt utanför fönstret och förmodlgien påverkar hösten vårt allmäntillstånd. Men i det här fallet vet jag mycket väl att det inte handlar bara om att vintern är påväg och att det är mörkt. Jag känner igen symptomen på stress väldigt väl och jag vet att de presenterar sig tydligt för mig nu. Det går inte att ta miste på. Jag vet mycket väl att jag måste lyssna på vad min kropp och mitt inre har att säga mig. Det finns en koppling mellan kropp och själ och den är väldigt konkret och logisk.

Våra upplevelser gör avtryck i våra kroppar
Jag har märkt att det jag känner, mina känslor, påverkar hur mina muskler mår. Jag tror att det vi upplever även fysiskt lämnar minnen i våra kroppar. De känslor vi känner påverkar vår kroppskemi och som en naturlig följd även vårt allmäntillstånd. Kopplingen mellan vad vi upplever och hur vår kropp mår är verklig och tydlig.

Jag tror att det finns en sorts kroppsminne av det vi upplevt. När vi stressar mycket får vi "muskelblockeringar " som förorsakar värk och spänningar i våra kroppar. Det är ingen nyhet att stresskänslor får människor att automatiskt andas ytligare, bita ihop käkarna och spänna ansiktsmuskulaturen. Även sorg och ilska ger sina speciella avtryck i kroppen. Jag tror att man ganska enkelt kan härleda dessa "muskelminnen". Det handlar om att tänka efter vilket kroppspråk och hållning man har när man känner vissa känslor för att identifiera de spänningar man får.

Massage kan utlösa känslomässiga reaktioner när man kommer åt muskler som håller blockeringar. Kanske har du någon gång varit hos en massör och mitt i massagen börjat känna dig ledsen eller fått ångestkänslor? Det händer nämligen att folk börjar gråta när de får massage. Det var precis vad som hände mig när jag hade gått in i väggen och gick till massören för att försöka massera bort min spänningshuvudvärk.

Bemöt din stress med stressens motpol: stillhet
När jag nu sitter här och skriver vet jag så mycket väl att min kropp befinner sig i en obalans. Jag är inte orolig för min hälsa för jag har medvetet tummat på den till förmån för "en massa roligheter". Jag tror inte att det är farligt att ha en aktiv period bara den följs av tid av återhämtning. Helgen som jag nu har framför mig ska jag tillbringa i stressens absoluta motpol: med andlighet, meditation, healing (hoppas jag), djupa andetag, avstängd tv, lugna promenader och känslan av att jag har tid. Tid att stanna upp och reflektera. Tid att se himlens nyanser, vinden mot mitt ansikte och doften av nykokt te.

Jag tror på att medvetet fokusera på känslan av lugn för att uppleva lugn. Jag tror att det funkar så att den känsla jag uppmärksammar också är det jag upplever. Uppmärksammar jag känslan av att vara uppstressad så är det också den upplevelsen jag får. För att bota stress behöver man uppleva lugn. Så i helgen ska jag medvetet stanna upp, reflektera och uppleva känslan av stillhet. Stillhet är ett av de vackraste ord jag vet.


Att aktivt och medvetet utöva "lugn och ro" är kanske enda sättet att verkligen få "lugn och ro"?


/Din digitala vän

2 kommentarer:

happiness sa...

Ja du är så klok du! Jag tycker mig också känna igen signalerna nu. Jag blir inte så himla ledsen då de kommer men jag tar det ändå inte med lika stor ro som du verkar göra. Kanske jag kommer dit än, det tror jag i alla fall. Att det ska vara så svårt för nutidsmänniskan att förstå att aktivitet måste följas av vila? Konstig värld.

Din digitala vän sa...

:-)

Det är inte speciellt lätt att hitta den där tiden för vila alla gånger. Bor man i en storstad är dessutom det mesta av ens sociala umgänge något som man planerar i förväg. Att planera i förväg har sina för och nackdelar. Ibland är det praktiskt, men lika ofta känner man sig kvävd. Hur kul är det att leva ett liv där man vet vad man ska göra under dagen när man vaknar på morgonen?

Jag tar definitivt inte alltid allt med "stor ro". :) Ibland tycker jag det är extremt svårt att hoppa av karusellen för att få den där välbehövliga vilan. För mig brukar det vara så att ju mer aktiv och stressad jag är desto mer aktiviteter tycks jag liksom snurra igång. Helt omöjligt att kliva ur allt och dessutom lyckas tillåta sig själv avkoppling. För det är ju inte säkert att man kopplar av bara för att man är ledig.

Men det blir bättre och bättre. Jag har förändrat mitt sätt att se vila många gånger om sedan jag gick in i väggen och kom ut igen. Jag tror att det handlar om att verkligen ta sig tid till sig själv på precis samma sätt som man tar sig tid för allt möjligt annat. Dessutom kan det ju vara så enormt skönt att bara vara. Att "bara vara" är underskattat helt klart!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online