Inlägg
Prestationsångest är en känsla som inte ska underskattas. Jag menar det inte på ett positivt sätt. Prestationsångest skapar stress och har sitt ursprung i ett mörkt hål i din självkänsla.Jag tror att prestationsångest är något som växer sig starkare jumer vårt västerländska samhälle fokuserar på tillväxt och effektivisering i kombination. Det handlar om att få ut mer av varje person. För individen handlar det om att leverera, snabbt och riktigt bra.
Prestationgsångest finns överallt
Men prestationsångest är inte bara knutet till ditt yrke. Det handlar om hur du ser på allt det du åstadkommer, vad det än är. Det kan vara allt från hur du spelar ditt instrument till middan du ska laga för dina vänner. Eller hur du kör bil, eller hur fyndigt presentkortet du skriver måste vara.
Det handlar om att prestera på topp hela tiden i allt man gör, fast man samtidigt tycker att det man gör inte är nog. Eller kanske handlar det om att man inte vet när det är nog, när det räcker. Man gör mer och mer och känner sig inte trygg förrän någon bekräftat att "det här är jättebra, vad duktig du är". Det enda som tycks släcka prestationsångesten är bekräftelse utifrån.
Man kan inte känna sig nöjd och tillfredsställd förrän någon uppmärksammat det man gjort och sedan bekräftat ens insats ordentligt. Eftersom de allra flesta har för fullt upp med sina egna liv (och sin egen prestationsångest) får man inte tillräckligt med bekräftelse. Man sitter fast i en destruktiv spiral.
Prestationsångest är din ovän
Prestationsångest har bara ett syfte och det är att förminska dig som person. Men det är bara du som kan få dig själv att känna prestationsångest. Allt detta försigår inom dig så du har full kontroll att säga stopp.
Kreativiteten är din vänJag har en hobby och det är att måla. Men jag har under alla år haft ett stort problem och det är att inspirationen liksom fastnar. För när jag målar måste jag måla snygg och bra. Naturligtvis har det fått till följd att jag inte målar lika ofta för prestationsångesten gör måleriet till ett berg att bestiga när det istället skulle vara något kul och lustfyllt.
Men vem är det som styr mina känslor? Jo, jag själv. Det är upp till mig att radera all prestationsångest från mitt liv.
Mitt projekt just nu är att måla utan att prestera. Att bara ha kul och utforska min kreativa ådra. Jag är säker på att jag kommer att skriva merom det här projektet framöver. :)
Utan prestationsångest kan kreativiteten blomstra fritt. Jag tror att det är i kreativiteten som vi utvecklas som mest. Jag tror att vi utan prestationsångest blir bättre på allt vi gör. Att sätta stopp för denna onödiga känsla är att stärka självkänslan ordentligt.
Så bli medveten om och skjut bort den korkade prestationsångesten när den visar sig. Tala om för dig själv att "jag gör det bästa jag kan och det är skitbra".
Öppna fönstret och släpp in lusten i ditt liv istället. Njut!
/Din digitala vän
3 kommentarer:
I det här inlägget lade du fingret exakt på min svaga punkt. Redan i samband med att jag sjukskrevs fick jag "diagnosen" prestationsbaserad självkänsla. Allt jag gör ska, som du säger, vara bra och jag kan hellre låta bli att delta/göra en viss sak om jag inte tror att jag kommer att vara tillräckligt bra. Beröm håller mig flytande ett tag men jag känner att jag "kräver" mer och mer beröm för att vara nöjd. Jag har nu blivit mycket bättre på att se detta och jag har blivit bättre på att snällt klappa på mig själv och säga att det jag gjorde var "good enough". Men jag känner att jag har en bra bit kvar att gå och jag känner mig rådvill i hur jag ska göra för att nå dit. Du undrade vad jag gör då jag tar ledigt.. Då tar jag en joggingtur, hasar runt hemma i myskläder, kanske går ett litet ärende, gör god mat och leker med foto - tar bilder eller fixar bilder i photoshop. Fotandet är min terapisyssla och där lyckas jag rätt bra hålla prestationsångesten borta. Fotandet blir på så vis en skön andpaus. Jag hoppas du finner den fria kreativiteten i ditt målande.
Hej o Tack för detta underbara inlägg som belyser våra drifter som går för långt ibland och därmed bromsar våran - naturliga o barnsliga livsglädje !
Tack för era inlägg, det uppskattas verkligen! :)
Happiness, jag tror att de allra flesta som bränner ut sig gör det just för att man har ett självförtroende som ligger högt (dvs att jag tror att jag kan genomföra något) men har en självkänsla (dvs att jag känner värde/tillfredsställelse i det jag själv har åstadkommit) som är ganska låg. Så var det för mig. Jag kunde inte (och fortfarande är det väl så att jag måste påminna mig själv om det här) känna mig nöjd och trygg i den insats jag gjort.
Mysbrallor och ingenting-speciellt-att-göra-tid är underskattat. Det känns som frihet på riktigt.
Navajo, mitt i prick: Livsglädjen är ju det vi ska fokusera på att uppleva. Prestationsångest är skit och hör inte hemma i samma rum som kreativitet och livsglädje. Bort med eländet!
/Din digitala vän
Skicka en kommentar