Andlighet

Vad är andlighet?


Andlighet är ett begrepp som innefattar olika saker beroende på vem du frågar. För endel är andlighet något mystiskt eller flummigt, kanske rent av skrämmande.


Men för mig är andlighet inte synonymt med religion eller mysticism. Det är heller inte skrämmande eller oåtkomligt. Andlighet är tvärtom något som vi alla har tillgång till överallt, när som helst precis som vi har tillgång till våra känslor. Att utöva andlighet handlar om att forma sitt medvetande i en mer gynnsam riktning. Allt "brus" i den här världen kan göra att man tappar fotfästet och irrar bort sig själv, bort från den person man är innerst inne. Att bli utbränd är att tappa kontakten med sitt inre. Jag kunde fysiskt känna att min själ och min kropp liksom inte hade någon kontakt. Det var lite som att någon hade stökat till i mitt inre rum och att min själ inte kunde ta sig in i röran ens för att städa upp.


Det var i samband med den här känslan som jag började skriva min dagbok (läs gärna det här inlägget). Jag började skriva och för mig blev det en katalysator och så småningom en vägvisare. Jag sökte mig till ett vilrum och det vilrummet fick jag då jag vände mig inåt.
För mig blev den inre vägen en väg ut.



Andlighet är perspektiv
Andlighet är att få tillgång till någonting större. Att se sig själv i ett större perspektiv och samtidigt få kontakt med en källa som ger dig känslan av att ha funnit något större.
I perspektiv till livet är andlighet som att ta ett kliv upp på 10 000 meter och betrakta jorden. Alla de små futtiga problemen som kan verka stora på nära håll blir obetydliga små prickar medan färgen i livet, kärleken, blir det framträdande. Andlighet är att få perspektiv nog att se vad som är viktigast i livet: kärleken.


Har du hittat din andlighet?




/Din inre vän