Svaret inte lika viktigt som vad som händer när vi ställer rätt frågor!

En person i min närhet berättade att hennes son nyligen frågat vilken hennes favoritfärg är. Hennes omedelbara reaktion på sonens fråga förvånade henne själv: hon började närapå gråta.
 

"Jag vet inte ens vilken favoritfärg jag har! Jag vet inte vad jag tycker om längre!" berättade hon för mig.

Om jag inte vet vad jag tycker om - hur kan jag då veta vilka behov jag har?

Man kan tänka att det nog inte är så farligt att inte veta vilken favoritfärg man har. Det är ingen livsviktig information kan tyckas. Men tittar man lite objektivt på detta kan man tänka sig att det finns en viss symbolik i det hela: Om jag inte vet vad jag tycker om - kan jag då veta vilka behov jag har? Och om jag inte vet vilka behov jag har - kan jag då leva ett lyckligt liv?

Det är väl så att det inte nödvändigtvis är svaren som är de viktiga - det är vad som händer när vi ställer rätt frågor. Sonens fråga fick henne uppenbarligen inte bara att leta i sitt inre. Hon vaknade upp.

Fokus utanför oss själva får oss att slumra till...

Många av oss lever idag liv som innebär ett fokus utanför oss själva. Vårt fokus går till andra och annat utanför. Vi kanske har barn, krävande jobb, familj och släktingar som glupskt skriker som fågelungar om mer tid med oss. Vi uppfyller våra åtaganden först och främst. När vi äntligen får en stund över för oss själva får Instagram agera mental bukfylla innan vi somnar.

Stanna upp, upplev, reflektera...

Vi tolkar det som sker utanför oss själva. Men upplevelsen av livet vi lever uppstår inuti oss själva. Om vi inte stannar upp och upplever det vi har i djupet av oss själva kommer vi antagligen att fortsätta att agera på vad vi tror omvärden vill ha av oss...snarare än vad vi själva innerst inne behöver och vill ha.

Vilken fråga tror du är viktigast att ställa till dig själv just nu?

Fundera på den.

Från högpresterande till utbränd - ensamhet, flockarv och stress

Alla vänder vi fokus utåt för att få en bekräftelse på att vi är och gör bra. Det är helt enligt vårt ursprung, vi är flockdjur. Även om vi lever i en digital tidsålder så har vi till mångt och mycket ett analogt sinne. Vi delar cellminne med våra förfäder där ensam inte innebar stark, ensam innebär en ganska säker död. Vi är beroende av varandra och vår plats i flocken när vi med målmedvetna steg går genom kontorslandskapet till vår arbetsplats.

Men vad händer om det inte finns någon där som bekräftar oss? Vad händer när vi inte presterar? Vad händer när det blir ensamt och tyst?

Smärtan att gå från högpresterande till utbränd

Du som gått från högpresterande till utbränd vet allt om den olidliga smärta det kan innebära att vakna upp till en dag helt utan att vara kapabel att göra det man är van vid, prestera. När kroppen har tagit makt över sinnet. När det finns lite för mycket tid och utrymme för att känna och uppleva alla de känslor och tankar som inte fått plats. Det blir liksom lite för tyst. Smärtsamt tyst.

Kanske är det så att en utbrändhet triggar vår instinktiva känsla av att inte längre vara en del av flocken? Jag vill tro det. På precis samma sätt som pulsen går upp när man ska tala inför en grupp. Att vara här när flocken är där. 

Ensamhet och stress under coronakrisen

Vad händer med oss när vi måste koppla upp oss hemifrån? Coronakrisen innebär för många av oss distansarbete...det är inte bara härligt, det kan också vara stressande. Då kan det vara klokt att reflektera över ovanstående mekanismer. Hur påverkas jag av att inte få träffa mina kollegor? 

Det är trots allt skillnad mellan att vara ensam och att vara själv.

Att stänga av tanke-autopiloten

Stress påverkar oss ofta att bli mer sammansvetsade med det vi känner och tänker...dvs vi tappar vår förmåga att betrakta det som vi tänker och känner. Vi löper därmed högre risk att agera på våra känslor, vilket många gånger inte direkt ger det bästa resultatet. 

Vi har ett arv från våra förfäder, oavsett hur digitala vi än är. Men hur stressade och hur negativt vi påverkas av exempelvis distansarbete kanske många gånger handlar om hur vår inre dialog ser ut - hur vi tänker, känner och upplever om vår situation? Många av de ca 40 000 tankar vi tänker varje dag går på autopilot, dvs vi tänker samma tankar om och om igen ofta utan att vara medvetna om dem.

Att koppla upp sig på den inre tryggheten

Idag vill jag påminna mig själv och dig om ett av livets stora underverk - att koppla på det inre jagets djup och bottenlösa trygghet. Den plats/kraft/källa som vi alla bär inom oss och som inte har någonting med yttre bekräftelse och prestation att göra. Ledstången vi alla bär inom oss själva men som vi ibland tappar fästet om när tillvaron triggar en lite för hög stressnivå...och när oron och rädslorna tar vid (ofta utan att vi märker det).

Det finns mängder med olika metoder (meditation, kreativt skapande, djupandning, vistas i naturen osv) att gå ner i djupet av sitt innersta jag. Det jag tänker mig alla de olika metoderna har gemensamt är förmågan att stilla sinnet och tankeapparaten, den där som gick på autopilot ovan. För det finns något ganska logiskt i att man kan se ner i djupet först när krusningarna på vattenytan lagt sig.

"Om jag är mina tankar - vem är det då som betraktar dem medan jag tänker?"

(fundera på den några gånger)

Att detoxa i en månad - omstart av en vintertrött kropp!

Detox 2020, dag 1 & 2 (30)

Januari är för många av oss den tröttaste, mest energilösa, omotiverade, glåmiga, smådeppiga månaden...när julen är över och man ätit, druckit och levt sig in i obalans. En detox är en omstart och något jag gjort varje januari sedan 15 år tillbaka. För mig är det ett förhållandevis snabbt sätt att ge sig själv utrymme att balansera kroppen och själen.


Vad innebär en detox?
Ja, hur detoxar man? Jag har skrivit många artiklar i ämnet men kortfattat kan man säga att det handlar om att ta bort det som belastar kroppen samt tillföra näring. Kroppen får chans att vila från det som tynger den och rätt byggstenar för att fungera bättre. Lägg till aktiviteter som stärker kroppen samt vila och meditation för att komma i kontakt med det kanske mest kraftfulla livsverktyg vi har - den ickefysiska kraft vi alla besitter inom oss. Några brukar kalla den för själen.

Varför är en detox också känslomässig och själslig?
Vi människor tenderar att bedöva oss själva på olika sätt. Inte sällan genom mat, alkohol, kaffe, socker, tobak osv. När man tar bort något som i vanliga fall fungerar som ett bedövningsmedel (inte sällan omedvetet) kommer man i kontakt med känslor och tankar som man kanske under lång tid trängt undan. Därför är en detox också känslomässig. Du kommer att möta dig själv i processen!

Det du behöver handlar du på din lokala matvaruaffär!
Det finns "detoxpreparat" som man kan dricka eller äta och som hävdar att det är lösningen om man vill avgifta kroppen. Jag tror absolut att vissa tillskott kan hjälpa kroppen att rensa sig men att enbart köpa på sig hälsokostpreparat är inte en lösning.
Jag äter och dricker det som går att köpa på min ICA-butik. Sedan har jag ett par tillskott i form av vitaminer och mineraler som jag lägger till. Men det behöver man inte göra.
Själva grundfundamentet i en detox är att äta och dricka livsmedel som sänker inflammationen i kroppen.

Att fasta fungerar för vissa. Jag har flera gånger juicefastat men för det mesta blir det inte så nuförtiden. Jag är ensamstående på halvtid och vardagen måste fungera i första hand.

Var snäll mot dig själv - det är ingen tävling!
Detoxar man för första gången kan man vara lite extra snäll mot sig själv. Är du storrökare som hinkar 12 koppar kaffe om dagen är det nog klokt att trappa ner försiktigt. Kaffeabstinens brukar ge huvudvärk. Men det blir inte lika smärtsamt om man dricker en eller ett par koppar om dagen i början av detoxen. Kaffe vill vi dock dra ner på eftersom det hämmar upptaget av bla järn.
Socker tar ungefär 7-10 dagar att rensa ut är min upplevelse. Under de dagarna är det normalt att man är lite "darrig" och sugen på att tugga på nåt hela tiden. Förbereder man sig på det blir det inte lika jobbigt. Det går över!

Här finns det mer information om detox och är du ute efter recept har jag lagt upp några här.
Här hittar du mängder med artiklar i ämnet.

Jag ska försöka dela med mig av årets detoxresa. Om du vill att jag skriver om något särskilt, kommentera gärna i fältet nedan!

Önskar dig som läst detta ett fint 2020 fyllt med kärlek!

Att minska görandet och öka på varandet är nyckeln till läkning!

Du är en av flera tusen personer som kommer läsa det här inlägget. Några av mina artiklar har lästs av över 200 000 personer. Det är såklart en del i mig som gläds åt det samtidigt som det också finns en del i mig som känner en sorg. Stressrelaterade åkommor ökar stadigt och förmodligen är du en av många som kommit via Google genom en sökfras som skvallrar om ett lidande...

Att vara så utmattad att man inte orkar med sin vardag...
Du är kanske en av de som upplever sig vara så utmattad att du inte orkar med din vardag...och desperat försöker hitta egna lösningar då du inte upplever dig fått den hjälp du behöver. Långvarig stress är långt ifrån ovanligt. Många lever på gränsen till kollaps. Andra kollapsar.
Utbrändhet är demokratiskt. Det drabbar människor i alla samhällsklasser...även om många yrken, som tex inom vården, är överrepresenterade. 

Att kapitulera för att hitta en ny väg framåt...
Den här artikeln skulle jag vilja tillägna förmågan att kapitulera...missförstå mig rätt. Jag menar inte att man ska ge upp...eller jo, lite. Låt mig förklara...

Att minska görandet och öka på varandet 
Att vara stressad är att leva med ett aktivt huvud...tankar och känslor som snurrar. De allra flesta av oss är så upptagna med görandet att vi inte har förmågan att vara i varandet. Det är kanske också så att den som är utmattad börjar skissa på en att-göra-lista för att må bättre ;-) ...så länge den där att-göra-listan handlar mest om saker som gör att man är i varandet så är allt fint. Min absoluta övertygelse är att det är där läkningen (och så mycket mer än det börjar). 

Vågar du vara vara kantstött och vingklippt?
Det krävs mod att våga vara vingklippt och kantstött. Att acceptera läget. Att stanna upp. Att sluta mata sinnet med intryck (i någon sorts försök att fly) och istället låta allt komma, precis så som det är just här och nu. Som tårar, som känslor, som trötthet - på det sätt som är, just nu.
Är man svårt utmattad eller utbränd har man förmodligen inte lyssnat på eller agerat utifrån sitt djupare jag på väldigt länge. 

Att kapitulera sina gamla föreställningar...
Att kapitulera det som är här och nu är inte att ge upp. Att kapitulera är inte ett tecken på att man förlorat (tvärtom)...det är bara det att man slutar kämpa med sina gamla föreställningar och istället vågar vara i det som är...och hitta en ny väg framåt. För det är inte troligen inte tillbaka man vill gå när man är utbränd eller genomgår en kris...det är framåt.

Att stilla sinnet för att nå sitt inre djup

Det här är mitt liv just nu. Just nu. Inte för alltid, det handlar om just nu. 
Och vad händer när man vågar utöva varandet istället för görandet? Vad händer när jag stillar de tankar och känslor som kanske i årtionden rivit upp mitt hav så pass att jag aldrig har fått uppleva mitt eget djup? 

Inom varje människa bor en källa och ett djup som vi alla förtjänar att få uppleva under vår livstid. Att vara utbränd och utmattad är inte att vara svag. Det är paradoxalt nog först när vi finner mod nog att bemöta vår egen sårbarhet som vi också kan uppleva vår allra största styrka.


💫

Att våga falla fritt - Livskris och mod

Att bemöta ovisshet och sin egen sårbarhet är något 

som kan vara bland det svåraste som finns. 

Och jag är den första att skriva 

under på det efter året 2017.

Livet (eller vi själva) serverar oss ibland situationer som inte alls är önskade. Situationer som ibland kan vara så utmanande att vi faller fritt in i det som skulle kunna gå under benämningen livskris. För en kris är i någon mån som att falla fritt. Att inte ha mark under fötterna helt enkelt. 

Kris - depression eller panik över livet man inte lever?
En livskris kan komma i samband med en utbrändhet, separation, sorg, sjukdom eller andra händelser som kommit att placera en i (oönskad) situation. Men det behöver inte vara så. För någon annan kan det handla om ett smygande, mer depressionsliknande tillstånd där lust och livsenergi är som bortblåst. Man vaknar upp en dag och tycker allt känns trögt och inte alls så kul som innan. En grå film har lagt sig över livet och man vaknar upp i en sorts existentiell tomhet.

Hur ska det gå? Vilken väg ska jag ta för att må bättre? Att falla fritt kräver ett oerhört mod...och för den som upplever sig falla just nu får vi citera en känd biblisk figur "This too shall pass".

"Knowing others is wisdom, knowing yourself is
Enlightenment" Lao Tzu

Vad hände med mina livsdrömmar?
En kris kan handla om en panik över att livet och tiden rinner ifrån en. Att man inte gjort "det där jag är här i livet för att göra"...att man letar men inte än hittat sitt dharma (dvs livsuppgift). Vad gör jag av den tid jag har? Vad hände med mina drömmar? Eller vanligare...vad vill jag egentligen? Det är ju inte alltid så lätt att veta vad man vill.

"Sometimes it takes a good fall to really know where you stand". 

En utbrändhet är en livskris
En utbrändhet ställer tillvaron på högkant. Det går inte att följa gamla fotspår...eller några fotspår alls under en tid. Processen att gå vidare efter utbrändheten kräver förändring och förändring gör ibland ont, men det gör en gott. För mig var det en smärtsam och skrämmande men oerhört förlösande, intressant, stärkande och utvecklande process att läka min utbrändhet. En erfarenhet som jag idag absolut inte skulle vilja vara utan.

Hur kan en livskris bli stärkande och utvecklande?
Att befinna sig i en livskris är att befinna sig i ovisshet, obehag och rädsla. När jag befann mig mitt i min utbrändhet kunde jag absolut inte se någon poäng med den. Det var först med lite perspektiv som jag insåg, i efterhand, att förändring och utveckling hade skett. Att det jag gått igenom faktiskt hade stärkt mig. 

Att inte fly känslorna utan våga betrakta och bearbeta dem
Det svåra med att befinna sig mitt i en livskris är att man troligen inte kan se vad detta kommer att mynna ut i. Vad ska det här eländet vara bra för? Därav ovissheten. Man har huvudet under vattenytan och sikten är på sin höjd några centimeter när det är som värst. Men hade man å andra sidan kunnat se längre fram skulle det inte vara samma upplevelse. Jag tänker att det handlar om att arbeta med det som är, just nu. Att inte försöka lösa alla problem på en och samma gång. Att inte fly känslorna utan våga betrakta dem. Det handlar om att inte fly från det som är. Att ha tillit till att något sker, här och nu, även om jag inte kan se förändringen i denna sekund. Det är läskigt och det kräver mod men det kan å andra sidan revolutionera livet. 

Att byta ut allt runtomkring kan vara ett sätt att fly
Ofta är det nödvändigt med någon form av förändring. Men ett nytt jobb, ny bostad eller ny partner må kanske ge känslan av en välbehövlig uppdatering i livet. Men det största arbetet ligger ändå inuti mig själv. Om jag bara ändrar det som är runtomkring mig behöver jag kanske inte ändra mig själv, någonsin. Och troligen kommer jag tillbaka till den punkt jag är i idag. Som Pema Chodron sa...

"Nothing ever goes away until it teaches us what we need to know".

Å andra sidan, ibland kan yttre förändring trigga nya förhållningssätt och även en inre förändring. Stagnation är också en typ av stress. Tristess är också en stress.

Att komma i kontakt med sig själv
Jag tror att livet kan ha många meningar men en av de viktigaste är att leva den jag är. Att komma i kontakt med den jag är, därinne, utan alla filter som miljö, uppfostran, samhälle och mina egna begränsande tankar, rädslor och "sanningar". Att möta sig själv handlar för mig om att lyssna bortom tankarna och känslorna. Det är här jag upplever att förändring sker. 

Verktyg i en livskris
När jag gått igenom eller går igenom svåra perioder i livet försöker jag påminna mig själv om att hjälpa mig själv att...

• Kanalisera mina känslor och tankar
  Att formulera upplevelsen, tankar och känslor in i ord är ofta väldigt enkelt men oerhört revolutionerande. Det kan förstås handla om terapi. Men för mig var kanske det mest tillgängliga sättet att börja beskriva det jag känner och upplever i det skrivna ordet. Jag skriver av mig när jag känner att det är dags. När jag inte mår bra men också när jag känner att jag är nyfiken på livet och vill ta mig framåt, utvecklas. 
• Stilla mitt överaktiva sinne När livet är på ända snurrar tankarna fort. Att tänka sig ur en livskris är något som de flesta försöker sig på. Men det blir svårt.
  Det är i utrymmet mellan tanke och känsla som mitt innersta jag finns. Mitt innersta jag (eller min själ om man nu så vill) är alltid en källa till lugn, läkning och mod.
• Hitta ett sätt att vila
  Att läka en utbrändhet kräver mer vila än sömn. Det var min upplevelse. Att hitta stunder genom dagen där jag kan få absolut avslappning och vila var viktigt för läkningsprocessen. Har man för höga nivåer av stresshormonerna kortisol och adrenalin kan kroppen inte gå ner i läkningsläge. När vi gör saker som triggar lugn och ro-hormonet oxytocin kan kroppen göra läkningsjobbet. 
• Läka min fysiska kropp
  En kris triggar stress. Stress dränerar kroppen på näringsämnen, krånglar till matsmältningen, gör att man sover sämre, gör en spänd och orolig.
  Jag experimenterade vilt med olika fysiska terapier. Några vinnare blev Ayurveda, massage, meditation, promenader och vid tillfället även Qigong. Det var otroligt givande men också en värdefull "terapi" att hitta min väg framåt och komma i kontakt med mitt inre jag. 
• Hitta en ny väg framåt
  Det handlar inte om att "komma tillbaka", egentligen. Så kände jag. Det var framåt, mot något nytt jag behövde gå. Så, vilka förändringar utanför mig själv var nödvändiga och vilka handlade om mitt förhållningssätt? 

Livskris ett sätt att tvinga fram förändring?
Det enda vi kan vara säkra på här i livet är förändring. Förändring är ett naturligt tillstånd. Natt blir till dag, vinter till vår. Allt är i rörelse och förändras konstant. Så varför skulle inte vi fungera likadant? Jag tänker att en livskris ibland uppstår för att tvinga fram en förändring som man (troligen omedvetet) håller tillbaka. Jag tror att det var så för mig.


När skalet är borta och vi drar oss tillbaka för att möta vår sårbarhet, det är där vi bygger ett större och starkare jag. Se nedanstående video så förstår du vad jag menar.

Video: Responding to stress

Den heliga stunden viktig vid läkning av stress

Stäng av alla skärmar, stäng av alla källor till intryck.
Slut ögonen. Andas djupt i maggropen och
låt tankarna passera. Slappna av i hela kroppen.Hjärnan vilar och på andra sidan bruset av alla tankar
kommer du i kontakt med ditt djupaste jag.

En viktig del i stressläkning handlar om att hitta stunder och platser där man känner sig trygg och kan varva ner. Stunder där man helt kan släppa garden, komma i kontakt med och vårda sitt inre. Man skulle kunna kalla det för heliga stunder.

Att minska stresshormonerna kortisol och adrenalin

När man stressat under längre tid har man också levt med höga halter stresshormoner. Det funkar ett tag men efter alltför lång tid börjar stressen tära på kroppen. Att leva med höga halter stresshormoner i kroppen är som att köra omkring på en för låg växel med bilen. Motorn får kämpa (och går tillsist sönder) men det går inte nödvändigtvis snabbare framåt för det.

Att leva i ett högt tempo innebär att man inte sällan lever så snabbt att man missar kontakten med sig själv. Man tar beslut och går vägar som man kanske inte valt om man varit i kontakt med sitt inre, djupaste jag. Intuitionen. Bruset av tankar och känslor står ofta i vägen för kontakten med vår intuition.

Att trigga lugn-och-ro-hormoner startar läkningen
Den "heliga stunden" handlar rent kemiskt om en stund/aktivitet som triggar produktionen av oxytocin, dvs det hormon som vi brukar kalla för kroppens lugn-och-ro-hormon. Oxytocinet är den stressades vän. När oxytocinet går upp går stresshormonerna kortisol och adrenalin ner och tvärtom. Med ökat oxytocin minskar också ångest och oro. Det är en enormt viktig sak att känna till för den som läker en stressrelaterad åkomma.

Stresshormonerna minskar vid beröring och varma bad!

Oxytocin ökar vid beröring, värme, djupandning och närhet. Ett varmt bad, bastu, massage, djupandning/pranayama, yoga, meditation, kramar, kroppscanning, soffmys osv. Listan kan göras lång. 

I den mest akuta fasen av utbrändhet handlar det om att få ner stresshormonerna. Det är först när nivåerna av stresshormonerna går ner som läkningen kan starta på riktigt. 

Meditation inte bara får oss att varva ner.
Vi läker vår hjärna och förändrar aktiviteten
så att grundläget i hjärnan aktiveras i den delen
av frontalloben som står för lugn och harmoni.

Det här är en av mina favoritplatser på jorden.
Min bastu i Tornedalen. Jag bor i Stockholm men
åker till vackra Norrbotten varje chans jag får.
Bastu och varma bad triggar oxytocin. 

Den gamla bastuugnen knastrar och värmer.
Ånga stiger från de fräsande stenarna.
Att bada bastu är lika mycket en själslig
tvagning som en kroppslig. 

Visste du att en naturvy påverkar oss människor
på ett kemiskt plan? Stresshormonerna går ner,
blodtrycket sänks och det finns till och med
forskning som visar att smärtupplevelsen hos
patienter minskar om man har tillgång till
en naturvy.

Meditation på en vacker plats - bästa kombinationen?

Små enkla ceremonier i vardagen är att vårda sig själv.
Min absoluta övertygelse är att människor mår bra av
att mysa till vardagen.  

Stäng av alla källor till intryck. Låt hjärnan vila.

Idag påminner jag mig själv om att utforska och prioritera heliga stunder. Vi bokar ju så ofta upp tid för aktiviteter. Dags att boka upp tid för att låta våra kroppar och hjärnor vila!

Hur resan inåt kan läka stress

Att må dåligt är på ett sätt att falla fritt. Det finns en ovisshet kopplat till dåligt mående. Ovissheten i att inte veta hur det ska bli eller vilken väg man behöver ta för att må bra igen. Rädslan för att inte läka, rädslan för att fortsätta må dåligt. Det är här den trygga marken försvinner under fötterna. Vi faller fritt.

Att hitta en orsak till sin smärta
När man mår riktigt dåligt finns det ingen ledstång att hålla sig i. En naturlig reaktion när man mår dåligt kan därför vara att man febrilt letar efter något att hålla fast vid, en orsak, en förklaring, någon/något att skylla på, vad som helst. Instinktivt vänder vi oss ofta utåt för att hitta den där ledstången. När det egentligen är inåt vi ska flytta vårt fokus. 

Att förflytta fokus inåt betyder inte att man är okej med det eventuellt osunda som finns omkring en (jobb, relationer osv), tvärtom. Det är inifrån medvetenheten och kraften måste komma för all yttre förändring. Men bestående förändring kommer lika mycket inuti som utanför.

När rädsla står i vägen för läkningsprocessen
Problemet med oss människor är att negativa känslor kan vara så obehagliga att vi skrämmer oss själva. Vi blir så att säga rädda för rädslan (läs det är det som är ångest). Känslorna kan ibland bli så bångstyriga och svåra att hantera, särskilt i samband med en utbrändhet, att man vänder sig bort från dem. Det är en naturlig reaktion förstås. Det är viktigt att förstå (och inte klandra sig själv). Det här händer oss alla. 

Att springa ifrån sina negativa känslor
Men att försöka springa från sina egna känslor är lite som att försöka hoppa sig bort från jordens dragningskraft. Eller springa ifrån sin egen skugga. Det tål att sägas igen: negativa känslor är lika naturliga som positiva. Ett liv utan negativa känslor vore ett liv utan positiva känslor. Hela spektrat av känslor fungerar som ett referensbibliotek (läs hur skulle jag förstå en positiv känsla om jag aldrig haft en negativ?). 

Det viktigaste är inte att "tänka positivt". Det är att öppna sig och förhålla sig till sina egna känslor utan att springa ifrån dem. Att se dem, acceptera att de finns där, att jobba med dem men att inte låta dem styra ens liv. 

Att skriva av sig, ett  av de många sätt
som finns att komma i kontakt med sig själv

Resan börjar på riktigt när jag vågar se på mig själv med kärlek 
Min absoluta övertygelse är att den allra stadigaste, mest hållbara och tryggaste handen att hålla i genom livet finns inuti mig själv. Men känslorna står ibland i vägen för min förmåga att komma i kontakt med mitt inre. Negativa känslor kan ibland få mig att falla fritt och det i sin tur kan skrämma mig så mycket att jag vänder mig utåt, istället för inåt. Det är när jag slutar springa, vänder mig om och vågar titta på mig själv. Med kärlek, acceptans och ömhet.
Det är där min resa kan börja på riktigt!

Jag har en liten övning till dig och mig:
Du kan sluta ögonen när du läst den här texten.
Föreställ dig att du har dig själv framför dig. Men du är dig själv när du var ett barn. Du står där precis framför dig själv. Ett litet barn. Föreställ dig vad du skulle säga till dig själv. Vad du skulle göra. Kanske skulle du ge dig själv det som du behöver mest av allt, kärlek?

Kärlek till dig och barnet i dig!