Eva Dahlgren ställer frågan "Finns gud"?

Igår satt jag i min bil. Asfaltmeter efter asfaltmeter. Hade några timmars bilresa framför mig efter en underbar midsommarhelg och då, plötsligt dök hon upp. Nej, jag pratar inte om gud. Jag pratar om Eva Dahlgren.

Med sin härliga stämma berättade Eva om när hon blivit tillfrågad "tror du på gud?". Utan att avslöja svaret på frågan (rekommenderar att du lyssnar på programmet själv) kan jag berätta att hon bjöd på en underhållande och intressant timme. En historia som vände en och annan intressant tanke i mig.

Jag tilltalas av den andlighet hon förmedlar. Den bygger på personlig reflektion och även om det är hennes ord, röst och meningar så är den tillgänglig på det sätt som jag själv vill. Jag får helt enkelt bestämma mig för vad jag vill höra. Alla har sin egen andlighet. Till och med i andlighet får jag vara precis den jag vill. Det gillar jag.

Att våga vara den man är

Det är lättare sagt än gjort att verkligen leva som den människa man är inuti. Varje dag måste jag välja den människa jag vill vara mot mig själv...och mot mina medmänniskor. Det är ingen enkel sak och många är vi som levt ett liv som inte alls passade den som bodde där inuti på ett eller annat sätt.

Varje dag måste jag välja den jag vill vara

Det vore så enkelt om man bara ville vara sådär som "alla andra är" (men hur är dom egentligen?). "Måste jag vara så jäkla annorlunda?" Ja, det var nog precis så jag tänkte för sisådär 17 år sedan när jag insåg att jag var homosexuell. Jag ville inte acceptera det till en början. Herregud nej! Men en dag drabbades även jag av kärleken (eller sökte jag upp den kanske?). Pang! Det tog mig många år att våga vara jag på det planet...och det slutade inte där. Varje dag måste jag välja den jag vill vara (för att vara sann mig själv). Det handlar naturligtvis inte bara om sexualitet, det kunde lika gärna handla om något helt annat. Ett sätt att leva (och utveckla) den jag är.

Så, tack Eva Dahlgren för att du vågade vara dig själv den där vinterdagen 1996...så att jag och många med mig fick lite mod i vårt mörker. När man väl släppte in ljuset genom dörrspringan blev livet lättare och så småningom började allt...på riktigt.

...och du, kära läsare, vill jag ställa en fråga: "När lyssnade du till din själ senast?".

Namaste!