Det handlar inte om döden, det handlar om livet

Såg "Jills veranda" med Kristian Gidlund på SVT-play nu i helgen. Ett enormt starkt men väldigt fint program. Under inspelningen var Kristian svårt sjuk och visste att livet kanske bara skulle ge honom några månader till. Han blev 29 år. Men det handlade inte om döden. Det handlade om livet. 

När en människa väcker ett nytt tankemönster...
När en människa väcker ett nytt tankemönster hos andra sker magi. Jag tror att Kristian kom att bli en person som fick många av oss att, om så bara för en stund, förändra vårt tankemönster. Att åtminstone för ett kort ögonblick med klarvaken medvetenhet stanna upp, lyssna och tänka en ny tanke. Och det är inte småpotatis. Det är att förändra världen en smula.

En intressant fråga att ställa till sig själv är: vem/vilka får dig att tänka nya tankar? Och varför?

Att leva som om man hade en själ
Våra liv kommer ofta att handla om sådant som i stunden verkar viktigt men i längden visar sig vara totalt oviktigt. Och visst är det en paradox som man får leva med som människa till viss del.
Men kanske handlar livet om att öva upp förmågan att lära sig förstå det som egentligen är av vikt? Att lära sig relatera. Att reflektera. Att misslyckas och börja om. Kanske handlar livet om att börja lyssna. Och att börja leva som om jag har en själ. För i den processen kommer så enormt mycket mer. I den vilar allt.

Titta på den här videon och fundera lite över saken...

Kristian Gidlund & Jill Johnson: "Follow the lights"

Kan forskning på nära-döden-upplevelser få oss att leva bättre?

Forskning som gjorts på nära-döden-upplevelser
bevisar att människan är mer än bara fysisk.
Att vara i kontakt med den icke-fysiska delen
av sig själv kan fungera läkande och utvecklande.

Häromdagen lyssnade jag på morgonpasset i P3 i bilen. Det handlade om nära-döden-upplevelser och den forskning som gjorts runtom i världen. Nära-döden-upplevelsen trotsar kulturella, geografiska och religiösa gränser. Narkosläkaren Göran Grip förklarade ett fenomen som fascinerar...och lugnar?

Rädslan för döden hindrar oss från att leva?
Jag tänker så ibland, att rädslan för döden kan hindra oss från att leva. Rädsla, generellt sett, hindrar oss från att uppleva och leva fullt ut.

Vi är ofta rädda för att vi inte vet. Ovisshet kan få oss att växa men det också få oss att springa vår väg. 

Kan forskningen få den som är rädd att bli trygg?
Den forskning som gjorts på nära-döden-upplevelser ger en fascinerande inblick i att vi långt ifrån vet allt som finns att veta. Det som Göran berättar under programmet är på ett sätt något som inte bara ger livet en extra dimension. Kanske kan vi till och med lära oss att leva lite bättre?

Lyssna gärna själv (här nedan, hela programmet hittar du här)

Att bemöta sin rädsla för döden

Rädsla för döden upplever många av oss då och då - med eller utan direkt anledning. Hittade den här filmen på youtube häromdan. Om du har några minuter över, ta dig gärna tid och lyssna/se. Om du har anledning eller inte att vara rädd för döden kanske den här kan skänka dig lugn.

"Let go of the past with forgiveness. Let go of the future without anticipation"


Be here now: