Att lyssna på kroppens signaler

Igår var jag på födelsedagsfest för en nära vän. Jag och en annan vän hade förberett ett spex/tal som vi höll efter middagen. Allt gick bra och talet var uppskattat både av jubilaren och gästerna.
Efteråt satte jag mig ner i min stol och slappnade av. Allt var frid och fröjd. Pratade lite med de jag satt bredvid när den helt plötsligt slog till. Nivet den där som inte får komma när man är på fest och har kul. Migränen. Pang!

Jag kände en sorts blandning av lättnad och panik på en och samma gång. Panik för att jag fick migrän på min väns fest som jag ju ville delta i och lättnad för att kroppen gav mig ett meddelande som jag förstod väldigt väl. Det råder nämligen ingen tvekan om att migränen med rätt entrade min kropp just där och då.

Att acceptera situationen och inte kämpa emot känslan

Jag satt där och kämpade emot, i ett försök att ignorera värken och låtsas som ingenting när en av mina vänner lutade sig fram och sa "Det är helt okej att du inte mår bra, låt det bara komma. Acceptera det bara. Kämpa inte emot. Det är helt okej!". Kloka ord från en vän som har börjat utöva och kan mycket om mindfulness.
Just där och då insåg jag att migränen inte var något som bara "råkade hända". Det var ett meddelande från min kropp. Jag var inget offer och det var inte hela världen att jag satt där och mådde skit. Det var bara så det var liksom. Det skulle inte hjälpa mig att jag panikartat försökte bekämpa känslan.

Att inte vara offer utan lära sig av kroppens signaler

Nu sitter jag här dagen efter. Utvilad och lättad på något märkligt sätt. Att kroppen ger en signaler är inget farligt. Det är hur jag väljer att besvara dessa signaler som är det viktiga.
Det handlar bara om att förstå att signaler är en sorts säkerhet som vi får ta del av när vi pushat oss själva för långt. När vi inte tillåtit oss att stanna upp, andas ut, vila och läka ihop för att sedan gå vidare.

Jag ställer mig själv frågan om vad det är min kropp försöker säga mig som jag själv inte kunde se. Uppenbarligen hade jag missat något som jag nu fick vetskap om.

Det var 6 år sedan jag tog mig ur min utbrändhet och jag har fortfarande massor att lära mig om hur balansen mellan aktivitet och vila bör se ut i mitt liv för att jag ska må så bra som möjligt. Ibland går jag på nitar och ibland hinner jag förekomma dem. Det var två år sedan jag hade migrän sist och nu när jag tittar tillbaka på mitt beteendemönster innan denna och den förra migränen så ser jag tydliga likheter. Innan min utbrändhet såg jag mig själv som ett offer för huvudvärk, spända muskler, magproblem och sömnproblem. Idag försöker jag se på min kropps signaler ur en objektiv synvinkel: vad i mitt beteendemönster kan jag lära mig av för att undvika att detta händer igen? Ingen smärta jag upplever ska gå förlorad. Det jag menar med detta är att det alltid finns något jag kan lära mig för att leva bättre. Har jag dessutom upplevt något så obehagligt som smärta så vore det dumt att låta den erfarenheten gå förlorad.

Jag citerar min vän återigen "Acceptera situationen, kämpa inte emot. Se på dina känslor objektivt som om du inte vore i din egen kropp. Det är helt okej att känna såsom du gör. Kämpa inte emot, lär dig istället av dina känslor".

Det är helt okej att må skit ibland.

Sköt om dig och lyssna på den som vet mest om dig, nämligen dig själv!

/Din digitala vän

Stillhet öppnar dörren till ditt inre

Sedan många år skriver jag dagbok. Det kanske är fel att kalla det för just "dagbok" eftersom jag inte skriver varje dag. Inte heller skriver jag några klassiska "kära dagbok"-anteckningar. Nej, mina ord formas utifrån det som finns inuti mig. Det där som lätt försvinner i allt brus som uppstår i vardagen. Det där som finns där inuti mig och som jag kan ta lärdom av. Det där som är kärnan av mig som människa.

När jag skriver tillåter jag allt att komma ut. Alla känslor, tankar och ord som poppar upp i huvudet. Jag skriver inte för att prestera, jag skriver för att komma i kontakt med mitt inre. Jag skriver för att vårda mitt inre.

Nyckeln till ditt inre är att vara i stillhet

Även om jag inte är religiöst lagd så kan jag inte blunda för att det finns enorm visdom att hämta ur världens religioner.

"Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."

Jag har hämtat orden ur bibeln (Jesaja 30:15 för att vara mer exakt). Det går som bekant att tyda ord på många olika sätt. Det jag läser i dessa ord är att om jag vänder omvärlden ryggen till för en stund och hittar en stilla plats kommer jag att hitta visdom och styrka. Jag kommer att bli stärkt av att vara i stillheten och jag kommer att hitta hjälp och tröst i stillheten.

Kontakt med ditt inre väsen

Kristendomen talar klokt nog ofta om att vara i stillhet för då "får man kontakt med gud". Jag vill gärna byta ut ordet gud mot "mitt inre" eller "mitt andliga väsen". Poängen är inte vem eller vad man i de olika religionerna tror sig finna i stillhet. Jag ser mer "gud" som en symbol för något som vi alla har inom oss, något som vi alla är "ett med" eller sammanlänkade av.

Den inre visdomen
Att vara i stillhet handlar om att vi kan nå det vi söker närmre än vi tror. Vi har allt inom oss. Men för att nå det vi har inom oss måste vi ta bort allt det brus som försigår runtom och inom oss. Faktum är att det bor en enorm visdom i varje människa. Bara genom att vara i stillhet kan vi nå den visdomen.

Meditation, kontemplation eller "bara vara"
I kristendomen kallas det kontemplation. I hinduismen och buddhismen (som faktiskt är sprungen ur hinduismen) kallas det meditation.
Varje religion har sitt sätt att uttrycka "varandet i stillhet". Det är ingen slump att det är så. Vi har alla ett behov av att dra oss tillbaka och processa det som försigår i våra medvetanden och våra kroppar. Allt vi upplever i vårt medvetande och i vårt undermedvetna finns där inom oss. Har vi en ständig ström av intryck och information som processas in i oss kommer vi att behöva stanna upp och låta "hårddisken defragmenteras".

Övning: Skriv för att öppna dörren till ditt inre
Du har ett vitt papper framför dig och en penna i handen. Du ska nu skriva ner varje ord, tanke och känsla som poppar upp i ditt medvetande. Det handar inte om att du ska prestera någon vacker text (även om det faktiskt kan bli så i slutändan) utan snarare öppna dig för dig själv. Texten du skriver är för dig här och nu och för ingen annan.

"När du vet vem du innerst inne är uppstår en kvardröjande känsla av frid. Man skulle kunna kalla det glädje, för det är vad glädje är: en frid som vibrerar av liv. Det är en glädje som kommer när man känner sig själv som livets essens, innan det tar form. Det är Varandets glädje – att vara den man verkligen är."
Eckhart Tolle, Talande tystnad

/Din digitala vän

Yoga: Solhälsningen

Hittade ett vackert och inspirerande yogafilmklipp på youtube.

Shiva Rea Yoga Sun Salutation

Vi är vad vi tänker

All that we are is the result of what we have thought. If a man speaks or acts with an evil thought, pain follows him. If a man speaks or acts with a pure thought, happiness follows him, like a shadow that never leaves him. - Buddha

Lag om attraktion i ett nötskal.

Tusen goda tankar till er alla därute.

/Din digitala vän

Vinterdvala

Vintern är här på riktigt nu. Utanför fönstret viner vinden över snöklädd mark. Det är söndag och det är november. Vintermörkret är här och för många är det här en tung tid. Jag känner själv av att sömnbehovet är större nu än för bara en månad sedan. Vi går in i dvala. Vintervila.

Förr i tiden när inte elekticitet fanns gick folk och la sig tidigt på kvällen. Sedan sov man till gryningen. Räknar man ihop antalat sovtimmar man hade på den tiden under vinterhalvåret och jämför dem med vad vi har idag så kan man nog konstatera att vi har färre sovtimmar för återhämtning. Det är nog ingen nyhet att vi inte kan anpassa hela det moderna samhället efter solen men det finns en sak vi kan ändra på: vårt förhållningssätt till vintern.

När klagade du senast på att det är mörkt ute och att du är trött?
Något händer med oss när vintermörkret drar in över våra liv. Samtidigt som vi med säkerhet vet att mörkret påverkar oss är det som om vi får panik och inte riktigt kan förstå "varför vi är så trötta". Det är som om vi kämpar med att försöka hålla samma tempo och samma dygnsrytm som vi gjorde i våras. Diskussionsämnet vid kaffeautomaten på jobbet håller sig oftast till samma område: mörkret, tröttheten och kylan. Vi svär åt den, har ångest över den, är less på den, är trötta av den. Den där vintern.

Såvida man inte har möjlighet att bo i tropikerna under vintern så kan det nog vara en poäng att fundera över hur man hanterar vintern. För kanske är det dags att byta förhållningssätt till mörkret och kylan? Kanske är det vi som måste anpassa oss efter vintern lite mer? Vi lär ialla fall inte bli piggare av att fokusera på det dåliga med vintern.

Kaffe - placebo?
Att prata om hur trött man är brukar sällan vara ett speciellt effektivt sätt att bli piggare på. Jag försöker påminna mig själv om det när jag står där och gnäller vid kaffeautomaten. Kaffeautomaten ja, just det ja. Hur effektivt är egentligen kaffe mot trötthet? Blir du förresten piggare av dom där extrakopparna kaffe? Har du provat vara utan i några dar och sedan börja igen? Det har jag och jag märker ingen skillnad alls på piggheten. Jag tror att vi har blivit lurade! Kaffe är nog inte så upppiggande som man alltid har trott. Faktum är att jag tror att kaffe i mängder gör att man bara blir tröttare. Dessutom brukar överkonsumptionen sluta med att man får problem med magen på kuppen.

Hur blir man piggare då?
Ja, hur hittar man balans under de här tunga, mörka och trötta månaderna?
Enligt Ayurveda är vintern vata-period. Det innebär att det kalla och blåsiga vädret gör att man kan dra på sig obalanser som magproblem (gasbildning, förstoppning), oro, ängslan, sömnstörningar och spänningsvärk.
För att undvika vata-obalans kan man göra några justeringar i sin livsstil.

Här kommer några exempel:

- Ät och drick varm mat/dryck. Speciellt om du är påväg att bli förkyld bör du försöka undvika att dricka och äta kallt. Kall dryck och mat skyndar på förkylningssymptomen. Dessutom ställer kallt vatten och kall mat till det för matsmältningen.

- Använd gärna kryddor som kanel, nejlika, ingefära och kardemumma i det du dricker och äter.

- Se till att du har en bra vätskebalans. När det är minusgrader ute tenderar luftfuktigheten att gå ner. Se till att dricka ordentligt (och varmt).

- Vataobalans får man ofta när man stressar, reser eller ser på TV/dator för mycket. Se till att försöka ha så regelbundna vanor som möjligt när det gäller mat, sömn, träning, aktivitet och vila.

- Självmassage med varm sesamolja. Köp sesamolja på hälsokostaffären. Fyll på handfatet med varmvatten och lägg ner oljeflaskan så att den blir varm. Massera sedan kroppen med långa svepande rörelser. Några minuter om dagen räcker bra.

- Mer sömn. Det råder ingen tvekan om att vi behöver mer sömn under vinterhalvåret. Tillåt dig själv lite extra sömn då och då om du kan. Ha inte ångest för att du är mer trött! Sluta ha ångest för att du inte orkar ta dig ut och träffa folk lika ofta som på sommaren. Ångesten i sig gör att du blir mer trött.


- Värm dig! Kryp ner i badkaret om du har ett. Eller åk till badhuset och kryp ner i bubbelpoolen eller in i bastun med dig!

Förutom att att man ska tänka på ovanstående finns det en faktor till: mys! Se till att mysa ordentligt. Det finns få saker som är så mysigt som att krypa in under en pläd i soffan, läsa bok och dricka varmt te.


Dags att fylla på tekoppen.


Sköt om dig!


/Din digitala vän

Meditera mera

Att meditera är att vara "här och nu". Det är att vårda sitt inre. Det är att öva upp sig på att vila medvetandet och komma i kontakt med sitt inre.
Det finns de som menar att meditation är mer effektivt vilande för sinnet än sömn. Om det verkligen stämmer har jag ingen aning om. Det som däremot är vetenskapligt bevisat är att man genom meditation kan förändra kemin i kroppen. Stresshormoner som adrenalin minskar medan "måbra"-hormonerna dopamin och seretonin ökar.

Men det bästa med meditation tycker jag är den härliga känslan efteråt, då man tagit sig förbi det där "bruset", alla tankar och känslor. Det känns lite som om systemet blivit "ombootat".

Deepak Chopra's Introduction to Meditation - Part 1,1


Deepak Chopra's Introduction to Meditation - Part 1, 2

Stressens dolda sidor

Imorgon bitti ska jag gå på "hälsotest". Ska kolla upp mina blodvärden och testa fysiken genom nån sorts pulsmätning som synkas mot ansträngning. Är lite pirrig. Flera av mina kollegors blodvärden visade högt kolesterol trots att de alla är smala (ca storlek 36), äter bra och tränar regelbundet. Hur går det ihop? Jo, det är tydligen så att om man stressar mycket producerar kroppen adrenalin som sedan påverkar kolesterolet negativt. Visste ni det? Inte jag, det kom som en liten chock.

Det skulle inte vara förvånande om även jag visade tecken på högt kolesterol. Vad är det vi håller på med egentligen? Varför stressar vi så? Vad är det vi försöker hinna med egentligen? Verkar det som att vi kommer dit vi försöker nå? Eller är det så att vi inte ens vet vad eller vart vi försöker nå?

Jag ska träningsbikta mig:
Jag har inte tagit hand om min kropp tillräckligt väl det senaste halvåret. Jag har inte tränat regelbundet (bara stötvis när jag har lyckats klämma fram motivation till det). Jag har stressat och pressat mig själv, månad efter månad. Ätit dåligt, tränat lite och sömnen ska vi inte prata om. Faktum är att hade någon behandlat mig så illa som jag har gjort med mig själv så hade jag sagt upp bekantskapen. Vad har hänt med mig egentligen? Vart tog energin och lusten till träningen vägen?

Jag som brukade vara en flitig löpare som klev upp och körde ett "innan-frukost-pass" på söndagmorgnarna. Jag älskade att lyssna till stegens och andningens takt samtidigt som jag tittade ut över vattnet och fåglarna som speglades i det. Det låter lite nördigt, men jag älskade känslan av frihet. Känslan att kunna frakta sig själv från en punkt till en annan helt för egen maskin. Den känslan var motiverande.

Här sitter jag nu i mörkaste november, trött och sliten. Känner mig som nån som har åkt taxi i ett helt liv. En stor och tung påse kött. Något har hänt. Jag förstår bara inte vad och var någonstans jag förändrades. Vad var det som gjorde att jag valde att springa på som en travhäst, rakt fram med skygglapparna på? Det känns som att jag har förlorat en liten del av mig själv. En del som jag nu ska leta reda på och förenas med.

Ikväll staplade jag iväg till gymet och ställde mig på ett av löpbanden. Det gick trögt men var ändå härligt och förlösande på något vis. Jag såg min egen spegelbild i glaset. Såg mig själv i ögonen med svetten lackandes i pannan och bestämde mig för att nu börjar det. Alla dåliga val jag har gjort kan bara bli bättre. Jag ska vara ärlig mot mig själv och jag ska dela med mig av min resa här på bloggen. Alla de bra dagarna och alla de dåliga. Det finns inga genvägar.
Om jag ska vänta på motivation lär jag få vänta resten av mitt liv. Dags att ta itu med träningen...och det NU!

/Din digitala vän