Att minska görandet och öka på varandet är nyckeln till läkning!

Du är en av flera tusen personer som kommer läsa det här inlägget. Några av mina artiklar har lästs av över 200 000 personer. Det är såklart en del i mig som gläds åt det samtidigt som det också finns en del i mig som känner en sorg. Stressrelaterade åkommor ökar stadigt och förmodligen är du en av många som kommit via Google genom en sökfras som skvallrar om ett lidande...

Att vara så utmattad att man inte orkar med sin vardag...
Du är kanske en av de som upplever sig vara så utmattad att du inte orkar med din vardag...och desperat försöker hitta egna lösningar då du inte upplever dig fått den hjälp du behöver. Långvarig stress är långt ifrån ovanligt. Många lever på gränsen till kollaps. Andra kollapsar.
Utbrändhet är demokratiskt. Det drabbar människor i alla samhällsklasser...även om många yrken, som tex inom vården, är överrepresenterade. 

Att kapitulera för att hitta en ny väg framåt...
Den här artikeln skulle jag vilja tillägna förmågan att kapitulera...missförstå mig rätt. Jag menar inte att man ska ge upp...eller jo, lite. Låt mig förklara...

Att minska görandet och öka på varandet 
Att vara stressad är att leva med ett aktivt huvud...tankar och känslor som snurrar. De allra flesta av oss är så upptagna med görandet att vi inte har förmågan att vara i varandet. Det är kanske också så att den som är utmattad börjar skissa på en att-göra-lista för att må bättre ;-) ...så länge den där att-göra-listan handlar mest om saker som gör att man är i varandet så är allt fint. Min absoluta övertygelse är att det är där läkningen (och så mycket mer än det börjar). 

Vågar du vara vara kantstött och vingklippt?
Det krävs mod att våga vara vingklippt och kantstött. Att acceptera läget. Att stanna upp. Att sluta mata sinnet med intryck (i någon sorts försök att fly) och istället låta allt komma, precis så som det är just här och nu. Som tårar, som känslor, som trötthet - på det sätt som är, just nu.
Är man svårt utmattad eller utbränd har man förmodligen inte lyssnat på eller agerat utifrån sitt djupare jag på väldigt länge. 

Att kapitulera sina gamla föreställningar...
Att kapitulera det som är här och nu är inte att ge upp. Att kapitulera är inte ett tecken på att man förlorat (tvärtom)...det är bara det att man slutar kämpa med sina gamla föreställningar och istället vågar vara i det som är...och hitta en ny väg framåt. För det är inte troligen inte tillbaka man vill gå när man är utbränd eller genomgår en kris...det är framåt.

Att stilla sinnet för att nå sitt inre djup

Det här är mitt liv just nu. Just nu. Inte för alltid, det handlar om just nu. 
Och vad händer när man vågar utöva varandet istället för görandet? Vad händer när jag stillar de tankar och känslor som kanske i årtionden rivit upp mitt hav så pass att jag aldrig har fått uppleva mitt eget djup? 

Inom varje människa bor en källa och ett djup som vi alla förtjänar att få uppleva under vår livstid. Att vara utbränd och utmattad är inte att vara svag. Det är paradoxalt nog först när vi finner mod nog att bemöta vår egen sårbarhet som vi också kan uppleva vår allra största styrka.


💫