Idag är det söndag. Vilodag. Det spelar ingen roll att vi ställer fram klockan idag, klockan har ingen betydelse. Idag är en dag för att stanna upp och i långsamhetens tecken ägna sig åt reflektion. Att låta saker och ting ta tid. För det enda som har någon betydelse är det här ögonblicket...och du har all makt att väcka dina sinnen till liv och uppleva den här stunden.
Ingen annan än jag kan påverka min upplevelse av livet Jag kan välja att väcka mina sinnen och uppleva den här stunden. Jag kan välja att fokusera på att uppleva det här ögonblicket med hela mig. Tankar som inte har någon betydelse i nuet kan fladdra förbi och jag kan välja att inte agera på dem, att inte låta dem ta fokus från den här stunden.
Hur jag väljer att leva i nuet är hur jag väljer att leva mitt liv. Mina upplevelser är mina färger, livet är min pannå. Allt börjar här och nu. Jag väljer att medvetet betrakta min inre dialog, mina tankar, mina känslor och tar fullt ansvar för densamma. Genom att acceptera att jag har ansvaret ger jag mig själv makten att förändra. Inte förrän jag accepterar att jag har ansvaret för mitt liv kan jag ta makten till förändring.
Mitt sätt att leva i nuet är mitt sätt att leva mitt liv. Inget jag hittills har upplevt har varit förgäves, negativa upplevelser är inte ett misslyckande. Jag väljer att låta allt jag hittills upplevt, bra och dåligt, stärka mig. Allt börjar här och nu. Genom att acceptera nuet ger jag mig själv makten att stanna kvar eller gå vidare.
"The experience of eternity right here and now is the function of life. Heaven is not the place to have the experience; here is the place to have the experience" — Joseph Campbell
Intuition är ett fenomen som fascinerar mig enormt mycket. Alla vet vi hur det känns när intuitionen talar till oss. Den där starka känslan som uppenbarar sig inom en. Helt plötsligt vet man vilket beslut man ska ta, eller vilken väg man ska välja. Om man någon gång har upplevt den vet man att det handlar om en känsla men lika mycket en kunskap - att veta något som känns i hela kroppen. Men varifrån kommer den här kunskapen/känslan? Kan jag fortsätta leva emot vad "magkänslan" säger mig? Och varför är det så viktigt att förstå vad intention är?
Intuition kan bara komma från ditt inre Jag upplever det som att intuition kommer från en inre källa. En kraft som kan vända en velig känsla till en glasklar vetskap. Varesig det är medvetet eller omedvetet bär vi alla omkring på den där källan som intuitionen kommer från. Den existerar inom oss, källan. Intuition är bara ett uttryck för den. Men faktum är att vår inre källa är ett kraftfullt verktyg som kan vägleda oss i både goda tider och hemska skit-stunder. Den där källan finns alltid tillhands, när vi vill lyssna på den vill säga. För det är ju inte alltid lätt att nå fram ur det brus som livet, miljön omkring oss och även vi själva ger ifrån oss.
Intention och intuition går hand i hand Intention i traditionell mening skulle kunna ses som något som jag ska/vill åstadkomma. Att jag har intentionen att nå till ett visst mål eller en viss sak. Att vinna, att nå fram, att lyckas med en viss bedrift. Den traditionella meningen av intentionen är något som skapas av vårt ego. Tankar och känslor som driver mig uppför karriärstegen eller igenom ett maratonlopp. Att nå ett mål. Intention är kort sagt något jag själv skapar, en vilja. Att bestämt vilja nå ett specifikt mål.
Äkta intention kommer inifrån, precis som intuition Men hur kan egentligen intention ha något med intuition att göra? Jo, det mest kraftfulla sättet att nå sina mål är att se intentionen som något vi har inom oss - något som kommer från vårt inre snarare än utifrån. Något som vi tar del av istället för skapar i vår tankevärld. Intention kopplad till vad mitt inre säger mig, vad jag innerst inne vill, är ett kraftfullt verktyg att nå mina livsdrömmar. Vad vi vill i tankevärlden är inte alltid detsamma som vad vi innerst inne vill. Det vet alla som någon drabbats av en kris eller utbrändhet.
Vår intention skapar vår verklighet Vi vet inte alltid exakt vad våra slutgiltiga mål är, men vi vet ofta vilket håll vi innerst inne helst vill gå. Allt kommer från en och samma källa - den inre. Det är hur vi väljer att lägga vår intention som påverkar hur vi kommer att leva våra liv.
När negativa känslor poppar upp är det lätthänt att man städar undan dem, eller döljer dem i ren skam. Ingen vill skylta med sin ångest, oro eller svartsjuka. Negativa känslor är inte direkt tecken på framgång i vår värld. Det är knappt så vi vill kännas vid att vi har dem. För om man är en lycklig person innebär det väl att man inte har några negativa känslor? Eller?
Att springa ifrån sina känslor är att springa ifrån en del av sig själv
Negativa känslor kan dyka upp precis när som helst. I de mest märkliga situationer. De kan till och med dyka upp i situationer där glädje och lycka borde regera. Att negativa känslor kan poppa upp har vi inte kontroll över. Helt plötsligt är de bara där. Jumer vi försöker springa ifrån och blundar för dem, desto mer kontroll över oss kan de få.
Konsten att älska sina värsta känslor
Häromkvällen satt jag i bilen och lyssnade på P1's "Tendens". Veckans tema är "Lycka" och den här gången intervjuade man författaren Inger Edelfeldt. Hon har skrivit en bok som heter "Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor".
"Negativa känslor kan ses som en gåva"
Hon menar att genom att springa ifrån sina känslor springer man ifrån en del av sig själv. Man rycker bort en del av sig själv helt enkelt och kvar blir ett "hål". Egentligen är negativa känslor något som kan ses som en gåva som kan ge oss mer livsenergi, energi och glädje.
Acceptans ger tillgång till förståelse
Genom att acceptera en negativ känsla kan vi få tillgång till en förståelse för varför den finns och samtidigt också sluta vara slav under det negativa. Om vi accepterar att vi har den där känslan, hur illa det än känns, så kommer den att förlora sin styrka. Men om vi blundar för vad som försigår inuti oss själva låter vi de negativa känslorna, och så styra förlorar vi kontakten med vårt inre.
Att acceptera en negativ känsla är inte nödvändigtvis detsamma som att gilla den. Men om vi låtsas att vi inte har dem kommer vi inte att kunna hantera dem.
En person som gillar att reflektera. För 20 år sedan dundrade jag in i väggen. Det tog mig ett par år att bli helt återställd. Sedan 19 år jobbar jag heltid och lever ett "normalt liv" (vad nu det innebär).
För 12 år sedan skapade jag den här bloggen av tre anledningar.
1. För att betala tillbaka för att jag tagit mig ur min utbrändhet och lyckats leva ett bättre liv än innan.
2. Att påminna mig själv om och lära mig mer om vad som är viktigt. Väggen finns ju där, trots allt.
3. Att dela med mig av min resa mot större medvetenhet, medkänsla, välbefinnande och livslust.
Välkommen!