Att fylla på med livsenergi

Imorse när jag parkerade bilen gick jag en tur längs vattnet. Miljontals solstrålar gnistrade i vattenytan. Jag lät solglasögonen glida ned från huvudet till nästippen och betraktade en fågel som simmade förbi i motljuset. Funderade över att vi själva har ett val att lägga märke till allt det fantastiska som finns där rakt framför oss. Allt det fantastiska, det magiska.

Det är så lätt att låta sig försjunkas i tankar och grubbla bort en magisk stund. Oavsett var jag befinner mig i livet, dåliga eller bra tider, så kommer det alltid finnas små stunder där jag kan tanka energi genom att betrakta det vackra i nuet.

Jag är övertygad om att minsta lilla blomma eller vidsträckt utsikt kan få oss att fylla på energidepåerna. Allt vi behöver göra är att lägga märke till det hela.

Önskar dig en fantastisk kväll!

Empati och acceptans ger välbefinnande

“If you want others to be happy, practice compassion. If you want to be happy, practice compassion.” Dalai Lama

“Compassion is not religious business, it is human business, it is not luxury, it is essential for our own peace and mental stability, it is essential for human survival.” Dalai Lama

“Each of us in our own way can try to spread compassion into people’s hearts. Western civilizations these days place great importance on filling the human 'brain' with knowledge, but no one seems to care about filling the human 'heart' with compassion. This is what the real role of religion is.” Dalai Lama

Att skapa harmoni i sitt inre genom medvetenhet

Att förändras kräver mod

Att gå in i väggen, drabbas av en kris eller depression är en sorg. En chock och en sorg. Men det är inte slutet, det är början.

Du har säkert hört det förr, tusen gånger: Kris betyder utveckling. Att gå igenom en svår sak innebär inte att man förlorat eller att man aldrig kan bli lycklig igen. Men hur gör man för att komma ut välbehållen på andra sidan? Hur gör man för att växa av det svåraste som finns?

Att gå igenom det svåra med öppna ögon
Jag hävdar inte att jag har alla svar (din resa ser förmodligen helt annan ut än min). Det enda jag vet är att det svåraste som finns är att gå igenom det svåra i livet...med vidöppna ögon. Att våga hålla ögonen öppna igenom livets berg-och-dal-bana. Acceptera, reflektera och våga förändras. Att förändras kräver mod.

Att vara modig innebär inte att inte vara rädd
Det är ungefär som att bemöta demonerna i en mardröm; sluta springa, sluta bli jagad för att sedan vända sig om och öppna ögonen. Se monstren i vitögat. Acceptera situationen. Jag är här och nu, det må vara förjävligt, men jag är här och jag väljer att gå igenom allt detta med öppna ögon. Jag är stark och jag bär modet. Jag vågar. Vem vet - kanske krymper "monstren" och blir till små ofarliga minivarelser? Jag kan gå stärkt ur alltsammans. Sårad men starkare och starkare för varje dag.

Frågan är inte bara vad som gjorde att jag hamnade i utbrändheten, en kanske viktigare fråga är: hur har jag utvecklats av utbrändheten? Vad tar jag med mig?

"You gain strength, courage, and confidence by every experience in which you really stop to look fear in the face. You must do the thing which you think you cannot do" ~ Eleanor Roosevelt

Att komma ut på andra sidan

Precis som alla andra har jag perioder då jag jobbar lite för hårt och stressar för mycket. Perioder då jag medvetet (eller omedvetet) satsar, pushar gränserna för vad jag orkar med. En sådan period har jag haft nu under ett par månader. Men nu har jag kommit ut på andra sidan, drar i handbromsen och kopplar på det medvetna lugnet. Är det farligt att stressa när man har varit utbränd? Är risken större att man blir utbränd igen om man redan varit det?

Jag tror inte att det i sig är farligt att stressa, det farliga är avsaknaden av vila. Vila måste vi ofta välja aktivt. Lika aktivt som vi väljer aktivitet.

Variation mellan aktivitet och vila. Kroppen och själen
Jag tackar min erfarenhet av utbrändheten för den kunskap jag bär med mig. Men jag är inte immun mot utbrändhet bara för att jag varit med om det tidigare. Jag tror inte heller att jag har lättare att drabbas av utbrändhet bara för att jag varit med om det tidigare. Faktum är att jag upplever mig klara stressade och pressade situationer mycket bättre nu än jag gjorde innan. Men jag måste medvetet lyssna på mitt inre för att förstå var jag befinner mig.

När lyssnade du på din själ senast? Ja, jag menar allvar. När lyssnade du på ditt inre senast?

Att låta en kris/utbrändhet vara en stärkande erfarenhet
När kroppen och själen säger "Stopp!" så är det inte så mycket annat man kan göra än att lyssna och dra i handbromsen. Jag tror att man ständigt måste ha en dialog med sig själv, koppla på medvetenheten och lyssna av vad som försigår därinne. Inuti.
Livet är precis här och nu. Att vara här och nu är att lyssna, känna, dofta, uppleva. Uppleva här och nu.


"Turn your face to the sun and the shadows fall behind you" ~Maori Proverb

Namaste du fantastiska människa!