Det krävs mod att våga lyssna till sig själv

När man befinner sig på botten av livet. I mörker och i uppgivenhet. Det är då det är naturligt att vilja springa. Springa bort från allt. Gömma sig bakom något, framför något, i något, med något. Bedöva sig själv eller redigera bort stunden som finns här och nu. Men det finns inga värktabletter som tar bort det obehag och den smärta vi kan känna i livet.

Men det är ju inte mitt fel!
Jag kan söka efter en orsak eller lösning utanför mig själv. Och ibland är det helt rätt att göra så. Ibland är det inte jag som är problemet helt enkelt.
Men många gånger motverkar jag mitt eget syfte och gör mig själv en otjänst genom att skjuta orsaken till problemet bort från mig. Det krävs mod att våga vara rädd. Ibland är det just det där modet vi måste plocka fram för att våga se oss själva precis som vi är. 

Egentligen handlar det ju faktiskt inte om att vi ska piska upp oss själva över våra fel och brister. Det är precis tvärtom; att börja vara lite snällare mot oss själva (det brukar även leda till att vi är snällare mot vår omgivning).

Att öppna upp för förändring kräver mod
Att bemöta det som finns i rädslan, det som finns i det obehagliga och obekväma. Att agera utanför mina sårade känslor och mer i kontakt med mitt inre jag, min intuition eller min medvetenhet (vad du än väljer att kalla det). Det är där, i ögonblicket jag börjar våga lyssna. Det är då jag öppnar upp för förändring. 

“The most difficult times for many of us are the ones we give ourselves.” "Fear is a natural reaction when moving closer to the truth"
- Pema Chödrön