tisdag 24 maj 2011

Sömnsvårigheter och oro - när kropp och själ rest åt varsitt håll

Ibland, när jag inte stannat upp på länge, springer mitt förnuft åt ena hållet medan mina känslor verkar skutta åt det andra. Det känns lite som att kropp och själ rest åt varsitt håll. Någon skulle kanske beskriva det som kroppslig och känslomässig obalans.


Att stressa för att kunna slappna av

När stresshormonerna tagit över och jag sover dåligt om nätterna. Då tenderar jag att leva efter prestation. Dvs jag har lagt märke till att jag under en sådan här period ofta fokuserar på prestationsrelaterade saker under min vakna (och i sömn för den delen med?) tid. Det handlar om att jag ska hinna med det där på jobbet. Eller hur jag ska hinna vara en bra vän, eller hur jag ska klara av att springa en mil. Det märkligaste av allt är att jag fokuserar på det jag borde fixa/den jag borde vara och inte vad jag faktiskt har uppnått. "Om jag får ordning på det här...och det här så ska jag få lugn och ro sedan".

Missförstå mig inte, att prestera är i sig inte en dålig sak. Att prestera är ofta att växa...men då måste jag ha kontakt med mitt inre. Att prestera utifrån sitt ego fyller oss inte på djupet. I värsta fall tömmer vi oss själva på energi och glädje. Då spelar det ingen roll hur mycket vi hann åstadkomma...



Medvetenhet motverkar oro och stress
Jag tror att det är i kontakten med vårt inre som vi kan finna ro och lära oss om oss själva. Inte någonstans utanför oss själva kan vi uppleva sann trygghet, harmoni, kärlek, glädje och inspiration. Allt kommer inifrån. Ingen och inget kan känna åt oss. Ingen och inget kan jaga iväg de negativa känslorna. Vi måste alla bemöta dem, acceptera dem och låta de finnas...utan dem skulle vi trots allt inte kunna uppleva motsatsen.


Idag ger jag mig själv påminnelsen att stanna upp och reflektera. Reflektera över här och nu. Precis såsom här och nu är.


"I have realized that the past and future are real illusions, that they exist in the present, which is what there is and all there is." -- Alan Watts

4 kommentarer:

Artemis sa...

Hej!
Ville bara säga att jag gillar din blogg och dina inlägg jättemycket, även om jag inte orkar kommentera så mycket... (Vissa bloggar kan jag kommentera mycket och andra mindre, det beror lite på ämnet...)
Keep it up!
Kram!

akvarella sa...

Håller med dig. Man kan inte hitta "lyckan" utanför sig själv. Man måste på något sätt "landa" i sig själv, och hitta harmonin inombords. Detta har jag också kommit underfund med efter att ha blivit utbränd för ett par år sedan.

Cecilia sa...

Hej!
Jag har precis hittat din blogg och jag tycker att den är väldigt bra. Jag är just nu inne i en fas i livet där jag har mycket att tänka på och fundera över och dina kloka ord hjälper mig på vägen.Tack!

Anonym sa...

Hej
satt och googlade på inre stress och landade på din sajt. Vad duktig du är på att beskriva tankar, känslor och beteenden. Du gör det väldigt bra! Själv är jag en person som stressar upp lätt, ffa känslomässigt lättstressad vid fysiska symptom. Just nu är jag inne i en period med stora förändringar i livet och hela min kropp är som en spänd båge, det värker lite och jag har ett högt adrenalinpåslag. Är din erfarenhet att kroppen värker och spänner när stresspåslaget är som störst? Brukar det släppa för dig?
Hälsningar Anna

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online