En söndag full av mindfulness

Låg kvar i sängen imorse fastän jag kände mig vaken och redo för dagen. Låg där och liksom medvetet betraktade dom där "borde-tankarna" som automatiskt tenderar att dra igång för mig. Ofta vaknar jag med dem, borde-tankarna alltså. Duvet, dom där som snurrar igenom hela att-göra-listan och talar om för en att NU är läge att sätta igång.

Att stanna upp och välja tempo
Men istället för att kliva upp och rusa på bestämde jag mig för att stanna till och starta denna söndag i ett lugnt mindful-tempo. Betraktade solkatterna på väggarna, lugnet i huset och känslan i min nyvakna kropp. Efter en stund blev jag sömnig och somnade om. Vaknade super-utvilad ett par timmar senare, klev upp och åt härlig frukost med morgontidning och lika utvilad sambo.

Dagen har förflutit i samma tempo. Lugnt löppass i solen (märkligt nog kändes min kropp mer uthållig än på länge när jag sprang och jag kände lusten att avverka några kilometer extra), fika med några vänner och snart bokläsning på balkongen.

Det finns ju trots allt viktigare saker att göra än att göra dom där "viktiga sakerna".

Önskar er alla en underbar söndagskväll!

Att komma tillbaka

Sitter på balkongen med ett glas rosévin och en bok om transcendental meditation. Solen gassar fastän klockan är kväll och ur stereon strömmar Massive Attacks "Teardrop".
Det måste vara den första stunden på flera veckor som jag faktiskt stannar upp, sitter ner och tillåter mig själv att "göra ingenting". Den här helgen är vigd åt att stanna upp och komma tillbaka, återta kontrollen. En helg räcker såklart inte, men det räcker som start.

"In order to see birds its is necessary to become a part of the silence." - Robert Lynd