Mindfulness - lösningen på allt?

Finns det risk att den som utövar mindfulness
ombeds acceptera sin situation utan att
göra något åt den?

Mindfulness är ordet på mångas läppar. Det sägs stärka immunförsvaret, göra dig mer produktiv som medarbetare och dessutom mer harmoniskt och motståndskraftig mot stress. Men är Mindfulness verkligen lösningen på allt? Är det inte bara ett modeord som snart dör ut?

"Kropp och själ" i P1
I sommar har jag lyssnat in många podcasts och radioprogram. För dig som har lite tid över för podcasts kan jag rekommendera "Kropp och själ" i P1 som 9 juli tog upp ämnet "Mindfulness - lösningen på allt?". Även om jag själv anser att medveten närvaro är en viktig del i läkning av bla stress (vad gör vi utan självinsikt?) så är det enormt viktigt att diskutera vad mindfulness är och inte är.

Mindfulness - ett modeord eller verklig metod?

Mindfulness har blivit lite av en kassako och marknadsförs på mängder av olika sätt. Det finns mindfulness för gravida, föräldrar, cancersjuka och överviktiga. Listan kan göras lång. 
I programmet granskas den kunskap som finns och hur olika företag och människor väljer att använda sig av mindfulness. Man diskuterar även forskning som gjorts på effekterna vid utövning av medveten närvaro.

Finns det risk för att den som utövar mindfulness ombeds acceptera sin situation?
Medveten närvaro är inte en metod. Det är ett förhållningssätt. Att utöva mindfulness är inte detsamma som att glatt betrakta och stagnerat rycka på axlarna åt allt elände som inträffar. Det handlar inte om att inte göra något åt sin situation. Det handlar snarare om att få insikt och medvetenhet om vad jag kan göra något åt och, lika viktigt, vad jag inte har makt att förändra. Men lika ofta handlar det om att öva upp förmågan att uppleva det som sker, när det sker. 

Att äta ett russin jävligt sakta...
Precis som yoga förminskats till enbart en fysisk träningsform och periodisk fasta ett sätt att gå ner i vikt har även Mindfulness i vissa sammanhang blivit en teknik för att äta ett russin väldigt sakta. Jag raljerar förstås. Men faktum är att vårt västerländska synsätt inte gärna förenklar nya synsätt. Vår tro är vetenskapen och forskningsresultaten vår bibel. 

Vetenskapliga bevis är förstås betryggande och bra (vetenskapliga studier välkomnas). Men problemet med medveten närvaro är att det inte kan tas i tablettform och det i sin tur försvårar de nuvarande vetenskapliga metoderna*...även om det redan nu faktiskt finns mängder med studier som stärker meditationens mätbara effekter. 

* Normalt sett brukar en medicinskt vetenskaplig studie gå till så att två fokusgrupper ställs mot varandra. Ena gruppen äter ett läkemedel medan den andra äter ett verkningslöst piller (sockerpiller). Mätningar görs fysiskt och i intervjuform, något som mynnar ut i ett resultat.
Det är naturligtvis omöjligt att få ena fokusgruppen att utöva medveten närvaro utan dess vetskap. Däremot har det gjorts mängder med studier där man fysiskt mäter aktiviteten i hjärnan, hormonstyrda system, blodtryck etc.