Inlägg
Den frågan fick jag i gårdagens Inner Strength podcast (lyssna här) med Petra Axlund Stegman.
Är det stressen jag ska hålla mig borta ifrån?
Stress är ett begrepp som är centralt när man diskuterar utmattning och utbrändhet. Det har blivit lite av ett monster som jagar oss genom vardagen. Alla ska vi hålla oss undan stress. Undvika att drabbas av stress. Samtidigt som tempot tycks skruvas upp överallt i samhället. Hur går det ihop? Och är det verkligen stressen som är farlig?
Visst är det ju så att en människa som levt i hög stress under en längre tid riskerar att drabbas av utmattning eller utbrändhet. Men det är inte stressen i sig som gör att vi bränner ut oss. Det är avsaknaden av återhämtning. Att skapa utrymme för återhämtning i vardagen, varje dag, är en viktig pusselbit. Men att bli medveten om vad det är som gör mig stressad är viktigt för att skapa ett mer hållbart sätt att leva.
5 kommentarer:
Det är sååå svårt det här! Min uppfattning innan jag "kraschade" var att jag verkligen försökte, fick återhämtning men till slut så brakade det iallafall ihop. Det var som du säger i podcasten, kroppen tog över och släckte ner. stresshormonerna går bärsärk och är utom kontroll. Nu gäller det att se se framåt och tolka signalerna som kroppen ger nu och förändra alla olika gamla mönster. Jag förundras över hur skör själen och kroppen blir mot påfrestningar när allt gått överstyr, att det finns ett ständigt påslag av stresshormoner. Det går.. Olika bra.. Mantrat: this too shall pass!
tack för din blogg!!
Tricket är väl att försöka lagom mycket, jag själv har under en tid försökt för mycket. Till slut blir inte bara kroppen utan också hjärnan överkokt. Man behöver inte bara fysisk återhämtning, utan även mental sådan där hjärnan får vila. Tycker att boken "Sluta grubbla, börja leva" har gett mig mycket när det gäller att skaffa mig distans till symptom, vilket gör att hjärnan till slut fick vila från problemlösningen.
Har den senaste tiden reflekterat över mina beteenden. Jag hetsäter, spyr eller dricker mängder med cola light, röker cigg, spelar bort mina pengar. Allt för att hitta ett LUGN. För när jag tänker efter är det just den effekten jag vill uppnå, lugnet. Och eftersom jag bor mitt i en storstad och är låginkomsttagare så saknar möjligheter att flytta till "lugnet" naturen. Jag måste helt enkelt byta ut mina ovanor som ger mig lugn till något annat som inte är så destruktivt. Vad ger oss lugn? Vad ger dig lugn?
Tack för en fin och bra blogg.
Jag är sönderstressad och har precis börjat försöka ta mig ur detta, var inlagd på SÖS tre gånger förra veckan för bröstsmärta men dom hittade inget, har sedan i fredags försökt varva ner ordentligt och klarat mig utan sömntabletter även om sömnen blir halvdan men hellre det, smärtan är inte lika ihållande längre och kommer inte så ofta. Min stress har "bara" varit i två månader, hur lång tid behöver kroppen för återhämtning? Det värsta av allt är att jag inte orkar ta hand om min älskade hund som behöver min uppmärksamhet.
Det är så lätt att tro att stress är något man drabbas av när man har för fullt upp, för många bollar i luften. Men stress kan faktiskt också vara att (tvingas) leva på ett sätt som inte passar den person man är. Att saker man egentligen inte tycker är viktiga av någon anledning blir viktigare än till och med ens små barn. Inte hållbart i längden. Och då behöver man verkligen hjälp för att börja tänka på ett annat sätt. Och kanske måste man på något sätt ändra sitt liv.
Skicka en kommentar