Att må dåligt på semestern?

Det är semestertider. En härlig tid för att vila och njuta av tillvaron. Eller tid för att må dåligt?

Att må dåligt i början av sin semester inte ovanligt
Vad är det som gör att man ibland kan börja sin semester med att känna sig nere, ha ångest eller må allmänt dåligt? Så var det för mig under många år. Jag kunde börja min semester med att känna mig nere och inte alls så där sommarglad som jag i tankarna sett mig själv vara. Jag hade ju i tankarna längtansfullt planerat in mig själv i en upplevelse som såg helt annorlunda ut. Samma sak hände varje år. Den första tiden under min semester kunde jag känna mig både ledsen och tom inuti. Som om kroppen fick en chock av att helt plötsligt vara ledig. Hur kan det komma sig?

Varför kan man må dåligt när man får semester?
En stor del av vår tid spenderas i vår tankeverksamhet. Vi tänker oss genom vår vardag. Vi löser problem, planerar och agerar med hjälp av våra tankar. Det är inte ovanligt att tiden innan semestern innebär ett ökat stresspåslag. Både på jobbet och hemma. Inte sällan ska arbetsuppgifter lösas i sista sekund. Gamla surdegar dammas av och blir helt plötsligt superviktiga. Kanske gör vi allt detta för att känna att vi är värda att ta semester? Hemma växer att-göra-listan lång. Vi längtar och drömmer om hur härligt det ska bli. Men först ska vi bara göra en väldig massa ärenden. Saker ska handlas, packas, städas och kanske har vi ett stort projekt som nu äntligen ska bli av. Vi har stora förväntningar på hur våra lediga veckor ska bli. Man kan se det som att även semestern blir lite av en prestation.

Så kommer dagen då vi äntligen ska få vara lediga. Och så känns det inte alls sådär sommarglatt och härligt som vi planerat. 

För mycket stress kan göra att vi
förlorar kontakten
med vårt inre jag. 

När känslorna svämmar över
Stress stryper flera förmågor, både fysiska och mentala. Vi blir reptilhjärnor med fly-och-fäkta-beteende. Styrda av tankar och känslor som får oproportionerlig vikt. När vi äntligen tagit oss igenom det berg av att-göra-listor och gjort allt det där som vi tycker vi ska hinna med innan vi gjort oss förtjänta av den välbehövliga semestern händer något med våra kroppar och känslor. Nu finns det tid att känna och då kommer alla känslorna som en tsunami. Pang!

När det blir tyst börjar vi att lyssna. Och det kan bli mer än överväldigande. Det är ju nu vi ska ha vår välförtjänta semester och så känns det bara skit, eller så känns det ingenting.

Att sluta fly minskar kraften över obehaget
Känslor ska inte tryckas undan men inte heller bli centrum för hela vår existens. Alla känslor, inklusive de negativa, är en naturlig del av vårt inre register. Det kan vara bra att påminna sig själv om att negativa känslor inte är onormala eller farliga. De är däremot ofta väldigt obekväma och obehagliga. Speciellt i situationer där man absolut inte "får" må dåligt. På semester till exempel. 

Jag är inte mina känslor, för då skulle jag inte kunna betrakta dem.

Det är inte ovanligt att obehaget i de negativa känslorna får oss att (omedvetet) försöka fly från dem. Ibland genom att se till att vi har mycket att göra. Att fly från sina känslor är, precis tvärtom vad man tror, att låta dem ta kontrollen över en. Nyckeln ligger i att bemöta sina känslor.

Att skapa tid att komma i kontakt med sig själv.

Olika sätt att kanalisera sina känslor
Ett sätt att bemöta sina känslor är att kanalisera dem. Dvs beskriva dem för sig själv och/eller andra. Terapi är ett sätt. Men har man inte tillgång till en terapeut så kan man förstås vända sig till någon i sin närhet. Viktigt är dock att den personen lyssnar aktivt (dvs bekräftar att hen är intresserad av dig och det du upplever. Dela aldrig med dig till en människa som inte verkar bry sig).
Mindfulness är ett sätt att lära sig förhålla sig till sina känslor. Ett värdefullt verktyg när man har problem med bångstyriga känslor (men också ett verktyg för att ta till sig de fina stunderna).

Ett annat sätt att kanalisera sina känslor är att skriva av sig. Att helt enkelt sätta sig ner med penna och papper och definiera vad det är som försigår inuti. Att låta pennan gå automatiskt utifrån de ord och känslor som kommer in i tankarna här och nu. Låt det flöda fritt. Om det tar emot kan man tänka sig att man skriver men inte för att man själv eller någon annan ska läsa det hela sedan. Skriv bara för att skriva av dig det du känner. Skriv, skriv, skriv. Även om det bara blir två-ords-meningar.

Att kanalisera sina känslor att bemöta dem, acceptera dem och låta dem finnas. De finns ju ändå här, oavsett om jag väljer att springa från dem eller inte.

Läs gärna även att bli av med oro i kroppen och principer för att komma i inre balans.