Inlägg
Jag är just nu mitt i min semester. Efter några veckor på lantstället i skärgården har ett inre lugn infunnit sig. Jag är tillfreds med att göra ingenting. Sitta och glo med en kopp te i handen. Men så var det inte för några veckor sedan när jag kom hit.
Kommer krav utifrån eller inifrån?
Alla aktiviteter och prestationer i vardagen kan ibland göra oss vilsna. Vilsna för att vi ibland tenderar att styras av det som finns utanför oss själva. Inte bara för att andra kräver saker av oss utan för att det oftast är vi själva som definierar vad som är ett "måste" eller inte.
Krav och läkning av stress
En del av läkningen av stress är att hitta nya sätt att förhålla sig till det som man tycker är viktigt (dvs det man fokuserar på). En inventering av vad tankar och fokus ligger på kommer inte sällan att få oss att inse att vi många gånger investerar tid, känslor och energi i fel saker. Fel saker blir viktiga i vår tillvaro.
Hej då onödiga krav, hej semester!
Visst kommer vår tillvaro alltid/oftast att ha någon form av måste. Det handlar inte om att släppa allt. De flesta av oss har (tack och lov?) inte det utrymmet. Det handlar snarare om att försöka identifiera det onödiga jag agerar på. Kanske för att jag känner att jag bara måste (för att vara tillräckligt bra? eller för att slippa ta tag i mina känslor/drömmar/rädslor?). Det kan ligga en enorm kraft i att bli medveten om varifrån mina krav kommer och hur jag agerar på dem. Små justeringar kan ge stora förändringar.
Jag vill tro att en ledighet inte bara kan ha en utvilande funktion. Semestern kan tvinga oss att komma i kontakt med vårt inre, om vi tillåter det vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar