tisdag 1 december 2015

Dålig självkänsla och bra självförtroende = risk för utbrändhet?

Ser du dig själv genom andras ögon?
Många som gått in i väggen tampas med prestationsångest. Att vara tillräcklig. Göra tillräckligt. Kombinationen dålig självkänsla och bra självförtroende kan resultera i att man lever ut sitt presterande så att det går ut över, inte bara hälsan utan livet självt. Man tror på sin förmåga men förstår inte sitt eget värde. Inte sällan innebär det att man gör lite extra bara för att vara säker på att man gjort tillräckligt. 

Varför blir ett prestationsbeteende destruktivt?
Att prestera är i sig inte negativt. Det är när presterandet går ut över den egna personen som det blir destruktivt. När det bränsle man får i tillvaron kommer från något utanför en själv. När man vänder sig till andra för att bli bekräftad som godkänd. När man ser sig själv genom andras ögon. Man fokuserar mer på vad andra eventuellt tycker än sitt innersta jag.

Om ens lycka ligger i hur andra ser ens prestationer är lyckan helt utanför ens makt. Man blir flipperspelskulan som skjuts fram och tillbaka, upp och ner.

Prestationer som frigör en människa
Det är viktigt att poängtera att presterande i sig inte är negativt. Att prestera, att skapa, kan i sig frigöra en människa. Det är den intention som ligger bakom presterandet som leder in en människa på en destruktiv eller konstruktiv väg. Om det bara är andra som kan bekräfta mitt värde lever jag farligt. 

Att möta sig själv är ett första steg
En utbrändhet är inte bara av ondo, även om det känns så där och då. För mig krävdes det att gå in i väggen för att vakna (vad hade hänt om jag inte gått in i väggen?). Det tvingade mig att möta mig själv, på flera plan. För varje individ är det en unik resa att göra. Men det kan bli den frigörelse från de beteenden och händelser (både de som man själv kunnat kontrollera och de som man inte kunnat kontrollera) som fört en till den här punkten. 

Vem är jag med stärkt självkänsla? Vad kan det innebära i mitt liv? Om jag lever ärligt mitt inre jag - hur ser mitt liv ut då? 



8 kommentarer:

Piedra sa...

Ja, man tvingas verkligen att möta sig själv, och på många sätt får det positiva följder, för jag kan känna att jag håller på att bli en riktigare människa. Mer autentisk. Men jag önskar att jag inte hade behövt springa in i den berömda väggen för att förvandlingen skulle börja ske. Kram!

Jenny sa...

Tack Piedra för ditt kloka inlägg!
Jag känner som du.
Ha den fint! Kram

utbrandvagentillbaka sa...

Instämmer med Piedra, även fast jag själv fortsatt är i början av resan. Man får verkligen bearbeta sitt hela jag, för att komma tillbaka som en bättre person. Och den resan är verkligen upp och ner. Kram❤️

Jenny sa...

Tack för att du tog dig tid och lämnade en kommentar Utbrändvägentillbaka!
Det uppskattas enormt mycket.
Håller tummar och tår för dig och din läkning/förändringsprocess.
Kram!

Anonym sa...

Hej
Är det möjligt att efter 3-4 år fortfarande inte kunna känna glädje och njutning av alla saker och ting i livet på samma sätt som förut, om man blivit utbränd? Vänliga hälsningar!

Anonym sa...

Så sant skrivet, är sakta på väg tillbaka... helt sjukskriven än. Börja arbetsträna så smått i mitten på februari. Vissa dagar glad o energisk sedan trött o olustig igen. Man lär sig mycket om vad som är viktigt o oviktigt i livet. Ibland känns det omöjligt att se sig full av energi igen. Men hoppas så att den kommer åter o att nån känner glädje igen. Kram o tack för en stödjande blogg!!

Anonym sa...

Hej! Också fullt sjukskriven. Har bra dagar och nu några sämre. Det gäller att lyssna på kroppen men acceptansen är svår. Jag vill vara pigg och energisk men det vill sig inte. Du har kloka inlägg som får mig att tänka efter och fasen att arbeta med mig själv tar tid. / Mh1

lyckostenen sa...

Jag hittade precis din fina blogg. Ska läsa den i veckan för jag har ingenting alls inplanerat i almanackan. Jag är sjukskriven sedan september... Deprimerad säger läkaren, men jag själv och en företagsläkare är övertygad om att det är utmattningssyndrom. Har haft värk i kroppen sen tonåren (fibromyalgi) och har hanterat det genom att bita ihop och kämpa på. Har letat alternativ för att kunna leva så normalt som möjligt trots värken men nu har jag slut på ideer, värken är värre än nånsin och hjärnan strejkar allt oftare. För att inte tala om tröttheten.... Tack för att du delar med mig, det är lärorikt att läsa om andras erfarenheter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online