Att stanna upp en överaktiv hjärna

Stress kan ge många olika symptom och upplevelser. Ett väldigt tydligt symptom är överaktiva tankar. Visst är det ju så att tankarna i princip aldrig stannar av. De finns där dygnet runt. Men när vi har överaktiva tankar blir upplevelsen att man förlorat kontrollen och stressen tagit över. Det yttrar det sig ofta i form av sömnproblem, rastlöshet och spända muskler liksom koncentrations- och minnessvårigheter.

Intrycksknarkaren - den nya missbrukaren

Den som har stressade och i det närmaste nervöst flödande tankar har ofta svårt att stanna upp. Livet måste rusa på. En intrycksknarkare blippar nervöst på telefonen, ändrar kanal på radion i bilen och ringer och tittar på TV samtidigt. En stunds lugn upplevs undermedvetet som obehaglig vilket resulterar i ett sökande av intryck att fylla hjärnan med. Många har stora problem med sömnen eftersom sömn kräver lugn. Det resulterar inte sällan i stressdrömmar, ihopbitna käkar eller helt utebliven sömn.

En intrycksknarkare "fastnar" i sina tankarna. Med det menar jag att man befinner sig inuti själva tankeflödet. Man agerar, dvs lever sitt liv, direkt utifrån hur tankar och känslor känns inuti. Ofta helt omedvetet. Allt sker på autopilot.

Bli snällare mot din hjärna genom att bli
mer medveten om de intryck du tar in. 

Hur kan man lugna ner en överaktiv hjärna?

• Minska ner på intryck
  Bli medveten om hur dina sinnen tar in intryck. Vad lägger du tid på? Vad är det dina sinnen tar in? Bli medveten om vilka källor till intryck du har. Allt från telefonen till radion, morgontidningen till reklamskyltar på väg till jobbet.
• Minska ner på stimulantia
  Koffein och socker. Dra ner på sånt som ökar takten på kroppen.
• Lugna ner kroppen
  Om kroppen är spänd och stressad påverkas även vårt sinne. Det blir en ond cirkel. Ägna dig åt det du vet får dig rent fysiskt avslappnad. Varma bad, bastu, djupandning och yoga (som även lugnar sinnet), massage, stretchning m.m. Gör det som du vet fungerar för dig.
• Lugna sinnet
  Ägna dig åt aktiviteter som lugnar ditt sinne. Pranayama (helt fantastiskt bra tycker jag), mindfulness, yoga, promenader, vistas i skogen eller bara sitta kvar i bilen på parkeringen i 5 minuter extra.
• Bli medveten
  Hållbarhet handlar om medvetenhet. Att bli medveten om sitt beteende och sina tanke- och känslomönster. Är du ens medveten om att du tagit upp telefonen för att kolla av Facebookflödet fastän det bara gått 5 minuter sedan sist? Läser du per automatik reklamplanschen i tunnelbanan samtidigt som du pratar i telefon? 
• Ställ dig själv denna fråga
  Men kanske viktigaste frågan av allt. Sysselsätter du dig för att slippa ta itu med något inom dig?

Att "komma tillbaka" efter en utbrändhet

Att "komma tillbaka" - är det rätt väg att gå?
Många pratar om att "komma tillbaka" efter en utbrändhet. När jag tänker på min utbrändhet vill jag ogärna använda mig av de orden. För det är troligen inte tillbaka man vill sträva. Jag skulle inte vilja befinna mig i den period jag hade innan jag gick in i väggen. Det var en smärtsam period i mitt liv. Jag var inte särskilt snäll mot mig själv nu när jag tittar i bakspegeln.

Ibland krävs det helt enkelt en utbrändhet för att man ska vakna upp. Så var det för mig. Tanken på vad som hade hänt om jag inte gått in i väggen är skrämmande. Det var sannerligen inte tillbaka jag ville gå.

Att gå vidare...framåt efter utbrändhet
Jag tror att det var Albert Einstein som sa att man inte kan lösa ett problem på samma medvetandenivå som det skapades. Det ligger något i det. Hållbar förändring och läkning handlar om att hitta nya perspektiv. Att gå framåt kräver förändring. För att förändring ska kunna ske måste en öppenhet finnas. 

För mig blev steg nummer 1 att acceptera att jag befann mig i den situation jag var i. Det tog tid. Jag ville verkligen inte acceptera läget först. Men jag visste att jag måste förändra något för att förflytta mig därifrån. Jag visste bara inte hur. Men jag bestämde mig för att detaljerna fick vänta ett tag. Så här i efterhand var det på ett sätt viktigare att jag hade tillit till förändringsprocessen snarare än att jag visste exakt varje steg jag skulle ta.

När vi inte har möjlighet att förändra en situation kanske vi måste förändra något i oss själva?

Orsaken till stressupplevelsen

Stress kan vara väldigt abstrakt. Det kan vara svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att upplevelsen av stress uppstår. Även om vi kan peka ut en ganska direkt orsak, som exempelvis lite tid att utföra en viss uppgift, så är den verkliga orsaken lite mer djupgående än så. Stress är en process som pågår inom oss. Därför kan en hållbar läkning bara ske just inom oss. 

En metod att betrakta sina tankar

"Använd huvudet" brukar ibland sägas. Det låter ju klokt att använda huvudet. Men problemet är att vi tenderar att leva lite för mycket i våra huvuden. Vi lever i våra tankar. Tankar flödar dygnet runt, som en tjatig, stor flod. Vi agerar på dem, vi gör våra val baserat på dem, vi blir påverkade känslomässigt av dem och tankarna i sig blir påverkade av våra känslor. 

Att leva mindre "i huvudet" och mer medvetet
Idag vill jag påminna mig själv om att visualisera en bro över den där tjatiga tankefloden. Jag går upp från vattnet och ställer mig på bron för att betrakta det flöde som passerar. Bara betrakta. Inte fördöma. Inte agera. Bara betrakta.

Att bli snällare mot sig själv

Ibland konsumerar vi vår egen energi genom att
utöva krav och begränsande "sanningar" mot
oss själva.

En utbränd person har troligen varit hård och fördömande mot sig själv innan väggen tillslut sa stopp. Många signaler har ignorerats innan kroppen till slut tippar över utbrändhetens kant. Kanske dags att bli lite snäll mot sig själv? Men vad innebär det egentligen? 

Är jag för hård mot mig själv?
Anledningarna till att man är hård mot sig själv kan vara oändligt många. Men ofta är man helt omedveten om hur man behandlar sig själv. Kanske har man en omedveten uppfattning om att man är svag om man inte klarar en viss mängd arbete eller belastning. Kanske ser man sig själv som inkompetent eller på annat sätt otillräcklig. Något som ofta går hand i hand med att man upplever att andra är så mycket bättre än en själv. Ofta väljer man att jämföra sig med den som är proffs inom sitt område. Om man inte är lika bra som dem är man automatiskt dålig. Man ger inte sig själv en chans helt enkelt.
"När ska de upptäcka att jag är en bluff?" är det många som går omkring och tänker om sig själva.
I värsta fall kanske man ser sig själv i spegeln och tänker elaka tankar. Eller så utsätter man sig själv för en onödig och enorm stressnivå i livet. 

Att leva ut och bejaka sin person är
äkta vänskap med sig själv.
Det gör att man
står stadigare på jorden.

Gör du extra mycket för att vara säker på att du är tillräcklig?
Att vara hård mot sig själv kan också handla om att man låter andra ta mer av ens tid, energi och uppmärksamhet än vad man borde. Att inte sätta ner foten och säga nej när man borde är en belastning som äter energi.
En annan anledning kan vara att man har svårt att se när en insats är tillräckligt bra. Något som ofta kompenseras genom att man gör lite extra för att vara säker på att man gjort tillräckligt. Det slutar ofta som överprestation och utmattning i längden.

Att våga leva ut sin personlighet
Det är inte lätt att vara människa alla gånger. Att leva kan vara svårt nog. Att dessutom belasta sig själv genom att tänka elaka tankar om sig själv är att lägga stenar i ryggsäcken. Många trycker (omedvetet?) ner sin personlighet med rädsla för att verka konstig eller fel. Det är ett beteende som skapar lidande. Att våga leva ut sin personlighet är bland det bästa man gör i livet. Min absoluta övertygelse är att en mening med livet är att vi ska upptäcka och välja oss själva. Att leva ut.
En viktig del av min läkningsprocess var att komma ut ur garderoben. 

"Be yourself; everyone else is already taken"
- Oscar Wilde

Att bemöta rädslor för sin egen skull
Att vara snäll mot sig själv handlar inte om att aldrig pusha sig själv till att bemöta situationer som kan kännas skrämmande eller obehagliga. Ibland måste vi göra saker som vi tycker är obehagliga just för att det är viktigt för den vi är innerst inne. Att ta steget och lämna en destruktiv relation eller komma ut för den homofobiske släktingen. Det blir som en frigörande ceremoni där vi väljer oss själva. Även om responsen från andra kan bli annan än den vi hoppats på.

Ge dig själv tid för reflektion
Att vara snäll mot sig själv handlar som första steg om att ta reda på vad man vill. Men också vad man inte vill. Många lägger mer tid på att försöka lista ut vad andra vill än man lägger på att ta reda på vad man själv vill. Om man inte reflekterat över hur man själv skulle vilja att saker och ting var blir det svårt att uppnå en tillfredsställande tillvaro. 

Att vara sig själv

"Tension is who you think you should be. Relaxation is who you are". Kinesiskt ordspråk

Ett uppvaknande för livet

Det brukar sällan omnämnas som något positivt att drabbas av en utbrändhet. Kanske för att det handlar om en smärtsam upplevelse för den som drabbas. Men det ena behöver inte förta det andra. En utbrändhet är, med lite perspektiv, nämligen inte bara av ondo.

Sluta kämpa emot sig själv
Det har gått många år sedan jag gick in i väggen (och kom ut, förändrad på flera plan). 14 år närmare bestämt. I början kämpade jag emot att jag befann mig där jag befann mig. Jag stod inte ut med tanken på att jag själv kunde vara orsaken till min utbrändhet. Att belasta mig själv med ett ansvar kändes för mycket. Men med lite perspektiv skulle den smärtsamma situationen komma att förändra flera sidor hos mig i en mer positiv riktning. Så här i efterhand skulle jag aldrig någonsin vilja vara utan min utbrändhet i bagaget.

Det i särklass största uppvaknandet jag upplevde var när jag insåg att jag måste sluta kämpa emot. Det fungerade ju inte särskilt bra att streta emot och låtsas som om utbrändheten inte existerade helt enkelt. Det var det första steget för att påbörja läkningsprocessen. Att acceptera för att kunna gå vidare.

Att objektivt betrakta sig själv som man betraktar
en vy kan komma att bli enormt utvecklande.

Att bli sin egen student och läromästare
Nästa steg blev att börja betrakta och studera mig själv. Att verkligen betrakta mig själv. Med det menar jag att öppna mig för att jag faktiskt inte kände till allt om mig själv. Att det fanns saker att lära om jag skulle kunna förändra det som inte fungerade i livet. Jag började betrakta mina tankar och känslor och mitt beteende, som i helikopterperspektiv. Jag fokuserade på att medvetet betrakta hur jag tänkte, kände, upplevde och agerade. Jag föreställde mig att mina tankar och känslor passerade som på en väg och att jag på håll betraktade alltsammans, helt utan att fördöma. Och då menar jag helt utan att fördöma. Jag behövde bli mer snäll mot mig själv. 

Att betrakta sig själv med varsamhet
Ett sätt att betrakta mig själv kom att bli skrivandet. Jag skriver fortfarande en sorts dagbok...och så den här bloggen förstås.

Att betrakta sig själv handlar också om att föra en sorts dialog med sitt inre. Varför blir jag upprörd i den här situationen? Varför blir jag stressad? Upplever jag att det finns outtalade krav på mig? Varför då? osv.

När man väl öppnat dörren inåt har man ett kraftfullt verktyg för resten av sitt liv. Det är min absoluta övertygelse. Men resan slutar inte vid att man tagit sig ur sin utbrändhet utan fortsätter resten av livet. Det är en process som outsinligt fortsätter att berika livet och faktiskt göra det mer intressant. Något som jag kanske aldrig hade upplevt om det inte var för min utbrändhet.