Att läka kropp och själ

Söndag. Vilodag. Vila. Vad är vila egentligen? Det låter som en enkel fråga, men ärligt talat: har du koll på när du befinner dig i vila? När vilar vi egentligen vår kropp och vårt inre? Räcker det med att lägga sig på sofflocket och låta musklerna slappna av?

Vila är att släppa taget
Jag tror att vila är ett begrepp som innefattar många sätt att sätt kapitulera. Att släppa taget.
Precis som det är den upplevda stressen som är den egentliga stressen (alltså hur vi upplever en situation, inte hur vi borde uppleva den) vilar/återhämtar vi oss endast när vi upplever oss vara i vilan/återhämtningen.
Det innebär att du kan ligga hemma på sofflocket i tron att du vilar, samtidigt som du bearbetar tankar om vad du borde göra istället för att "ligga här och lata mig" eller planerar inför något som ska ske imorgon. Man kan tänka sig att du i den här situationen vilar kroppen men inte ditt inre, men faktum är att de båda hänger ihop. När du stressar upp dig sätter du igång en process i kroppen. Stresshormoner strömmar ut i kroppen och kroppen försätts i beredskapsläge. Alltså vilar inte heller kroppen trots att du ligger där på sofflocket och "tar igen dig".
Det man däremot kan göra är att vila sitt inre samtidigt som man är aktiv fysiskt. Genom yoga, promenader eller annan typ av aktivitet kan vi medvetet försätta oss i ett inre tillstånd av vila.

Att vila är att medvetet släppa taget om allt. Kapitulera alla måsten, alla krav, allt. Jag tror att vi kan vara överens om att vi alltid kommer att ha saker som "vi borde göra" hängandes ovanför oss. Vi kommer alltid att ha problem att lösa i våra liv. Så, att vänta på det där tillfället då allt är perfekt för vila är inget alternativ för en människa som vill komma ner i varv och må bra.

Påminn dig själv om att släppa taget
Vi behöver alla påminna oss själva om att släppa allt och tillåta oss att verkligen stanna upp utan att uträtta någonting. Vi glömmer ganska lätt bort (så även jag) att vi inte kan uppleva våra liv om vi inte stannar till. Vi kan inte vara sanna oss själva om vi aldrig stannar upp. För hur ska vi kunna uppfatta vårt inre om vi bara springer och fokuserar på det som försigår utanför oss?

Hur vet man att man vilar?
När man väl kapitulerat luther och alla krav och man sjunker in i ett tillstånd av vila, då VET man att man är där. Det är en känsla man inte kan ta miste på. Man kan känna hur kroppen och själen läker. Du har säkert massor med minnen av att hamna i det tillståndet. När stunden är perfekt såsom den är.

Önskar er alla massor av vila och återhämtning idag!




/Din digitala vän