Ensamhet

Lördag morgon. Vaknade tidigt imorse trots att jag var uppe sent igår. Dimman ligger tät utanför mitt fönster. Njuter av lugnet och tystnaden i huset.

Jag tänker på hur viktigt det är att ta tillvara tid och avnjuta den i sitt eget sällskap. Att fånga stunderna då jag är helt själv. Att lägga märke till och uppleva tid för mig själv, i sällskapet av mig själv.

Det enkla i livet är det svåraste

Men precis som jag kan uppleva att allt det enkla i livet ofta är det svåraste ligger det en komplexitet att njuta av ensamheten. Speciellt om ensamheten är motvillig. Men även om den inte är motvillig tenderar tankarna att springa iväg. Man har fullt upp med att bearbeta det som hänt eller planera inför det som ska ske. Jag kan uppleva det som att "egentid" ofta ligger långt ner på prioriteringslistan. Det är försvinnande liten tid vi lägger till att lyssna på oss själva, istället tenderar vi att lyssna på hur vi borde vara för att passa in i omvärlden.

Det är bara i ensamheten man kan sluta fly från sig själv

Men när man väl lägger märke till sitt inre där i stunderna av ensamhet, det är då den intressanta resan börjar. Att kapitulera alla måsten, alla tankar, alla krav för att istället vara i ensamheten. Det är att sluta fly från sig själv.

/Din digitala vän