Att njuta av regnet!

Det är söndag och jag har i lugn och ro läst morgontidningen i takt till regnet som strilar ner över fönsterrutorna. Himlen är stålgrå och hotar om ännu mer regn. Men jag deppar inte över vädret (det går ju ändå inte att göra nåt åt det), tvärtom!




Regn - lugnar stressade själar!
På något sätt känns det som om regnet kom i precis rätt tidpunkt. För ljudet av regn har nämligen en lugnande, rentav sövande, egenskap på mig. Idag har jag bestämt mig för att leva ut te-pläd-soff-och-bok-klyschan till fullo. Finns det något bättre sätt att varva ner och förbereda kropp och själ för semestertider? (och förhoppningsvis undvika otrevliga överraskningar som migrän/förkylning/stressmage under första semesterveckorna).

Luta dig tillbaka och tillåt dig själv att njuta av det "dåliga" vädret!


The sound of rain:

Framgångsanalysera mera!

Igår lyssnade jag på en föreläsning om "tankens kraft". Kortfattat handlade föreläsningen om våra tankars påverkan på våra liv. Att medvetandegöra och förändra det som försigår inuti oss för att reducera stress och må bättre.

Analysera det som går bra

En intressant sak som poppade upp i föreläsningen var fenomenet "framgångsanalys". Hur ofta gör vi egentligen analyser på varför vi mår bra? Varför det där mötet vi hade gick så bra? Eller varför vi sovit så gott? Eller varför vi känner oss mer inspirerade i vardagen?

Ofta blir det så att vi väljer att analysera det som gick mindre bra.

Kanske dags att börja göra fler framgångsanalyser istället? :-)

Tisdag

"Hatred does not cease by hatred, but only by love; this is the eternal rule" - Buddha

Önskar er alla en underbar tisdag...utan irritation! :-)

Ilska, en tydlig stressignal

Idag har jag varit frustrerad och ja, förbannad. Inuti. Den värsta sortens irritation. Nivet när det känns som om man konsumeras inifrån? När man har en trave med saker som ska göras innan ett visst klockslag samtidigt som det känns som att hela världen arbetar mot en i form av telefonsamtal, e-mails, mötestider och kollegor med omöjliga frågor. Hello svettringar under armarna. Man sitter där, tillsynes lugn, men inombords ger man ifrån sig ett primalskrik. Eller så visualiserar man sig själv som Mr Creosote i den där Monty Python sketchen...gubben som exploderar. Thin mint.

När du blir arg är du för stressad
Jag vill naturligtvis inte be någon dra åt helvete. Inte heller vill jag bränna ner kontoret eller lägga av ett primalskrik. Jag är en fredlig och civiliserad person som egentligen bara vill sprida positiv energi omkring mig. Men jag är trots allt en människa. Jag agerar som en människa gör när stressnivån blir för hög.

Ett tydligt tecken på att stressen har tagit över är att man blir arg/frustrerad/irriterad. Varningslampan lyser rött!

Betrakta dig själv utifrån, bli medveten om vad som sker
När jag blir såhär frustrerad och arg brukar jag försöka se mig själv. Betrakta mig själv. Med det menar jag att jag brukar försöka se mig själv i situationen, liksom som om jag klev ur min egen kropp och betraktade mig själv likt en övervakningskamera. Jag känner av kroppen och känslorna jag har och så beskriver jag dem för mig själv. Om jag måste tar jag min mugg och traskar iväg till köket. Det är mitt sätt att markera för mig själv att jag tar en "time out". Några djupa andetag senare har blodtrycket gått ner några enheter. Kanske är jag inte sprudlande glad men genom att medvetandegöra frustrationen och irritationen har jag tagit udden av det värsta. Det är som om situationen blir avdramatiserad.

Ta ansvar för dina negativa känslor - de är dina
Det är inte alltid man får det att gå över. Men det är alltid värt ett försök. Frustration och irritation är bland de mest tydliga stressignaler som finns. Likaså är det kanske det mest energikrävande man kan utsätta sig själv för. Dessutom tenderar man ju onekligen att göra sig själv olycklig genom att leva ut på sina frustrerade känslor. Sedan är det ju så att det bara är jag, ingen annan, som kan ta ansvar för min känslor. De känslor jag upplever är de jag äger. Det är bara jag som kan göra något åt dem. Jag är inte slav under dem så länge jag inte tillåter det!

Nu är det dags för spikmattan! :-)

Tacksamhet är nyckeln till lycka?

Kan det vara så enkelt att nyckeln till att uppleva den där lyckan som vi alla strävar efter faktiskt ligger i att glädjas åt det vi har just här och nu?

Tulku Lama Lobsang on Mindfulness:

Fängslad i tanken

Vi skulle inte uppleva någonting om det inte var för våra sinnen. Vi skulle inte känna eller uppleva någonting runtom oss. Doft, smak, lukt och hörsel är information som samlas upp och skickas till hjärnan. Så långt är vår västerländska medicin med.

Medvetandet är också ett sinne
I österländsk medicin finns något som kallas för medvetande. Medvetandet är även det ett sorts sinne. För utan kopplingen till vårt medvetande skulle vi inte känna till våra sinnen, vi skulle förmodligen inte ens veta om att vi upplevde överhuvudtaget. Vi skulle inte veta vad vi såg, smakade, upplevde. Om vi ens skulle förstå ATT vi såg, smakade, doftade etc.

Att leva i tanken är att vara någon annanstans

Problemet som den stressade människan har är att vi ofta lever i tanken. Alla har vi våra sinnen till förfogande men vi upplever dem inte eftersom vi har fullt upp med att leva våra tankar. Vi upplever helt enkelt inte nuet eftersom vi tankemässigt befinner oss någon annanstans. Vi kan äta ett mål mat utan att känna smaken av det eftersom vi har så full upp med att vara någon annanstans. Våren passerar rakt framför oss utan att vi har lagt märke till att den var där. Helt plötsligt är helgen över och vi undrar frågande vart tiden tog vägen? Vi hann inte med att uppleva den.

Mitt liv passerar framför mig utan att jag är delaktig

Våra tankar är i ständig rörelse. De flödar konstant inom oss. Men många av oss är totalt omedvetna om våra tankar - att vi faktiskt tänker hela tiden. Har du lagt märke till att du faktiskt tänker oavbrutet, konstant genom hela dagen?

Om vi inte är medvetna om våra tankar kan vi heller inte vakna upp och uppleva våra liv här och nu. Det är därför vi måste arbeta med vårt medvetande för att nå medvetenhet/vetskap/uppmärksamhet (ordet "awareness" fångar betydelsen av dessa ord i ett enda).

Att bli medveten om sina tankar
Hur gör man för att bli mer uppmärksam och medveten? Det är enklare än vi alla tror (kanske är det just därför vi upplever det som svårt?). För att öka vår medvetenhet måste vi LYSSNA. Lyssna, iakta och utan att fördöma betrakta vad som försigår inom och utanför oss. Vi glömmer ofta bort att vi har en hel del att lära av oss själva. Ofta vänder vi oss utåt för att finna svaren när vi i själva verket har dem inombords.
Meditation är som att simma upp ur flodströmmen av tankar och istället betrakta alltsammans från strandremsan. Meditation är ett utmärkt sätt att bli mer medveten (läs tidigare inlägg om meditation här).

Att vara i nuet, vad innebär det?

• Att vara i nuet är att vara medveten om den här stunden precis såsom den är, utan att försöka förändra den. Att ta emot, acceptera och vara i nuet precis såsom det är oavsett om det är bra eller dåligt.
• Hur känns sanden i min handflata? Marken under mina fötter. Hur känns min kropp? Solen i mitt ansikte, vinden, vad doftar det? Ett sätt att fånga nuet är att beskriva det för sig själv.
• Hur ska man uppleva sitt liv om inte i nuet? När man tänker efter är det som hände igår en tankekonstruktion liksom det som kommer att hända imorgon (även nuet kan vara en tankekonstruktuion, om befinner mig i tanken). Att uppleva nuet är att uppleva livet.
• Alternativet till att vara i nuet är att försöka vara någon annanstans i tanken. Det är vi förvisso väldigt duktiga på, men fungerar det för oss?
• Inget behöver förändras här och nu. Allt är faktiskt alldeles ok precis som det är. Jag kan inte förändra nuet genom att tänka iväg från det, det för mig bara bort från det här ögonblicket. Om jag accepterar nuet, hur illa det än är, kan jag istället välja att bemöta det här ögonblicket på det bästa sätt jag kan.
• Om det här ögonblicket var det bästa i mitt liv, hur skulle jag då känna mig?
  

Att bli medveten är att bli fri
Att samla upp vårt medvetande här och nu ger oss möjligheten att navigera genom livet på ett nytt sätt...och bli mer fri.

Nedan kommer en källreferens till det här inlägget. Ta dig gärna tid och lyssna på Jon Kabat-Zinn!

Coming to Our Senses with Jon Kabat-Zinn (9 min):

Stressar du för att ha semester?

Ni som följer min blogg har förmodligen räknat ut att ett tecken på att jag är inne i en hektisk period är att jag inte skriver så mycket. Jag är förmodligen inte den enda som upplever att arbetstrycket ökar innan sommarsemestrarna drar igång. Det är mycket som ska klaras av innan alla tar den efterlängade sommarvilan. Varje år är det likadant, ialla fall för mig.

Att stressa sig till vila

Drivkraften i det ökade trycket och stressen blir ofta att man ser sommarsemestern framför sig. Man vet att man snart ska få vara ledig. Ljuset i tunneln uppenbarar sig och man spurtar de sista meterna. Men det vi ofta glömmer bort är att det kanske var ett helt år sedan kroppen fick vila ordentligt sist. Vi har en kall och mörk vinter bakom oss och energidepåerna börjar sina.

Det ökade arbetstempot gör oss till en spurtande maratonlöpare. Vi tar upp slutspurten mot vår efterlängtade sommarvila. Men efter 42195 meter är det inte klyftigt att spurta.

Att njuta av semestern kräver nedvarvning

Det tog mig många år att förstå att anledningen till att jag mådde dåligt första semesterveckan var att jag hade tagit ut mig fullständigt innan. Jag såg inte kopplingen mellan det ökade arbetstempot och huvudvärken, muskelvärken, magont, förkylningen eller vad de nu vad som inträffade första semesterveckan. Varje år var det likadant. Det tog mig 2 veckor att varva ner och läka ihop för att äntligen kunna vara sommarledig.

Att prestera för att ha en välförtjänt semester

Jag tror att vi är många som överpresterar för att verkligen, verkligen känna att vi kan ha en välförtjänt semester. Vi behöver städa undan helt, inte låta något ligga där på skrivbordet, för att fullständigt koppla av. Problemet är att få arbeten fungerar så, det går helt enkelt inte att "jobba av allt"...det kommer alltid att finnas fler saker att göra.

Frågan vi bör ställa oss själva är: Måste jag prestera såhär hårt för att vara värd en vila?

Vila innan semestern
Själv har jag spurtat i 1,5 månad nu och den här veckan sa kroppen ifrån med magont, huvudvärk och lite feber. Det gick över snabbt men jag vet att jag måste fokusera mer på återhämtning än vad jag gjort på sistone. Idag är jag ledig och ägnar mig åt att stanna upp. Det kräver närmligen sin tid att varva ner och förstå.

Önskar er alla en skön och vilsam helg!