Vi kan aldrig veta med säkerhet hur saker och ting ska bli. Vi kan inte kontrollera eller konstruera hela vår väg vi har framför oss. Men vi kan bygga vår förmåga att bemöta, växa och finna tillit i den förändring som alltid är konstant.
Vilka är mina trygghetspunkter? Stärker de mig?
Kanske är det på grund av den osäkerhet vi alla i någon mån lever med som gör att många av oss följer vissa mönster och beteenden i vardagen. Det kan handla om enkla saker som att sitta på en viss plats i tåget eller att vi går exakt samma promenadväg om och om igen.
Men det kan också handla om att vi stannar i en relation eller bor i en miljö som vi egentligen inte mår bra av.
Trygghet som läker eller stagnerar?
Kanske handlar våra "trygghetsbeteenden" om att vi skapar oss själva något mått av trygghet och säkerhet om vi stannar kvar eller gör samma sak igen? Det är inte fel att leta sig till och hålla fast vid trygghet i livet. Trygghet är något fint och hälsosamt.
Det viktiga är att identifiera vilken trygghet som faktiskt inte ger oss den utveckling vi alla är här för att göra. Trygghet kan skapa det lugn vi behöver för att samla oss i livet och den kan också utveckla vår kraft. Men trygghet kan också vara det som gör att vi, medvetet eller omedvetet, håller fast vid något som bromsar oss eller till och med gör att vi stagnerar.
Att finna trygghet i en förändringsprocess
Det enda vi kan vara helt säkra på är att förändring sker. Här och nu. Alltid. Precis som dag blir natt, våra kroppar och världen utanför vårt fönster konstant förändras. Precis så sker vår egna personliga, andliga och fysiska förändring. Vi utvecklas ständigt, varesig vi vill eller inte. Frågan är HUR vi medvetet eller omedvetet utvecklas?
Blir vi mer empatiska, kärleksfulla, trygga i oss själva längs vägen eller mer misstänksamma, rädda och arga? Den viktigaste frågan kanske är: vem vill jag vara?
"If you don't create change, change will create you" Unknown
2 kommentarer:
Hejsan
Hittade precis din blogg och vill tacka för många kloka ord. Är själv sjukskriven för utmattningssyndrom och det hjälper att läsa hur du hittade din väg tillbaka och hur du hanterar ditt liv idag. Det ger hopp. Tack!
Mvh. Eva
Det gav mycke av och läsa din blog.
man har de tufft
Skicka en kommentar