torsdag 10 april 2014

Hej stress! Du har inte lika stor makt över mig längre

Stress har som störst kraft när man är 
omedveten och agerar på sina stressade 
och sårade känslor.
Du som följer den här bloggen vet att jag brukar skriva att det inte är stressen som är farlig. Det är bristen på återhämtning som gör stress farlig. Återhämtning kan vara att vila. Men om man har ett negativt beteende mönster kommer man troligen att hamna i samma stress igen. Hur gör man för att lära sig mer om sin stress så att man minskar risken för att hamna där igen?

Vad som stressar mig är värdefull information
Jag kan inte eliminera stress från mitt liv. Det är troligen inte ens önskvärt. Stress har en funktion. Men jag kan öva upp min förmåga att bemöta stress som jag lider av. Det handlar om hur jag bemöter situationer, känslor och tankar som skapar stress och hur jag agerar när jag är stressad. Men minst lika viktigt är hur/att jag öppnar mig själv för att lära mig något om mig själv och min stress. Vad som stressar mig avslöjar nämligen en hel del om hur jag fungerar. Vilka rädslor jag har, vilken prestationsångest jag har och gamla invanda (men inte så önskvärda) beteenden som jag trillar tillbaka i. 


Det kan vara läskigt att betrakta sig själv. Våga se både sina bra och dåliga sidor. Våga erkänna för sig själv att man har ett beteende som man inte vill ha. Men det kan också vara enormt befriande...och grunden till förändring.

Att stänga av stress-autopiloten
Första steget är att överhuvudtaget bli medveten om när stressen slår till. Det är troligen så att de flesta av oss har en förmåga av att gå på autopilot. Vi märker helt enkelt inte att vi är stressade förrän det gått lite tid (lite för långt rentav?). Men hur kan man minska på stressen lite tidigare?
Min upplevelse är att stressen tenderar att minska i samma sekund som jag blir medveten om den. I samma sekund som jag börjar betrakta mig själv, mina stressade tankar, ytliga andetag och spända käkmuskler. Redan där tycker jag mig se en skiftning i upplevelse av stressen.


Många stressreducerande tekniker
fokuserar på hur det känns i kroppen,
i sinnet och i känslan.  Det är ett bra
sätt att träna upp medvetenheten.
Att kontrollera sina tankar och känslor, går det?
Jag tror inte på att försöka ta kontroll över sina tankar. Jag tror att det är så enkelt att det helt enkelt inte går. Ofta handlar teorin om kontrollerandet av tankar om att radera negativa tankar och känslor. Men de negativa känslorna är en lika naturlig del av känsloregistret som de positiva (hur skulle vi annars förstå att vi tänkte en positiv tanke?). Det viktiga är att bli medveten om hur ens inre dialog ser ut. Att komma i kontakt med sina tankar och känslor. Betrakta dem. Studera sig själv och lära sig ett nytt sätt att agera. Och lika viktigt, att sluta agera på sina sårade tankar och känslor. 

Jag tror på att addera medvetenhet istället för "kontroll" av tankar och känslor. 


Att föra en inre dialog för att minska stressen
Är man psykiskt sjuk om man pratar med sig själv? Det brukar ju sägas att de som är riktigt sjuka gärna pratar med sig själv. Faktum är att vi gör det allihopa, hela tiden. Det försiggår en ständig ström av tankar inom oss. En outsinlig sådan. Vi tänker ungefär 50 000 tankar om dagen. 85% av dessa tankar styrs inte av vår vilja eller medvetenhet. De liksom bara fladdrar förbi utan att vi är medvetna om dem. Men det kan bli ändring på det.

Om steg ett är att bli medveten så blir steg två att föra en dialog med sig själv om vad det är som stressar mig och varför. 

Att föra en dialog med sig själv:

Varför jag blir stressad just i den här situationen? Jag bara måste prestera, det får bara inte bli fel och jag vet inte om jag kommer fixa det. 
Aha, den berömda prestationsångesten är på besök igen? Ja, klarar jag verkligen den här uppgiften? 
Varför har jag prestationsångest?
Vad händer om jag inte lyckas få till en bra leverans? Då kanske jag inte får chansen på jobbet igen. 
Vad innebär en bra leverans? Jag vet inte riktigt, det kanske är därför jag känner mig pressad. Jag vet inte vad som är tillräckligt bra.
Kan det vara så att jag överpresterar för att vara säker på att det jag gör är tillräckligt bra? 
Ja, och när jag överpresterar tappar jag kontrollen över vad jag hinner göra. Det blir ofta många saker på kort tid. Det gör mig inte bara stressad utan också pressad, jag vet att jag på kort tid måste klämma ur mig en bra leverans.
Vem är jag om jag gör en dålig leverans? Dålig som person?
Nej, det är jag förstås inte. Men när jag är stressad känns det som om jag börjar tvivla på min förmåga och min kompetens. Jag blir irrationell i mitt tänkande. Börjar ta beslut baserat på mina stressande och oroliga tankar. 
Kommer jag att känna såhär 3 månader efter den "viktiga" leveransen? Kommer jag fundera över den här leveransen om 3 år? Om 10? Osv.

Ibland ter sig upplevelsen av livet väldigt snedvridet. Genom att medvetet ge sig själv perspektiv och tillåta sig att betrakta sina känslor kan stressen släppa. Och kanske hittar man till och med en ny väg...



2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker mycket om att läsa din blogg & är väldigt glad över att jag hittat den!

För 2 år sedan tackade jag JA till en chefstjänst till stor del med tanke på förmånerna som passade våran familj med dagtid, fria arbetstider, lönen men också att jag ville ta vara på möjligheten att vara delaktig i utvecklingen av företaget...
Jag gjorde mycket bra ifrån mig och på något sätt blev det ett slags bevis på att jag kunde klara av saker jag aldrig trodde var möjligt, det är en lärdom i sig men hela mitt liv kom tillslut att kretsa runt jobb vilket naturligtvis skapade en stress som jag inte mådde bra av alls.

Förmånerna visade sig vara en vision som inte gick ihop med att göra bra resultat och framförallt att vara en närvarande chef för chef för mitt team så jag jobbade på tok för mycket, mådde inte bra och kände en dag att jag började frångå mitt eget sätt att vara och mina livs prioriteringar.

En kväll bestämde jag mig och sa upp mig från min tjänst nästa dag med motiveringen att jobba kvar i företaget men med en "vanlig" tjänst.
Den här resan kan vara den modigaste & mest lärorika i mitt liv.
Och känslan av att välja med hjärtat och att vara sann mot mig själv är underbar!

Min första arbetsvecka med 35 timmars dagtids jobb gav mig livet tillbaka och jag njuter av att kropp & själ svarar så snabbt på förändringen med välmående jag inte känt på länge!

Hälsningar Anna

Jenny sa...

Allt du skriver, är mycket tänktvärt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online