Andlighet is the shit!

Naturen tvingar fram anden i oss. 

Andlighet är ett ord som kan få en och annan att himla med ögonen. Kanske har du själv någon gång upplevt obehaget i tystnaden när någon tar ordet "andlighet" i sin mun? Det är ett främmande ämne för många.

Är avsaknaden av andlighet en anledning till utbrändhet?
Andlighet är för mig inte kopplat till en världsreligion. Däremot hänger det ihop med hälsa. Andlighet är direkt kopplat till läkning av stressjukdomar som utmattningsdepression. Jag tror helt enkelt att det krävs en portion andlighet i våra liv för att vi ska fungera. Kanske är det trots allt inte en slump att en stor andel av de som gått igenom en utbrändhet börjar utforska sin "ickefysiska" sida? Meditation, yoga, mindfulness, qi gong, samtalsterapi och personlig utveckling är inte ovanliga aktiviteter.

Utbrändhet är ett bevis på att vi inte bara är fysiska varelser. Om vi bara hade varit en påse kött på ben hade det räckt med en fysisk behandling för att läka en utbrändhet. En människa är så mycket mer än sin fysiska kropp.

Andlighet och vetenskap?
För mig är andlighet varken flummigt eller ovetenskapligt. Det finns en hel del forskning som visar att aktiviteter som meditation läker och lindrar stress, oro, ångest och till och med omformar hjärnans grundläge.

Att skapa sin egen religion
Andlighet är inte begränsande, det är berikande. Äkta andlighet är inte exkluderande, fördömande eller hatiskt. Andlighet finns för alla och är läkande och tröstande när vi behöver det. Vi är alla lika bra och lika dåliga och det finns inte EN sanning. Det finns inte ETT facit. Det finns bara "fungerar" eller "fungerar inte".

Finns det någon som upplevt en storslagen naturvy som kan hävda att det inte finns något annat än materia?

Andlighet är en del av min personliga utveckling Jag har min egen religion. Min egen andlighet. Och min andlighet säger att det är viktigt att ta ansvar. Andlighet är för mig att förstå att den stora världen består av individer som var och en gör avtryck. Det är upp till mig att försöka definiera hur jag vill att mitt avtryck i det här livet ska se ut. Hur och vem vill jag vara? Jag tror inte att min resa är förutbestämd. Jag kan inte påverka allt, men jag är i allra högsta grad med och skapar min resa. Jag tror inte att mina gener är mitt liv. Även om vetenskapen säger att mina gener styr 90% av mig. Om allt var förutbestämt, vad skulle då poängen vara?  

Andlighet är för mig en möjlighet till något nytt och mer äkta. Att leva så att jag blir mer av den människa jag innerst inne är. 

Personlig utveckling är icke-fysisk.
Om andlighet inte fanns,
hur skulle då personlig utveckling
kunna finnas? 

Gud - en arg gubbe i skägg?
Men hur hittar man vägen till andlighet? Jag tror inte på gud som en arg gubbe i skägg. Jag tror faktiskt inte att gud är en person med sårade känslor och dåligt humör. Det vore på något sätt att förminska gud (som ju är något större). Men jag tror på gud som en universell kraft. Ungefär som livet som återvänder på våren efter en lång vinter. Det som får ett frö att börja gro i jorden. Den kraft som får hjärtat i ett foster att börja slå. Kraften i människor som vågar trotsa alla regler för att visa medmänsklighet och empati. Kärlek över gränser och regler. Kreativitet.


Jag tror att andlighet, eller gud om man så vill, är en kraft som jag, allt och alla är en del av. En sorts kärlek utan det minsta fördömande. Men främst av allt tror jag att andlighet är något som, om jag tar del av det, kommer att berika mitt liv. Utveckla mig och min upplevelse av livet. Och det är något som alltid finns närvarande, när jag vill och behöver. Verktygen jag fått för att vara i kontakt med min andlighet är min intuition, kärlek, medvetenhet och kreativitet.

Här börjar något nytt.

En fråga att ställa sig själv: