söndag 9 november 2014

Att komma i inre balans = att komma i kontakt med sig själv!


Ibland lever jag som om jag hade så fullt upp att jag inte hade tid att lyssna på mig själv och mitt inre. Någon drog liknelsen att det är som att fortsätta köra med bilen för att man inte har tid att tanka. Jag är beredd att hålla med. 

När sinnet sakta men säkert finjusterats in i att delta i det berömda hamsterhjulet. När livet rusar på och uppfattningen om vad som är viktigt har förskjutits till situationer och saker som egentligen inte är så livsviktiga. Inte ur ett livsperspektiv i alla fall. Då gäller det att stanna upp. Men hur förstår man att det är dags att stanna upp?

När oron och stressen tar över
Jag märker att jag hamnar i ovanstående situation då jag börjar ligga vaken och oroa mig för projektet på jobbet. När vargtimman inte spenderas i sovande tillstånd utan snarare i ett halvvaket orostillstånd. Ett annat viktigt tecken är när jag rastlöst blippar på radion i bilen, på telefonen eller TV:n. Som om jag bara måste ha något att göra för att sysselsätta mitt sinne. Eller snarare täppa till det, för det är ju det jag gör. 

Ett annat tecken är när jag inser att jag inte ser den vackraste av vyer framför mig för att jag har fullt upp med att sysselsätta mina sinnen på något "viktigt". 

Att stanna upp är enkelt, men inte alltid så lätt...
Att stanna upp är inte svårare än det låter. Det är kanske en av de mest enkla saker en människa kan göra. Att stanna upp och koppla på medvetandet. Att lyssna till sinnets olika förmågor. Att lyssna på sitt oändliga inre. Ja, det är enkelt. Men inte nödvändigtvis lätt. Vi lever i en miljö och en tid där våra sinnen proppas fulla med intryck och information. Och där prestation är en del av de flesta människors vardag och där många av oss är långt ifrån att vara i kontakt med vårt inre. 

Vi är så vana vid att lyssna på vad andra, ofta auktoriteter i samhället (doktorer, experter inom hälsa osv), säger är bra för oss. Att vi slutar lyssna på oss själva fastän det faktiskt handlar om våra egna liv. Visst, ibland har "auktoriteterna" rätt. Men ibland helt fel ute.

Under ytan breder en oändlig värld ut sig.

Egoism, fördomar och dåligt tålamod skapar stress och lidande 
Varje dag tar vi många (omedvetna) beslut i våra liv. Och vi väljer att agera beroende på vilken medvetenhetsgrad vi har. Har vi en medvetenhet lika stor som en golfboll kommer vi att agera lika medvetet som den där golfbollen. I värsta fall är vi känslostyrda och blir elaka mot oss själva och andra. Att lyssna, inte till sitt ego, utan till sitt verkliga inre jag är att leva lite mer. För vem är jag om jag inte är i kontakt med mig själv? Vems liv lever jag? Agerar jag på förväntningar som jag tror att omgivningen har på mig eller agerar jag på det som är rätt för mig?

Att agera på sina sårade känslor orsakar enormt lidande och för en längre bort ifrån sig själv och en hållbar lösning. 

Utan medvetenhet fortsätter lidandet
Min upplevelse är att jag blir mer egoistisk när jag inte är i kontakt med mitt inre (mitt inre jag, min själ eller vad man vill kalla det). Jag märker det tydligt i mitt tålamod. Jag blir mer stressad och stressen gör att jag blir mer lättretlig och drastisk i mina bedömningar av livet och andra här och nu. Jag prioriterar helt annorlunda jämfört med när jag är mer balanserad, dvs i kontakt med mig själv. Det enda sättet att inse att man befinner sig i ett ohälsosamt stadie är att bli medveten. Utan medvetenhet fortsätter lidandet.

Att skriva av sig är ett sätt. Men det finns många
"tekniker" att träna upp sin förmåga att
komma i kontakt med sitt inre.
Hitta ditt eget sätt...
Det finns många tekniker för att komma i kontakt med sig själv och sin inre dialog/sin intuition/sin själ. Mitt sätt är att "skriva av mig". Det var något jag började med när jag gått in i väggen och har sedan fortsatt med det i många år efter (ca 14 år). Jag satte mig ner och helt enkelt lät pennan flöda utefter det som kom upp i mina tankar och känslor. Jag beskrev mig själv och mina tankar/känslor/rädslor för mig själv. Jag betraktade mig själv utan att fördöma. Det är en enormt enkel process men den har verkligen varit revolutionerande för mig och mitt liv. Den här bloggen är faktiskt en produkt av mitt dåvarande skrivande...

...att hitta din "kompass" och din inre trygghet
Ett annat sätt för mig att komma i kontakt med den där inre "kompassen" är meditation. Men det kan vara nästan vad som helst. Det spelar inte så stor roll vad det är man gör, bara man känner att det fungerar för en. För andra fungerar långa promenader i skogen, Mindfulness (också en typ av meditation), yoga, lugn musik, måleri eller något helt annat. En del av att komma i kontakt med sig själv är att utforska vad det är som fungerar för just mig. På så sätt bygger man upp sin kontakt med sin intuition. Ett enormt kraftfullt verktyg genom hela livet.

Hur gör du för att komma i inre balans? Dela gärna med dig!


6 kommentarer:

Viola sa...

Spot on. Du skriver så bra och skrämmande likt mina egna tankar och precis samma saker just nu. Tack

Carola sa...

Jag håller med allt du skriver. Har likadan historia bakom mig men du har kommit längre på din väg. Jag vet och skulle vilja göra/pröva nya vägar men av nån anledning har jag inte karaktären till det. Jag börjar glatt och så småningom äter jag igen godis, kanelbullar osv.... Men jag kämpar på och mår för det mesta bra.

Anonym sa...

Tack för dina inlägg. Jag befinner mig mitt i en utbrändhet just nu och dina inlägg ger mig konkreta tips, ändrar mina tankebanor och ger mig hopp. Du har ingen aning om hur mycket det betyder. <3

/Johanna

Jenny sa...

Hej Viola, Carola och Anonym!
Tack snälla för att ni var och en tog er tid att lämna en kommentar. Det uppskattas enormt mycket och troligen mycket mer än ni förstår.

Carola, jag tänker att det kanske inte spelar någon roll om man hamnar i en period då man äter kanelbullar. Ibland kanske det till och med är det man ska göra? Huvudsaken är att man mår bra...och det skriver du ju att du för det mesta gör :)

Anonym, önskar dig allt gott i din process som du är mitt uppe i.

Allt gott till er!

Anonym sa...

Tack för allt du delar med dig av Jenny! Så många gånger har jag kikat in och läst på din sida men aldrig sagt hur mycket den betyder. TACK!
Cecilia

Anonym sa...

TACK, för en väldigt inspirerande blogg!! Dina ord ger mig hopp, kram/ Ellen

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online