Småbarnsföräldern - den riktiga zen-mästaren?

Att meditera på en bergstopp i Himalaya. Att yoga i solnedgången på en indisk strand eller humma med kristaller till ljudet av delfinsång hemma i sovrummet. Andlighet när förutsättningarna är perfekta är förhållandevis lätt. Men vad händer när stunden är helt annat än skön och lugn? 

Att skita på sig i trafikstockning
Att bibehålla sin medvetna närvaro när man, med lågt blodsocker, krigat sig genom ICA med en sprattlande 3-åring under ena armen och 2 överfulla matkassar under den andra är något helt annat. Att vända andra kinden till när man precis misslyckats på jobbet och dessutom blir utskälld av en sur kollega. Att bibehålla ett större perspektiv när man skitit på sig i trafikstockningen och samtidigt är sen hem till sin egna middagsbjudning. Det är zen-buddhism på hög nivå. Ja, jag raljerar lite. 

Att bemöta livets prövningar medvetet och öppet,
i en vardag som kan te sig långt fulare än utsikten
från ett berg i Himalaya. Kan få vem som
helst att glömma av sig. 

Att glömma av sig...
Det finns en historia om en mamma som satt och mediterade över medkänsla hemma i ett av husets rum. Tonårsdottern rycker upp dörren varpå mamman skriker argt "HALLÅ! JAG MEDITERAR FAKTISKT!".

Har vi inte alla gjort det - glömt av oss om de mest fundamentala självklarheter. När vi människor utmanas tenderar vi ibland att bli den där guldfisken. Vi glömmer av oss, glömmer vår medvetna riktning och vilka vi vill vara, till och med när vi mediterar om medkänsla ;) Vi är ju trots allt människor. 
Men det betyder inte att vi ska slänga meditationen i sopkorgen. Det betyder inte att hummandet till delfinsång, eller vad du nu föredrar, är fel eller inte ger något. Jag ska förklara varför.

Att stärka sin förmåga att betrakta, både det som finns
utanför och inuti en själv, är att minska risken
för att bli känslostyrd i mer utmanande stunder.

Att stärka sin förmåga att hantera nuet när nuet är skit
Den lugna stunden rustar oss för kommande prövningar. Den rustar oss för att bli bättre på att hantera nuet, även när nuet är skit. Det som sker när vi övar upp vår medvetenhet är att vi skapar en förmåga att bli medvetna om oss själva och situationen. Istället för att bli känslostyrda och agera i själva känslan (vilket oftast gör situationen ännu värre) kan vi betrakta vad vi känner, tänker och hur vi tänker agera. Allt sker inom bråkdelen av en sekund. 

Ju mer vi övar upp vår aktivitet i vänster frontallob, desto mer naturligt kommer vi att lära oss att agera med lugn även i de stressande stunderna.

Att meditera tex är bland annat att träna upp sin medvetenhet samt att förändra grundläget i hjärnan. Rent vetenskapligt fungerar det så att vi förflyttar vår aktivitet från den negativa (högra) frontalloben till den vänstra. Ju mer vi över upp vår aktivitet i vänster frontallob, desto mer naturligt kommer lugnet även i de mer utmanande stunderna. 


Jo...och det här blogginlägget skrevs med avbrott för bebisskrik, blöjbyte, telefonsamtal, pling på dörren och hungersdipp.

Kämpa på alla tappra vardagskrigare!