Motivation, inte att förväxla med prestation

Precis som jag skrev tidigare försöker jag knäcka koden för att nå en balanserad motivation. Min motivation åker nämligen berg-och-dalbana.

Just nu befinner jag mig på topp när det gäller träning och hälsa. Jag tränar och äter bra. Mår, som resultat av det, väldigt bra. Så kan det hålla på i ett halvår men sedan störtdyker jag ner i en halvårsperiod då hälsan ligger lågt i prioritet. Sedan, efter en tids "mörker" inser jag att jag mår så mycket bättre när jag tar hand om mig.

Varför är det så? Hur kan man hitta och bibehålla en balanserad motivation till de saker i livet som faktiskt gör att man mår riktigt bra?

Ovanstående frågeställningar är mitt projekt just nu: dvs att bibehålla och bygga en balanserad motivation som håller...åtminstone längre än förut.

Varför är det viktigt med motivation?

Motivation är som ett dominospel. Den ena spelbrickan påverkar den andra, ger en skjuts framåt, skapar ett flöde. Precis så ser jag på motivation; som något som påverkar andra delar i livet positivt.

Motivation är lust! Lust är livsglädje.

När jag har hög motivation har jag automatiskt högre stresströskel, högre glädjenivå, ett högre inneboende lugn, högre inspiration till måleri/konst, vardagen känns lättare (upplever att livet i största allmänhet är lättare att leva) och så blir jag en ja-sägare. Jag tackar ja till fler roligheter.

Motivation, inte att förväxlas med prestation
Prestationskrav dödar motivation. Jag har hittat problemet till vad det är som gör att min motivation periodvis flyger sin kos: Jag kväver den genom att, efter en tid, förvandla motivationen till en prestation. Ett exempel är min löpning.

Ett "motivations-case", min löpning

I början av min "motivations-kurva" har jag stark lust att springa. Jag har inga direkta krav på mig själv utan låter kroppen "känna efter" vad den vill. Springa fort eller sakta, spelar ingen roll. Jag njuter av omgivningen jag springer i, andas djupt och gläds åt att leva. Allt är frid och fröjd.

Men efter en tid börjar jag ta med mig en klocka. Så nästa gång när jag springer ska jag springa fortare än förra gången...och gärna längre. Sådär håller det på tills mina löpturer blir längre och längre. Sedan är hela prestationsprocessen igång.

Jag nöjer mig inte med en promenad utan pushar mig själv hårdare och hårdare. Lusten försvinner mer och mer och en kväll sitter jag där i soffan med handen i chipspåsen. Jag orkar inte möta upp till mina egna krav och ger istället upp.

Prestation, krav och måsten finns där överallt i våra liv. De klänger sig fast och lever gott på vår omedvetenhet. Men genom att bli mer medvetna om vårt beteendemönster, vår inre dialog och våra känslor kan vi styra om riktningen. Motivation ska vara fyllt av glädje och lust. Det ska föra oss framåt. Visst ska man sätta upp mål, som att exempelvis klara av att springa en sträcka. Men det gäller att inte låta motivationen övergå i för hårda krav. Bränner vi bort glädjen och lusten, som motivation egentligen är, så drivs vi istället av prestationskrav.
Motivation är lust, passa på att njuta av den!


En underbar resten-av-veckan önskar jag er alla! :-)
Glöm aldrig bort att varje stund är till för dig.

/Din digitala vän