Inlägg
Tvättar och filosoferar. Kom precis hem efter en kort löptur. Jag tog mig ut trots att det kändes motigt. 20 minuter är bättre än ingenting. Försöker lära mig att göra det bästa jag kan/orkar. Man måste inte ge järnet varje gång. Men det är inte helt lätt: jag tillhör en av dem som inte kan göra något med måtta (antingen är det maraton som gäller eller så är det inget alls). Men jag övar på att njuta av nuet och då kan man ju inte gå omkring och tro att man måste prestera i allt man gör. Men jag kunde ändå inte låta bli att springa förbi det där paret som cyklade (lol), snacka om egokick...springa förbi en cyklist (läs ingen behöver ju veta att cyklisterna var nånstans i 90-års åldern).
Kroppens minnen av upplevelser
Något av det bästa jag vet är att stretcha efter ett träningspass. Speciellt när jag som nu, under en period har utsatt mig själv för mycket stress. Kroppen minns vad den har upplevt. Det sitter i musklernas minnen. Varje tanke, känsla och upplevelse sätter ett spår i kroppen. Jag kan uppleva det som om stretching (eller yoga) släpper ut den där ackumulerade stressen. Liksom öppnar fönstret och låter den flyga sin kos.
"Keep it simple; as simple as possible, but no simpler". - Albert Einstein
Har du något bra, enkla, anti-stresstips? :-)
2 kommentarer:
Stress.Det enda som hjälper är väl det gamla vanliga tjatet: medvetenheeet.
Osho pratar om att göra sig till ett ihåligt bamburör. Vi (alltså inte Osho och jag då...)brukar skämta om det, men faktum är att det händer nått med mig när jag kör bamburöret. Lite liknande "holy namne" en av meditationsteknikerna i ett gäng jag lärde en gång. Så himla enkelt OCH svårt, som vanligt.
Kram!
Maria!
Ja, utan medvetenhet finns ingen kunskap om här och nu.
Har du något tips på Osho-bok? Han verkar superbra. Jag har lyssnat på några youtube-klipp av honom, men aldrig läst hans böcker.
Vad innebär "holy name"-meditation?
Det brukar vara det enklaste som är det absolut svåraste. Så tenderar det att vara i livet i stort tycker jag.
Kram!
Skicka en kommentar