Inlägg
Idag vill jag skriva om energi i sin kanske mest koncentrerade form, nämligen livslust. Duvet den där glädjen som är så stark att man inte kan annat än leva fullt ut. Men hur kan man fylla på med mer livslust när man känner sig nere och energilös? Vad har inspiration med livslust att göra?Man är inte misslyckad för att man är deprimerad och energilös
Min uppfattning är att vi alla kan bli lyckligare människor om vi först och främst lär oss acceptera att livet innehåller bra och dåliga situationer och upplevelser. Man är inte misslyckad för att man råkat ut för något jobbigt eller känner sig nere och energilös. Livet innehåller både ljus och mörker. Livet är både och. Allt existerar, samtidigt.
Det finns inga misslyckanden, bara erfarenheter och hur vi väljer att bemöta dem.
Att fly från det jobbiga i livet skapar lidande
Att försöka fly från det jobbiga och det vi är rädda för i livet skapar lidande. Att våga bemöta livet såsom det är (fastän det ibland känns läskigt) skapar en större glädje i längden. Att våga leva med öppna ögon är att förstå att en människa i sorg kan uppleva glädje och tvärtom.
Att försöka fly från det jobbiga och det vi är rädda för i livet skapar lidande. Att våga bemöta livet såsom det är (fastän det ibland känns läskigt) skapar en större glädje i längden. Att våga leva med öppna ögon är att förstå att en människa i sorg kan uppleva glädje och tvärtom.
Livslust är den glädje och kärlek som strömmar genom oss när vi accepterar livet såsom det är samtidigt som vi tillåter oss själva att släppa allt...vi kan ju ändå inte kontrollera livet!
När du upplever inspiration upplever du livslust!
Jag skulle vilja säga att inspiration är en typ av livslust. Bland det mest stimulerande är att "utsätta sig själv" för något eller någon man tycker är inspirerande. Allt vi behöver göra är att öppna oss, medvetet öppna oss.
Tänk efter, vad är det som får dig att känna dig som om du hade glädje-champagne bubblades på insidan? Vad gör dig barnsligt förtjust och glad?
Jag skulle vilja säga att inspiration är en typ av livslust. Bland det mest stimulerande är att "utsätta sig själv" för något eller någon man tycker är inspirerande. Allt vi behöver göra är att öppna oss, medvetet öppna oss.
Tänk efter, vad är det som får dig att känna dig som om du hade glädje-champagne bubblades på insidan? Vad gör dig barnsligt förtjust och glad?
Livslust är av samma energi som gör att vår kreativitet blommar.
“Don't cry because it's over. Smile because it happened.”
7 kommentarer:
Åh, vad bra du skriver! Precis så är det.. Jag känner igen mig själv så i detta. Det är konstigt att man så ofta skäms när man är låg o deppad o inte riktigt orkar. Med lite distans kan jag tycka att just den känslan var den svåraste att hantera.. Undrar mycket om det är för att det är "rätt" att ha mycket att göra, att orka mycket o ha ett högt tempo,, att det liksom ligger i tiden. Att inte delta i det livstempot gör att man känner utanförskap.. Nu med facit i handen o "resan" bakom mig kan jag tycka att det var viktiga lärdomar! Jag har lärt mig att stänga av, att våga välja bort saker, att bara ta det lugnt o jag stressar inte längre mig fram genom tillvaron.. Då infinner sig plötsligt en lågmäld livslust o en känsla av energi! Oj, det blev visst lite långt! Men det var intressant ämne :)
Hej!
Jag har nyligen hittat din blogg efter att ha blivit sjukskriven från mitt jobb pga stress/depression. Tycker den innehåller mycket fantastisk och givande läsning så TACK för allt du delar med dig av!
Har en fråga till dig när det gäller mående och hur det kan gå upp och ner.
Har du någon gång upplevt att ena dagen kan du nästan känna dig som "vanligt" -glad, pigg och se ljusa tankar , för att nästa dag dippa och allt blir dystert igen.
Så är det för mig och jag ser inget mönster. Läskigt att inte kunna förutspå hur nästa dag eller stund kommer att vara. Det går väldigt mycket upp o ner för mig - ena dagen känns det som att jag är på väg tillbaka och tycker at "det är inte så farligt". Nästa dag undrar jag om jag kommer att bli mitt forna jag igen och klara att jobba...
VAd är det som händer egentligen? Verkar ju vara något hormonellt som jag inte regerar över. Vet du?
Om du vill svara....
TACK
Maria
“Don't cry because it's over. Smile because it happened.”
Underbara ord som gick rakt in i mitt hjärta idag. Mitt varmaste tack <3
Hej Anonym. Jag känner så väl igen det du berättar om. Precis så kan det vara. det är en del i processen att läka/tillfriskna. Ena stunden, dagen fulla av energi och mår "som vanligt" för att i en annan stun, en annan dag, inte orka just nånting.. Hjärt O lungfonden ger ut en jättebra broschyr med massor av bra info (som iaf jag hade behövt när jag var där) Boken Duktighetsfällan av Alexander Persky är oxå bra. Det är mycket som händer i kroppen när man håller på att tillfriskna efter långvarig stress. Det kan svänga rätt mycket i början, för att senare avta med tiden. ge dig den tiden! Ett praktiskt tips jag vill ge dig är att vara noga med att varva aktivitet med vila. Planera in små "powernaps" regelbundet. Läste nånstans att det är otroligt läkande.Ta hand om dig och känn stödet från andra som varit där (och periodvis fortfarande kämpar)
Miss C!
Tack för bra toppenbra inlägg.
Du skriver många insiktsfulla saker. Har en känsla av att du har kommit långt i din process. Att våga välja bort saker till förmån för det som känns bäst i hjärtat är för många av oss en lång process. Men det är precis som du säger då man känner att man blir mer harmonisk, balanserad, energisk...och faktiskt lyckligare.
Hej Anonym!
Först vill jag tacka dig för att du lämnar ett inlägg. Sen vill jag tacka dig för att du ställer frågor som skapar en dialog för mig och alla som är inne på bloggen. Innan jag formulerar mitt svar vill jag understryka att jag inte sitter inne på något facit. Det här är vad jag har kommit fram till under min resa...vem vet, du kanske hittar andra insikter under din?
Du tar upp ett ämne som jag tror vi alla känner igen oss i. Att komma ur en utbrändhet/depression/utmattning är en process. Att du ena dagen mår bra och nästa dåligt innebär inte att din process går bakåt.
Det vi alla som någon gång varit eller varit nära en utbrändhet har gemensamt är att vi pushat oss själva för långt. När jag tittar tillbaka på min process så var det första steget ur utbrändheten att acceptera läget. Nästa steg blev att förstå hur mitt beteende, mina tankar och känslor såg ut. Det du berättar om är en del i denna process...att betrakta och bli medveten om hur mitt inre fungerar. Dystra tankar är tankar som jag tänker. De får mig förvisso att känna mig sämre men det innebär inte att de kontrollerar mig mitt liv. Det bästa jag kan göra är att ta reda på varför jag känner/tänker/upplever det jag gör.
Men det finns också en viktig komponent i "att komma tillbaka-processen" och det är att stress i alltför hög dos gör att vi förändrar kemin i kroppen (och hjärnan). Precis som du skriver handlar det om hormoner (stresshormon som kortisol, adrenalin). Det i sin tur är något som rent fysiskt måste läka ut. Det kan då vara så att man ena dagen känner sig mer balanserad medan man nästa dag känner sig rentav under isen.
Acceptera att du inte känner dig toppen varje dag...acceptera känslan, betrakta den och du kommer att se att den inte kontrollerar dig. ...och välj dig själv och det som får dig att må bra!
Det är lätthänt att man trillar tillbaka i gamla beteendemönster när man känner sig lite piggare. Försök att bli så medveten du kan för att undvika att du "hoppar på den gamla rälsen" igen.
Du kommer inte bli ditt forna jag. Du kommer bli en bättre version av dig själv!
Önskar dig en vilsam, läkande och stärkande helg!
Helig vardag!
Tack snälla för ditt fina inlägg. :) Önskar dig en fantastisk helg!
Miss C!
Fantastiskt att du tipsar om Alexander Perski. När jag befann mig mitt i min utbrändhet gav han ut boken "Ur balans" som beskriver just kroppen och stress. Fantastiskt bra läsning om man vill lära sig mer om stress och läkning.
Tack kära ni för att ni delar med er av eran resa!
Jag skulle vilja rekomendera Dalai Lamas bok "Lycka" också. Ingen "Ryck upp dig" eller "Skärp till dig" bok utan en bok med verklig insikt i hur man kan omforma sitt sinne. Jag kom aldrig till det stadiet att jag blev utbränd, men jag var nära. Boken "Lycka" blev min vändning och jag tror ärligt att den kan hjälpa många som kommit in på den jobbiga deppressionsvägen.
/Peter
Hej och tack för en jätte fin sid. Är det någon som har varit med eller hört om när en utbrändhet börjar med pip i öronen. Vad händer sen kom allt annat med är det någon som har tips eller edéer. Tack på för hand E-L
Skicka en kommentar