Inlägg
Något jag länge funderat över är varför vi i väst så sällan vill (eller vågar?) prata om de stora frågorna. Ställer man frågan "vad tror du är meningen med livet?" till någon är den vanligaste reaktionen ett nervöst fniss följt av en blick som säger "är du inte riktigt klok, sånt trams funderar inte jag över!". Om man däremot får någon att svara på frågan kan man få uppleva en av livets mest intressanta diskussioner tillsammans. Det råkar ju ändå vara meningen med livet vi pratar om...Kan vi bli bättre på att leva om vi vågar reflektera över livets stora frågor?
Jag är inte religiös, inte enligt traditionella mått. Dvs jag tillhör inte någon av de stora religionerna. Däremot är jag en andlig varelse, precis som alla andra. Att vara i kontakt med min själ (ande eller sitt "jag" om man så vill) är att leva och uppleva. Att reflektera över de stora frågorna är att komma i kontakt med sin själ.
Jag tror att vi lever ett bättre liv om vi är i kontakt med vår själ, med vårt inre jag, vår ande.
Att gå från tankfylld till uppfylld
I kristendomen kallar man det kontemplation. I Buddhismen kallar man det meditation. Det finns många sätt att komma i kontakt med sitt inre (eller gud för den religiöse). Den grundläggande principen för att komma i kontakt med sitt inre och sin själ är att gå in i ett tillstånd där de egna tankarna och känslorna blir sekundära. Ett sorts förutsättningslöst "lyssnande" eller andligt betraktande. Vi lever våra liv mer och mer "uppe i huvudet", dvs vi tänker oss igenom tillvaron och förlorar bitvis vår intuition och vår andlighet. Vi förlorar bitvis kontakten med oss själva. Våra val baseras på vad vår hjärna säger oss, inte alltid vad vårt hjärta talar om för oss.
Att komma i kontakt med vår själ/vårt inre gör oss mer balanserade. Hur kan jag vara balanserad om jag inte är i kontakt med mig själv?
"You don't have a soul. You are a soul. You have a body". C.S. Lewis
2 kommentarer:
Vilken skön text att läsa...
Jag kommer då och då in i diskussioner om livets mening och vad döden egentligen betyder... otroligt spännande ämnen eftersom vi inte kan veta vad som är helt riktigt ... eftersom det inte finns någon vetenskaplig sanning att ta fram. Bara min egen sanning. Min egen tro. Jag är inte heller religiös på det kyrkliga sättet - även om jag har märkt att jag kan närma mig kyrkan på ett lättare sätt nu för tiden - men jag är en andlig varelse. Det är så skönt att dessa samtalsämnen blir allt vanligare. Jag märker att fler och fler börjar tänka på meningen med livet ... och det gör att livet blir betydligt mer meningsfullt!!
Hallå där!
Vad glad jag blir för ditt inlägg. Tack snälla för att du tog dig tid och lämnade några rader.
Jag tycker som du att fler och fler börjar öppna sig för de stora frågorna. Människans potential rent fysiskt har vi lärt oss mycket om genom vetenskapen (även om vi inte vet hälften trots att vi tror det) men den andliga/själsliga sidan lämnar ett stort utrymme för reflektion. Det är stort!
Önskar dig en skön kväll!
Skicka en kommentar