torsdag 8 december 2011

Att ta ansvar för sin situation - första steget mot att må bättre

Att vara utmattad efter en tid med för mycket stress kan få vem som helst ur fas. För den som en gång varit in i väggen kan utmattning i det närmaste upplevas som ett misslyckande (hur kunde jag hamna här igen? har jag inte lärt mig nånting?). Hur startar man om efter en krasch? ...och hur skapar man en hållbar tillvaro?

Att förstå sitt ansvar i sin situation är att ta första steget
Det finns många anledningar till stress. Ofta vill vi gärna hitta en anledning utanför oss själva till stressen...och det i sig är helt korrekt. Att lära sig förstå vad i tillvaron som är stressande är oerhört viktigt. Men än viktigare är att lära sig förstå hur jag kan påverka den situation jag är i - i en mer positiv riktning. Det är mitt ansvar att förändra min situation.

Väntar man sig att arbetsgivaren, sambon, vännerna eller släkten ska sätta sig in i ens situation och förändra den åt en ligger man illa till.

Min upplevelse av stress är det som spelar någon roll
Upplevelsen av stress är något som oftast kan kopplas till att prestera. Upplevelsen av att inte prestera icke att förglömma då det i sig kan vara oerhört stressande. Allt detta kan summeras upp i min upplevelse av stress - dvs det är min upplevelse av vad som är stressande som spelar någon roll. Att lära sig förstå vad samt varför jag blir stressad är att medvetandegöra och tillika också ta ansvar för min upplevelse (för vem annars ska ta ansvar för min upplevelse än jag själv?).

Att ändra fokus - ett steg mot att stressa av!
Stress har en förmåga att göra oss lite korkade och trångsynta (inte så konstigt då reptilhjärnan går på och allt blod flyter ut i muskulatur i armar och ben). Vi kan få oss själva att tro att vi är fullständigt fastgjutna i en situation. Anledningen till detta är att vi lägger allt vårt fokus på det som stressar oss mest. Det är lite som att sticka in fingrarna i elkontakten. Vi fastnar i det dåliga för en stund.

Att stanna upp och lyfta blicken från detaljnivå i det som stressar oss och börja betrakta sig själv, sina tankar och känslor är att bli medveten. Medvetenhet är det mest kraftfulla verktyget vi har för att balansera oss själva och må bättre.

Ansvar börjar med medvetenhet
Ibland räcker det med att medvetet stanna upp och bara lyssna på sina egna tankar (och känslor) för att gå ner i varv och ändra fokus. Att betrakta sitt inre utan att gå in i känslorna och tankarna är enormt utvecklande och ger oss oftast den distans vi behöver till oss själva för att förändra och förbättra. Medvetenhet är att börja ta ansvar för den förändring som krävs för att stressa av, läka ihop och må bättre.

För att kunna ta ansvar måste jag först vara medveten om var jag befinner mig och vart jag vill gå (hur jag vill känna/uppleva).

Relaterade artiklar:

6 kommentarer:

Anonym sa...

Är sjukskriven sen en månad tillbaka syster duktig som haft enstaka sjukdagar innan alltid positiv vänlig två tre jobb 5 barn. mm mm. 10 november kraschade jag rejält,ambulans sjukhus trots det tog det 3 veckor att inse att jag är sjuk ,med tabletter kurator och motion så ska det nog gå

Din digitala vän sa...

Hej Anonym!
Tack snälla du för att du tog dig tid och delade med dig. Uppskattar det enormt mycket.

Det är inte lata människor som går in i väggen. Ändå känner sig människor på gränsen till utbrändhet sig otillräckliga - att de inte gör tillräckligt. Det är plågsamt att pusha sig själv så hårt. Du är inte ensam om att hamna där.
Var rädd om dig och ta hand om dig. Önskar dig allt gott!
Kram

Anonym sa...

Hej! Sitter nu i soffan och tar mig inte därifrån. Jag? Jag som klarat allt! Jag som varit superkvinnan. Jag har klarat mitt arbete som lärare, tagit hand om mins två barn, skött huset, tagit ansvar för barnens fritid, planerat vårt sociala liv, skött om min pappa när mamma fick stroke, skött om mamma när pappa hamnade på psyket. Nu är jag bara trött. Ledsen. Tappat självkänslan. Dragit med mig andra i fallet. Herregud! Hur kommer man tillbaka?

Din digitala vän sa...

Hej Anonym!
Tack snälla för att du lämnade en kommentar.
Tack för att du delar med dig av hur du upplever din situation.
Låter som att du gjort allt "rätt", funnits där för alla utom dig själv. Det är väl där någonstans det börjar. Att förstå vad det är som hänt och hur det kunde hända.
Din väg till läkning ser förmodligen helt annorlunda ut än någon annans. Vad tror du själv att du skulle må bättre av att göra nu? Vill du "tillbaka" till hur du var innan du kraschade eller vill du förändra/förändras mot något nytt?
Önskar dig allt gott!

Anonym sa...

Åh det är svårt att veta. Jag har levt mitt liv efter hur "det ska vara". Du vet, enligt boken. Om jag byter liv så innebär det stora omställningar. Jag tvivlar på mitt yrkesval och mitt äktenskap. Jag tvivlar på min egen förmåga. Jag råkade "se över gärdesgården" när det var som värst och jag blev rädd för mig själv. Att jag som levt perfekt kunde få upp ögonen för en annan man ( inget sex men luftslott som målades upp). Det gick mitt jobb att bli uthärdligt men nu mår jag dåligt på grund av både utbrändhet och dåligt samvete.

Din digitala vän sa...

Hej där!
Jag tror att en utbrändhet ofta kommer sig av att man levt på ett sätt (på något plan) som inte är bra för en. För att man inte ska må sämre eller gå in i väggen igen måste man förändra något. Jag ska dra en liknelse: om jag skruvar ihop en IKEA-möbel som blev felaktigt ihopsatt och sedan väljer att börja om kan jag inte vänta mig ett annat resultat om jag väljer att göra exakt samma sak om igen. Jag måste förändra min metod.

När jag gick in i väggen (och även fortfarande lite då och då) inventerade jag allt i mitt liv. Jag letade orsaker, varav många låg inom mig själv (och det var smärtsamt som tusan)...men inte alla. Jag valde bla själv att separera, men det är långt ifrån vad alla behöver. Man kan lätt blanda ihop sin egen inre process med dem/de runtomkring en. Vad du behöver förändra är det bara du som vet.

Jag är lite intresserad av det du skriver kring "hur det ska vara", att det finns någon sorts "mall" på hur man ska vara och leva för att vara okej. Jag vet förvisso endel om det eftersom jag är homosexuell och kommer från en liten by i Norrbotten (jag fick anledning att gå igenom en livskris, bryta normen och välja den jag är redan i tidiga 20-årsåldern). Men det jag tänker när läser det du skriver är att det finns ett krav. Frågan är om det är inom dig själv eller från någon annan? Speglar den där mannen du har känslor för på jobbet något som du inte har i din relation idag?

Önskar dig en fin söndagkväll!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kanske gillar du

 

blogger templates | Make Money Online